Jag är säkert inte tillräckligt vis och gammal, men jag tycker knepet handlar både om att acceptera det man inte har en vildaste att göra något åt men också om att faktiskt se till att korkindex håller sig så lågt i ens närhet att man får tillräckligt mycket utfört för att kunna vara stolta över prestationerna tillsammans. (Men så har jag också under lång tid av mitt arbetsliv haft ett formellt ansvar för att se till att korkindex är lågt ända upp till min egen nivå.)
En chef sade till mig en gång vid första mötet att det är nolltolerans för intern politik och så här många år senare kan jag se att det inte var så dumt; väldigt mycket av korkvärlden handlar om intern politik - alltså om något annat än företagets gemensamma bästa.
Men jag håller ända med om att knepet att acceptera det man vet, eller lärt sig, att man inte kan påverka är väldigt bra. Det gäller i väldigt vid bemärkelse för en människa.
