Utbruten - Vem äger gemensamt boende?

[Hero]

Av det du skriver i tråden att döma; inte för hens engagemang och trygghetsbehov för hens egen del, nej.

Så jag ska endast bry mig om henne och inte mig själv ? Hur blir det jämbördigt ?

 

[Ray]

@Hero jag tror att det bästa om man vill ha gemenamt boende är att köpa ett. Annars blir det inte riktigt bådas oavsett pengar.

 

[Gnist]

Det du visar intresse för är DIG SJÄLV.

De flesta människor ser ju över sitt eget bo först, så det är ju inget unikt för just @Hero

Träffar jag en man och vi blir sambos, så får han flytta in här och nej, han kommer inte få stå med på nån lagfart. Splittar vi så är boendet enbart mitt och gillar den fiktive mannen inte det upplägget, så är det inte mig han ska bo med. Då blir vi särbos eller så blir vi ingenting.

 

[Bulldoozer]

Alltså det finns inget så tråkigt som att hålla på fippla med ekonomin när man är i ett förhållande, dividera summor hit och dit är definitivt en relations-dödare för mig. Ett av de största skälen att jag inte pallade med exet var just räknande på kronorna hit och dit och att det skulle vara rättvist, det blir ju ändå inte rättvist! Han ville äta finmat och jag kunde lika gärna käka nudlar men eftersom maten var viktig för honom så fick han handla och jag betala hälften av den hutlösa räkningen (okej jag åt ju också av den, hade ju kanske varit bättre om jag suttit där med en skål nudlar när han åt sin oxfilé). Bara ett exempel.

I nuvarande relation så har vi bägge gått "all-in" (inte bara ekonomiskt) nästan från dag ett, första åren hade jag bäst inkomst och senaste åren har han tjänat mer. I slutändan, spelar det nån roll?
Även om det skulle ta slut imorgon så har vi haft snart 14 bra år tillsammans och det kan inte mätas i pengar, om det sen blir att det inte funkar så får man lösa det då. Ja, jag hade himla ekonomiskt trassel vid förra separationen men skulle jag gått och hållit det emot nuvarande partner så hade vi troligen inte haft en rolig relation (om ens någon) idag.

Sen så är det ju så att är bägge ok med hur man än löser det ekonomiska så spelar det ingen roll hur man gör i slutändan men varken för mig eller maken är det där med pengar nåt vi orkar ödsla tid på, räkningarna betalas och sen har vi kul för resten (okej, jag sätter av till sparande också så vi har nån buffert om det behövs).

 

[Hero]

@Hero jag tror att det bästa om man vill ha gemenamt boende är att köpa ett. Annars blir det inte riktigt bådas oavsett pengar.

Absolut, men det är troligtvis inte genomförbart på nån månad, då båda kanske har eget boende. Man kanske vill testa att bo med varandra en tid först ?

 

[Killaloe]

I nuvarande relation så har vi bägge gått "all-in" (inte bara ekonomiskt) nästan från dag ett, första åren hade jag bäst inkomst och senaste åren har han tjänat mer. I slutändan, spelar det nån roll?

Jag tror det handlar väldigt mycket om hur stor obalans det är ekonomiskt och hur en förhåller sig till det. (Alltså generellt då och inte er specifika situation)

Är det väldigt stor obalans kan det spela väldigt stor roll, det känns som om risken att hamna i kvinnofällan är stor i slutänden om en (framförallt mannen då) sitter på den stora ekonomiska fördelen.

Jag och min sambo har det så - han äger mest, betalar mest och tjänar typ tre gånger så mycket som mig. Han är på inget sätt en dålig person som är snål eller utnyttjar det ekonomiska övertaget, men vi har verkligen helt olika förutsättningar och det märks väldigt tydligt när vi ex ska handla större grejer, åka på semester osv. Och skulle det ta slut, ja då är det jag som kommer ha betydligt större problem ekonomiskt att ta mig vidare.

Så jag ser det ändå som rätt vettigt att vara medveten om en ev obalans och hur den kan komma att påverka en själv.

 

[Hero]

Jag tror det handlar väldigt mycket om hur stor obalans det är ekonomiskt och hur en förhåller sig till det. (Alltså generellt då och inte er specifika situation)

Är det väldigt stor obalans kan det spela väldigt stor roll, det känns som om risken att hamna i kvinnofällan är stor i slutänden om en (framförallt mannen då) sitter på den stora ekonomiska fördelen.

Jag och min sambo har det så - han äger mest, betalar mest och tjänar typ tre gånger så mycket som mig. Han är på inget sätt en dålig person som är snål eller utnyttjar det ekonomiska övertaget, men vi har verkligen helt olika förutsättningar och det märks väldigt tydligt när vi ex ska handla större grejer, åka på semester osv. Och skulle det ta slut, ja då är det jag som kommer ha betydligt större problem ekonomiskt att ta mig vidare.

Så jag ser det ändå som rätt vettigt att vara medveten om en ev obalans och hur den kan komma att påverka en själv.

Fast du får väl se till att skapa en ekonomisk trygghet som gör att du kan stå på egna ben om det tar slut? Min mamma har mkt lägre inkomst än min pappa. Men han betalar också det mesta så hon har kunnat spara upp ett kapital som hon kan klara sig i alla fall på. Du kan ju dock inte räkna med att leva på samma sätt om din man har en annan ekonomi än dig dock.

 

[Bulldoozer]

Jag tror det handlar väldigt mycket om hur stor obalans det är ekonomiskt och hur en förhåller sig till det. (Alltså generellt då och inte er specifika situation)

Är det väldigt stor obalans kan det spela väldigt stor roll, det känns som om risken att hamna i kvinnofällan är stor även i slutänden om en (framförallt mannen då) sitter på den stora ekonomiska fördelen.

Jag och min sambo har det så - han äger mest, betalar mest och tjänar typ tre gånger så mycket som mig. Han är på inget sätt en dålig person som är snål eller utnyttjar det ekonomiska övertaget, men vi har verkligen helt olika förutsättningar och det märks väldigt tydligt när vi ex ska handla större grejer, åka på semester osv. Och skulle det ta slut, ja då är det jag som kommer ha betydligt större problem ekonomiskt att ta mig vidare.

Det samma här, numera tjänar maken nästan det dubbla mot mig. Vi hade bägge väldigt dålig inkomst när vi träffades och är så tacksamma över att ekonomin numera inte är ett bekymmer! För min del kommer det antagligen bli tight om vi skulle separera men dottern är snart 18 och jag har ett yrke där jag kan jobba nästan var som helst så skulle väl få flytta i värsta fall en bit bort (eftersom jag bor i Sthlms län så skulle väl bostad vara största bekymret). Ingenting jag orkar aktivt fundera på utan blir det knas så får man försöka lösa det bäst det går då, måla fan på väggen innan har jag ingen glädje av.

 

[Killaloe]

Fast du får väl se till att skapa en ekonomisk trygghet som gör att du kan stå på egna ben om det tar slut? Du kan ju inte räkna med att leva på samma sätt om din man har en annan ekonomi som dig dock.

Eh ja?

 

[Raderad medlem 6459]

Eh ja?

Är du inte tacksam över att ha fått det här förklarat för dig?

 

[Hero]

Eh ja?

Jag anser ju att man har själv ett ansvar att se över sin ekonomiska situation. Dvs, så man inte är i beroende ställning till någon.

 

[monster1]

Så jag ska endast bry mig om henne och inte mig själv ? Hur blir det jämbördigt ?

https://lh3.googleusercontent.com/-...0-h630-p-k-no-nu/blogger-image--991741904.jpg För att man ska kunna ha en jämställd relation så behöver man ju se till att alla får det dom behöver.

 

[Killaloe]

Jag anser ju att man har själv ett ansvar att se över sin ekonomiska situation. Dvs, så man inte är i beroende ställning till någon.

Jaha säger du det? Tack för förklaringen!

Är du inte tacksam över att ha fått det här förklarat för dig?

Jo mycket! Min sambo har inte sagt något om det så det kom ju lite som en överraskning såklart, men jag är ju evigt tacksam för att jag nu fått rådet.

 

[monster1]

Jag anser ju att man har själv ett ansvar att se över sin ekonomiska situation. Dvs, så man inte är i beroende ställning till någon.

Det där fungerar bara så länge man inte äger något tillsammans eller har barn med varandra.

 

[Hero]

Det där fungerar bara så länge man inte äger något tillsammans eller har barn med varandra.

Precis, så jag ser inte vad fördelen ligger i att man ska äga allt tillsammans.

 

[monster1]

Precis, så jag ser inte vad fördelen ligger i att man ska äga allt tillsammans.

Om ni skaffar barn tillsammans blir det ju lite märkligt att enbart du äger familjens bostad? Det handlar ju om makt, du har möjligheten att skicka din sambo på porten när som helst, då står hen utan bostad. Alternativt ska din partner behålla sin bostad under hela er relation, vilket kan bli lite bökigt om ni ändå tänkt bo tillsammans. Du som ägare av bostaden kommer ju alltid ha en tryggare tillvaro, vad som än händer har du en bostad. Det skapar obalans maktförhållandet.

 

[Hero]

https://lh3.googleusercontent.com/-...0-h630-p-k-no-nu/blogger-image--991741904.jpg För att man ska kunna ha en jämställd relation så behöver man ju se till att alla får det dom behöver.

Vad innebär det egentligen ? Konkret ?

 

[kryddelydd]

Jag tror det handlar väldigt mycket om hur stor obalans det är ekonomiskt och hur en förhåller sig till det. (Alltså generellt då och inte er specifika situation)

Är det väldigt stor obalans kan det spela väldigt stor roll, det känns som om risken att hamna i kvinnofällan är stor i slutänden om en (framförallt mannen då) sitter på den stora ekonomiska fördelen.

Jag och min sambo har det så - han äger mest, betalar mest och tjänar typ tre gånger så mycket som mig. Han är på inget sätt en dålig person som är snål eller utnyttjar det ekonomiska övertaget, men vi har verkligen helt olika förutsättningar och det märks väldigt tydligt när vi ex ska handla större grejer, åka på semester osv. Och skulle det ta slut, ja då är det jag som kommer ha betydligt större problem ekonomiskt att ta mig vidare.

Så jag ser det ändå som rätt vettigt att vara medveten om en ev obalans och hur den kan komma att påverka en själv.

Det där kan ju ge väldigt olika effekter.

Min syster levde i många år som sambo med en man med mycket rymligare ekonomi än hennes.
De köpte en gemensam lägenhet. I övrigt var min syster väldigt noga med att var och en har sina pengar.
Det var alltså den ekonomiskt svagare parten som inte ville att den ekonomiskt starkare parten skulle "bidra".

Det påverkade en del fritidsaktiviteter. Mannen ville gärna betala rubbet, hon ville betala för sig själv och hade inte alltid råd.

Nu har de separerat, för tre år sedan.
Lägenheten ligger ute till försäljning men det verkar ta tid.
Han har skaffat eget, nytt boende.
Hon bor i den gemensamma lägenheten och var och en betalar sin del av lånet medan hon betalar det löpande.
Behöver jag skriva att de inte var ovänner vid separationen...

En lösning som fungerar bra för båda parter, tillsvidare. Han har ekonomi nog att skaffa ytterligare ett boende och fortsätta betala på bostadslån till den gemensamma lägenheten.
Hon har inte ekonomi för att köpa loss honom utan behöver, om hon ska flytta, att man säljer lägenheten så hon får pengar att köpa ny bostad för.

Tur att de inte är ovänner.
Det var han som tog initiativet till separationen, och det är han som inte ville sätta henne på pottkanten genom att hon skulle bli utan bostad (plus att han ser lägenheten som en investering som ändå kommer att kunna säljas med plus).

Kanske ett udda exempel, men beskrivs för att visa hur det ibland går att lösa bostads-situationen väldigt smärtfritt även vid separationer.

 

[monster1]

Vad innebär det egentligen ? Konkret ?

I mitt fall betyder det att min sambo som har svårt att skaffa en bostad pga betalninganmärkningar och som har dålig ekonomi är den som äger bostaden. Då har han en trygghet i att han sin bostad säkrad. Medans jag som har resurser och möjligheter att skaffa en annan bostad inte behöver äga eller stå på något kontrakt. Det handlar om att man anpassar sig efter den som har det största behovet, den lägsta inkomsten etc. Vilket varierar i varje relation.

 

[monster1]

Det där kan ju ge väldigt olika effekter.

Min syster levde i många år som sambo med en man med mycket rymligare ekonomi än hennes.
De köpte en gemensam lägenhet. I övrigt var min syster väldigt noga med att var och en har sina pengar.
Det var alltså den ekonomiskt svagare parten som inte ville att den ekonomiskt starkare parten skulle "bidra".

Det påverkade en del fritidsaktiviteter. Mannen ville gärna betala rubbet, hon ville betala för sig själv och hade inte alltid råd.

Nu har de separerat, för tre år sedan.
Lägenheten ligger ute till försäljning men det verkar ta tid.
Han har skaffat eget, nytt boende.
Hon bor i den gemensamma lägenheten och var och en betalar sin del av lånet medan hon betalar det löpande.
Behöver jag skriva att de inte var ovänner vid separationen...

En lösning som fungerar bra för båda parter, tillsvidare. Han har ekonomi nog att skaffa ytterligare ett boende och fortsätta betala på bostadslån till den gemensamma lägenheten.
Hon har inte ekonomi för att köpa loss honom utan behöver, om hon ska flytta, att man säljer lägenheten så hon får pengar att köpa ny bostad för.

Tur att de inte är ovänner.
Det var han som tog initiativet till separationen, och det är han som inte ville sätta henne på pottkanten genom att hon skulle bli utan bostad (plus att han ser lägenheten som en investering som ändå kommer att kunna säljas med plus).

Kanske ett udda exempel, men beskrivs för att visa hur det ibland går att lösa bostads-situationen väldigt smärtfritt även vid separationer.

Jo om båda är ense, men det vet man ju inte innan hur parterna kommer att agera.