Tips på träningsglada raser?

Alla spetsar fäller och skäller. Mer eller mindre, naturligtvis, beroende på individ.

Gillar man att nöta moment ska man inte ha pudel. Där gäller det snarare att vara uppfinningsrik och variera träningen innan pudeln tröttnar. Naturligtvis finns det undantag här också, men det vet man ju inte innan hunden vuxit upp.
 
@Thunderjaw Det finns träningsvilliga Västgötaspetsar, har jag hört... Min hör inte till dem. Charmig och perfekt familjehund dock. Jag skaffade korthårig collie att träna med. Om du tvekar på ifall du orkar aktivera en bruksras, så fundera på collie. Räknas som bruksras, men lite mildare. Min säger aldrig nej till träning, men är väldigt bra på att ta det lugnt också. Man får vara noga när man letar, det finns en del rädslor i rasen. Kan vara skälliga, men västgöten är värre.
 
Har funderat på Dobermann smått i omgångar, men vad jag hört är rasen rätt sjuk av sig och de blir inte så gamla. Det kanske har ändrats sedan jag hörde det för ett par-några år sedan.

Nu skrev du att din inte vaktar hemma, men är de inte generellt rätt vaktiga? Eller kanske bara jag som träffat den typen av hundar.

Hur är de mentalt annars? De jag träffat på har inte direkt varit några hundar att gå fram till om man säger så :D men det kan ha varit för att de just vaktat. Är de mer reserverade mot främlingar eller gillar de nya? Hur är de att träna? Fokus på föraren eller lite lättdistraherade?
Om du plockar bort DCM ur ekvationen så är rasen inte sjukare än andra bruksraser skulle jag säga (som umgås med ett gäng olika). Dobermann har bra HD statistik för storleken, ED existerar i princip inte. Finns en del wobbler och spondylos men tkr inte detta verkar mer frekvent är ryggproblem hos schäfer tex.
DCM är som sagt det stora problemet och ca 50% har sjukdomen MEN vissa linjer är betydligt mer drabbade än andra. Gör man sina efterforskningar kan man gardera sig rätt bra mot det (finns dock inga helt fria linjer). De flesta jag känner som dött i DCM har gjort det efter 7 års ålder, och ett flertal har lever i flera år på medicin efter diagnos.I min erfarenhet har de som dött unga kommit ur riktiga dcmlinjer. Det "postiva" i det hela är att diagnostiseras det tidigt och man sätter in medicin kan de leva normal så länge medicinen funkar (även om man vet att de en dag kommer dö av det).

Min egen kommer ur linjer där många har blivit över 10, vilket jag inte tycker är dåligt med tanke på storlek på ras och att det är tävlings/tjänstehundar som alltså levt på max hela livet. Min hunds morfar blev 12 och han var väktarhund och körde IPO på högsta nivå (och det var kroppen som gav upp sas).

Bor man på landet i hus tycker jag de flesta vaktar, men inte idiotvaktar. De skäller när det kommer folk och så bara men brukar bli glada när de får besök. Jag bor i lägenhet och han skäller nån gång när det kommer folk (typ en gång i månaden) och så står han på balkongen och skäller ut sina hatobjekt nån gång i veckan ;)

Socialitet ligger på 3,4 i rasen enligt MH. De flesta gillar folk men föredrar sin egen ägare liksom. Min är "lättstulen" hänger på den som tar kopplet liksom - även om han väljer mig i alla lägen annars. Det gör honom rätt enkel att lämna bort. Ställer upp på att klappas av andra med - men reagerar direkt om någon är "hotfull" (men även detta beror på linjer, finns mjukare och rejälare linjer i rasen). Viss social osäkerhet eller otillgänlighet kan finnas men det kan man se rätt tydligt om man träffar föräldrarna imo.

I ung ålder kan de vara lättdistraherade men min är inte störningskänslig alls. Så länge jag fokuserar så gör han det med! En dobermann är snabb och lättlärd, men med lite mer "kan själv" och attityd än tex en schäfer. Jag gillar ju det mer, men det är ju en smaksak. En dobbis klarar generellt att det blir fel och lite kaos och skakar av sig det för att köra igen. Något som jag fått uppfattningen att tex malle kan vara känsligare för.
Jag kan traggla samma sak länge med honom utan att han tröttnar, så länge jag växlar belöning. Blir han lite less/låg så höjs han snabbt av lite kamplek liksom. Han är lika glad hur mkt vi än tränar dessutom och han är svinrolig att träna med!

(Sorry för lång inlägg, men det är verkligen världens bästa ras!)
42586800_10155411645901707_2147509525177958400_n.jpg

70602523_10156091908816707_5336202818934013952_n.jpg
 
Hur visste du det? :eek:

Skämt åsido, då kanske den lapska vallhunden kan vara intressant. Har du erfarenhet av rasen och vet hur de är mentalt? Är de väldigt ljudliga? :p

Visst har du en norsk lundehund? Skulle du säga att den rasen kan passa mig?

:D

Jag har ju inte lapsk vallhund än men är en av de raserna jag siktar mig på att ha närnäst. Den lapska vallhunden kan vara skällig men ska läras till när den ska skälla; en renvallarhund får inte skälla i tid och otid för då kan hela arbetet förstöras. Med valpen så är en av dom första sakerna man lär den. Fast enligt mig är detta grundläggande hyffs man ska lära alla valpar.

Den lapska vallhunden är en rätt så arbetsglad hund, men klättrar inte på väggar dagarna dom inte får arbeta. Dom ska vara lugna av sig men energiska, vänliga, lyhörda och orädda. De tittar gärna efter sin förare, alltså ingen hund som bara springer iväg. Dom kan vara knepiga att motivera i formen av att dom kan vara envisa inget kommer gratis som med t.ex en schäfer. Grejen är att rasen är inte riktigt heterogen som många andra raser; en kompis till mig har en finsk lapphund, en väldigt närbesläktad ras, och han är otroligt arbetspigg och lättmotiverad, medan vissa säger hur envis och "omöjlig" sin finska lapphund kan vara.

Lättast är att få en hund du kan nå längre med är från en uppfödare som fokuserar just på såna hundar. Vissa har blivit lydnadschampion, och många lapska vallhundar gör sig dock bra ifrån sig i agility, spår, sök, nosework, och blir till bra tjänste/räddningshundar. Det ska gärna gå snabbt och det ska vara kul! Dock ingen hund du lär nå SM-nivå med direkt. Har man dock inte så stora ambitioner passar den nog perfekt.

Angående den norska lundehunden är det absolut ingen ras du satsar på om du vill köra lydnad eller mycket träning med. Då är den lapska vallhunden ett mycket bättre val. Den norska lundehunden vill arbeta självständigt och vill inte höra någt tjat, då stängs hörseln av och dom går och gör något annat. Vi kör dock NoseWork och det tycker han är jättekul! Däremot en perfekt liten energisk sällskapsras som är lätt att ha lös, jättelätt pälsskötsel, skäller mest för att larma, och är generellt en lätt hund att leva med.
 
Svarar alla.

Jag har ju funderat på brukshund i perioder. Jag älskar den mentala träningen och vill ha en hund som tackar ja till sådant arbete, utan att behöva motiveras. Jag vill kunna ”nöta” moment. Jag vill helst inte ha några begränsningar. Men det sätter samtidigt högre krav på mig och jag är osäker på om jag är lämpad för den sortens hund. Om jag struntar i mina eventuella begränsningar gällande den fysiska biten, så är jag inte vidare smart och inte en idérik person. Att skaffa en hund som kommer vara smartare än mig själv är kanske… mindre smart. Jag är rädd att jag inte är tillräcklig helt enkelt. Inte tillräckligt duktig på att vare sig hitta på nya saker att lära eller tillräckligt duktig att lära ut.

Innerst inne tror jag att jag vill ha en brukshund, eller åtminstone är jag väldigt nällad. Jag är bara livrädd att det ska bli fel, att jag överskattat mig själv och vad jag vill göra. Att jag inte är rätt sorts människa.

Jag vet inte vad som är bäst, att skaffa en bruksras och hoppas att det jag erbjuder räcker, eller skaffa en mindre aktiv ras och hoppas att den vill samma som mig. Risken att den blir ointresserad/svårmotiverad finns och det skulle nog vara ett värsta scenario för mig.

Jag har viss erfarenhet av svårmotiverad hund, från mina föräldrars tidigare hund. Den var totalt ointresserad av allt vad träning hette, och det var så frustrerande! Numera har de en betydligt mer lättränad hund, men jag känner att jag vill ha mer. Jag vill kunna träna längre pass, ”nöta” moment osv. Jag saknar det när jag tränar mina föräldrars hund. Han försöker verkligen och tycker träning är kul korta stunder, men han är mer en ”noshund” så att säga, och föredrar att jobba självständigt med nosen än moment där jag försöker lära honom något och han behöver tänka till. Jag vill ha en hund med mer go, som gillar problemlösning också och inte bara ”nosarbeten”.

Med det sagt, jag ÄR nällad på brukshund, men vet inte ett jotta om dem. Hur är de att leva med? Ni som har brukshund, hur ofta aktiverar ni/hur mycket behöver era hundar? Hur ofta behöver de utmanas med något nytt?

Är det ett måste att sikta mot tävling eller fungerar ett aktivt hem lika väl? Jag tänker att jag ska satsa mot tävling, men har aldrig tävlat någonsin och vet inte vad jag tycker om det. Jag är i varje fall ingen tävlingsmänniska, men för hundens skull och för att träningen ska bli mer effektiv – då kan jag tänka mig det.


Jag tänker ändå kika vidare på andra raser än bruksraser, ifall min rädsla tar över vill jag ha något att falla tillbaka på så att säga. Av de raserna på min lista har jag funderat mer på labrador, pudel (trots pälsen) och finsk lapphund.

Corgisarna kan eventuellt även vara av intresse om de nu generellt är träningsglada av sig. Hur ser deras hälsa ut? Är de lite hälsosammare än t.ex. tax som också har korta ben osv? Jag tror inte jag träffat en enda tax utan problem med ryggen nämligen och är rädd att det är samma för andra raser som har lite samma kroppsbyggnad.

Finns det någon här som även testat dra med sina corgis?
Ang det här med att du är rädd att inte vara tillräckligt kunnig, påhittig i träning osv... Mitt intryck av dig är att du helt klart är villig att lära dig och göra ditt bästa med hunden. Alla är nya någon gång, men är man villig att lära mer, gå kurser, lära känna kunnigt folk att träna med osv så finns alla möjligheter att lyckas.

Jag kan utan tvekan säga att jag inte var duktig på att lära hundarna saker i början, och skaffade mig hundar som är som katt i hundförpackning. Kvicktänkta, otroligt intelligenta och "will to please" är inget de någonsin hört talas om (eftersom de bestämmer sig för att bli döva när jag försöker prata med dem om sådant ;) ). Det blev bra till sist ändå och jag har kunnat både träna och tävla med mina hundar i flera olika hundsporter. Inte för att jag är någon stjärna på hundträning, utan för att jag hela tiden försökt lära mig. Kan jag det med min typ av hund, då kan du utan tvekan det med en hund som är avlad för att vilja träna.
 
Vilken typ av drag tänker du? Jag har skulle kanske inte köra weightpull med min men barmarksdrag/canicross (haha, om jag orkade springa) skulle jag köra med min corgi utan att blinka. Har funderat på att låta henne ha sele när jag cyklar men är orolig att hon blir så stark då så jag får svårt att stanna (fullt ös medvetslös). De har ju låg tyngdpunkt och är rätt robust byggda. För drag så skulle jag kolla på de kennlar som röntgar sina hundar så du vet att höfter och armbågar är okej på föräldrarna. Jag tror att cardigan är en ganska lättsam allround hund överlag och det väldigt sällan som man ser nån ute till omplacering så de flesta som köpt en verkar ju nöjda.
Nu är min hund arbetsvillig och har hög aktiverings nivå jämfört med andra, att ha henne är nog mer krävande än att ha en lite lagom mycket schäfer så jag skulle inte vara rädd för att ta en schäfer ur linjer där det mindre nerv och skärpa om jag var du.
 
Till TS angående det här med att du verkar orolig för att inte räcka till/göra fel med en brukshund. Jag har sålt hundar till förstagångsköpare. Folk som haft noll hundvana och detta ur kullar där jag samtidigt sålt till tjänst. Schäfer är en ganska förlåtande ras för misstag. Så länge köparen är ödmjuk och hängiven inför uppgiften har jag aldrig tvekat på att de skulle fucka upp det. Just Schäferns styrka mot tex Malle är att de är lite mer traktor och tänker ett varv extra innan de reagerar. På gott och ont. Men det lämnar en lite högre tröskel för förarfel. Det är därför 80% av polisens hundar är Schäfrar.
 
Det finns helt klart en schäfer till dig - det finns en schäfer till alla. Det gäller bara att hitta den :meh: och sedan att få köpa den. Om rätt uppfödare har rätt hund och läser din trådstart så borde det funka.

Oavsett vad du väljer för ras handlar det om att få tips om bra kennlar. Studera deras hundar i hunddata. Prata med folk . Åk på nosework och lydnadstävlingar - kolla vad folk har för hundar (stirra dig inte blind på att nosework inte är en publiksport - vi är snacksaliga hela bunten). Kanske ställa upp som funktionär. Prata med folk.

Jag tittade på lappsk när jag ville nedgradera från schäfer - jag upplevde dem som ojämna.
 
Vill du ha en lite mindre ras så tycker jag absolut du kan titta på mudi. Jag råkar ha en mudität bekanskapskrets och det är hundar du kan köra "allt" med, från nose work till bruks i de högsta klasserna. Lättmotiverade, enkla att ha lösa, mycket behändigt format och praktisk päls. Nackdelar: finns individer med rädslor, de har lätt till skall.
 
Corgisarna kan eventuellt även vara av intresse om de nu generellt är träningsglada av sig. Hur ser deras hälsa ut? Är de lite hälsosammare än t.ex. tax som också har korta ben osv? Jag tror inte jag träffat en enda tax utan problem med ryggen nämligen och är rädd att det är samma för andra raser som har lite samma kroppsbyggnad.

Finns det någon här som även testat dra med sina corgis?

Det finns de som både kör drag och weight pull med sina cardigans (pembroke har jag för dålig koll på). Angående hälsa har jag inget mer att tillägga utöver vad @Bulldoozer skrev!

Jag känner SÅ igen mig i dina tankar angående brukshund! Tror absolut att det passar för dig om du vågar och vill. Jag har fortfarande tanke om brukshund i framtiden men är numera så otroligt lär i cardigans så det lär bli corgis en del år framöver. :D Så otroligt mångsidiga och lättsamma.
 
Jag hade om jag varit du kört på bruksras.

Jag tänkte ungefär som du (fast andra grenar) när jag skulle skaffa min första hund. Hon är förvisso rolig att träna, går att nöta bara hon får lön för det etc. Men jösses vad jag saknar will to please i henne.

Du skriver att du inte är särskilt påhittig för att utmana en träningsvilligare hund.
Kan säga att med en som är svårare att motivera blir man ganska påhittig för att motivera :D

Jag kommer skaffa Kelpie nästa år.
Min nuvarande är dansk svensk gårdshund.
 
Vill du ha en lite mindre ras så tycker jag absolut du kan titta på mudi. Jag råkar ha en mudität bekanskapskrets och det är hundar du kan köra "allt" med, från nose work till bruks i de högsta klasserna. Lättmotiverade, enkla att ha lösa, mycket behändigt format och praktisk päls. Nackdelar: finns individer med rädslor, de har lätt till skall.
Jag har hört att mentaliteten kan vara rätt svajig med nerver på utsidan. Vad som även verkar betonas är att det ska vara typiskt för rasen att "agera först, tänka sen". Detta är inget du har hört/sett?
 
Jag har en jaktlabrador och tycker att han stämmer in på alla dina punkter. Däremot tycker jag att de även ska få apportera, det är en jakthund och jag tycker lite synd om alla labradorer som inte får apportera. Däremot tycker jag att de ofta klarar sig bra med enbart träningen, de behöver inte jaga praktiskt för att må väl.
 
@Voff @toughcookie Det låter lockande när ni beskriver Schäfer, och som att det är just det jag söker. Det kanske blir en sådan om jag bara kommer över min rädsla att inte räcka till. Hur är de som valpar? Jag antar att brukshundar generellt är jobbigare som valp. Finns det något särskilt man bör tänka på när man har en bruksvalp? :)
En DP-golden kanske skulle vara något?
DP-golden har jag inte tänkt på alls. Har du erfarenhet av rasen och vet hurdana de är? Jag tror aldrig jag träffat en DP-variant. Utställningsgolden vet jag inte passar mig däremot, men det hindrar ju inte att en DP inte gör det.
@Thunderjaw
Majoriteten av de bruksaussies jag träffar bryr sig inte nämnvärt om andra, om det inte är så att man har godis eller leksaker de vill åt :D Skulle inte påstå att aussies är hårdare eller skarpare än de flesta andra brukshundar, jag köpte Tinja som min förstagångshund och det har gått hur bra som helst. Vi är uppe i klass 3 agility, klass 2 lydnad och igår blev hon rallychampion, hon är min första tränings- och tävlingshund, 4,5 år gammal är hon nu. Båda mina är oerhört lättsamma och enkla att leva med (utom att Asni inte kan gå vettigt i koppel än.. Hon går mycket bättre lös), jag kan punta över dem på vem som helst utan problem varesig det är hundpassning eller träning. De är väldigt chill med miljöer, till och med min lilla 17-månaders galning tar även de mest intensiva tävlingsmiljöer med ro. Ingen av dem springer varken på vilt eller till andra hundar eller människor, om jag inte säger "gå och hälsa".

Jag är inne i en intensiv period med träning nu så det blir en hel del, typ 4 dagar i veckan är jag på klubben, utöver kurser och tävlingar. Men under somrarna dör jag av värmen, då är de nöjda med att ränna runt på sjötomten på landet och enklare tricksträning på kvällen, med kanske ett större träningspass varannan vecka. De är oerhört anpassningsbara, men blir det veckor utan något alls så börjar de vakta och boffa och ha hyss för sig :p
Aussie låter också som en toppenras, utifrån dina hundar :D
Är det vanligt att de kan gå att ha lösa? Har de något jaktintresse? Är det lätt/svårt att hitta bra hundar i rasen? Vad är största risken med en mindre bra aussie?
Ja tyvärr så blir det en del snöbollar, jag brukade klippa min runt benen så blev det inte lika illa. Lite kvistar kan också följa med in :D . Dock är den inte så svårskött iövrigt, borstade min kanske en gång i veckan, smuts m.m. faller ju lätt av då pälsen är så glatt.
Min tränare har border collies, malle och papillon, hon tränar och tävlar hellre sina papillons i lydnad då de är så tacksamma att träna. Samtidigt som de har lätt för att koppla av inomhus. Mallarna är ju rätt skarpa så de tränar hon mer skydd med och sina BCs har hon till vallning. De som skällde om de va med på träning så va det mallarna och BCarna, hennes pappisar va alltid tysta :).

Min kunde man nöta lydnad i timmar utan att han tröttna och hade en bra nos! Det enda han inte gillade va agility.. det tyckte han va urtråkigt :laugh:
Låter intressant att de är så pass aktiva ändå. Jag får bara se om jag kan komma över storleken och pälsvården ;)
Jag har träffat flertalet kelpie och alla har varit ungefär likadana. Lydiga lyhörda och inte brytt sig så mycket om omgivningen och dom har riktigt mycket power när dom tränar, har inte upplevt dom som lika giftiga på omgivningen som schäfer och liknande heller utan lite coolare i vardagen. Min erfarenhet..
Vet du hur de är gentemot andra hundar/djur? Jag har för mig att jag läst att de kan vara lite "rasrasister", är det något du känner till? Hur menar du att Schäfern skulle se omgivningen som giftig? Är det bruksschäfer du pratar om då?
Alla spetsar fäller och skäller. Mer eller mindre, naturligtvis, beroende på individ.

Gillar man att nöta moment ska man inte ha pudel. Där gäller det snarare att vara uppfinningsrik och variera träningen innan pudeln tröttnar. Naturligtvis finns det undantag här också, men det vet man ju inte innan hunden vuxit upp.
Jag antar att en brukshund är bäst lämpad för mig om jag vill nöta moment, men om jag tar bort den biten så kanske fler raser kan tänkas passa.

Spetsar gillar jag i regel, men frågan är om de är tillräckligt arbetsvilliga för min smak. Att de skäller är jag fullt medveten om :p
@Thunderjaw Det finns träningsvilliga Västgötaspetsar, har jag hört... Min hör inte till dem. Charmig och perfekt familjehund dock. Jag skaffade korthårig collie att träna med. Om du tvekar på ifall du orkar aktivera en bruksras, så fundera på collie. Räknas som bruksras, men lite mildare. Min säger aldrig nej till träning, men är väldigt bra på att ta det lugnt också. Man får vara noga när man letar, det finns en del rädslor i rasen. Kan vara skälliga, men västgöten är värre.
Det är sådana Västgötaspetsar jag träffat på också. Jättetrevliga, men mer familje/gårdshund än något annat. KH collie har jag kikat smått på. Är de lite mildare alltså? Är det skillnad i mentaliteten och aktiviteten med de korthåriga/långhåriga?
 
Nu har jag inte en brukarnas, men ändå en aktiv ras (tollare) och tänker bara svara utifrån den grunden. Jag var väldigt länge rädd för att jag inte skulle orka med en ras som kräver en hel del. Jag vill gärna träna en hel del men har perioder när jag mår väldigt dåligt och helt enkelt inte har ork för så mycket.

Det har visat sig gå alldeles utmärkt med i alla fall min hund. Hon är alltid sjukt på när det är något på gång, men har absolut inget problem med att ta det lugnt en period om jag mår lite sämre. Jag har sett till att vänja henne vid den livsstilen sen hon var valp. Visst kräver hon viss stimulans alltid, men hon blir liksom inte galet rabiat om hon inte får massa stimulans hela tiden vilket det ibland kan låta som på folk på internet som tränar sina hundar x antal timmar varje dag.

Jag tror att du med dina önskemål och ambitioner skulle bli alldeles för uttråkad av raser utan lite driv, så satsa på någon sport- eller bruksras istället skulle jag säga.
 
Svarar alla.

Jag har ju funderat på brukshund i perioder. Jag älskar den mentala träningen och vill ha en hund som tackar ja till sådant arbete, utan att behöva motiveras. Jag vill kunna ”nöta” moment. Jag vill helst inte ha några begränsningar. Men det sätter samtidigt högre krav på mig och jag är osäker på om jag är lämpad för den sortens hund. Om jag struntar i mina eventuella begränsningar gällande den fysiska biten, så är jag inte vidare smart och inte en idérik person. Att skaffa en hund som kommer vara smartare än mig själv är kanske… mindre smart. Jag är rädd att jag inte är tillräcklig helt enkelt. Inte tillräckligt duktig på att vare sig hitta på nya saker att lära eller tillräckligt duktig att lära ut.

Innerst inne tror jag att jag vill ha en brukshund, eller åtminstone är jag väldigt nällad. Jag är bara livrädd att det ska bli fel, att jag överskattat mig själv och vad jag vill göra. Att jag inte är rätt sorts människa.

Jag vet inte vad som är bäst, att skaffa en bruksras och hoppas att det jag erbjuder räcker, eller skaffa en mindre aktiv ras och hoppas att den vill samma som mig. Risken att den blir ointresserad/svårmotiverad finns och det skulle nog vara ett värsta scenario för mig.

Jag har viss erfarenhet av svårmotiverad hund, från mina föräldrars tidigare hund. Den var totalt ointresserad av allt vad träning hette, och det var så frustrerande! Numera har de en betydligt mer lättränad hund, men jag känner att jag vill ha mer. Jag vill kunna träna längre pass, ”nöta” moment osv. Jag saknar det när jag tränar mina föräldrars hund. Han försöker verkligen och tycker träning är kul korta stunder, men han är mer en ”noshund” så att säga, och föredrar att jobba självständigt med nosen än moment där jag försöker lära honom något och han behöver tänka till. Jag vill ha en hund med mer go, som gillar problemlösning också och inte bara ”nosarbeten”.

Med det sagt, jag ÄR nällad på brukshund, men vet inte ett jotta om dem. Hur är de att leva med? Ni som har brukshund, hur ofta aktiverar ni/hur mycket behöver era hundar? Hur ofta behöver de utmanas med något nytt?

Är det ett måste att sikta mot tävling eller fungerar ett aktivt hem lika väl? Jag tänker att jag ska satsa mot tävling, men har aldrig tävlat någonsin och vet inte vad jag tycker om det. Jag är i varje fall ingen tävlingsmänniska, men för hundens skull och för att träningen ska bli mer effektiv – då kan jag tänka mig det.


Jag tänker ändå kika vidare på andra raser än bruksraser, ifall min rädsla tar över vill jag ha något att falla tillbaka på så att säga. Av de raserna på min lista har jag funderat mer på labrador, pudel (trots pälsen) och finsk lapphund.

Corgisarna kan eventuellt även vara av intresse om de nu generellt är träningsglada av sig. Hur ser deras hälsa ut? Är de lite hälsosammare än t.ex. tax som också har korta ben osv? Jag tror inte jag träffat en enda tax utan problem med ryggen nämligen och är rädd att det är samma för andra raser som har lite samma kroppsbyggnad.

Finns det någon här som även testat dra med sina corgis?
Gällande lapphundarna så brukar de svenska ha mer fart och will-to-please i sig än de finska vad jag förstått. Har själv en svensk lapphundsvalp på 5 månader och märker redan nu att han har mycket träningsvilja i sig och vill jobba med mig, är helt kär i honom redan. Nackdelen med de svenska jämfört med finska är att de är ovanligare och det är väldigt sällan som det finns otingade valpar utan man får kontakta uppfödare i tid :)
 
@Voff @toughcookie Det låter lockande när ni beskriver Schäfer, och som att det är just det jag söker. Det kanske blir en sådan om jag bara kommer över min rädsla att inte räcka till. Hur är de som valpar? Jag antar att brukshundar generellt är jobbigare som valp. Finns det något särskilt man bör tänka på när man har en bruksvalp? :)

DP-golden har jag inte tänkt på alls. Har du erfarenhet av rasen och vet hurdana de är? Jag tror aldrig jag träffat en DP-variant. Utställningsgolden vet jag inte passar mig däremot, men det hindrar ju inte att en DP inte gör det.

Aussie låter också som en toppenras, utifrån dina hundar :D
Är det vanligt att de kan gå att ha lösa? Har de något jaktintresse? Är det lätt/svårt att hitta bra hundar i rasen? Vad är största risken med en mindre bra aussie?

Låter intressant att de är så pass aktiva ändå. Jag får bara se om jag kan komma över storleken och pälsvården ;)

Vet du hur de är gentemot andra hundar/djur? Jag har för mig att jag läst att de kan vara lite "rasrasister", är det något du känner till? Hur menar du att Schäfern skulle se omgivningen som giftig? Är det bruksschäfer du pratar om då?

Jag antar att en brukshund är bäst lämpad för mig om jag vill nöta moment, men om jag tar bort den biten så kanske fler raser kan tänkas passa.

Spetsar gillar jag i regel, men frågan är om de är tillräckligt arbetsvilliga för min smak. Att de skäller är jag fullt medveten om :p

Det är sådana Västgötaspetsar jag träffat på också. Jättetrevliga, men mer familje/gårdshund än något annat. KH collie har jag kikat smått på. Är de lite mildare alltså? Är det skillnad i mentaliteten och aktiviteten med de korthåriga/långhåriga?

Som valpar är de små krokodiler som vill ha dragkamp i allt :p

Skämt åt sido så märker man från start att det är föriga, uppmärksamma små rackare. Tycker det har varit lätt att ensamhetsträna dem osv och det ska ju vara hundar som ska både är självständiga och föriga. Sen har de väl sina perioder av ifrågasättande osv som många andra raser.
Jag tycker tikarna är mycket enklare under unghundsperioden men det är en smaksak.

FB_IMG_1571600552115.webp
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Jag har börjat fundera på en border collie som nästa hund. Men skulle väldigt gärna få lite input av er som har/kan rasen! :) Kan...
2
Svar
31
· Visningar
2 316
Senast: ildiko
·
Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 844
Senast: Cissi_ma
·
Hundavel & Ras Hoppas det är okej med en till sådan här tråd. Jag visste inte om jag skulle posta eller ej, känns som om jag mest skrivit, tagit bort...
2
Svar
34
· Visningar
3 801
Senast: Sasse
·
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 427
Senast: valpköpare
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp