Det blev en skogspromenad istället för skidutflykt och i skogen fanns inte mycket snö alls, det verkar ha smält underifrån. Jag träffade två nyfikna unga älgar som går här och inte bryr sig ett dyft om vare sig hundar, ungar, hästar eller tjo och tjim utan kommer istället ännu närmare.Dom kommer att skrämma slag på sommargästerna och det är bra det för då får jag ha mina kantarellställen ifred.
Vildsvinsgänget gick en bit från stigen och bökade och när dom hörde min ljuva stämma svarade dom med lite nöff-nöff.
Sen såg jag andra spår också och det var INTE spår efter hund, och eftersom jag gick i otrampad terräng så är jag säker på vad dom var efter. Jag har anat att vi har varg inpå knutarna här för jag har sett spåren förut och vargspår vet jag hur dom ser ut.
Jag har fått frågan många gånger av folk om jag inte är rädd för att gå ensam och obeväpnad för "tänk om det händer nåt", tja, enda stället jag undviker är faktiskt stan efter mörkrets inbrott.
Nja. Orsaken till att de flesta "vilt spårare" inte kan säga säkert om det är varg eller hund är att Schäfer, husky, sant berhnard, grönländare. varg och övriga hunddjur i den storleken har rätt lika tass avtyck. Utan dna är det omöjligt att säga vilket det är, vilket igen medför att vargen oftast får skulden för de får attacker som grannens hund är skyldig till ...
