Tycker du har en sund inställning! Du har ju gjort massor redan hoppas nu inte denna händelse sabbar för mycket.Tack! Ja den går lite i vågor min fobi. Min bästis blev hastigt med hund (gråhund) när hennes morfar dog, och jag och bästisen jobbade tillsammans för att jag och den hunden skulle funka ihop. Det gjorde vi (mycket på grund av hunden som var den vänligaste mest försynta själ jag någonsin mött). Jag var ute och gick mycket med henne, var hundvakt osv. Det enda jag inte uppskattade var när hunden slog mig i ansiktet när hon ville ut och kissa
Efter det gick det rätt bra med hundar bara de inte var svarta, gula, eller schäfrar.
Sedan var bästsen tvungen att ta bort hunden. Fy farao så jobbigt det var. Ett år senare räddade jag en livrädd pitbull som sprang runt på en väg (hade blivit skrämd av fyrverkerier och slitit sig). Knöt tröjärmen runt halsen på den som koppel och tog den till djursjukhus för att hitta ägaren . Sen gick åren och rädslan kröp närmare igen. Men den har aldrig blivit lika illa som innan gråhunden
I somras fick jag hastigt och lustigt veta att det skulle komma en jättejobbig hoppig och skällig jack russell till sommarstugan. Den skulle dessutom stanna i en vecka. Hade ont i magen i flera dagar för det verkade som en läskig hund och jag visste att jag inte skulle kunna komma undan liksom. Men vovve var klok och förstod ganska fort att den här människan vill inte umgås om man hoppar och skäller, slutade med det runt mig men fortsatte med alla andra Vi blev kompisar till slut och jag blev personen man kan be kasta boll på ett lite kontrollerat sätt och människan man kan gå till för att vila eller om man tycker något ljud blev läskigt. Så därfick jag lite bukt på fobin igen!
Tror det handlar om att jag behöver fler positiva upplevelser med hundar och lära mig läsa dem. Så det finns hopp
För min del känns det nästan lite som tvärtom. Haft hund jämt förutom nu de senaste åren. När jag var liten var det så självklart att jag alltid kommer ha hundar. Hade svårt att se det på något annat sätt. Hundar och häst/hästar.
När jag var liten fick jag sån styrka av att gå med flera hundar oavsett tid på dygnet. När jag var äldre, tonåring och inte någon med mig såg jag framför mig flera runtomkring mig då blev jag så lugn.
Även när jag gick med lilla professorn som var en liten papillonherre fast det kändes som han var som en stor hund. Blev alltid lika förvånad om jag såg honom och inte sett honom på några dagar men vad liten du är nej det är inte möjligt har du alltid varit så liten