Vi dejtar vidare - del 14

Status
Stängd för vidare inlägg.
Terapeuten kallade mig då ett barn, att jag var som en barn för att jag behövde en häst. Att jag måste förstå att jag inte kunde ha en häst, att mitt tänk var barnsligt. Han härmade mig även.
Jag grät mer då.
Detta var bara ett exempel.

Haha... Nu när jag skriver det inser jag att jag inte ska gå tillbaka till honom. Att det var ett sjukt samtal vi hade.

Vad. I. Helvete. :eek:

Fyfan. Sätt inte din fot där igen!
 
Du har rätt i det du säger. Det är bara så sjukt svårt att hitta rätt hjälp.



Jag måste väl erkänna att han inte bara ifrågasatte min sexualitet, utan han hade även en rätt aggressiv och provocerande framtoning. Bland annat har jag en tendens att gråta när jag pratar om hur mycket min häst betyder för mig, att han gör så att jag håller mig ovanför ytan i vardagen. Han var det som hjälpte mig ur en sex år lång sjukskrivning.
Under studietiden brände jag dock ut mig, och det var nog delvis pga. stressen över att få det att gå ihop ekonomiskt och tidsmässigt då jag jobbade samtidigt för att ha råd med hästen.
Terapeuten kallade mig då ett barn, att jag var som en barn för att jag behövde en häst. Att jag måste förstå att jag inte kunde ha en häst, att mitt tänk var barnsligt. Han härmade mig även.
Jag grät mer då.
Detta var bara ett exempel.

Haha... Nu när jag skriver det inser jag att jag inte ska gå tillbaka till honom. Att det var ett sjukt samtal vi hade.

Kommer inte orka anmäla dock. Kanske när jag mår bra igen i så fall.
Nej, jag skällde nästan på partnern för att det var ett överkrav på dig. Men jag skrev det här för att visa att den där analytikern gick för långt, eller för att visa att fler tycker det. Min partner har också en lång sjukskrivning bakom sig, tio år eller nåt. Men jobbar nu 75% på sin drömarbetsplats.

Fattas bara att analytikern kallar hästen för övergångsobjekt, så kan vi ropa Bingo! sedan. :meh:
 
Du har rätt i det du säger. Det är bara så sjukt svårt att hitta rätt hjälp.



Jag måste väl erkänna att han inte bara ifrågasatte min sexualitet, utan han hade även en rätt aggressiv och provocerande framtoning. Bland annat har jag en tendens att gråta när jag pratar om hur mycket min häst betyder för mig, att han gör så att jag håller mig ovanför ytan i vardagen. Han var det som hjälpte mig ur en sex år lång sjukskrivning.
Under studietiden brände jag dock ut mig, och det var nog delvis pga. stressen över att få det att gå ihop ekonomiskt och tidsmässigt då jag jobbade samtidigt för att ha råd med hästen.
Terapeuten kallade mig då ett barn, att jag var som en barn för att jag behövde en häst. Att jag måste förstå att jag inte kunde ha en häst, att mitt tänk var barnsligt. Han härmade mig även.
Jag grät mer då.
Detta var bara ett exempel.

Haha... Nu när jag skriver det inser jag att jag inte ska gå tillbaka till honom. Att det var ett sjukt samtal vi hade.

Kommer inte orka anmäla dock. Kanske när jag mår bra igen i så fall.
Ännu sjukare nu när du berättar mer. Härmade dig?! Seriöst?

Finns väl en ganska stor risk att du mår ännu sämre av den ”hjälpen”
 
Du har rätt i det du säger. Det är bara så sjukt svårt att hitta rätt hjälp.



Jag måste väl erkänna att han inte bara ifrågasatte min sexualitet, utan han hade även en rätt aggressiv och provocerande framtoning. Bland annat har jag en tendens att gråta när jag pratar om hur mycket min häst betyder för mig, att han gör så att jag håller mig ovanför ytan i vardagen. Han var det som hjälpte mig ur en sex år lång sjukskrivning.
Under studietiden brände jag dock ut mig, och det var nog delvis pga. stressen över att få det att gå ihop ekonomiskt och tidsmässigt då jag jobbade samtidigt för att ha råd med hästen.
Terapeuten kallade mig då ett barn, att jag var som en barn för att jag behövde en häst. Att jag måste förstå att jag inte kunde ha en häst, att mitt tänk var barnsligt. Han härmade mig även.
Jag grät mer då.
Detta var bara ett exempel.

Haha... Nu när jag skriver det inser jag att jag inte ska gå tillbaka till honom. Att det var ett sjukt samtal vi hade.

Kommer inte orka anmäla dock. Kanske när jag mår bra igen i så fall.

Instämmer med @FrauleinLeo, vilken idiot. Hade jag inte haft min häst hade nog självmordsförsöken under högstadiet inte stannat med det (försök alltså).

Att som någon form av terapeut inte förstå vad ett djur kan betyda för oss är inte förtroendeingivande. Att ifrågasätta din sexualitet på det sätt han gjorde är genomvidrigt. Jag hoppas du orkar anmäla senare :)
 
Finns väl en ganska stor risk att du mår ännu sämre av den ”hjälpen”

Precis så tänker jag också. Det är ju oerhört känsligt överlag det här med att ta hjälp när man mår dåligt, och risken med att hamna hos fel person är ju att det går från dåligt till katastrof. Utifrån vad du @parellikusken skriver här så hade jag aldrig träffat honom igen, utan i stället försökt få hjälp med någon som har erfarenhet av HBTQ (och dessutom fattar att djur kan rädda liv).
 
Instämmer med @FrauleinLeo, vilken idiot. Hade jag inte haft min häst hade nog självmordsförsöken under högstadiet inte stannat med det (försök alltså).

Att som någon form av terapeut inte förstå vad ett djur kan betyda för oss är inte förtroendeingivande. Att ifrågasätta din sexualitet på det sätt han gjorde är genomvidrigt. Jag hoppas du orkar anmäla senare :)
Nej, det är väldigt knepigt även utifrån det faktum att det här med djurassisterad terapi (typ ridterapi, hästunderstödd terapi mm) trendar.

Men både det han hade att säga om hbtq-joxet och om hästen, stämmer ju med tråkkonservativa varianter av freudianskt inspirerade teoribildningar, som av allt att döma är lite överrepresenterade i just den här delen av landet.
 
Dejten med konstnärskillen började ruskigt stelt! Men sen var det nån installation där man skulle ligga och titta på en filmloop i taket och där blev vi liggande och pratade i stället för att se resten av den ganska märkliga konstutställningen som ingen av oss var så förtjust i. Snacket släppte då när vi låg där bredvid varann och det kändes ganska mysigt. Sen gick vi och fikade, och följdes åt till våra bussar. Och han pussade mig på munnen när vi sa hejdå. Vad betyder det? Är det nåt man gör som artighet efter vilken nätdejt som helst, eller är han intresserad? Jag har så dålig koll!

Men precis så här vill jag känna det som jag gör nu, ingen som slog undan fötterna på mig som L, det hade jag aldrig pallat nu. Bara lite trevande tankar om att kanske finns det nåt där, eller inte? Vill jag träffa honom igen på ett kompisplan? Vill jag hångla? Är lite osäker på både vad jag och han vill och det känns skönt! Vill ha spänningen. Vi kommer nog att ses igen i alla fall.

Vad gäller längdsnacket så hör jag till dom som inte bryr mig, är själv något över medellängd och brukar inte ens tänka på om personen är längre eller kortare än mig om det inte är extrema skillnader så att det t.ex. blir krångligt att pussas. Stör mig på att alla ska skriva ut sin längd men förstår att många gör det just för att det efterfrågas.

Är jag fortsatt intresserad av nån så får dom en puss/hångel. Annars bara en kram.

Dock varit med killar som pussat mig när dom gått, och sen aldrig hört av dom mer :D

Jag har aldrig fått en puss eller pussat någon efter en första dejt. Aldrig velat det heller :p Vissa har jag dock träffat igen och sedan blivit mer action ;) På de förstadejter jag har haft hade jag nog tyckt det varit märkligt med en puss, för stämningen har inte alls varit sådan, men känner båda för det så varför inte :up:
 
Amenvafaan @parellikusken nu är jag arg här ju! Det var ett så otroligt jävla övertramp! Heja dig som söker dig vidare!
Jag forsätter vara upprörd här på jobbet. Det här var så mycket lägre än min fd samtalskontakts 'alla uppbrott är ju jobbiga och du kanske inte ska älta det så' när jag träffade hen någon av de första gångerna. Det blev inte så många till.
 
Jag har sett många kvinnor som vill att mannen ska vara längre för att de är rädda för att känna och se tjocka och stora ut. På samma sätt som jag antar att du tänker om kvinnor, att du ser större ut om kvinnan är samma storlek eller mindre än dig?
Så kan det nog vara. Den här kvinnan var dock smal. Men hon kanske kände sig tjock och stor ändå ? Du tror att det handlar om nån osäkerhet hos kvinnor ?
Jag personligen bryr mig inte en jotta om iaf jag ser större eller mindre ut än kvinnan. Längd är ganska ointressant när det kommer till attraktion. Såg en tjej på gymmet igår som var smal och fit men runt 180 cm och jag skulle inte ha nåt emot att dejta henne även om hon såg större ut brevid mig ;).
 
Så kan det nog vara. Den här kvinnan var dock smal. Men hon kanske kände sig tjock och stor ändå ? Du tror att det handlar om nån osäkerhet hos kvinnor ?
Jag personligen bryr mig inte en jotta om iaf jag ser större eller mindre ut än kvinnan. Längd är ganska ointressant när det kommer till attraktion. Såg en tjej på gymmet igår som var smal och fit men runt 180 cm och jag skulle inte ha nåt emot att dejta henne även om hon såg större ut brevid mig ;).
Jag vet inte vad @stjarnhimmel tror, men jag tror att det handlar om genusmönster och heterosexualitet. Det ligger helt enkelt i de strukturerna att män ska vara större och starkare, kvinnor ska vara nätta och smala.

Det handlar inte om att kvinnor skulle vara osäkra. Det handlar om att vi har en massa sociala mönster.

Men du funderar inte på att släppa den väldigt grundligt genomtröskade frågan om längd snart?
 
Jag vet inte vad @stjarnhimmel tror, men jag tror att det handlar om genusmönster och heterosexualitet. Det ligger helt enkelt i de strukturerna att män ska vara större och starkare, kvinnor ska vara nätta och smala.

Det handlar inte om att kvinnor skulle vara osäkra. Det handlar om att vi har en massa sociala mönster.

Men du funderar inte på att släppa den väldigt grundligt genomtröskade frågan om längd snart?
Det kan nog vara flera olika orsaker också? Flera skriver ju att det handlar om attraktion också så.
Denna gång var det inte jag som drog upp längd. Tro det eller ej :).
 
Trist attityd! Jag har också sett killar som skrivit sin längd följt av "du är kortare". Tur att det finns folk med alla preferenser. Jag har ju inte haft direkt många pojkvänner, men de har antingen varit jämnlånga (trevligt att ha ansiktena i samma höjd! :)) eller längre, men det är mer slump än val, eller kanske statistik, genomsnittsmannen är längre än mig. Historiskt har jag också raggat upp ett gäng som var kortare. Längd är ju inte så viktigt, jag har flera väninnor som har eller har haft kortare partners.

Om jag mötte någon som var jättetrevlig och härlig men bara når mig till axeln så hoppas jag att jag ser förbi den lilla detaljen.

Jag skulle inte komma på tanken att fråga om längd före en dejt, och jag skulle definitivt inte vända i dörren om personen var kortare än jag föreställt mig.

Längdfixering är lite onödigt när det ändå är så svårt att finna the big löööv som ju ska klaffa på andra vis också.

Väldigt bra skrivet. Jag håller med dig helt! :bow:
 
Det kan nog vara flera olika orsaker också? Flera skriver ju att det handlar om attraktion också så.
Denna gång var det inte jag som drog upp längd. Tro det eller ej :).
Attraktion och så ingår givetvis i genusnormer och hur heterosexualiteten konstrueras. Internaliserat pratar vi givetvis om attraktion och liknande, snarare än om genusnormer som drivkraft för våra val och preferenser.
 
Attraktion och så ingår givetvis i genusnormer och hur heterosexualiteten konstrueras. Internaliserat pratar vi givetvis om attraktion och liknande, snarare än om genusnormer som drivkraft för våra val och preferenser.

Och du tror inte att det lika gärna kan vara tvärtom ? Att genusnormerna kommer ifrån vad vi attraheras av ?
 
Och du tror inte att det lika gärna kan vara tvärtom ? Att genusnormerna kommer ifrån vad vi attraheras av ?
Det samverkar i någon mån, utifrån vad som är möjligt med "materialet" (kropparna). En norm som sa att det är attraktivt att kunna hoppa jämfota sju meter upp i luften, skulle ju ha svårt att få fäste. Men över tid har så konstiga saker ansetts attraktiva, att vi nog kan tillskriva normer och kultur det mesta av betydelsen här.

Men som längd: män är i snitt längre än kvinnor. Det vore svårt för en norm som såg motsatt ut mot den vi har att få fäste.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 590
Senast: Palermo
·
Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med...
19 20 21
Svar
414
· Visningar
16 782
Senast: Mineur
·
Övr. Hund Ja! Nu fick jag öppna tråden! Nu kör vi vidare här :heart
7 8 9
Svar
174
· Visningar
10 555
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
9 243

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp