Vi dejtar vidare - del 14

[Petruska]

Jag håller med om att det verkar så. Jag har aldrig varit med om att bli ifrågasatt på det sättet innan, ingen har sagt att jag skulle vara förvirrad. Stött på homofober som tyckt att jag varit syndig och sånt, men inte detta.

Jag är, förutom allmänt manshatande extremfeminist, också bi. Min identitet är mer lesbisk än något annat. Jag hade ALDRIG gått till den terapeuten. Aldrig.

 

[ekra]

Just den formuleringen tycker jag känns rätt tråkig iofs, jag har också sett den eller närliggande varianter mer än en gång. "Eftersom... så..." antyder att man borde fatta att längdvillkoret är en ren självklarhet.

Trist attityd! Jag har också sett killar som skrivit sin längd följt av "du är kortare". Tur att det finns folk med alla preferenser. Jag har ju inte haft direkt många pojkvänner, men de har antingen varit jämnlånga (trevligt att ha ansiktena i samma höjd! ) eller längre, men det är mer slump än val, eller kanske statistik, genomsnittsmannen är längre än mig. Historiskt har jag också raggat upp ett gäng som var kortare. Längd är ju inte så viktigt, jag har flera väninnor som har eller har haft kortare partners.

Om jag mötte någon som var jättetrevlig och härlig men bara når mig till axeln så hoppas jag att jag ser förbi den lilla detaljen.

Jag skulle inte komma på tanken att fråga om längd före en dejt, och jag skulle definitivt inte vända i dörren om personen var kortare än jag föreställt mig.

Längdfixering är lite onödigt när det ändå är så svårt att finna the big löööv som ju ska klaffa på andra vis också.

 

[Petruska]

Jag hoppas att han kan hjälpa mig i alla fall. Men jag får nog verkligen känna efter så att det inte går över gränsen.
Bor tyvärr i Göteborg, annars hade jag gärna tagit emot tipset.

Och jag förstår dig verkligen, jag hade tyckt detsamma som utomstående. Det låter galet,

I Göteborg finns Tri Psykologi, som utgår från bland annat ett genusmedvetet tänkesätt i sitt arbete. Det kan du googla. Det finns också hbtq-certifierade mottagningar, även i psykiatrin.

 

[parellikusken]

Jag är, förutom allmänt manshatande extremfeminist, också bi. Min identitet är mer lesbisk än något annat. Jag hade ALDRIG gått till den terapeuten. Aldrig.

Tack!
Jag tror ni har rätt i denna tråd, ska nog akta mig för denna psykiatriker. Kanske också just för att jag är i ett läge just nu där jag tar emot all hjälp jag kan få gör att jag ska passa mig för lite extra.

Kanske ska nämna att jag är inne i en depression som jag har svårt att ta mig ur, vill inget hellre än att må bra. Varit i psykiatrin sedan ungdomen, men inte lyckats hitta någon som hjälpt mig ur ett längre perspektiv. Så tänkte denna gång testa något annat, men gör det nog med någon annan terapeut istället.

Tror också att jag är i en mer utsatt situation som inte riktigt kan sätta någon etikett på mig, trivs inte alls i etiketten bi. Det gör att jag inte kan svara upp för mig själv så enkelt, allt blir invecklat.

 

[parellikusken]

I Göteborg finns Tri Psykologi, som utgår från bland annat ett genusmedvetet tänkesätt i sitt arbete. Det kan du googla. Det finns också hbtq-certifierade mottagningar, även i psykiatrin.

Tack!

 

[ekra]

@parellikusken Etikettering i all ära, du är Parellikusken och vad det innebär är egentligen ingenting som någon annan behöver fundera på. Måste man definiera om man är bi/straight/asexuell etc egentligen? Tänk vad enkelt om man bara kunde konstatera att människor är människor, och att man en dag kanske blir kär i en sådan, och vad den människan etiketteras som då inte heller är så noga? (Retorisk fråga, jag är lite trött på all etikettering hit och dit, för vems skull tänker jag ibland)

Om det handlar om att man inte har ett svar om någon frågar så är det ju inte ditt problem, motfrågan "varför vill du veta det?" är väldigt användbar, och "det har jag ingen lust att diskutera" om det framhärdas.

Jag menar absolut inte att förminska dina känslor, hoppas att du inte tar det så.

 

[vallhund]

Tack!
Jag tror ni har rätt i denna tråd, ska nog akta mig för denna psykiatriker. Kanske också just för att jag är i ett läge just nu där jag tar emot all hjälp jag kan få gör att jag ska passa mig för lite extra.

Kanske ska nämna att jag är inne i en depression som jag har svårt att ta mig ur, vill inget hellre än att må bra. Varit i psykiatrin sedan ungdomen, men inte lyckats hitta någon som hjälpt mig ur ett längre perspektiv. Så tänkte denna gång testa något annat, men gör det nog med någon annan terapeut istället.

Tror också att jag är i en mer utsatt situation som inte riktigt kan sätta någon etikett på mig, trivs inte alls i etiketten bi. Det gör att jag inte kan svara upp för mig själv så enkelt, allt blir invecklat.

Jag tycker nog att du kan träffa honom ett par gånger innan du ev tackar nej pga partiska inlägg på ett forum.
Jag har själv gått i psykoanalys i många år hos en analytiker som tillhörde den konservativa falangen, det räddade mitt liv o mitt förstånd.

Det viktiga är mötet, inte vilken falang terapeuten tillhör. I ditt fall hamnade han på minus efter första mötet, ge det en chans till. Välutbildade psykoanalytiker växer inte på träd, oftast har de flera års väntetider.

 

[parellikusken]

@parellikusken Etikettering i all ära, du är Parellikusken och vad det innebär är egentligen ingenting som någon annan behöver fundera på. Måste man definiera om man är bi/straight/asexuell etc egentligen? Tänk vad enkelt om man bara kunde konstatera att människor är människor, och att man en dag kanske blir kär i en sådan, och vad den människan etiketteras som då inte heller är så noga? (Retorisk fråga, jag är lite trött på all etikettering hit och dit, för vems skull tänker jag ibland)

Det är precis så jag tänkt i många år nu, var denna psykiatriker som ifrågasatte det hela och gjorde att jag blev förvirrad. Han ansåg att jag var förvirrad, vilket skapade förvirring. Ironiskt.
Jag är nöjd med att vara mig själv, har inga issues med min sexualitet även om det såklart ibland hade varit lättare socialt att tillhöra ett fack.

 

[Petruska]

Tack!
Jag tror ni har rätt i denna tråd, ska nog akta mig för denna psykiatriker. Kanske också just för att jag är i ett läge just nu där jag tar emot all hjälp jag kan få gör att jag ska passa mig för lite extra.

Kanske ska nämna att jag är inne i en depression som jag har svårt att ta mig ur, vill inget hellre än att må bra. Varit i psykiatrin sedan ungdomen, men inte lyckats hitta någon som hjälpt mig ur ett längre perspektiv. Så tänkte denna gång testa något annat, men gör det nog med någon annan terapeut istället.

Tror också att jag är i en mer utsatt situation som inte riktigt kan sätta någon etikett på mig, trivs inte alls i etiketten bi. Det gör att jag inte kan svara upp för mig själv så enkelt, allt blir invecklat.

WeMind psykiatri i Göteborg är hbtq-certifierat.

När min partner, som är bi, var sjuk i depression fick hen en terapeut, via sin vårdkontakt, som var inriktad på hbtq-frågor och dessutom själv bög. Har du frågat din läkare om du kan få hjälp att få en sådan terapeut?

 

[parellikusken]

WeMind psykiatri i Göteborg är hbtq-certifierat.

När min partner, som är bi, var sjuk i depression fick hen en terapeut, via sin vårdkontakt, som var inriktad på hbtq-frågor och dessutom själv bög. Har du frågat din läkare om du kan få hjälp att få en sådan terapeut?

Har sökt till dom i veckan, men inte fått svar ännu.
Jag har nog inte tänkt tidigare att det skulle vara nödvändigt med en terapeut som har den kompetensen, inte förstått vilken skillnad det skulle göra. Men efter detta samtal inser jag att det kanske skulle göra skillnad!
I våras i samband med utbrändhet så gick jag hos en psykolog via universitetet, och alla på den mottagningen har utbildning i HBTQ. Men vi jobbade för att jag skulle klara examensarbetet utan att krascha, så tror inte det gjorde skillnad då.
Men ska absolut prata med min läkare och se vad hon säger.

 

[Raderad medlem 19815]

Fast hur hittar jag en sådan?
Jag skulle gärna haft en sådan, definitivt.

Kanske du kan kolla med RFSL om de har något tips på person?

Får jag fråga varför du valt att träffa en psykiater istället för en psykolog? Tänker att en psykolog oftast är mer kompetent inom samtalsterapi.

 

[parellikusken]

Kanske du kan kolla med RFSL om de har något tips på person?

Får jag fråga varför du valt att träffa en psykiater istället för en psykolog? Tänker att en psykolog oftast är mer kompetent inom samtalsterapi.

För att jag vill ha en helhetssyn. Äter tyvärr mycket medicin och skulle vilja ha någon som kunde se över dom och samtidigt kunna ha samtalsterapi. Tror på att det vore bra för mig.
Men jag förstår hur du menar, är det mest logiska.

 

[Petruska]

För att jag vill ha en helhetssyn. Äter tyvärr mycket medicin och skulle vilja ha någon som kunde se över dom och samtidigt kunna ha samtalsterapi. Tror på att det vore bra för mig.
Men jag förstår hur du menar, är det mest logiska.

Det finns kurator på RFSL Göteborg. Hon kanske kan hjälpa dig vidare.

 

[enough]

Dejten med konstnärskillen började ruskigt stelt! Men sen var det nån installation där man skulle ligga och titta på en filmloop i taket och där blev vi liggande och pratade i stället för att se resten av den ganska märkliga konstutställningen som ingen av oss var så förtjust i. Snacket släppte då när vi låg där bredvid varann och det kändes ganska mysigt. Sen gick vi och fikade, och följdes åt till våra bussar. Och han pussade mig på munnen när vi sa hejdå. Vad betyder det? Är det nåt man gör som artighet efter vilken nätdejt som helst, eller är han intresserad? Jag har så dålig koll!

Men precis så här vill jag känna det som jag gör nu, ingen som slog undan fötterna på mig som L, det hade jag aldrig pallat nu. Bara lite trevande tankar om att kanske finns det nåt där, eller inte? Vill jag träffa honom igen på ett kompisplan? Vill jag hångla? Är lite osäker på både vad jag och han vill och det känns skönt! Vill ha spänningen. Vi kommer nog att ses igen i alla fall.

Vad gäller längdsnacket så hör jag till dom som inte bryr mig, är själv något över medellängd och brukar inte ens tänka på om personen är längre eller kortare än mig om det inte är extrema skillnader så att det t.ex. blir krångligt att pussas. Stör mig på att alla ska skriva ut sin längd men förstår att många gör det just för att det efterfrågas.

 

[Kattennizze]

Tack för dina ord!
De gav mig en tankeställare. Inser att jag verkligen måste tänka efter vad det är jag ger mig in på, om det verkligen finns en möjlighet att få hjälp hos honom.

Alltså....jag tycker det är förjävla tråkigt att du känner dig så utsatt vilket jag verkligen förstår, så att du ens överväger att gå till en terapeut som inte fullt ut kan acceptera din identitet som du har ALL rätt till utan ifrågasätter den. Jag får ont i magen. Gå inte till någon som inte kan acceptera vem du är. Sen om du vill utforska om det är sant för dig eller inte, då måste en bra terapeut använda din utgångspunkt som du har om du själv men det är liksom en annan sak. Du ska inte behöva bli ifrågasatt alls och få värderande omdömen om din sexualitet.

 

[Petruska]

Alltså....jag tycker det är förjävla tråkigt att du känner dig så utsatt vilket jag verkligen förstår, så att du ens överväger att gå till en terapeut som inte fullt ut kan acceptera din identitet som du har ALL rätt till utan ifrågasätter den. Jag får ont i magen. Gå inte till någon som inte kan acceptera vem du är. Sen om du vill utforska om det är sant för dig eller inte, då måste en bra terapeut använda din utgångspunkt som du har om du själv men det är liksom en annan sak. Du ska inte behöva bli ifrågasatt alls och få värderande omdömen om din sexualitet.

Min partner började agitera om att den analytikern kan/bör anmälas. @parellikusken

 

[the_connemara]

Hej relationsrådet . Jag har en manlig vän som jag bara ser som vän som jag inte helt förstår mig på. Nu beter han sig som om jag sårat honom när jag inte hört av mig på länge. (Han är 40+, så det är ingen fjortis) Vi har mötts av och till på olika aktiviteter och har varit på en resa tillsammans med ytterligare en gemensam vän. Han är trevlig och jag är trevlig tillbaka SOM MAN ÄR mot vänner. Nån enstaka gång har han försökt närma sig lite försiktigt (typ lägga huvudet nästan i mitt knä) och där ville jag inte ha honom så jag reste mig och bytte sittplats. Men thats it när det gäller närmanden. Jag känner noll attraktion.

Utöver resan (3dagar i början av sommaren) hängde vi i kanske tre dagar under en tvåveckorsperiod i slutet av sommaren, (vi var på ett par cykelturer ihop) och då pratade vi om saker som vore kul att göra, (som man ju kan göra vänner emellan) bokade inget. Han var under sommaren en ganska intensiv mailskrivare (inget messenger/FB utan mail!) och jag svarade oftast relativt snart om jag hade något vettigt att skriva. Frånsett när jag tyckte att det blev lite mycket, då tog jag en paus. (Och fick något halvmartyr-svar vid ett tillfälle om att han är van vid att folk slutar svara efter ett tag...)

Hursomhelst så är det väl 3mån sedan vi sågs eller hördes, så mailade han häromdagen och undrade vad han gjort för fel och eller om han sagt något dumt. Och om jag bestämt mig för att åka iväg på något av det vi pratat om men valt att inte fråga honom.

Jag svarade som det var: att jag periodvis har ett väldigt lågt behov av att vara social och därför inte hört av mig, och att jag inte genomfört det vi pratat om på grund av den usla regniga hösten. Och att han istället för att gå och grubbla kunde ha frågat. Plus att jag är likadan med de flesta av mina andra vänner, ibland går det veckor eller månader mellan det att man hörs, men när man saknar att umgås så går det fint att ringa eller skriva och sen är det som regel alltid kul när man ses igen även om det gått ett tag.

Noll respons tillbaka. (Och det är flera dagar sedan jag skrev)

Jag orkar inte med drama, jag är helt enkelt inte jättesugen på att hänga på tu man hand med denne man, och jag har ingen lust att behöva förklara mig mer än vad jag har gjort.

(Jag har varit ganska nere under hösten och velat vara ensam mest möjligt på fritiden eftersom jag inte orkat vara social)

Jag känner att som vuxen människa så är det väl snarare hans problem än mitt om han tycker att min frånvaro är ett problem, och då ska han inte lägga det på mig. Saknar jag någon och vill träffa den så hör jag av mig, även om det var jag som hörde av mig sist... Jag förstår att han tyckte att det blev abrupt tyst, men om det plågade honom är det väl rimligt att han hör av sig?

Jag misstänker att han hoppats på mer än bara vänskap och generellt är ganska ensam och missnöjd med det. Han har hintat en del om det och jag tycker såklart att det är tråkigt för honom, men jag började känna mig lite kvävd och trängd av de förväntningar jag kände att han hade på vänskapen. Och av att offerkoftan snarare hängde i hallen än i en låda på vinden. (lättillgänglig...)

Äh, jag vet inte var jag vill komma. Kanske höra att jag har rätt. Ja det är osympatiskt att bryta kontakt utan förklaring men förklaring hade getts om det efterfrågats. Om han fortsätter att ge mig dåligt samvete ska jag höra med honom om han förväntar samma saker av våra gemensamma manliga vänner.

Vi lär säkert ses igen i något socialt sammanhang framöver. Det var tal om redan nu i helgen via en annan vän, men då var jag uppbokad på annat håll. Vi får se hur stelt det blir nästa gång... själv tänker jag vara som vanligt.

Men åh suck! Jag hade satt hårt mot hårt vilket gnäll. Relationer ska tillföra positiv energi överlag och inte innehålla förväntningar för att de ska vara värda att behålla för min del.

 

[the_connemara]

Jag har börjat jobba efter jul o min dejt har flyttat hem till sin familj en månad så vi sågs faktiskt inte alls på drygt 4 dagar. Länge sedan sist. Snacka om stadsbofamilj de är men så gulliga! Spelade spel med syskonen, tittade på ett avsnitt Bron och sov sedan hemma hos mig eftersom jag skulle upp så tidigt. Och så var vi ute i stan o käkade. Där fick jag träffa hans kompisar för första gången, två av dem var redan på stället vi åt på av en slump så slog oss ner där. Sjukt trevliga! Kändes bra Familjens hund verkar också gilla mig, me like

 

[pepp]

Dejten med konstnärskillen började ruskigt stelt! Men sen var det nån installation där man skulle ligga och titta på en filmloop i taket och där blev vi liggande och pratade i stället för att se resten av den ganska märkliga konstutställningen som ingen av oss var så förtjust i. Snacket släppte då när vi låg där bredvid varann och det kändes ganska mysigt. Sen gick vi och fikade, och följdes åt till våra bussar. Och han pussade mig på munnen när vi sa hejdå. Vad betyder det? Är det nåt man gör som artighet efter vilken nätdejt som helst, eller är han intresserad? Jag har så dålig koll!

Men precis så här vill jag känna det som jag gör nu, ingen som slog undan fötterna på mig som L, det hade jag aldrig pallat nu. Bara lite trevande tankar om att kanske finns det nåt där, eller inte? Vill jag träffa honom igen på ett kompisplan? Vill jag hångla? Är lite osäker på både vad jag och han vill och det känns skönt! Vill ha spänningen. Vi kommer nog att ses igen i alla fall.

Vad gäller längdsnacket så hör jag till dom som inte bryr mig, är själv något över medellängd och brukar inte ens tänka på om personen är längre eller kortare än mig om det inte är extrema skillnader så att det t.ex. blir krångligt att pussas. Stör mig på att alla ska skriva ut sin längd men förstår att många gör det just för att det efterfrågas.

Är jag fortsatt intresserad av nån så får dom en puss/hångel. Annars bara en kram.

Dock varit med killar som pussat mig när dom gått, och sen aldrig hört av dom mer

 

[parellikusken]

Alltså....jag tycker det är förjävla tråkigt att du känner dig så utsatt vilket jag verkligen förstår, så att du ens överväger att gå till en terapeut som inte fullt ut kan acceptera din identitet som du har ALL rätt till utan ifrågasätter den. Jag får ont i magen. Gå inte till någon som inte kan acceptera vem du är. Sen om du vill utforska om det är sant för dig eller inte, då måste en bra terapeut använda din utgångspunkt som du har om du själv men det är liksom en annan sak. Du ska inte behöva bli ifrågasatt alls och få värderande omdömen om din sexualitet.

Du har rätt i det du säger. Det är bara så sjukt svårt att hitta rätt hjälp.

Min partner började agitera om att den analytikern kan/bör anmälas. @parellikusken

Jag måste väl erkänna att han inte bara ifrågasatte min sexualitet, utan han hade även en rätt aggressiv och provocerande framtoning. Bland annat har jag en tendens att gråta när jag pratar om hur mycket min häst betyder för mig, att han gör så att jag håller mig ovanför ytan i vardagen. Han var det som hjälpte mig ur en sex år lång sjukskrivning.
Under studietiden brände jag dock ut mig, och det var nog delvis pga. stressen över att få det att gå ihop ekonomiskt och tidsmässigt då jag jobbade samtidigt för att ha råd med hästen.
Terapeuten kallade mig då ett barn, att jag var som en barn för att jag behövde en häst. Att jag måste förstå att jag inte kunde ha en häst, att mitt tänk var barnsligt. Han härmade mig även.
Jag grät mer då.
Detta var bara ett exempel.

Haha... Nu när jag skriver det inser jag att jag inte ska gå tillbaka till honom. Att det var ett sjukt samtal vi hade.

Kommer inte orka anmäla dock. Kanske när jag mår bra igen i så fall.