Verkligen. Extra tröttsamt när jag själv aktar mig noga för att kommentera andras kostvanor. Nu var samtalet mer såhär:
- Hade du inte kunnat ta en lite mindre macka?
-Nej. Den är lagom.
- Den är ju jättestor!
-Nej. Däremot är det kanske lite för lite sallad på den. (Petar i mer sallad)
-Sallad! Det är ju inte människomat! Det är kaninmat! Hörde du förresten om de där som blivit dömda nu för att de gett sitt barn vegansk mat?
-Då hade de väl ingen kunskap om mat och då var det själva problemet.
- Ja jo, men nu var det såhär och såhär och det visar ju att människor inte är gjorda för att äta så!
(Där hade jag väl kunnat peta in något om att jag faktiskt inte är vegan, men jag ville inte.)
Hade jag orkat hade jag börjat kommentera den människans mat, vilket mer är brist på mat. Läsk, chips, mc Donalds och annan snabbmat är mer hans melodi. Han tycker att det är lugnt eftersom han (konstigt nog) är smal ändå... som om det var det enda viktiga här i världen.