Jag är likadan, gillar inte att stå i centrum så tyckte också det var jobbigt att berätta när det blir världens grej. Så svårt att veta hur man ska ta upp det också... Jag berättade för de närmaste, men sen lät jag chefen informera lite senare via mail när det ändå skulle gå ut personalinformation från avdelningen. Mycket smidigt tycker jag
Å, smidigt! Varför mailar vi inte mer på mitt jobb!
Vi är så få så det hade kanske varit lite konstigt att få veta det på det viset, men det hade varit skönt för mig, haha!
Jag håller helt med dej! Tyckte det var jättejobbigt att berätta. Alla har ju blivit glada och så, men jag har rätt mycket integritet och tycker det är intimt på något sätt. Är heller inte helt bekväm med att alla frågar hur jag mår och kommenterar hur jag går och hur magen ser ut och allt mellan himmel och jord.
Ja men precis, det känns intimt! Jag blir också lite obekväm när folk frågar hur jag mår, svarar bara kort att jag mår bra. Men jag har alltid svårt att prata om sådant. Sedan känns det lite läskigt att röra upp "stora" känslor hos någon annan på något vis. Kan inte allt bara vara lite lagom jämt.
Det är jobbigt tycker jag också. Funderar på att ta det med chefen nästa vecka, måste i alla fall ha möte med denne och planera en del arbetsuppgifter. Sen att hon får berätta för resten av mina kollegor på något möte. Tycker till och med att det ska bli jobbigt att berätta för mina egna föräldrar.
Jag tyckte mest det var roligt om än lite nervöst att berätta för mamma för jag misstänkte att hon gått och väntat på detta ett tag. Hon blev jätteglad, sprang omkring i hela huset.
Pappa däremot, jösses. Han bor inte här så dessutom skulle jag få lov att RINGA honom och jag avskyr att ringa folk... Som tur var hälsade han på en sväng precis när jag tänkte berätta så då hade jag inget val än att häva ur mig det så jag slapp ringa. Skönt när det var över. Han och farfar var mest nervöst.
Skönt om chefen kan berätta för kollegorna! Då är det gjort sen, bara.
Till mamma gjorde jag så att jag köpte några pixiböcker och satte på en lapp som det stod "grattis mormor" på (hon fyllde år). Det tyckte jag kändes lite skönt också för då slapp man liksom ta sats och säga det. Du kanske kan göra något liknande om det känns lättare!
Har bara berättat för en kompis än så länge. Längtar lite efter att det ska ha gått tillräckligt länge för att det ska kännas okej att börja berätta för folk, men har verkligen ingen lust att basunera ut det för världen
Antar att det kommer börja synas förr eller senare, då får man väl ta det då
Haha, eller hur! Undrar om det någonsin kommer kännas okej att lägga ut på t.ex Instagram? (Men såklart använder man ju sina konton på olika sätt.) För min del hade det känts skönt att liksom får ut det så att även de man inte pratar med så ofta får veta... Så man inte stöter på dem först när man är i månad åtta.
__________________
Igår kväll kan jag eventuellt ha känt de första sparksprattelbubblorna. Sedan tänkte jag att det kanske bara var inbillning. Ni vet när man börjar känna efter så supernoga att man börjar fundera på om man kanske skapar det i sitt huvud, haha. Jag VET inte men kanske är det på gång!