Går det att ge upp en livsdröm utan att bli bitter?

Här har du en till med häst-kris. Tog bort min ena stora i våras och tappade allt.. Har ingen lust kvar alls.
Mockar och ger mat, men har inget engagemang eller driv kvar.

Jag har väl tyvärr känt lite så trots att jag hade hästen kvar, när jag gett upp hoppet men ändå gav det mer tid och försök för att liksom bli säker på att jag gjort allt. Det gjorde ju inte saken bättre att min andra häst fick tas bort för 1,5 år sedan, medan denna sista nu även stod under rehab. Kändes så jäkla döfött att engagera sig när allt ändå bara gick åt skogen.

@Blyger @farin Jag har eg kraschat för längesedan, men hållit ut av plikt som djurägare... nu sitter jag här och glor och orkar inte ta mig för nåt, för jag ser ingen mening med nåt. Hemmet gror igen och jag bara orkar inte ta tag i att fixa det, att julpynta och annat som ska göras. Energin som redan var slut är jätteslut nu när inget liksom håller uppe tempot.
Jag kan inte ens tänka tanken på en ny häst ens bortsett från den obefintliga orken att lära känna en ny individ, för om den också skulle bli skadad så kan jag inte på nåt sätt se Hur jag skulle kunna rodda i det. Det finns inte i denna värld utrymme för ännu fler motgångar.
 
Njut av livet?
Luncha med vänner, plugga någon rolig kurs, lär dig någonting nytt, hitta en annan hobby helt enkelt.

Jag älskar lediga dagar. Jag tycker tvärtom att hela livet bara består av jobb hela tiden. Man är ju aldrig ledig typ!

Jag är dessvärre inte lagd åt det hållet. Njuta av livet har jag aldrig gjort, det är ett evigt krig. Hästarna är vad som kunde distrahera mig till stor del från att känna att livet var totalt meningslöst, för att jag hade så mkt engagemang för det så länge det fanns hopp om att ta sig framåt. Levde häst helt enkelt och det var vad som drev mig till att kunna genomföra resten, tex att ha ett jobb som underlättade hästeriet, en bostad i närheten av stallet osv. Med den drivkraften borta handlar allting bara om att få tid att gå.

Jag håller på att lära mig köra långtradare, tackolov tar det mkt tid de dagar jag kan göra det. Om tid ändå bara ska slås ihjäl gör det ju inget om det på sikt genererar pengar. Men passion på samma sätt som hästarna varit vet jag inte om jag kan tro att det kan bli. Dock ser jag jobb generellt som nåt som ändå måste läggas mkt tid på, och det vore ju fantastiskt om det kunde bli ett intresse. Ffa om en inte har nån fritid som driver en framåt. Det spelar ingen roll för mig om en brinner för jobb eller fritid, att brinna för nåt öht hade räckt för mig.
 
Jag fick en riktigt identitetskris när jag sålde min häst. Vem var jag om jag inte höll på med hästar? Vad skulle jag göra av all min tid? Vad skulle ge mig glädje i livet?
Men vet du, nu kan jag nästan känna en lättnad över att inte ha häst. När jag fick distans till det så insåg jag hur hela mitt liv kretsar kring hästar - jag hade ”missat” så många delar av livet. Jag är väldigt tacksam över mina år som hästägare men fy sjutton vad skönt det är att vara utan.

Hur lång tid tog det innan den känslan infann sig? Vad ersatte du hästeriet med?
Jag har ju hund men jag ser inte riktigt hur det kan ersätta fullt ut. Möjligen om jag hade ett stort hundumgänge med träningsinriktning men det har jag inte. Vet inte vart jag skulle hitta det heller, de hundkurser jag går brukar inte generera i nåt mer socialt umgänge, efter kurserna skingras folk åt varsitt håll. Den tävlingsinriktade kursen jag tänkte gå blev inställd pga för lågt intresse, jag hade sett fram emot att lära känna likasinnade :( Verkar generellt vara lite lågsäsong för att komma in i nåt sammanhang nu också...
 
Men låt dig själv bara falla ihop ett tag och sedan när du piggnar till så ta ett beslut då om du vill ha häst igen. Känner igen mig precis i detta, hade jag inte haft hästar hade jag inte ens gått upp ur sängen på mina lediga dagar...
Jag har alltid roddat runt allt med hästarna själv utan backup eller hjälp, tävlingar runtom i Sverige och utomlands och vet precis hur mkt det sliter! Men här är jag nu igen och är beredd på att göra samma sak igen 🙄
 
Jag har väl tyvärr känt lite så trots att jag hade hästen kvar, när jag gett upp hoppet men ändå gav det mer tid och försök för att liksom bli säker på att jag gjort allt. Det gjorde ju inte saken bättre att min andra häst fick tas bort för 1,5 år sedan, medan denna sista nu även stod under rehab. Kändes så jäkla döfött att engagera sig när allt ändå bara gick åt skogen.

@Blyger @farin Jag har eg kraschat för längesedan, men hållit ut av plikt som djurägare... nu sitter jag här och glor och orkar inte ta mig för nåt, för jag ser ingen mening med nåt. Hemmet gror igen och jag bara orkar inte ta tag i att fixa det, att julpynta och annat som ska göras. Energin som redan var slut är jätteslut nu när inget liksom håller uppe tempot.
Jag kan inte ens tänka tanken på en ny häst ens bortsett från den obefintliga orken att lära känna en ny individ, för om den också skulle bli skadad så kan jag inte på nåt sätt se Hur jag skulle kunna rodda i det. Det finns inte i denna värld utrymme för ännu fler motgångar.
Ge din sorg lite tid. Tillåt dig att inte göra mer än du måste för hundens skull, inga andra måsten är viktiga.
Om det inte lättar, om du fastnar i ältande och/eller mörka tankar så sök hjälp, det kan vara mer än sorg och det är faktiskt (har jag upptäckt!!) skönt att få stöd av bra vård.
 
Hur lång tid tog det innan den känslan infann sig? Vad ersatte du hästeriet med?
Jag har ju hund men jag ser inte riktigt hur det kan ersätta fullt ut. Möjligen om jag hade ett stort hundumgänge med träningsinriktning men det har jag inte. Vet inte vart jag skulle hitta det heller, de hundkurser jag går brukar inte generera i nåt mer socialt umgänge, efter kurserna skingras folk åt varsitt håll. Den tävlingsinriktade kursen jag tänkte gå blev inställd pga för lågt intresse, jag hade sett fram emot att lära känna likasinnade :( Verkar generellt vara lite lågsäsong för att komma in i nåt sammanhang nu också...
Jag sålde min häst i februari, i augusti samma år fick jag hem en valp från en hundras som jag drömt om i många år. Det var nog först till sommaren som jag ”landade” och förstod att jag skulle ta en paus från hästar - frivilligt.
Numera, ett år senare, ersätter jag min tankning av energi från ridning till promenader i skogen med hunden. Han ger mig någon slags sinnesfrid, han finns alltid där. Viftar alltid på svansen och sprudlar av energi när han ser att jag tar på mig hikingbyxorna.
Jag har nog helt enkelt ”bara” bytt häst till hund - men att hunden är helt kravlös.
 
Ge din sorg lite tid. Tillåt dig att inte göra mer än du måste för hundens skull, inga andra måsten är viktiga.
Om det inte lättar, om du fastnar i ältande och/eller mörka tankar så sök hjälp, det kan vara mer än sorg och det är faktiskt (har jag upptäckt!!) skönt att få stöd av bra vård.

Det är det garanterat, eftersom jag känt såhär större del av livet. Jag har fått "hjälp" i flera år och det har varit ganska bortkastat. Det enda som faktiskt hjälpt mig nåt öht är att fokusera på nåt annat, dvs hästarna. Därför är den här soren betydligt mer omfattande än "bara" att ha blivit av med min häst. Det är allt jag har levt för som gått upp i rök. Jag sörjer att ha nåt som håller mig över ytan. Eftersom jag fått "hjälp" i olika landsting genom åren och inget faktiskt lyckas hjälpa mig på annat vis än med fysisk överlevnad så har jag ingen tilltro till det. Jag vill inte ha hjälp. Jag vill sysselsätta mig med nåt som ger nåt i väntan på slutet.
 
Jag sålde min häst i februari, i augusti samma år fick jag hem en valp från en hundras som jag drömt om i många år. Det var nog först till sommaren som jag ”landade” och förstod att jag skulle ta en paus från hästar - frivilligt.
Numera, ett år senare, ersätter jag min tankning av energi från ridning till promenader i skogen med hunden. Han ger mig någon slags sinnesfrid, han finns alltid där. Viftar alltid på svansen och sprudlar av energi när han ser att jag tar på mig hikingbyxorna.
Jag har nog helt enkelt ”bara” bytt häst till hund - men att hunden är helt kravlös.

Den resan har jag gjort. Min förra hund skaffade jag under en period då jag gått in i väggen (förra gången) delvis pga hästeriet men mest pga livet, hade ingen häst och satsade då på hund istället. Men jag insåg efter några år att det kunde inte ersätta hästeriet, det gav livet en viss underhållning men en hund för mig är mer som att ha nån att dela allt med. Kravlöst som du säger. Men en 100%ig ersättning blev det aldrig, jag kom till slut dit att jag kände att jag måste ha häst för jag måste göra det där jag aldrig lyckades med... och ja, vi vet ju nu med facit i hand att jag lyckades aldrig nu heller. Varken med en eller två hästar.
Får väl hoppas att jag börjar se hund som en fullvärdig ersättning denna gång. Men jag tror att hund snarare är en ersättning för att ha en partner att dela livet med. Jag har sällskap och nån som är med mig på allt men det finns alldeles för mkt tid kvar när hunden är motionerad och aktiverad.
 
Det är det garanterat, eftersom jag känt såhär större del av livet. Jag har fått "hjälp" i flera år och det har varit ganska bortkastat. Det enda som faktiskt hjälpt mig nåt öht är att fokusera på nåt annat, dvs hästarna. Därför är den här soren betydligt mer omfattande än "bara" att ha blivit av med min häst. Det är allt jag har levt för som gått upp i rök. Jag sörjer att ha nåt som håller mig över ytan. Eftersom jag fått "hjälp" i olika landsting genom åren och inget faktiskt lyckas hjälpa mig på annat vis än med fysisk överlevnad så har jag ingen tilltro till det. Jag vill inte ha hjälp. Jag vill sysselsätta mig med nåt som ger nåt i väntan på slutet.
När den ordinarie vården misslyckats kan det ju vara läge att prova MediYoga. Det är dock ingen quick fix men kan hjälpa på lite sikt.
 
Får väl hoppas att jag börjar se hund som en fullvärdig ersättning denna gång. Men jag tror att hund snarare är en ersättning för att ha en partner att dela livet med. Jag har sällskap och nån som är med mig på allt men det finns alldeles för mkt tid kvar när hunden är motionerad och aktiverad.
Vad gör du med din hund? Att mest ha den som sällskap skulle aldrig kunna ersätta hästeriet för mig, men däremot att satsa på en sport och träna gör det absolut.
En brukshund tar ju typ mer tid än att ha häst på många sätt om man satsar. (Tex att vara i spår/sökskogen eller åka skyddsträningar en hel helg).
 
Mina hundar tar lika mycket tid som hästen numera men skillnaden är att det mer givande. Jag kan träna varje dag om jag bara orkar, dessutom ska de motioneras och eftersom jag vill prehaba så försöker jag åka och simma dem regelbundet.
Åka till hundhallen och träna igenom dom två gånger i veckan tar också sin tid, annars åker jag till hundklubben när det bra väder och många helger går heldagar åt till tävling. Då har jag inte ens nördar ner mig i en krävande sport utan provat mig igenom agility, rally, första klassen i lydnad och nu heelwork to music och kommer nog testa några till. Valläger har vi också varit på och en massa kurser, gått på föreläsningar, kollar Youtube klipp, lyssnar på poddar och försöker få ett ordentligt grepp om det jag pysslar med. Jag försöker läsa in mig på en massa olika träningsmetoder och träna mig själv. Nu funderar jag på att gå nån danskurs bara för att jag antagligen skulle kunna ha lite nytta av det i htm/freestyle 😋.
Jag har haft hund hela mitt liv men det först nu jag insett att det finns en uppsjö av otroligt roliga och utmanande hundsporter. När jag gick kurs i ungdomen var utbudet lydnad och bruks typ förutom valpkurs och allmänlydnad och hunddressyren var inte så himla kul för hundarna.
 
Vad gör du med din hund? Att mest ha den som sällskap skulle aldrig kunna ersätta hästeriet för mig, men däremot att satsa på en sport och träna gör det absolut.
En brukshund tar ju typ mer tid än att ha häst på många sätt om man satsar. (Tex att vara i spår/sökskogen eller åka skyddsträningar en hel helg).

Hon är 17 mån så vad vi hunnit gjort hittills är valpkurs, vardagslydnadskurs, diverse ringträningar och dito kurs, NW1, NW2 och bollvallning. Anmälde mig till en appellkurs i våras men just då åkte hon på en överansträngning med strikt vila och metacamkur så vi fick ställa in, jäkligt synd för det var på BHK och jag såg fram emot att komma in i nån brukskrets. Efter det har det inte varit nåt på BHK som funkat med mitt jobb och nu i höst har det varit ingenting alls där.

Jag spårar i egen regi ett par ggr i veckan. Gör egna NW-sök, tränar lite moment i bollvallning och som sagt går en ringträningskurs för tillfället. Hade gärna kommit in i nåt gäng som spårar "på riktigt" och som jag kan lära mig av men känner ingen här som ägnar sig åt sånt (eller bruks öht iofs). Lite lågsäsong för spår nu dessutom.
 
@Bulldoozer Det låter helt fantastiskt, jag har dock svårt för att åka runt själv när jag inte har nån direkt kunskap i de olika grenarna. Annat är det med häst, jag kan det så pass bra själv så jag behöver ingen att haka på för att ta tag i saker, hitta lämpliga kurser osv. Mkt enklare i en värld en redan kan.
Jag har försökt åka iväg till grannkommun och titta på BPH, åker regelbundet och socialfikar med hund osv men ptja. Sen när en åker hem är en ju ensam igen. Min energi är rätt begränsad eftersom jag alltid är kroniskt trött och less, så för att driva projekt på nya fronter krävs att de lite driver sig själva emellanåt så att jag bara kan haka på i flowet och det blir ju inte så om en inte är inne i nåt tex hundgäng som tränar och en kan följa med strömmen.
Kanske kommer det mer utrymme när hästrehabevighetsprojektet + stalljour + stallvardagsjobb är borta. I övrigt har jag heltidsjobb som suger mkt energi när jag jobbar mkt i perioder, sen som sagt lär jag mig köra långtradare och det är ju ett projekt det med. Det är sånt jag gör när jag lägger i överväxeln, för eg är jag helt slut när vardagsbestyren med jobb, hem, stall och hund är gjorda. När jag går på bensinångorna sas, då åker jag iväg och kör långtradare, fikar med nån eller nåt sånt.
 
@_Taggis_ Om du nu är helt slut så kanske du ska satsa på några veckors lugn och ro innan du drar igång nya projekt även om det känns tungt just nu utan häst. Försökte bara ge en feedback på att det absolut inga problem att lyckas sysselsätta sig med hunderiet heller om man orkar och vill.
Själv fick jag hjärtklappning och skenande puls EFTER att jag sålt hästen så fort jag försökte ta i, det fick mig att inse hur förbannat nära jag hade varit att bränna ut mig helt. Hade en häst som jag delade med dottern som skadade sig hela tiden (inget allvarligt dock utan mest småblessyrer) och det var typ bara jobbet och nästan inget kul med honom. Lägg till jobb, hund, träning (egen) och extra jobb för att ha råd så var det inte mer än ångor jag gick på på slutet. Så var lite snäll mot dig själv och försök vila upp dig.
Angående hunderiet så är det ofta begränsat utbud på brukshunsklubbarna och de håller också bara kurser vår och höst (hos oss iallafall). Numera finns det ju även privata aktörer vilket jag uppskattar väldigt mycket. Jag lägger gärna en extra slant för att kunna gå kurs i uppvärmd hall på vintern 😁. Vet inte hur det ser ut hos dig men kan vara värt att kika på. Har du väl gått grundkurs så brukar det gå att hitta träningsällskap eller vara med på öppna träningar och liknande på brukshundsklubben också.
 
Hon är 17 mån så vad vi hunnit gjort hittills är valpkurs, vardagslydnadskurs, diverse ringträningar och dito kurs, NW1, NW2 och bollvallning. Anmälde mig till en appellkurs i våras men just då åkte hon på en överansträngning med strikt vila och metacamkur så vi fick ställa in, jäkligt synd för det var på BHK och jag såg fram emot att komma in i nån brukskrets. Efter det har det inte varit nåt på BHK som funkat med mitt jobb och nu i höst har det varit ingenting alls där.

Jag spårar i egen regi ett par ggr i veckan. Gör egna NW-sök, tränar lite moment i bollvallning och som sagt går en ringträningskurs för tillfället. Hade gärna kommit in i nåt gäng som spårar "på riktigt" och som jag kan lära mig av men känner ingen här som ägnar sig åt sånt (eller bruks öht iofs). Lite lågsäsong för spår nu dessutom.
Privata aktörer och fb-grupper kan vara bra ställen att hitta träningsgäng på. :)
 
@Bulldoozer Ja lite så har mitt hästliv sett ut mer eller mindre alltid. De sista 2,5 åren konstant pendlande mellan småblessyrer och stora blessyrer, igångsättningar och bakslag. Förstår inte hur folk orkar. Tycker alltid hästar är skadade på ett eller annat vis... helt otroligt att vissa ändå hinner komma till träning och tävling mellan varven.

Jag går kurser hos en privat aktör. Just för att jag inte hittar nåt på BHK och för att jag inte redan känner nån jag kan haka på i en träningsgrupp. Är nöjd med kurserna men det är lite trist att alla liksom försvinner åt varsitt håll efteråt... inbillar mig att i en klubb kanske nån även går i träningsgrupper utöver kurs, som en kunde lära känna lite. Men jag vet inte...
 
@_Taggis_ de har inte öppna träningar i din klubb då i olika grenar? Nu är det kanske inte säsong för det men framåt våren? I vår BHK har vi öppna träningar i lydnad och agility, där är man välkommen att komma och träna och få lite tips bara man har grunden. Är du med i olika FB grupper så brukar det gå att hitta träningssällskap där, antingen klubbens eller grenspecifika grupper. Själv har jag inte så stort behov av sällskap (har ju maken iofsej i agilityn) utan tycker att det ger mer att gå kurs eller att betala för privatlektioner. Har varit med i nån träningsgrupp och kanske hoppar in igen men det är mest dötid, snack och fika så jag har inte känt att det ger mig nåt på den nivå jag ligger på idag (nybörjare typ). Då betalar jag hellre och får en träning helt fokuserad på mig. När jag känner mig snål så tänker jag bara på vad hästen kostade i jämförelse :angel:.
Även om du känner att du hittat en superbra tränare så vill jag slå ett slag för att testa andra också. Jag tränar gärna för olika tränare för de ser ofta olika saker, har tränat för tre domare i tre olika grenar och de i sin tur brukar kunna se det från ytterligare ett perspektiv och ge himla bra tips att tänka på på tävling.
 
Tillägg: var inte rädd att hugga tag i nån på kurserna du känner att du kommer bra överens med och kolla om ni ska ses och träna ihop, det finns säkert fler som känner likadant. Vi tränade första året med en ung tjej från vår agility grupp, det var jättekul även om vi definitivt hade haft bättre tips från nån lite mer erfaren.
 
@Bulldoozer Ja det finns träningsgrupper i lydnad men det kräver att en är självgående och jag har inte ens gått en grundkurs. Agility är inget jag provat, jämför det med gymkhana på häst och ja har alltid blivit så stressad av det :o Jag hade mest velat vara med i träningsgrupp för det sociala, lär mig gör jag nog bäst på kurs... Däremot spår och sök och sånt kanske en kunde prova på genom att hänga med de som kan.
jag har samma strategi när ja blir snål. Jämför med hästkostnaden. Jag blir alltid lika positivt överraskad över hundens veterinärbesök. Nu igår undersökning och 3 olika rör med blod till provtagning. 2100 kr, och medicin 99 kr, som hittat tycker jag :angel:
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 212
Senast: Thaliaste
·
Relationer Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
6 918
Senast: Roheryn
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
713
Senast: miumiu
·
R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 455
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp