Thunderjaw
Trådstartare
Vad innebär det att rasen har 3,4 i socialitet? Är det medel då?Om du plockar bort DCM ur ekvationen så är rasen inte sjukare än andra bruksraser skulle jag säga (som umgås med ett gäng olika). Dobermann har bra HD statistik för storleken, ED existerar i princip inte. Finns en del wobbler och spondylos men tkr inte detta verkar mer frekvent är ryggproblem hos schäfer tex.
DCM är som sagt det stora problemet och ca 50% har sjukdomen MEN vissa linjer är betydligt mer drabbade än andra. Gör man sina efterforskningar kan man gardera sig rätt bra mot det (finns dock inga helt fria linjer). De flesta jag känner som dött i DCM har gjort det efter 7 års ålder, och ett flertal har lever i flera år på medicin efter diagnos.I min erfarenhet har de som dött unga kommit ur riktiga dcmlinjer. Det "postiva" i det hela är att diagnostiseras det tidigt och man sätter in medicin kan de leva normal så länge medicinen funkar (även om man vet att de en dag kommer dö av det).
Min egen kommer ur linjer där många har blivit över 10, vilket jag inte tycker är dåligt med tanke på storlek på ras och att det är tävlings/tjänstehundar som alltså levt på max hela livet. Min hunds morfar blev 12 och han var väktarhund och körde IPO på högsta nivå (och det var kroppen som gav upp sas).
Bor man på landet i hus tycker jag de flesta vaktar, men inte idiotvaktar. De skäller när det kommer folk och så bara men brukar bli glada när de får besök. Jag bor i lägenhet och han skäller nån gång när det kommer folk (typ en gång i månaden) och så står han på balkongen och skäller ut sina hatobjekt nån gång i veckan
Socialitet ligger på 3,4 i rasen enligt MH. De flesta gillar folk men föredrar sin egen ägare liksom. Min är "lättstulen" hänger på den som tar kopplet liksom - även om han väljer mig i alla lägen annars. Det gör honom rätt enkel att lämna bort. Ställer upp på att klappas av andra med - men reagerar direkt om någon är "hotfull" (men även detta beror på linjer, finns mjukare och rejälare linjer i rasen). Viss social osäkerhet eller otillgänlighet kan finnas men det kan man se rätt tydligt om man träffar föräldrarna imo.
I ung ålder kan de vara lättdistraherade men min är inte störningskänslig alls. Så länge jag fokuserar så gör han det med! En dobermann är snabb och lättlärd, men med lite mer "kan själv" och attityd än tex en schäfer. Jag gillar ju det mer, men det är ju en smaksak. En dobbis klarar generellt att det blir fel och lite kaos och skakar av sig det för att köra igen. Något som jag fått uppfattningen att tex malle kan vara känsligare för.
Jag kan traggla samma sak länge med honom utan att han tröttnar, så länge jag växlar belöning. Blir han lite less/låg så höjs han snabbt av lite kamplek liksom. Han är lika glad hur mkt vi än tränar dessutom och han är svinrolig att träna med!
(Sorry för lång inlägg, men det är verkligen världens bästa ras!)
Det låter som att rasen generellt är trevlig att jobba med. Jag vill ju gärna kunna nöta moment
Men vad är det för attityd du pratar om att de kan ha? Hur visar de den?Hur ser den mentala biten generellt ut för rasen? Är de stabila eller kan det vara svårt att hitta en bra hund på grund av t.ex. rädslor?
Du skrev innan att de kan vara svåra att ha lösa. Jag antar att de är väldigt jaktintresserade. Har de behov av lösspring eller kan man ordna den fysiska motionen med cykling, simning istället, om man inte kan ha de lösa?
Jag har varken kunskap om brukshund eller väldigt jaktintresserade raser
Jag anade att den norska lundehunden inte skulle passa mig, men önsketänkande. Har kikat på massor av bilder och tycker de är förfärligt söta! Men kanske någon gång i framtiden.
Jag har ju inte lapsk vallhund än men är en av de raserna jag siktar mig på att ha närnäst. Den lapska vallhunden kan vara skällig men ska läras till när den ska skälla; en renvallarhund får inte skälla i tid och otid för då kan hela arbetet förstöras. Med valpen så är en av dom första sakerna man lär den. Fast enligt mig är detta grundläggande hyffs man ska lära alla valpar.
Den lapska vallhunden är en rätt så arbetsglad hund, men klättrar inte på väggar dagarna dom inte får arbeta. Dom ska vara lugna av sig men energiska, vänliga, lyhörda och orädda. De tittar gärna efter sin förare, alltså ingen hund som bara springer iväg. Dom kan vara knepiga att motivera i formen av att dom kan vara envisa inget kommer gratis som med t.ex en schäfer. Grejen är att rasen är inte riktigt heterogen som många andra raser; en kompis till mig har en finsk lapphund, en väldigt närbesläktad ras, och han är otroligt arbetspigg och lättmotiverad, medan vissa säger hur envis och "omöjlig" sin finska lapphund kan vara.
Lättast är att få en hund du kan nå längre med är från en uppfödare som fokuserar just på såna hundar. Vissa har blivit lydnadschampion, och många lapska vallhundar gör sig dock bra ifrån sig i agility, spår, sök, nosework, och blir till bra tjänste/räddningshundar. Det ska gärna gå snabbt och det ska vara kul! Dock ingen hund du lär nå SM-nivå med direkt. Har man dock inte så stora ambitioner passar den nog perfekt.
Angående den norska lundehunden är det absolut ingen ras du satsar på om du vill köra lydnad eller mycket träning med. Då är den lapska vallhunden ett mycket bättre val. Den norska lundehunden vill arbeta självständigt och vill inte höra någt tjat, då stängs hörseln av och dom går och gör något annat. Vi kör dock NoseWork och det tycker han är jättekul! Däremot en perfekt liten energisk sällskapsras som är lätt att ha lös, jättelätt pälsskötsel, skäller mest för att larma, och är generellt en lätt hund att leva med.
Den lapska vallhunden har jag varit inne på, som du. Det som mest skrämt mig är att de kan ljuda en hel del, vad jag förstått, och att många sagt att de kan vara svårmotiverade. Annars en fantastiskt vacker ras. Jag ska titta lite mer på den och se om det går att hitta en som kan vara passande för mig. Jag kommer absolut satsa på en kennel som då föder upp mer aktiva hundar (och tysta!).
Vad är det mer för raser du har i åtanke för ditt nästa köp? Svaret på den här frågan är egentligen bara relevant om du söker något sånär likt som jag
Jag antar att det är canicross, fast med cykel. Jag har i och för sig även varit inne på weightpull och vill nog båda grenarna nu när du så fint frågar. Men mest fokus på det förstnämnda. Ska absolut tänka på att titta på röntgenbilder om corgi kan bli aktuellt.
Är det cardigan som generellt är den aktiva av de båda? Nu skrev du förvisso att du inte har bra koll på pembroke, men någon annan kanske läser
Jag får se om jag vågar med brukshund, annars verkar ju corgisarna vara trevliga och arbetsvilliga av vad ni beskriver här. Kanske inte ska se mig blind på storleken där. Det är mest för min ryggs skull jag tänkt en större ras, men med större storlek kommer också mer styrka. Får kika lite mer på corgisarna helt enkelt.
Jag vill gärna att hunden ska användas till det den är avlad för, i den mån det går. Jag håller med om att en jaktlabrador ska få apportera. Jag har ingen aning om vad apport innebär riktigt, men om jag börjar fundera seriöst på rasen ska jag kolla närmre på om det kan tänkas vara en sport för mig. Jag vill inte skaffa en ras som är avlad för ett ändamål jag inte alls vill göra.
). Har nog aldrig träffat en dobermann som inte gillar att dra - särskilt när de förstår att de får springa så fort de vill sas.
. Är hon uppfödd i Sverige?
