Du känns ensam
Du funderar inte på att flytta tillbaka till Sverige? Vilken stad bodde du i här? Om du vill säga det såklart
Jag ÄR ensam. Såpass att folk brukar reagera med "nej men OJ
" om jag berättar HUR ensam. Grejen är att jag inte i stort lider av att vara ensam, (oftast) jag trivs bra i mitt egen sällskap, och jag är så van att det är upp till mig att roa mig. Jag kan känna mig nöjd med social interaktion efter att ha umgåtts en dag på jobbet. Eller en heldag på aktivitet någon helg, och sedan vara ensam helgen efter. Men periodvis känner jag mig jätteensam. Och
jag skulle vilja förändra det i år. Jag saknar verkligen närhet. Förut var jag var mycket i stallet, och det begränsade ju min tid till övrigt umgänge, men jag umgicks en del med stallkompisar i den mån det fanns stallkompisar där jag hade hästen. Nu har jag tagit ett hästuppehåll av olika skäl. Jag vill ha tid och råd att göra andra saker. Det har på det stora hela varit positivt, men det har också satt fokus på att jag inte finner det superenkelt att knyta nya kontakter.
Jag tror inte att en flytt löser problemet. Jag har flyttat mycket genom åren beroende på studier och jobb, och jag har därför stor spridning på vänskapskretsen. Jag trivs på det stora hela mycket bra här i stan. Bättre än jag gjort på många andra platser jag bott.
Jag tror att lösningen ligger i att jag själv är mer aktiv och drivande i kompis-skaffandet, och att vårda de trådar jag snappar upp. Det finns en hel del sociala aktiviteter man kan gå på, en del kostar pengar, andra inte, och jag har periodvis varit ganska aktiv med det, men på grund av ekonomi och lite deppighet (arbetslöshet) inte orkat med det eftersom det kräver ganska mycket energi att socialisera med främlingar och att ensam gå iväg på olika evenemang. (Av mig iallafall)
Jag har börjat se lite på olika kollektiv för att dels spara pengar för att kunna göra mer av sånt jag gillar, men också för att ha mer social interaktion i vardagen utanför jobb. Meeeen jag värdesätter samtidigt väldigt mycket att kunna slappna av helt och vara själv utan att behöva ta hänsyn till andra, så det kräver ju att jag hittar super-roomies.
Hursom, detta behöver inte ta över trådtemat. Det berör till viss del datingen, på så vis att jag ju inte är ute efter att träffa någon för att fylla ut ensamheten, men den påverkar mitt förhållningssätt till datingen. Jag har en spärr som säger att jag borde ha ett jobb och vänner för att kunna inleda en vettig relation. Jag varken vill eller önskar att den personen skall vara min enda regelbundna sociala kontakt förutom eventuella arbetskamrater. Men det förstår jag ju att jag inte borde fokusera på nu utan ta det som det kommer. Dessutom ser det ut att kunna lösa sig med jobb snart! Yay!
Men jag swipar inte höger på Tinderprofiler som skriver att de vill träffa någon "med ordning på livet" eftersom jag tolkar det som att man har grundläggande ordning typ fast jobb...
