Idag fyller sonen 2 år och jag önskar att jag kunde få bevara den här versionen av honom för alltid. Han är så söt att jag får hjärtsnörp bara av att titta på honom och jag kan inte förstå att han en dag ska växa upp. Så fick han ett par böcker av mormor i present och jag läste en utav dem vid läggning. ”Vad som än sker”, den handlade om att stor älskar liten vad som än sker. Även om liten är arg och kastar saker eller förvandlas till en krokodil. Liten undrar om kärleken kan ta slut, och vad händer när man dör? Stor säger att kärleken är som stjärnorna, lyser även om man dog för länge länge sedan. Och nej, jag kunde absolut inte läsa utan att gråta lite också. Tack mamma, jag behövde absolut klämma in fler känslor idag. Jag har svårt att greppa vad jag har fått i livet. Inte bara barnen, utan alla som varit här idag. Bortom tacksam.