Vårföräldrar 2015 #2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag tror min make är lite nervös också även om han inte sagt så mycket om det. Eller så är det bara jag som antar att han har det eftersom han verkar ha mer föräldrahormoner än vad jag har. :p Igår såg vi det där programmet på SVT om hjärtsjuka barn och att jag blev lite gråtmild är inte så konstigt (jag har alltid haft nära till tårar) men när även maken blev fuktig i ögonvrån när föräldrarna till en liten tjej fick veta att hjärtoperationen gått bra så förstod jag att han påverkas mycket mer av sådana saker nu jämfört med förr.

Min sambo är också känsligare nu än vad han varit innan. Han har dock alltid varit närmre gråt än mig och är bättre på att visa känslor än vad jag är, men han säger att han själv märkt att han i större utsträckning reagerar på saker som involverar barn.
 
Det trodde jag också men har inte känt något behov av det. Min BM sa att det var långt ifrån alla som har det och så vitt jag förstår så komponerar man ihop ett litet förlossningsformulär tillsammans med BM och är det inget extra man vill ha med så ska det räcka :).
 
Min sambo är också känsligare nu än vad han varit innan. Han har dock alltid varit närmre gråt än mig och är bättre på att visa känslor än vad jag är, men han säger att han själv märkt att han i större utsträckning reagerar på saker som involverar barn.

Min är också så lite känsligare än mig plus att han vakar över mig som en hönsmamma :p imorse blev han orolig för jag inte hade ätit en kivifrukt som jag sa att jag skulle göra varje dag ;) blev tvungen att lova att äta 2 idag istället.... :D


Ang förlossningsbrev så hittade jag på 1177s hemsida en "mall" för förlossningsbrev. Inget avancerat i alla fall så jag blev lite lättad :)
 
Min är också så lite känsligare än mig plus att han vakar över mig som en hönsmamma :p imorse blev han orolig för jag inte hade ätit en kivifrukt som jag sa att jag skulle göra varje dag ;) blev tvungen att lova att äta 2 idag istället.... :D

Haha, ja, sån är min sambo också. Vill att jag ska äta ordentligt så att jag mår bra. Hjälper mig att hålla koll på vart fisken är fångad och om osten är opastöriserad eller inte. Det är ganska skönt för jag tycker det är urtråkigt att hålla sån koll på allt jag stoppar i mig ;).
 
Haha, ja, sån är min sambo också. Vill att jag ska äta ordentligt så att jag mår bra. Hjälper mig att hålla koll på vart fisken är fångad och om osten är opastöriserad eller inte. Det är ganska skönt för jag tycker det är urtråkigt att hålla sån koll på allt jag stoppar i mig ;).

Ja samma här.

Han blev "galen" när han tyckte jag fuskat med äta fisk :D:p Så nu har han bestämt att det är fisk minst 1 dag i veckan.
 
Vad är det egentligen som man bör/ska ha med i sitt förlossningsbrev?
Jag har tänkt skriva ett och det jag vet att jag vill ha med är att jag är nål/stickrädd och att jag vill veta vad som händer (kontrollbehov). Ska läsa in mig lite på smärtlindring också, spontant tycker jag att sterila kvaddlar låter otrevligt men har inte läst på mer än att jag googlade namnet efter att någon nämnt det i vintertråden.

Idag har jag jobbat hemifrån och jag och hunden kom ut på en jättehärlig promenad i dagsljus! Har varit dåligt med längre promenader senaste veckan eftersom det varit så halt här och jag jobbat mycket i veckan, rent fysiskt går det bra att promenera vilket är skönt!
 
Va tvungen att testa om det gick.... Jodå, V 31 och händerna (fingertopparna) når ner i golvet med raka ben.

Var också tvungen att testa, inga problem ännu att få i hela handflatorna i v 30. Känner iofs inte av min mage typ alls förutom att det känns som jag klämmer henne lite när jag gör vissa rörelser men är ju inte så att något är omöjligt att genomföra ännu...
 
Sitter i kontoret och Isola (katten) låg och sov i vardagsrummet. Hon vaknade till, antingen hade hon någon konstig dröm eller så insåg hon bara att hon var ensam varpå hon skriker och piper i panik. Pipandet fortsatte tills hon insåg att jag bara var i rummet bredvid och då kom hon som ett skott och hoppade upp i knät.

Förutom att Isola själv kan förflytta sig till mig istället för att jag behöver hämta henne (eller, det händer det också, hon kan gå väldigt vilse i en alldeles vanlig lägenhet) så undrar jag vad skillnaden blir när vi får en bäbis? :p
 
Sura uppstötningarna från helvetet fortsätter. Helt sjukt detta. Käkar både omeprazol och gaviscon, och har ändå uppstötningar imellanåt som små minikräkningar... Andra dagen i rad nu, innan har det bara kommit "då och då" under dagarna...
Måtte hon snurra runt snart och lägga sig på något annat sätt, för jag antar att hon trycker mot magsäcken nu på något vis....
 
Aha, trodde att förlossningsbrev var något som "alla" helt enkelt förväntades ha med.
Skönt, då struntar jag i det.

Jag hade inget förlossningsbrev, min bm skrev in en notis i journalen lite kortfattat hur min graviditet varit och sen att jag som aldrig varit med om en förlossning förut går in som ett öppet blad och litar på att barnmorskorna på plats hjälper mig till den bästa "upplevelsen" de kan, de som varit med om situationen några fler gånger än mig och de var de nöjda med! :)
 
Jag hade inget förlossningsbrev, min bm skrev in en notis i journalen lite kortfattat hur min graviditet varit och sen att jag som aldrig varit med om en förlossning förut går in som ett öppet blad och litar på att barnmorskorna på plats hjälper mig till den bästa "upplevelsen" de kan, de som varit med om situationen några fler gånger än mig och de var de nöjda med! :)

Så tänker jag med. Känns väldigt märkligt att jag som inte har någon aning om hur det kommer bli ska berätta för barnmorskorna hur de ska sköta sitt jobb. Däremot om det hade funnits några speciella omständigheter hade det varit bra att få med :)
 
Nej det är ju bara om det är något speciellt som man behöver skriva något :) Hade inte min förra förlossning blivit som den blev hade inte jag skrivit något mer än att jag är nålrädd. Skulle vi inte skriva något om hur det blev sist så har jag ändå mer skinn på näsan nu och kan stå på mig mer själv när jag ringer in.
 
Nej det är ju bara om det är något speciellt som man behöver skriva något :) Hade inte min förra förlossning blivit som den blev hade inte jag skrivit något mer än att jag är nålrädd. Skulle vi inte skriva något om hur det blev sist så har jag ändå mer skinn på näsan nu och kan stå på mig mer själv när jag ringer in.

Nu har ju du varit med om en förlossning tidigare så då har du ett annat utgångsläge än som förstföderska. :)
 
Fråga från en nojig förstföderska, igen..
Jag tycker att allt jag gör som involverar magmusklerna känns så himla mycket. Bara att lyfta huvudet när jag ligger på rygg eller att lyfta benen för att vända mig i sängen. Det slutar kännas så fort jag avslutar rörelsen men ändå. Även när jag sträcker på mig så tycker jag liksom att det känns mycket i musklerna. Som om jag ständigt fick med träningsvärk nästan.
Ska det vara så?

En del av mig kan känna, det är väl inga konstigheter att musklerna känns, de har ju delat på sig! Men en annan del oroar sig för att det egentligen är livmodern som känns och att något är fel

Mvh nojig
 
Nu har ju du varit med om en förlossning tidigare så då har du ett annat utgångsläge än som förstföderska. :)

Ja precis :) Men det finns många förstföderskor som har massa önskemål om ställningar, smärtstillande mm också. Men jag tror, precis som ni också säger, att det är bäst att vara öppen för förslag för att slippa bli besviken på något sätt. Man kan omöjligt veta hur det kommer gå, även om man är omföderska :) Känns som vi har samma tänk alla i den här tråden!
 
Fråga från en nojig förstföderska, igen..
Jag tycker att allt jag gör som involverar magmusklerna känns så himla mycket. Bara att lyfta huvudet när jag ligger på rygg eller att lyfta benen för att vända mig i sängen. Det slutar kännas så fort jag avslutar rörelsen men ändå. Även när jag sträcker på mig så tycker jag liksom att det känns mycket i musklerna. Som om jag ständigt fick med träningsvärk nästan.
Ska det vara så?

En del av mig kan känna, det är väl inga konstigheter att musklerna känns, de har ju delat på sig! Men en annan del oroar sig för att det egentligen är livmodern som känns och att något är fel

Mvh nojig

Precis så kände jag också i en period. Från v 22-29 ca. Men sen gick det över... Räknar med att det var lite mer press på muskulaturen när livmodern blev större.
 
Precis så kände jag också i en period. Från v 22-29 ca. Men sen gick det över... Räknar med att det var lite mer press på muskulaturen när livmodern blev större.

Åh vad skönt att du säger så!
Gick precis in i vecka 24 och det har väl pågått i ca 1-2 veckor.
Det bästa med att vara gravid är att det är så många som gjort det innan!
 
Men jag tror, precis som ni också säger, att det är bäst att vara öppen för förslag för att slippa bli besviken på något sätt. Man kan omöjligt veta hur det kommer gå, även om man är omföderska :)

Ja lite så känner jag. Det är nog enormt svårt att styra en förlossning precis så som man vill ha det, så det är väl lika bra att bara "go with the flow" när det är dags, lita på att kroppen har ett någorlunda hum om vad den ska göra och att barnmorskorna vet vad de pysslar med... ;)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag är lite nyfiken på hur det sett ut för er som blivit gravid som "äldre". Jag vill inte sätta en fast gräns, utan tänker att ni...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
4 479
Senast: MML
·
Gravid - 1år Det känns fortfarande overkligt, men ni här vet ju redan om det iallafall! Jag hoppas på att få sällskap i tråden, men annars får jag...
2
Svar
28
· Visningar
1 859
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
5 6 7
Svar
126
· Visningar
6 994
Senast: Badger
·
Juridik & Ekonomi Står i funderingar på att sälja, men kommer få en vinst på ca 1 200 000kr, vilket gör att jag måste betala ca 180.000kr i skatt efter...
Svar
11
· Visningar
1 229
Senast: Presto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp