Jag är ändå så väldigt imponerad av att ni tycks lyckats installera någon form av lyhördhet hos er dotter. Varje gång jag ber min snart 2-åring att låta bli något, typ kasta grejer, så tittar han på mig med en min som säger "så lustigt att du har en åsikt!" och sen fortsätter han med det han höll på med, möjligen nu bara med lite mer entusiasm
Ja, så är det i många andra sammanhang också! Vi säger nej, hon gör igen, vi säger nej, hon gör igen och så håller vi på så några gånger tills vi får säga att nu kommer jag och lyfter bort dig om du inte slutar. Hon fortsätter, vi lyfter bort eller låter strängare på rösten. Då bryter hon ihop, rullar några varv på golvet, ställer sig upp och springer till köket och hämtar en napp i sin låda och kommer sen tillbaks och sätter sig i knät. Ibland fortsätter hon nog för att hon verkligen vill göra något, eller inte förstår. Men ofta tror jag hon testar om det är såhär det fungerar. Om jag fortsätter, då tar det stopp tillslut, och där är napparna i köket och där finns tröst sen