Relation till förälder - måste man ha det?

[tanten]

Så summa summarum är att jag bestämt mig för att jag inte vill ha kontakt med mamma mer än att checka läget någon gång i månaden på sin höjd, när den "akuta" fasen lagt sig sas. Hon kommer inte förstå vad hon gjort fel och varför hon har sårat mig gång på gång, och jag orkar inte ägna all min tid åt att antingen försöka förklara för henne vad hon gör som sårar folk, eller gå omkring och hoppas att hon ska ändra sig. Jag kommer nu förklara för henne (vi mejlar, att prata går inte) vad det var som gjorde mig ledsen en sista gång och avsluta med att vi uppenbarligen tycker olika och då får det vara så.

Några gånger i månaden är i min värld TÄT kontakt!

Avkomman och jag står varann nära och vi gillar varann. Men ringer eller träffas IRL gör vi högst nån gång per månad. Blir jag ha för "på" blir hen irriterad.

Ens relation avgörs inte av frekvensen av kontakt. Tycker du om henne så är det skilt från hur ofta.ni hörs!!

 

[Trasten]

Några gånger i månaden är i min värld TÄT kontakt!

Avkomman och jag står varann nära och vi gillar varann. Men ringer eller träffas IRL gör vi högst nån gång per månad. Blir jag ha för "på" blir hen irriterad.

Ens relation avgörs inte av frekvensen av kontakt. Tycker du om henne så är det skilt från hur ofta.ni hörs!!

Jag håller med. Jag tycker jag har tight kontakt med min mamma. Vi ses eller talar i telefon nån gång per månad och så kanske det blir någon bild på messenger nån gång per månad.

 

[katalogen123]

@tanten @Trasten allt är ju relativt. Jag hade gärna önskat en mer sporadisk kontakt, men under en väldigt lång tid har jag och mamma hörts på telefon varje dag. Setts har vi gjort mer sällan då jag bor 60 mil från henne. Och ses vill jag absolut inte göra en gång i månaden.

Men menar i stora drag någon gång i månaden som att någon månad hörs vi en gång, någon månad inte alls. Och då via telefon.

 

[tanten]

@tanten @Trasten allt är ju relativt. Jag hade gärna önskat en mer sporadisk kontakt, men under en väldigt lång tid har jag och mamma hörts på telefon varje dag. Setts har vi gjort mer sällan då jag bor 60 mil från henne. Och ses vill jag absolut inte göra en gång i månaden.

Men menar i stora drag någon gång i månaden som att någon månad hörs vi en gång, någon månad inte alls. Och då via telefon.

Hörts på telefon innebär det att hon ringer eller att båda ringer varann? Varje dag??

Tror inte jag känner mer än en enda person som har kontakt med förälder eller barn varje dag

 

[Trasten]

@tanten @Trasten allt är ju relativt. Jag hade gärna önskat en mer sporadisk kontakt, men under en väldigt lång tid har jag och mamma hörts på telefon varje dag. Setts har vi gjort mer sällan då jag bor 60 mil från henne. Och ses vill jag absolut inte göra en gång i månaden.

Men menar i stora drag någon gång i månaden som att någon månad hörs vi en gång, någon månad inte alls. Och då via telefon.

Ja absolut, allt är relativt. Och hur nära man är bestäms ju inte heller av hur ofta man hörs utan även av vad man väljer att dela med sig av. Det enda rimliga är att prova sig fram.
Bäst är ju om man kan acceptera att den andre aldrig kommer förstå någonting ändå så att man slipper stressen med att försöka förklara. När man väl accepterat det och klarar av att bara säga "mmm.." och "jaha" och "jag hör vad du säger" istället för att försöka komma någonstans, så spelar det inte så stor roll hur ofta det händer.

Ifall det är så att det är hon som ringer dig så rekommenderar jag att sluta svara och istället ringa upp när det passar dig och när du har den mentala styrka som du behöver för att inte ta åt dig av vad hon kanske säger.

 

[Görel]

Hörts på telefon innebär det att hon ringer eller att båda ringer varann? Varje dag??

Tror inte jag känner mer än en enda person som har kontakt med förälder eller barn varje dag

Jag känner flera vuxna människor med egen familj som har det. Både vänner och kollegor.

När min pappa levde och innan han blev dement pratade vi minst två gånger i veckan, ibland fler.

 

[Ajda]

Hörts på telefon innebär det att hon ringer eller att båda ringer varann? Varje dag??

Tror inte jag känner mer än en enda person som har kontakt med förälder eller barn varje dag

Jag känner flera som hörs med sina föräldrar så gott som dagligen.

Personligen har jag svårt att förstå hur man kan tycka att man har en tight kontakt om man aldrig hörs av. Delar man precis allt när man väl gör det? För då får man ju prata många timmar om man ska hinna med det.

 

[tanten]

Jag känner flera som hörs med sina föräldrar så gott som dagligen.

Personligen har jag svårt att förstå hur man kan tycka att man har en tight kontakt om man aldrig hörs av. Delar man precis allt när man väl gör det? För då får man ju prata många timmar om man ska hinna med det.

Det är skillnad mellan tät kontakt och tät relation.
Som en klok kvinna sa - vänner är som stjärnor, de finns där även när de inte syns.

Man behöver inte dela allt, bara man delar vänskapen.

Gäller även familj.

 

[katalogen123]

Hörts på telefon innebär det att hon ringer eller att båda ringer varann? Varje dag??

Tror inte jag känner mer än en enda person som har kontakt med förälder eller barn varje dag

Ja, varje dag. Båda har tagit initiativet att ringa. Länge har det varit fint att prata med mamma om lite allt möjligt, allt från vad man käkat till middag till vad man ska göra i helgen.

Dock har det på senaste åren blivit mer och mer en fråga om att hon vill att någon hör av sig för att "ingen bryr sig om mig annars" eller "jag kan ligga död och ingen kommer veta det". Jag vet, helt sjukt toxiskt. Så relationen har mer och mer gått till att skuggas av en ständig ångest över att jag kommer få höra om jag missar att höra av mig någon dag.

 

[katalogen123]

Ja absolut, allt är relativt. Och hur nära man är bestäms ju inte heller av hur ofta man hörs utan även av vad man väljer att dela med sig av. Det enda rimliga är att prova sig fram.
Bäst är ju om man kan acceptera att den andre aldrig kommer förstå någonting ändå så att man slipper stressen med att försöka förklara. När man väl accepterat det och klarar av att bara säga "mmm.." och "jaha" och "jag hör vad du säger" istället för att försöka komma någonstans, så spelar det inte så stor roll hur ofta det händer.

Ifall det är så att det är hon som ringer dig så rekommenderar jag att sluta svara och istället ringa upp när det passar dig och när du har den mentala styrka som du behöver för att inte ta åt dig av vad hon kanske säger.

Det ska jag verkligen försöka tänka på. Då blir relationen mer på mina villkor och det är det jag behöver. Hon har länge tagit otroliga friheter i att uttrycka sina åsikter kring mitt liv och mina beslut, också för att jag delat med mig av väldigt mycket.

Nu känner jag bara att det är så mycket hon inte har någonting med att göra.

 

[Fruentimber]

Hörts på telefon innebär det att hon ringer eller att båda ringer varann? Varje dag??

Tror inte jag känner mer än en enda person som har kontakt med förälder eller barn varje dag

Det är skillnad mellan tät kontakt och tät relation.
Som en klok kvinna sa - vänner är som stjärnor, de finns där även när de inte syns.

Man behöver inte dela allt, bara man delar vänskapen.

Gäller även familj.

Men alltså, på vilket sätt hjälper du TS nu, funderar jag på? Låter mest dömande, i mina öron. Acceptera att relationer kan se olika ut och att hur TS vill sköta denna situation skiljer sig mot din egen.

 

[nightcrawler]

Hörts på telefon innebär det att hon ringer eller att båda ringer varann? Varje dag??

Tror inte jag känner mer än en enda person som har kontakt med förälder eller barn varje dag

Känner många sådana

 

[tanten]

Känner många sådana

Kan det vara ålders relaterat?

Mina vänner är från strax yngre till strax äldre. När jag var ung (typ i 20-åren) ringdes det inte så mycket. För det var dyrt att ringa. Speciellt om man ringde utanför sitt eget riktnummer - rikssamtal. Så man etablerade inga behov av att höra av sig varje dag eller varje vecka.

När mobiler med fria samtal kom, så fanns det ingen vana att kunna överföra till mobilen.

Avkomman är i 30-åren. Jag skulle bli extremt förvånad om hen hörde av sig varje dag. Det hände inte ens under de perioder jag legat på sjukhus.

Vi hör av oss om vi har ett ärende

 

[corzette]

Jag pratar med min mamma minst 3 dagar i veckan. Om HON fick bestämma skulle det vara BETYDLIGT mer.
Hon är ensam och har extremt tråkigt hemma (INTE MITT PROBLEM)
Hon vet dessutom BÄST ! Och när man säger emot henne så blir hon stött och utbrister "jaha men hur skulle jag veta det?" För nej hon kan inte mkt. Men iaf, jag ringer när jag åker hem från jobbet så har jag "gjort det".
Min syster däremot har/hade mamma blockad i minst 2-3 år, nu har hon ev tagit bort blocken men svarar typ 1 av 100 ggr när mamma ringer. Hon orkar helt ekelt inte med mammas "varför gör du inte så här" på syrrans problem.

Pappa (alkoholist) hade vi ingen kontakt med alls. Vi ringde aldrig, syrran hade honom blockad, då han kunde ringa NÄR SOM HELST (gärna och mest mitt i nätterna) så min telefon var på stör ej från 21-06 för att han aldrig skulle väcka mej mer på nätterna. Jag hade honom inte blockad så ringde han och jag kunde svara gjorde jag det oftast, även om sambon sa "svara inte"... Nu har han som tur e trillat av pinn så nu kan vi ha på våra telefoner som vanligt igen...

Så summa = Nej man måste verkligen inte ha en relation till sin "familj", den finns där men den är ju definitivt inte självvald....

 

[Lilla]

Nu blir det ju lite off topic men jag och min syster har nästan daglig kontakt med minst en av våra föräldrar.(De bor i hop)
Det går båda vägar. Ibland hör ngn av dom av sig och berättar om ngn litet eller stort och ibland skickar vi ngt om våra dagar eller funderingar.
Det passar oss, allihopa.
Sen kan ju ngn ha en lika god relation utan att ha så tät kontakt.
En skadad relation gör alltid ont men visst är det lite mer komplicerat när det kommer till blodsband.
Dock skulle jag inte ha tvekat att lämna relationen om en familjemedlem gång på gång sårat mig på ett sätt som inte gått att komma till rätta med.
Hade nog gett ngn form av gemensam terapi en chans om den andra hade gått med på det trots att jag inte har ngn positiv erfarenhet av psykologer och liknande.

 

[startpompe]

Kan det vara ålders relaterat?

Mina vänner är från strax yngre till strax äldre. När jag var ung (typ i 20-åren) ringdes det inte så mycket. För det var dyrt att ringa. Speciellt om man ringde utanför sitt eget riktnummer - rikssamtal. Så man etablerade inga behov av att höra av sig varje dag eller varje vecka.

När mobiler med fria samtal kom, så fanns det ingen vana att kunna överföra till mobilen.

Avkomman är i 30-åren. Jag skulle bli extremt förvånad om hen hörde av sig varje dag. Det hände inte ens under de perioder jag legat på sjukhus.

Vi hör av oss om vi har ett ärende

Tänker att det kan beror på vad man menar med att höras också? Om det måste vara ett samtal eller om det räknas med skicka en bild/meddelande i en gemensam konversation på tex whatsapp där många familjemedlemmar kan vara med.

 

[Habina]

Hörts på telefon innebär det att hon ringer eller att båda ringer varann? Varje dag??

Tror inte jag känner mer än en enda person som har kontakt med förälder eller barn varje dag

Jag ringer min mamma så gott som varje dag, hon ringer sällan då hon oftare kan svara medan jag typ alltid är upptagen med hästarna när hon ringer. Däremot pratar jag inte med min pappa mer än nån gång/vecka, men de bor ihop så jag ber alltid mamma att hälsa till pappa innan vi lägger på.

För min del tror jag dels att jag ringer ofta för att mamma är min bästa vän, som jag kan berätta allt för och dels för att hon börjar bli så gammal att jag inte vet om det här är sista dagen jag pratar med henne.

 

[Milosari]

Hörts på telefon innebär det att hon ringer eller att båda ringer varann? Varje dag??

Tror inte jag känner mer än en enda person som har kontakt med förälder eller barn varje dag

Jag har kontakt med min pappa minst 3-4 ggr i veckan dvs ringer eller ses. Skickar meddelanden ytterligare någon dag eller två per vecka. Min väninna hade sin pappa hemma hos nästan varje dag och mamman kom på besök minst varannan dag. Jag älskar att leva i en stor familj och hade tyckt att det var väldigt sorgligt om sonen inte vill ha tät kontakt när han blir vuxen. Jag hoppas också att jag kommer ha en tär kontakt med väninnans barn som är mina bonusbarn och sonens "låtsassyskon".

 

[parellikusken]

Jag har daglig kontakt med min mamma, pappa pratar jag med vid behov, oftast ett par gånger i månaden.
Ser inga konstigheter med det, vi gillar att prata och umgås, så då är det rimligt att vi gör det.

 

[Milosari]

Jag tycker att du resonerar väldigt klokt och moget och du sitter ju inne på svaret själv. Jag har många gånger funderat i samma banor pga att min mamma också har svårt med att se andras perspektiv. Tyvärr har jag ställt till det lite för mig och gjort mig osunt beroende av henne under många år. Och jag har haft extremt svårt att skaka av mig känslan över hur det borde vara. Att ha en mamma som inte älskar en villkorslöst är tufft, och jag var bra mycket äldre än du när jag hittade en balans. Då och då har jag tagit pauser på några månader, vi har också provat familjeterapi utan vidare framgång. Skillnaden i mitt fall är att min mamma vissa dagar inser att hon inte beter sig normalt. Fast hon är tyvärr oförmögen att ändra sig.

Jag har ändå gjort valet att inte bryta helt. Sonen har rätt till sin mormor, och beter hon sig rövigt så pausar vi ett tag tills hon kan lägga band på sig. Sonen vet om att "mormor är konstig ibland" och hanterar det väldigt bra. Det gör även min ena bror, medan den andra har flyttat utomlands och har ytterst sporadisk kontakt. Tyvärr även med mig, vilket är jättetråkigt.

Summa summarum så är det väl än jättebra idé med en paus på några månader, och sen får du se. Kanske förlänger du pausen, kanske inte. Just det är ju faktiskt inget du behöver besluta här och nu.