skogaliten
Trådstartare
Jag tycker ändå att diskussionen om vapnen, jägarexamen, licenserna och vapentyp är intressant.
Få, nästan inga, mord i Sverige utförs med legala vapen, ännu färre med legala jaktvapen.
Jaktvapen är dyra om man köper nytt, men man kan köpa gamla hagelbössor och studsare billigt också, om man hittar begagnat.
Vapen ska förvaras i godkända vapenskåp. Men kontrollen av vapenskåpen i sig är i ärlighetens namn "sådär".
Men även med begagnade vapen, så går det åt en rejäl slant för att investera i jaktvapen och vapenskåp.
Att skaffa sig jägarexamen gör man genom att gå en rätt lång studiecirkel för en måttlig peng, eller så betalar man rejält dyrt för en snabbkurs över helgen på någon kursgård.
Men det är ju ändå så att det är komplicerat att alls börja jaga, om man inte har tillgång till egen jaktmark. Det kostar oftast en hel del pengar att ta sig in i ett jaktlag eller att jaga på "köpjakter".
Så hur har en person som aldrig haft ett riktigt jobb, har svårt att studera, har skaffat sig jägarexamen och vapen funderar jag över?
Var han seriöst jaktintresserad, och jagade? Att jaga i ett jaktlag är en relativt social aktivitet.
Har hans familj tillgång till mark? Är jaga något man gör i familjen, så att det är naturligt att eftersom föräldrar och äldre generationer jagar/jagat så tar man helt enkelt jägarexamen? Har han helt enkelt ärvt vapnen efter en äldre släkting som slutat jaga?
Eller är det månne så att han var en MÖP, och enda sättet att få tag i vapen var att ta jägarexamen? Och att han därför varit mer uthållig med att slutföra jägarexamen.
Det nämndes något om kalibrar på vapnen i någon artikel som jag inte hittar nu. Och de kalibrar och utförande som nämndes var "omoderna". En studsare 30-06, och ett side-by-side hagelgevär, om det stämmer, så är begagnat eller ärvt mer möjligt.
Sammanfattning: hur hade han råd med jägarexamen och vapen? Jagade han, eller var jägarexamen endast ett sätt att skaffa vapen?
Som följdfråga dyker då upp:
Borde rätten att skaffa vapen för jaktändamål och ha dessa hemma , vara knutet till "aktivt jagande" på något sätt , t.ex. att man själv eller närmaste familjen äger en fastighet där man får jaga, att man är medlem i ett jaktlag (eller motsvarande), aktivt medlemskap i jaktskytteförening som ordnar jakt, eller något annat som skulle kunna visa att man faktiskt jagar?
Och att den som vill jaga men är mer sporadiskt intresserad och inte kan uppvisa att man håller på med "aktiv jakt" skulle förutom obligatorisk jägarexamen, vara hänvisad till att låna/hyra vapen på jaktskytteklubben eller hos den arrangör av köpjakter man köper ett jakttillfälle av.
Och så skulle, likt tävlingskyttarna, licenserna kunna vara tidsbegränsade, så att intyg om "aktivt jagande" skulle behöva förnyas med regelbundna mellanrum, precis som vi förnyar våra körkort.
Få, nästan inga, mord i Sverige utförs med legala vapen, ännu färre med legala jaktvapen.
Jaktvapen är dyra om man köper nytt, men man kan köpa gamla hagelbössor och studsare billigt också, om man hittar begagnat.
Vapen ska förvaras i godkända vapenskåp. Men kontrollen av vapenskåpen i sig är i ärlighetens namn "sådär".
Men även med begagnade vapen, så går det åt en rejäl slant för att investera i jaktvapen och vapenskåp.
Att skaffa sig jägarexamen gör man genom att gå en rätt lång studiecirkel för en måttlig peng, eller så betalar man rejält dyrt för en snabbkurs över helgen på någon kursgård.
Men det är ju ändå så att det är komplicerat att alls börja jaga, om man inte har tillgång till egen jaktmark. Det kostar oftast en hel del pengar att ta sig in i ett jaktlag eller att jaga på "köpjakter".
Så hur har en person som aldrig haft ett riktigt jobb, har svårt att studera, har skaffat sig jägarexamen och vapen funderar jag över?
Var han seriöst jaktintresserad, och jagade? Att jaga i ett jaktlag är en relativt social aktivitet.
Har hans familj tillgång till mark? Är jaga något man gör i familjen, så att det är naturligt att eftersom föräldrar och äldre generationer jagar/jagat så tar man helt enkelt jägarexamen? Har han helt enkelt ärvt vapnen efter en äldre släkting som slutat jaga?
Eller är det månne så att han var en MÖP, och enda sättet att få tag i vapen var att ta jägarexamen? Och att han därför varit mer uthållig med att slutföra jägarexamen.
Det nämndes något om kalibrar på vapnen i någon artikel som jag inte hittar nu. Och de kalibrar och utförande som nämndes var "omoderna". En studsare 30-06, och ett side-by-side hagelgevär, om det stämmer, så är begagnat eller ärvt mer möjligt.
Sammanfattning: hur hade han råd med jägarexamen och vapen? Jagade han, eller var jägarexamen endast ett sätt att skaffa vapen?
Som följdfråga dyker då upp:
Borde rätten att skaffa vapen för jaktändamål och ha dessa hemma , vara knutet till "aktivt jagande" på något sätt , t.ex. att man själv eller närmaste familjen äger en fastighet där man får jaga, att man är medlem i ett jaktlag (eller motsvarande), aktivt medlemskap i jaktskytteförening som ordnar jakt, eller något annat som skulle kunna visa att man faktiskt jagar?
Och att den som vill jaga men är mer sporadiskt intresserad och inte kan uppvisa att man håller på med "aktiv jakt" skulle förutom obligatorisk jägarexamen, vara hänvisad till att låna/hyra vapen på jaktskytteklubben eller hos den arrangör av köpjakter man köper ett jakttillfälle av.
Och så skulle, likt tävlingskyttarna, licenserna kunna vara tidsbegränsade, så att intyg om "aktivt jagande" skulle behöva förnyas med regelbundna mellanrum, precis som vi förnyar våra körkort.