Vi dejtar vidare - del 14

[Hero]

Ligga.

Om jag formulerar om mig då. Vad är bäst att göra på en första dejt för att eventuellt få ligga ?

 

[Red_Chili]

Jag kanske eventuellt har en ny date på gång. Ni som har varit på många dejter vad tycker ni är bäst att göra på en första dejt ?

Har inte varit på många dejter, men brukar inte ha några större problem att få nya personer att tycka om mig Jag undviker att göra stillasittande saker med personer jag inte känner. Dvs, inte bio, sitta ner och äta/fika eller så. Bättre med promenader, cykelturer eller någon annan aktivitet. Jag själv blir åtminstone lätt stel om det ska sittas still och pratas. Får jag röra på mig och prata samtidigt så blir det mer avslappat.

 

[Hero]

Har inte varit på många dejter, men brukar inte ha några större problem att få nya personer att tycka om mig Jag undviker att göra stillasittande saker med personer jag inte känner. Dvs, inte bio, sitta ner och äta/fika eller så. Bättre med promenader, cykelturer eller någon annan aktivitet. Jag själv blir åtminstone lätt stel om det ska sittas still och pratas. Får jag röra på mig och prata samtidigt så blir det mer avslappat.

Det är samma med mig! Men det är inte lika trevligt med prommenader i denna kyla. Bäst för mig är egentligen att träffas i hemma miljö för då känner jag mig mest trygg å mig själv. Men det funkar ju inte på första dejt.

 

[Aliche]

Om jag formulerar om mig då. Vad är bäst att göra på en första dejt för att eventuellt få ligga ?

Inte specifikt för att få ligga men jag gillar när dejten har tagit intiativ och planerat nåt kul. Som ett schysst kaffeställe och sen en planerad fin promenad för att dricka det goda kaffet eller någon intressant utställing så har man nåt att prata om! Jag gillar inte velputtar som bara svarar "jag vet inte vad tycker du" om allting som har med dejten att göra.

 

[Bison]

Det har egentligen gått jättebra. Han är bra. Men jag blir konstig ibland, tror att jag blir osäker och rädd. Jag tycker om honom så mycket men är nog inte tillräckligt trygg i mig själv i (nära kärleks-) relationer, tror att saker ska skita sig på olika sätt, dessutom lite halvtaskigt anknytningsmönster. Så ibland tar jag avstånd, känner mig sämst och blir ännu mer ledsen för att jag vet att sånt här kan förstöra. Han säger att jag inte sabbat något men det här är verkligen inte en sida av mig själv som jag är stolt över, så jag skäms nog lite (och kastas då mellan att vilja ta ännu mera avstånd och komma ännu närmre). När det var mindre känslor inblandat kunde jag vara mer chill och ta allt som det kom, men det är svårare nu. Jag behöver verkligen jobba på det, och hoppas att jag inte förstör den här relationen på vägen.

Hur funkar du?

Jag fungerar lite på samma vis.
Vanligtvis är jag chill och obrydd. Kollegan är en bra kille, vi har roligt och fungerar bra ihop. Men jag tycker inte om honom (inte samma som snygga kollegan) jag ogillar honom inte heller såklart. Jag är bara helt neutral.

Skåningen tycker jag om, han är viktig och jag bryr mig väldigt mycket om vad han tycker och tänker.
Jag blir rädd, osäker och vill bara fly. Låsa in mig hemma och radera bort honom.
När vi ses känns det bra även om jag är disträ. Det är resten av tiden som blir ett känslomässigt kaos.

@the_connemara har pratat en del med honom om detta, hon känner mig rätt väl vid det här laget och vet hur jag fungerar. Han verkar dock inte så brydd över det.
Vilket också kan göra mig osäker och få mig att tänka att han inte är så intresserad ändå

 

[Houdinie]

Har du hittat någon du vill dejta?

Nej, det har jag inte. Jobbar hemifrån och åker bara till stallet... inte så många tillgängliga män på något av ställena.

 

[Ceta]

Nej, det har jag inte. Jobbar hemifrån och åker bara till stallet... inte så många tillgängliga män på något av ställena.

Ah, så har jag det med i vardagen.. Du har inte funderat på nätdejting eller typ meetup eller nått för att träffa lite folk?

 

[Houdinie]

Ah, så har jag det med i vardagen.. Du har inte funderat på nätdejting eller typ meetup eller nått för att träffa lite folk?

Har provat HP ett par omgångar, men jag blir bara irriterad på hela grejen så det fungerar inte. Jag skulle nog känna mig mer bekväm med någon som jag lärde känna som kompis först.

 

[tuaphua]

Jag fungerar lite på samma vis.
Vanligtvis är jag chill och obrydd. Kollegan är en bra kille, vi har roligt och fungerar bra ihop. Men jag tycker inte om honom (inte samma som snygga kollegan) jag ogillar honom inte heller såklart. Jag är bara helt neutral.

Skåningen tycker jag om, han är viktig och jag bryr mig väldigt mycket om vad han tycker och tänker.
Jag blir rädd, osäker och vill bara fly. Låsa in mig hemma och radera bort honom.
När vi ses känns det bra även om jag är disträ. Det är resten av tiden som blir ett känslomässigt kaos.

@the_connemara har pratat en del med honom om detta, hon känner mig rätt väl vid det här laget och vet hur jag fungerar. Han verkar dock inte så brydd över det.
Vilket också kan göra mig osäker och få mig att tänka att han inte är så intresserad ändå

Eller så känner han att du tycker mycket om honom och är lika optimistisk som mig och bara antar att det löser sig med tiden.

 

[ekra]

Alltså jag har haft nästan exakt en sån här kompis och jag säger bara JA du HAR rätt!!!

Han är vuxen , han är fan 40+ och det är bara att han lyfter telefonen om han känner sig ensam och väljer han att inte göra det okej fine men då kan han inte förvänta sig nån tankeläsning från dig heller

Grejen med min martyrkompis var/är att han inte fattar att andra funkar annorlunda än honom , din verkar lite likadan...... så tillslut kände jag att nej jag orkar inte försvara mig såhär hela tiden --> som om det är ett brott att jag inte är exakt som honom

I ditt ställe hade jag lagt ner den vänskapen för den verkar inte ge dig särskilt mycket

Tack @Alexis ja det suger energi när han beter sig sådär. Jag har känt att han har behov av att jag "rapporterar" varför jag inte hört av mig när det går en tid mellan gångerna vi hörs. Och det är inte sympatiskt. Jag vill inte behöva stå till svars/ försvara mig inför mina vänner! Han ingår dock i ett "kit" med andra vänner, så vi lär ses vare sig jag är sugen på det eller ej. Men det känns ok, jag är bara inte så pepp på att hänga på tu man hand.

 

[tuaphua]

Fel tråd..

 

[emma-vsm]

Jag är nog rätt lik dig i detta. När jag känner att jag kommit någon nära tar jag avstånd och flyr. Det som hänt nu med mitt ex som jag började träffa igen.
Vet inte vad det är som händer med mig, men är något stresspåslag som slås på och jag behöver då ta avstånd för att lugna ned mig. Känner mig trängd av mina egna känslor. Ironiskt nog verkar närhet ha en tendens att trigga min flyktinstinkt.
Vet inte om det beror på rädsla för att bli sårad senare eller om det beror på något annat. Jag försöker i alla fall jobba med mig själv, men det känns svårt.

Har dock hopp om att det ska ändra sig när jag träffat rätt person.

Det ÄR svårt. Jag fick mycket medvetenhet genom terapi men det är fortfarande svårt. Tyvärr, för min del, tror jag inte det spelar någon roll om jag träffar rätt person, mitt mönster är detsamma. Men det är inte hopplöst, det går att förändra, jag vet bara inte riktigt hur. Försöker hantera det så gott jag kan just nu bara.

 

[emma-vsm]

Jag fungerar lite på samma vis.
Vanligtvis är jag chill och obrydd. Kollegan är en bra kille, vi har roligt och fungerar bra ihop. Men jag tycker inte om honom (inte samma som snygga kollegan) jag ogillar honom inte heller såklart. Jag är bara helt neutral.

Skåningen tycker jag om, han är viktig och jag bryr mig väldigt mycket om vad han tycker och tänker.
Jag blir rädd, osäker och vill bara fly. Låsa in mig hemma och radera bort honom.
När vi ses känns det bra även om jag är disträ. Det är resten av tiden som blir ett känslomässigt kaos.

@the_connemara har pratat en del med honom om detta, hon känner mig rätt väl vid det här laget och vet hur jag fungerar. Han verkar dock inte så brydd över det.
Vilket också kan göra mig osäker och få mig att tänka att han inte är så intresserad ändå

Jag känner igen mig så himla mycket. Jag har ju haft en ganska lång relation senast och då var mitt mönster inte lika tydligt, tror det blir mer synligt såhär i nya relationer.
Dejten är känslig för min avstängdhet, blir irriterad/sårad/sur men släpper det också ganska snabbt och säger att han förstår och att det är okej när jag förklarar. Tryggt och otryggt samtidigt på något konstigt sätt.

 

[enough]

En avskedspuss tror jag aldrig jag varken fått eller gett på en förstadejt. Däremot så har det förekommit både hångel och sex. Beror ganska mycket på situation. Ses man "ute" (middag, fika, aktivitet etc) så blir det inte för mig särskilt naturligt med fysisk kontakt. Även om jag är intresserad.

Om man därmot ses "hemma hos" så kan det - men behöver inte - bli mer naturligt med både hångel och mer. Helt beroende på person.

Och ibland är tanken att det inte ska bli något, bara sova, och sen tja blev det annorlunda.

Jag tar det som det kommer. Har varken bråttom eller några moraliska tvångstankar om sex på första dejten.

Nej jag har inte heller nåt emot snabba ryck ibland (med L låg jag ju på första dejten, efter ett gäng öl och med väldigt stark laddning från start ) men det beror ju så mycket på situation. Med den här killen nu efter två timmars umgänge en vanlig nykter onsdagskväll kändes det väldigt lugnt och sansat, därför blev jag rätt förvånad av hans manöver! Men jag hade inte nåt emot det. Han hörde av sig redan nån timme senare och tackade för en väldigt trevlig kväll. Blir nog till att testa lite hångel på dejt2 när det nu blir. Var nog såna tankar han ville väcka hos mig med den pussen, och det lyckades.

 

[enough]

Jag kanske eventuellt har en ny date på gång. Ni som har varit på många dejter vad tycker ni är bäst att göra på en första dejt ?

Jag har inte varit på många. Men den värsta dejt jag var på för längesen var en ren fikadejt. Öl är bättre i så fall tycker jag. Eller att göra nåt, en liten utflykt kanske? En kompis till mig mötte sin förstadejt på halva vägen i en håla ingen av dom tidigare besökt. De gick runt där och garvade åt att det inte fanns nåt alls att göra där och att det var typiskt att de valt just det stället. De är numera gifta och har barn så det gick ju bra!
Jag har ju en dejt igen nu på söndag med Friluftshippien. Han kommer hit redan på förmiddan och jag tänkte att vi tar en rejäl långpromenad, och sen bjuder jag på lunch här hemma.

 

[pepp]

Mycket trevligt hos militären! Tror vi slog rekord, var där hela 45 min.

Han hade druckit lite vin och var riktigt pratglad, gillar den sidan av honom! börjar tro att han kanske är lite blyg?

 

[Milosari]

Nyss hemkommen från Malmödejten . Ååå det kan bli så bra det här!

Amerikanen har hört av sig igen. Vill gärna träffa honom också. Och sen har jag hittat en isländsk advokat att träffa om någon vecka. Tiden räcker inte till!

 

[the_connemara]

Inte specifikt för att få ligga men jag gillar när dejten har tagit intiativ och planerat nåt kul. Som ett schysst kaffeställe och sen en planerad fin promenad för att dricka det goda kaffet eller någon intressant utställing så har man nåt att prata om! Jag gillar inte velputtar som bara svarar "jag vet inte vad tycker du" om allting som har med dejten att göra.

Där känner jag mig verkligen kass. Fast jag ÄR ju kass också. Hade typ aldrig fikat innan mina tinderdejter så jag bara avsade mig precis allt ansvar med alla tre direkt. Kändes lite lamt men hade jag bestämt något hade jag haft massa ångest över det och åt andra hållet har jag verkligen noll förväntningar. Alla tre var mycket bra o kom direkt med max två förslag att välja mellan eller föreslog bara nåt o okejade med mig. Det gillade jag verkligen hos dem alla!!

Tillägger. Å andra sidan så var det ju faktiskt jag som föreslog att vi skulle ses i alla fallen så jag är ju inte helt intiativlös. Bara det där med aktivitet/ställe inte alls är min grej. Fikade/käkade mat med allihopa första gången ute på stan o promenerade runt med de två som inte gjorde bort sig.

 

[the_connemara]

@the_connemara har pratat en del med honom om detta, hon känner mig rätt väl vid det här laget och vet hur jag fungerar. Han verkar dock inte så brydd över det.
Vilket också kan göra mig osäker och få mig att tänka att han inte är så intresserad ändå

Han är ju väldigt enkel och trygg som person och om jag hade outat dig lite mer än jag faktiskt gjort (lite samvete har jag haha) så tror jag hans tålamod är i det närmsta oändligt. Eller om du gjort det själv såklart, men det jobbar vi ju på eller hur Ditt beteende ligger dig iaf inte till last mer än att jag tror han är lite försiktig med dig för att du inte är så förutsägbar (i bemärkelsen så trist) som alla andra. Tycker du varit sjukt modig en massa redan

 

[the_connemara]

Eller så känner han att du tycker mycket om honom och är lika optimistisk som mig och bara antar att det löser sig med tiden.

Absolut är det så. Och @Bison har faktiskt bara "dumpat" honom en gång hittills, vilket han tog med samma ro som vanligt. Alla försöker sitta lugnt i båten så att hon inte flyr av en helt okänd och irrelevant anledning