Det jag har sett av den här typen av frågor är att det kan slå åt andra hållet också. I de fallen var det socialtjänsten som hade förutfattade meningar. Det tycks mig att när socialen väl har bestämt sig för vem en människa är, ond eller god, så krävs det mycket långa rättsprocesser för att ändra den bilden. Ibland har kvinnor utmålats till både det ena och det andra, ibland män. En kvinna vars fall jag har granskat ingående förlorade rätten till två barn (det tredje ansågs hon däremot kompetent nog att ha vårdnaden om.) Hon anklagades för att vara prostituerad, hög på droger, bipolär etc etc. Inget av detta var sant, men eftersom hon aldrig tilldelades ett biträde förlorade hon umgänget i två år. Framför allt anklagades hon för att inte kunna skydda sina barn mot misshandlande pojkvänner. Trots detta ansågs ett av dessa misshandlade ex som en lämplig vårdnadshavare till ett av barnen. Han var dömd för misshandel, men blev ändå tillfrågad om han ville vara pappa. Han tackade nej på grund av tidsbrist.
När jag kopplades in på detta fall - av en ren slump - fick kvinnan plötsligt en advokat och vann i fallet om det yngsta barnet. Under tiden blev hennes andra barn misshandlat i sin fosterfamilj och flydde sedemera hem. Det återstår nu att se hur socialen hanterar detta.
Ett problem i sådan här komplicerade tvister är att den hårda sekretessen gör att det är närmast omöjligt att objektivt ta del av information. Man slår skallen blodig, verkligen.
