Vi dejtar vidare - del 14

[the_connemara]

Jag känner igen mig så himla mycket. Jag har ju haft en ganska lång relation senast och då var mitt mönster inte lika tydligt, tror det blir mer synligt såhär i nya relationer.
Dejten är känslig för min avstängdhet, blir irriterad/sårad/sur men släpper det också ganska snabbt och säger att han förstår och att det är okej när jag förklarar. Tryggt och otryggt samtidigt på något konstigt sätt.

Det känner jag igen mig i. Mitt långa förhållande var med en relativt okänslig partner. Jag behövde aldrig riktigt själv tänka på hur jag uttryckte mig. Nuvarande dejt är hyperkänslig för allt, inte så negativ dock men känner av mig bättre än jag själv gör oftast. För oss leder det oftast till intressanta reflektioner och jag känner mig trygg men ändå rädd för att såra.

Dels tror jag det är en normal rädsla att såra som jag bara inte behövt ta hänsyn till innan (vilket ju känns ganska osympatiskt av mig) men den största delen är att jag kopplar minsta negativa direkt till att "nu är det slut, nu sticker han o kommer för alltid hata mig". Första gången det blev sådär konstigt mellan oss var verkligen hemsk för mig, jag trodde verkligen det. Och han fick så dåligt samvete efteråt för det fanns liksom inte i hans sinnevärld alls att jag tänkte i de banorna (jag sa såklart inget heller min vana trogen). Nu är han bra på att påpeka att "jag blir inte sur o försvinner bara för detta, jag vill bara förstå dig" när jag blir sådär osäker. Det hjälper mig mycket att själv ändra mitt tankemönster.

 

[parellikusken]

Jag ska träffa musikern igen på lördag, ser verkligen fram emot det. Känner ett visst pirr i magen, det känns mycket trevligt. Ska städa här hemma imorgon, ifall musikern skulle vilja hänga med hem.

 

[emma-vsm]

Det känner jag igen mig i. Mitt långa förhållande var med en relativt okänslig partner. Jag behövde aldrig riktigt själv tänka på hur jag uttryckte mig. Nuvarande dejt är hyperkänslig för allt, inte så negativ dock men känner av mig bättre än jag själv gör oftast. För oss leder det oftast till intressanta reflektioner och jag känner mig trygg men ändå rädd för att såra.

Dels tror jag det är en normal rädsla att såra som jag bara inte behövt ta hänsyn till innan (vilket ju känns ganska osympatiskt av mig) men den största delen är att jag kopplar minsta negativa direkt till att "nu är det slut, nu sticker han o kommer för alltid hata mig". Första gången det blev sådär konstigt mellan oss var verkligen hemsk för mig, jag trodde verkligen det. Och han fick så dåligt samvete efteråt för det fanns liksom inte i hans sinnevärld alls att jag tänkte i de banorna (jag sa såklart inget heller min vana trogen). Nu är han bra på att påpeka att "jag blir inte sur o försvinner bara för detta, jag vill bara förstå dig" när jag blir sådär osäker. Det hjälper mig mycket att själv ändra mitt tankemönster.

Igenkänning! Dejten har flera gånger påtalat att när jag tänker katastroftankar a la ”nu skiter det sig” osv, tänker han att ”bråkar gör man ibland, man är oense ibland” men enligt honom tänker han aldrig att vi ska avsluta relationen.

 

[the_connemara]

Igenkänning! Dejten har flera gånger påtalat att när jag tänker katastroftankar a la ”nu skiter det sig” osv, tänker han att ”bråkar gör man ibland, man är oense ibland” men enligt honom tänker han aldrig att vi ska avsluta relationen.

Varför tänker man så? Det låter som att vi har liknande anknytningsproblem du o jag vad jag läst men jag har inga problem alls från mitt tidigare liv egentligen. Jag bara är mig själv närmast på något vis. Har aldrig känt att någon annan människa betytt mer för mig än min häst tex. Diskuterade lycka och harmoni med min dejt häromdagen apropå det. Jag har aldrig fått det behovet uppfyllt av en människa, inte i närheten, tyckte det lät lite som ett skämt Med hästar däremot Och då har jag ändå några få människor jag uppskattar djupt och mår väldigt bra av.

 

[Return_to_the_moon]

Jag dejtar fortfarande den "seriösa" killen från tinder. Vi har inte hunnit ses så många ggr då jag varit upptagen och bortrest. Han är en väldigt fin person, men känner honom inte så väl ännu.

Jag känner igen mig i det ni andra skriver om hur man blir när man får känslor för någon. Mitt problem är att jag lätt blir beroende av kontakten med den andra. Hör den inte av sig tillräckligt blir jag osäker och avståndstagande. Jag mår inte bra av det så antingen måste jag gå till en psykolog eller bara dejta casual.

 

[Ceta]

Hällande ”första dejten”-diskussionen så går jag mot strömmen. Jag varningar problem med att bara fika på första dejten. Tar lite emot att ordna något mer avancerat första gången man ses, då minst hälften av personerna har jag ändå inget intresse av att träffa igen. En fika är också lättare att avbryta tidigare om en inte klockarn med personen, men smidig att förlänga eller utöka om det känns toppen

Så smaken är nog lika delad som vanligt även i denna frågan skulle jag tro

 

[pepp]

Hällande ”första dejten”-diskussionen så går jag mot strömmen. Jag varningar problem med att bara fika på första dejten. Tar lite emot att ordna något mer avancerat första gången man ses, då minst hälften av personerna har jag ändå inget intresse av att träffa igen. En fika är också lättare att avbryta tidigare om en inte klockarn med personen, men smidig att förlänga eller utöka om det känns toppen

Så smaken är nog lika delad som vanligt även i denna frågan skulle jag tro

Gillar autocorrect här

 

[Snubbelfot]

Första dejten... jag är kluven. Å ena sidan gör jag gärna någon enklare aktivitet som en promenad på någon specifik plats, kollar på någon tävling ihop eller något liknande. Uppleva något tillsammans. Å andra sidan trivs jag med att prata (läs: samtala) med intressanta människor, så om en normalpassiv fika/snacksittning inte känns bra så kan jag litet grann ta det som en fingervisning om kompatibiliteten.

 

[Alexandra_W]

Jag dejtar fortfarande den "seriösa" killen från tinder. Vi har inte hunnit ses så många ggr då jag varit upptagen och bortrest. Han är en väldigt fin person, men känner honom inte så väl ännu.

Jag känner igen mig i det ni andra skriver om hur man blir när man får känslor för någon. Mitt problem är att jag lätt blir beroende av kontakten med den andra. Hör den inte av sig tillräckligt blir jag osäker och avståndstagande. Jag mår inte bra av det så antingen måste jag gå till en psykolog eller bara dejta casual.

Eller hitta någon som självmant hör av sig tillräckligt. Det är inte nödvändigtvis så att ditt behov är onormalt eller avvikande (beror på nivå såklart) utan att ni bara är olika.

 

[Bison]

Jag dejtar fortfarande den "seriösa" killen från tinder. Vi har inte hunnit ses så många ggr då jag varit upptagen och bortrest. Han är en väldigt fin person, men känner honom inte så väl ännu.

Jag känner igen mig i det ni andra skriver om hur man blir när man får känslor för någon. Mitt problem är att jag lätt blir beroende av kontakten med den andra. Hör den inte av sig tillräckligt blir jag osäker och avståndstagande. Jag mår inte bra av det så antingen måste jag gå till en psykolog eller bara dejta casual.

Tänker inte att det är onormalt eller konstigt.
Jag är likadan. Ser jag till vilja kompisar som står mig närmast så är det de som jag har daglig kontakt med.
Jag vill ha mycket kontakt i nära relationer.

 

[Kirre]

@the_connemara @emma-vsm Ni är inte ensamma. Känner igen mig så mkt i det ni skriver om hur ni reagerar, agerar och tänker. Känns väldigt skönt från min sida att läsa det ni skriver då jag kännt mig helt lost och konstig.

Nu ska jag också bara hitta någon lugn, trygg och vettig karl som kan ta en....

 

[Aliche]

Öppnade min Tinder för första gången på flera flera veckor och fick upp en match som hade skrivit så jag skrev tillbaka för han såg trevlig ut. Han visade sig vara väldigt rolig med min typ av humor, jag skulle absolut kunna tänka mig att träffa honom i helgen men så vaknade jag sjuk i morse
Men han är den första på Tinder som jag haft en underhållande och lättsam konversation med!

 

[Singoalla]

Idag har jag kris och panik och tycker att förhållanden är själsdödande. En vän försöker berätta att det inte är så, och kommer med förslag på positiva saker som förhållanden ger. Vilket gör mig arg och snäsig och säger emot precis allt som en tjurig unge.

Jag är så härlig att ha att göra med ibland.

 

[the_connemara]

@the_connemara @emma-vsm Ni är inte ensamma. Känner igen mig så mkt i det ni skriver om hur ni reagerar, agerar och tänker. Känns väldigt skönt från min sida att läsa det ni skriver då jag kännt mig helt lost och konstig.

Nu ska jag också bara hitta någon lugn, trygg och vettig karl som kan ta en....

Jag är så väldigt, väldigt glad över min dejt även om ingen av oss känner att "this is the one!". Det känns som att jag är en helt annan person nu mot i september. Medvetenheten om att människor kan göra mig väl och att jag har möjligheten att välja bort allt som gjort mig illa innan. Innan visste jag inte bättre, trodde detta var normalt och bara sådant som alltid finns med i ett förhållande med två individer. Att det var priset man alltid fick betala för att inte vara ensam o kunna bestämma helt själv. Så oändligt tacksam för att han givit mig denna insikten!

 

[the_connemara]

Idag har jag kris och panik och tycker att förhållanden är själsdödande. En vän försöker berätta att det inte är så, och kommer med förslag på positiva saker som förhållanden ger. Vilket gör mig arg och snäsig och säger emot precis allt som en tjurig unge.

Jag är så härlig att ha att göra med ibland.

Oh dear, sämsta man kan göra har @Bison lärt mig den hårda vägen

 

[Singoalla]

Oh dear, sämsta man kan göra har @Bison lärt mig den hårda vägen

Det gick från "Jag har fått för mig något konstigt om att förhållanden skulle vara själsdödande.." till "Dom är själsdödande, OKEJ?! MAN DÖR! LIVET SLUTAR"

 

[the_connemara]

Hur vill man egentligen bli bemött i det läget @Singoalla och @Bison ? Jag är sällan där och oftast är jag omåttligt positiv och hurtig men tom jag vet att det aldrig hjälper i sådana lägen

 

[the_connemara]

Det gick från "Jag har fått för mig något konstigt om att förhållanden skulle vara själsdödande.." till "Dom är själsdödande, OKEJ?! MAN DÖR! LIVET SLUTAR"

Vi brukar kalla det att @Bison hetsar. Ingen idé att göra något åt ibland rycker killarna i farten som min kollega En gång beklagade hon sig till sin bästis (de är btw på väg hit nu o ska bo hos mig i helgen ) i efterhand att han inte sagt åt henne. Han svara bara att det är ingen idé

 

[Singoalla]

Hur vill man egentligen bli bemött i det läget @Singoalla och @Bison ? Jag är sällan där och oftast är jag omåttligt positiv och hurtig men tom jag vet att det aldrig hjälper i sådana lägen

Ja du, om jag bara visste Hurtig är det värsta man kan vara. Då känner jag mig som Scar i Lejongkungen, snäser något drygt och vankar tillbaka in i min mörka grotta. "Jag förstår att det är jobbigt och det är okej. Var snäll mot dig själv och kom ihåg att du har mycket i bagaget" hade passat mig bra just idag. Så jag säger det till mig själv nu då i stället

 

[the_connemara]

Ja du, om jag bara visste Hurtig är det värsta man kan vara. Då känner jag mig som Scar i Lejongkungen, snäser något drygt och vankar tillbaka in i min mörka grotta. "Jag förstår att det är jobbigt och det är okej. Var snäll mot dig själv och kom ihåg att du har mycket i bagaget" hade passat mig bra just idag. Så jag säger det till mig själv nu då i stället

Jamen precis. Tom jag som är hurtig i mig själv avskyr det bemötandet! Jag brukar nog mest ställa en massa kluriga frågor för jag blir så nyfiken är ju tvärtemot väldigt fokuserad på att hitta en röd tråd mot en lösning så fort något går emot mig, om jag tänker efter så tror jag aldrig jag vart tjurig i mitt liv. @Bison verkar inte blivit arg på mig för det ännu iaf