Svinig kille

Har ju pratat lite med vår jobbpsykolog, hon sa att anledningen till att jag slätar över hans agerande är för att jag är extremt självuppoffrande, till helt orimliga nivåer att den jag tycker om gör jag allt för och tar allt dåligt från den också. Hon sa att det är nu fint att man sätter andra före men inte när man försakar sitt eget välmående.

Hon menade inte självuppoffrande på ngt martyr-vis utan mer att om jag har två vägar att välja på, en som är bra för mig men mindre bra för den andre och sen en väg som är bra för den andre men mindre bra för mig så väljer jag alltid den sistnämnda.

Men det är ju bara DU som kan ändra på det. Och det måste du ju göra någon gång, du kan ju inte fortsätta genom livet och välja andra före dig själv varje gång.
 
Har ju pratat lite med vår jobbpsykolog, hon sa att anledningen till att jag slätar över hans agerande är för att jag är extremt självuppoffrande, till helt orimliga nivåer att den jag tycker om gör jag allt för och tar allt dåligt från den också. Hon sa att det är nu fint att man sätter andra före men inte när man försakar sitt eget välmående.

Hon menade inte självuppoffrande på ngt martyr-vis utan mer att om jag har två vägar att välja på, en som är bra för mig men mindre bra för den andre och sen en väg som är bra för den andre men mindre bra för mig så väljer jag alltid den sistnämnda.

Du vet ju tillochmed om hur du är och fungerar.

Kära @BernT, du måste ju ingenting, fast du måste faktiskt avsluta med den där killen. Han är ju ett svin, du skriver det själv.
 
Hur känner du inför det i dag? Är ni bästa vänner igen,pratar och skrattar som om det aldrig hänt?

Vi har ingen kontakt alls längre. Liksom sju års vänskap bara borta sådär. Jag har iofs inte försökt ha kontakt heller, så jag kanske är egocentrisk eller ngt. Ska läsa ditt långa svar också nu :)

@Mulberry
Försöker jobba på det, det här vore ju en utmärkt övning i det, men det är svårt.

@lady_vip
Jag vet ju hur jag borde göra. Men jag vill inte/kan inte. För resultatet av vad jag borde göra ger inte det resultatet jag vill ha. Så då blundar jag lite för det och "nöjer" mig med det här, som @Tassetass säger, det blir ju en normaliseringsprocess :/
 
Vi har ingen kontakt alls längre. Liksom sju års vänskap bara borta sådär. Jag har iofs inte försökt ha kontakt heller, så jag kanske är egocentrisk eller ngt. Ska läsa ditt långa svar också nu :)

Och varför har du då fortsatt kontakt med killen,han gjorde ju i princip samma sak? Och nu är du och springer efter han... HAN fortsätter du kontakta,men inte din vän,där anser du att relationen är helt avslutad,varför anser du inte det med relationen till killen,fast han behandlat saken lika som din kompis?
 
Och varför har du då fortsatt kontakt med killen,han gjorde ju i princip samma sak? Och nu är du och springer efter han... HAN fortsätter du kontakta,men inte din vän,där anser du att relationen är helt avslutad,varför anser du inte det med relationen till killen,fast han behandlat saken lika som din kompis?

Oj, inte ens tänkt på det så. Men min kompis gjorde klart att vi inte skulle ha ngn kontakt så då tänkte jag väl att då får hon det så. Sen är det väl att om jag fortsätter träffa killen så har jag isf någon kvar. Istället för att bli av med honom och bästa vännen samtidigt. Lite bättre än inget stuk.
 
Oj, inte ens tänkt på det så. Men min kompis gjorde klart att vi inte skulle ha ngn kontakt så då tänkte jag väl att då får hon det så. Sen är det väl att om jag fortsätter träffa killen så har jag isf någon kvar. Istället för att bli av med honom och bästa vännen samtidigt. Lite bättre än inget stuk.

Det var ju därför det var så bra när Svinet inte svarade på dina sms och samtal. Det blir lättare då om man är i behov av en liten knuff.
 
Oj, inte ens tänkt på det så. Men min kompis gjorde klart att vi inte skulle ha ngn kontakt så då tänkte jag väl att då får hon det så. Sen är det väl att om jag fortsätter träffa killen så har jag isf någon kvar. Istället för att bli av med honom och bästa vännen samtidigt. Lite bättre än inget stuk.

Lite sämre än inget skulle jag säga.....
 
Fast det är ju bara att bestämma sig,säg åt han på skarpen,att du vill inte må så här,och du vill glömma han,be han att sluta höra av sig,och om du i framtiden känner dig ok att kunna träffa/ringa han,så hör DU av dig, sen blockar du hans nummer.

Vad vinner du på det här? Tror du att ni kommer kunna ha en fin relation i framtiden,gifta er,skaffa barn? Ärligt? Vad är det som får dig att hoppas att det kommer bli ni öht? Så vitt jag ser det så utnyttjar han dig,och han kommer INTE att ändra sig. Hade han velat något seriöst så hade ni haft det finfint redan. Det är inga små misstag han gjort bara för att han varit nervös och tok-kär,utan han har tvingat dig till något,sen skitit i dig totalt när du som mest behövde honom.

Jag skulle inte ens skita i en helt främmande människa om hon kom och behövde stöttning efter en abort. Jag skulle finnas för henne,prata med henne,och umgås och bara vara ett bollplank,fast jag inte ens kände människan. Man struntar inte i en annan människa som mår så fruktansvärt dåligt,och som verkligen verkligen behöver någon annan människa.

HAN hade nån slags relation med dig,HAN gjorde dig gravid,HAN tvingade dig till abort,och sen skiter HAN totalt i dig. Och nu håller du åter igen på att dansa runt hans pipa,vad fan,kom igen! Vart är din värdighet? Vill du leva så här månad efter månad,kanske år efter år? Vips har han träffat nån tjej han satsar seriöst på,som intresserar han på det sättet,då står du där och blir sviken igen,och förbannad över alla månader(år) du kastat åt helvete för att vara svinet till lags... Om han hade velat ha det seriöst med dig så hade han visat det för länge sen.

Ja jag hoppas nog på att vi kommer ha en relation även i framtiden. Det är nog det som gör att jag vill fortsätta ses när han vill. Eller ja det är inte alltid han som bestämmer när vi ska ses, det gör ju jag också. Klart det skulle vara jobbigt om han träffar någon annan efter månader/år, det kan väl iofs hända åt andra hållet med, alltså att jag träffar någon annan efter månader/år och lämnar kvar honom ensam istället.

Har ju helt klart fått en hel del att tänka på i det här.
 
Ja jag hoppas nog på att vi kommer ha en relation även i framtiden. Det är nog det som gör att jag vill fortsätta ses när han vill.

I så fall hade ni haft en seriös relation vid det här laget. Vill du verkligen ha ett förhållande med en sådan människa?! Det verkar ju bara som att du inte vill vara ensam. Och i så fall behöver man jobba med sig själv, inte med andra.
 
Jag vet precis hur det känns när man blir sådär förvirrad, man ursäktar, man bortförklarar, man försvarar och rationaliserar. Jag gjorde det nämligen i 20 år med mannen som skulle föreställa min pappa.
Han svek, bortprioriterade, manipulerade, glömde, ljög, stal och sårade och varenda gång när jag gråtit ögonen ur mig och velat dö så kom tankarna som han satt där, men det var inte så farligt, det va inte en sån stor grejj, jag överreagerade, jag misstolkade, jag missförstod, han är ju ändå min pappa.

Men vet du vad oavsett vem han är eller vad han gör för snälla saker emellanåt eller säger men egentligen aldrig backar upp i handling, så är han och kommer för alltid att vara en sån gigantiskt, monumental, egocentrerad, sociopatisk jävla total anus-skitstövel!! För det är så dom är den typen av människor, dom är assholes- av rang! Självupptagna idioter som bara gör det dom själva vinner på och mår bra av att alla andra runtom mår skit är helt oväsentlgit och det kommer ALDRIG att förändras! Tro mig jag väntade mååååånga år på att han skulle välja mig, älska mig, se mig, uppskatta mig, göra allt det som han sa till alla andra att han gjorde för mig men det hände aldrig och vet du varför?
Därför att den typen av människor är aldrig och kommer aldrig bli intresserade av att göra något för nån annan om deras egen vinning inte blir störst.

Jag lät min s.k. pappa få chans efter chans efter chans efter chans under 20 år... 20 år!! Vet du hur ont det gjorde när jag tills lut insåg att han aldrig kommer förändras, att jag hans egen dotter inte var värd nånting för honom? För att jag tillät det gå så långt under så lång tid så blev smällen gigantisk. Jag dog på insidan när jag insåg att jag mått skit under 20 år, jag hade gråtit nästan varje dag under 20 år, jag kunde tillslut inte komma ihåg ett enda glatt minne av min s.k pappa och jag blev så tom, så avdomnad och så totalt inkapabel att känna nånting överhuvudaget att det tog mig 4 år att kunna ha ett normalt förhållande efter det.

Jag berättar alt det här för att du inte ska behöva genomgå så många år av självhat (vilket är oundvikligt när man försvarar såna skitstövlar) och total pulverisering av självkänsla och självförtroende som jag gjorde. Om du kan bryta nu så kommer det här va ett pissigt minne om några månader eller ett år, du kommer må dåligt ett tag men sen kunna se hur bra du gjorde som bröt.
Men om du istället nu går tillbaka och fortsätter år efter år med den här psykiska misshandeln och mentala terrorn som han utsätter dig för som jag blev utsatt för så kommer du gå sönder, du kommer bli tom och avdomnad och det är inget jag önskar min värsta fiende.

Se det inte som ett uppbrott, se det som att du räddar dig själv för det är så det är och det kanske låter överdrivet men det är det som är så farligt med psykisk misshandel- den syns inte som en fysisk, den är mycket lättare att bortförklara och ursäkta samtidigt som den egentligen gör precis lika ont. Men blåmärkena och ärren sitter på insidan där du inte ser dom varje dag, ingen annan ser dom heller så dom blir så mycket lättare att ignorera. Men i slutändan så går du precis lika mycket sönder som om han brutit dina ben och fått din hud att blöda.

Förminska inte dig själv och din egen smärta som du upplevt med honom för den enda som kommer förlora på det är du, han kommer leva vidare som inget hänt när du tillslut inte orkar mer och kanske går in i en deppresion. Stå upp för dig själv innan det är för sent för han kommer inte göra det!!
 
Så länge du hoppas på det så kommer du never ever klara av att dumpa han heller. Så grattis till ett fortsatt liv i ångest och förnekelse.
 
@BernT, du skriver att han är snäll "innerst inne". Vet du, jag har på olika vis kommit i kontakt med olika svin. Jag har pratat med folk som misshandlat andra, folk som hamnat i fängelse för det, folk som våldtagit andra, hållit på med droger osv. Folk som jag verkligen håller mig långt borta från, men ändå kommit tillfälligt i kontakt med någon gång.

Gemensamt för dem alla? Jävlar vad trevliga de kunde vara när det lönade sig för dem att vara det! De kunde få "alla" att älska dem för att inte någon skulle misstänka dem när de gjort något överjävligt, de charmade folk som de sedan såg till att utnyttja osv. Alla med varierande framgång, såklart, men nog sjutton försökte det och nog sjutton hade männen flickvänner och stor bekantskapskrets.

Alla personer har någon bra sida, man kan lära sig något av alla osv MEN det innebär inte att alla personer är bra att umgås med. När en person beter sig respektlöst, inte på riktigt vill bättra sig och tar mer energi än den ger, då är det läge att klippa banden, hur ont det än gör för tillfället, hur bra de fina sidorna än är när de väl visar sig, hur bra allt "skulle kunna vara om personen bara ville". För let's face it, alla i hela vida världen KAN vara fantastiska personer om de vill, men alla gör val och många väljer då att inte vara fantastiska. De kanske pratar om att göra något bra, men varje morgon när de vaknar så väljer de dåliga saker av för att de egentligen inte ser anledning att ändra sig. Ser de inte anledning att ändra sig, då ska ingen heller se anledning till att upprätthålla kontakten. Det är aldrig värt det i det långa loppet.
 
Så länge du hoppas på det så kommer du never ever klara av att dumpa han heller. Så grattis till ett fortsatt liv i ångest och förnekelse.

Aj den kändes typ men jag förstår vad du menar. Han tyckte för övrigt när vi snackade i måndags om allt som varit att nu glömmer vi allt och går vidare. Mitt svar "ja det tycker jag med :up:" :confused:
 
@Aliche

Ditt sista stycke, om att han kommer gå vidare som inget hänt, kan man verkligen vara så känslokall? Alltså jag kan omöjligt tro att det här inte påverkat honom, känns som alla borde påverkas av en sån här grej.

Jag vet ju att vår relation är destruktiv, när den är bra är den bra, men när den är dålig så är den ju så extremt över gränsen skitkass så det finns inte.
 
:banghead: :banghead: :banghead:
Glömmer allt = perfekt ursäkt för att "råka" göra om allt igen. Det har ju aldrig hänt, så då kan man göra misstagen "en första gång" igen... :devil:

Oj, så tänkte inte jag. Jag tänkte att han menade mer att vi skulle sluta älta det. Inte förneka att det hänt med försöka gå vidare och släppa det lite. Det va ju helt annan tolkning :/
 
Oj, så tänkte inte jag. Jag tänkte att han menade mer att vi skulle sluta älta det. Inte förneka att det hänt med försöka gå vidare och släppa det lite. Det va ju helt annan tolkning :/

Ja, tänk så perfekt läge för honom när han fått dig att tänka så! Tro mig, han VET att du kommer förlåta honom om och om igen och låta honom gå runt utan att förändras genom att han säger på det där sättet. Det kanske inte är det han främst tänker på, men nog sjutton kan jag slå vad om att han någon gång tänkt "Om vi släpper på det så kommer hon ge mig lite mer fria tyglar igen" och ja, får han fria tyglar utan att på riktigt vilja bättra sig, kommer något ändras då? Knappast.

Har man betett sig som ett jävla svin så SKA man inte "sluta älta och gå vidare". Man SKA älta, fundera, försöka förstå varför allt gick fel, komma på lösningar, diskutera igenom allt ordentligt tillsammans in i minsta lilla vrå ur tusen olika synvinklar, annars kommer inget att ändras till det bättre. Ja, det är jobbigt, men det måste vara jobbigt för att det någon gång ska kunna bli bra.
 
@Aliche

Ditt sista stycke, om att han kommer gå vidare som inget hänt, kan man verkligen vara så känslokall? Alltså jag kan omöjligt tro att det här inte påverkat honom, känns som alla borde påverkas av en sån här grej.

Jag vet ju att vår relation är destruktiv, när den är bra är den bra, men när den är dålig så är den ju så extremt över gränsen skitkass så det finns inte.

Detta var visserligen inte menat till mig men JA, så känslokall kan man vara. Mitt ex Asshole #2 sa till mig en gång att jag inte kunde gömma mig bakom min mammas sjukdom när jag sa att jag inte orkade prata pga hennes diagnos. Min mamma hade nyligen fått sin tredje cancerdiagnos, något han visste mycket väl.

Mitt råd är att gå, gå, GÅ! Lämna så fort du kan. Du kommer må bättre utan honom även om det inte känns så nu.
 

Liknande trådar

Relationer OBS! vet att svaret på frågan i rubriken är nej, men hela min situation känns så absurd. Pepp önskas. OBS 2! Skriver anonymt då jag ej...
2 3
Svar
53
· Visningar
7 653
Senast: Angel
·
Relationer Vet inte hur jag ska börja denna långa historia, men i korta drag så flyttade jag in på gården min kille och hans föräldrar bor på. Allt...
7 8 9
Svar
179
· Visningar
26 750
Senast: Crossline
·
  • Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 811
Senast: Tofs
·
Relationer Jag ber om ursäkt för att det blev en så lång text men hoppas ni kan ta er tid att läsa och förhoppningsvis hjälpa mig! Jag har sedan...
Svar
14
· Visningar
3 027
Senast: Otter
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp