"det är flera av mina närmsta vänner som försvunnit i hela den här röran och det är lite tråkigt
"
Den här tråden ger mig så mycket blandade känslor, jag har haft flera kompisar som dansat samma vals som du gör nu. I början är han gudomlig, visst har han någon negativ egenskap men vad spelar det för roll när han är så fantastisk i övrigt? Tiden går och även om förhållandet inte är perfekt så är det bättre än någon annan tidigare relation, trots att bråken haglar i vissa omgångar. Fast för det mesta är det väl ditt fel, eftersom du var ju trots allt lite PMS:ig? När du inte kan skylla på PMS:en får du höra att du överreagerar; "
Men älskling, nu sårar du mig, tror du verkligen att jag skulle göra så mot dig? Jag älskar dig ju! Kan det inte vara så att du överreagerar?" Ja, jo men det gjorde du faktiskt.
"Pratar han inte lite väl mycket med sin tjejkompis Anna?" Det är ungefär vid det här scenariot hjärnspökena har börjat komma för mina kompisar och de klev över den där magiska gränsen för vad som är okej och inte, d.v.s de började snoka i hans mobil/dator. Självklart blir han arg när det kommer fram att du snokat, men det är inte mer än rätt för det skulle du också bli, och det var ju faktiskt inte okej det du gjorde, även om han hade skrivit till Anna att hon hade schyssta rattar. Han börjar nu diskutera dina vänner;
"Tycker du inte att Camilla är lite väl slampig? Hon raggar på mig hela tiden, jag har inte velat säga något men jag tycker inte att det är schysst mot dig, så gör inte en sann vän!" Fan, jävla Camilla hon är nog lite väl frisläppt iaf, och nog raggar hon på din älskling, den subban! Sedan fortsätter nedåtspiralen, en efter en försvinner vännerna du en gång hade och varför? Antingen har de sagt eller gjort något som fått dig att reagera så starkt att det resulterat i att relationen blir förstörd eller så försvinner de bara, för de kan ju inte förstå varför du hellre är hemma med din babe.
Dina vänner har försvunnit och ni umgås nu bara med hans kompisar som är suveränt bra, bättre finns inte. Festerna är väl okej men både han och hans kompisar kan ju bli ganska obehagliga när de druckit. Dessutom har mamma och pappa börjat ifrågasätta varför du aldrig kommer hem eller hör av dig längre men det beror ju på att mamma inte tål din älskling och att pappa aldrig pratar med honom, då är det ingen idé att komma hem. Kan de inte acceptera din babe så är det deras förlust! Din babe blev iofs väldigt arg på dig för att du var tvungen att "hänga hela kvällen" med hans kompis Gurra, och nej du vill inte knulla honom, Gurra råkade bara vara trevlig men det är väl lika bra att du skiter i det, du vill ju inte att din babe ska bli arg eller skämmas över att du är med.
Sedan händer det något som gör att du går, allt ifrån en otrohet till en påtvingad abort, han blir ledsen, lovar att ändra på sig och är helt oförstående till varför du går. Han har ju trots allt inte mått så bra den senaste tiden och du var den enda glädjen han hade kvar. Trist, javisst, men nu får han banne mig klara sig själv! Det går en vecka eller två, ibland mer, och helt plötsligt har ni börjat umgåtts igen och du har trots allt saknat honom, du tycker fortfarande om honom innerst inne. Dessutom har han börjat ändra på sig, han är lugn, omtänksam och ni har det riktigt härligt ihop. Livet är fantastiskt igen! Till nästa gång.
Nu menar inte jag att just din relation, eller alla destruktiva relationer för den delen, fungerar/är just så här, men jag har sett flera av min kompisar hamna i samma negativa spiral du befinner dig i. För helvete
@BernT , livet är för kort och världen är för stor för att klänga sig fast vid ett tvättäkta praktarsel, och jag vet mycket väl att det är svårt och att man bara inte kan gå, men för din egen skull så försök. Det finns någon där ute som älskar dig precis som du är, men du kommer missa den personen om du bara kan se ditt "ex."
PM:a gärna om du vill prata eller något.
Ta hand om dig!
