Jag vet inte vilka annars som ska hantera det, speciellt när läkare på både medicinavdeling och psyk remitteras just dit, då får jag lita på det. Typ.
Nej det är ett systemfel att det remitteras tillbaka primärvården
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag vet inte vilka annars som ska hantera det, speciellt när läkare på både medicinavdeling och psyk remitteras just dit, då får jag lita på det. Typ.
Okej. Vilka borde ha remissen då?Nej det är ett systemfel att det remitteras tillbaka primärvården
Okej. Vilka borde ha remissen då?
Min psykoterapeut på vc sa vid ett tillfälle nyligen att man måste hantera sina känslor, alla, för att må bra, och det innebär även negativa känslor måste kännas. Att man tillåter sig att känna negativa känslor utan att slå på sig själv och försöka förbjuda känslorna. När man försöker trycka undan känslorna blir det sällan bra bra utan gör att man kan må sämre och sämre istället, och liksom bli mer negativ, för man har ju kvar dem ändå och de existerar ju ändå även om man försöker att inte kännas vid dem.Blir så vansinnigt frustrerad och trött på att jag bara inte kan få vara nöjd och tillfreds med tillvaron utan att min labila hjärna ska börja balla ur. Jag har ett fantastiskt liv på många sätt, varför kan jag inte bara få vara nöjd med det?
För mig handlar det inte så mycket om direkt negativa känslor utan att jag helt enkelt inte kan nöja mig med det jag har. Jag har ett bra jobb jag trivs med, en jättefin sambo, vi har ett trevligt hus tillsammans, jag är välmedicinerad mot min depression och mår bra, jag har häst, hund osv. Det finns på det stora hela inget att direkt vara missnöjd över men min hjärna jagar något nytt, något "bättre" (hur det nu skulle kunna bli det) osv. Jag har ett väldigt komplett och bra liv men ändå känns det som att något saknas och det driver mig till vansinne. Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har?Min psykoterapeut på vc sa vid ett tillfälle nyligen att man måste hantera sina känslor, alla, för att må bra, och det innebär även negativa känslor måste kännas. Att man tillåter sig att känna negativa känslor utan att slå på sig själv och försöka förbjuda känslorna. När man försöker trycka undan känslorna blir det sällan bra bra utan gör att man kan må sämre och sämre istället, och liksom bli mer negativ, för man har ju kvar dem ändå och de existerar ju ändå även om man försöker att inte kännas vid dem.
Jag har aldrig tänkt på det men jag tror hon har rätt, det är så väldigt ok att känna positiva känslor, men ilska, sorg, besvikelse osv förtrycker vi gärna på olika vis för att många av oss lärts att de känslorna är inte ok att känna. Vi ska vara glada och positiva, det är det enda rätta. Så jag försöker numera hantera känslorna av ilska, sorg, besvikelse osv som kommer, fick tex rådet att inte bara känna dem utan uttrycka dem, skriva ner dem i dagbok tex, för då kan man lägga dem till sidan på ett lättare sätt. Jag har alltid tänkt att jag inte får känna vissa känslor, försökt lägga locket på och ignorera, men det har aldrig fungerat, känslorna har ändå pyst ut och varit ohanterbara och negativa och jag har bara känt att jag inte vill känna och tänka så för ingen vill väl umgås med någon som bara är negativ och ser negativt överallt, så jag har försökt med locket på och sluta känna. Fungerar inte alls.
Nu ska jag testa detta istället. Kan ju inte skada precis.
Vet inte alls om det är något du känner igen dig i, om inte så ber jag om ursäkt för att jag klampade på.Annars ett litet tips bara.
Jag också, så drygt. Var hemma för migrän i går och huvudvärk i dag. Så sjukt jobbigt!Haft mycket huvudvärk senaste tiden.
Brorsan har haft i flera dagar men idag var det lite bättre. Men jag som klarat mej undan hittills åkte naturligtvis dit på det i eftermiddags. Nu har det lugnat sig tack och lov. Hoppas det inte blir mer nu.Haft mycket huvudvärk senaste tiden.
Samma här ... har gett upp och bett neuropsyk lämna mig ifred och bara förnya recept när jag behöver. Måste gå på läkarbesök en gång/år men det räcker.Ah, det låter bekant fast tvärtom. Söker jag för något psykiskt så skylls det på min autism. Även om de själva konstaterar depression och diverse trauman och elände så heter lösningen aspergergrupp. Någon annan typ samtalsterapi får jag inte![]()
Det går bra det!Måste bädda sängen men dammsög lite för en stund sen och fick jätteont i ryggen. Har ingen lust att bädda rent. Visst kan man sova på madrasskyddet i en natt iaf?
Känner igen detta mycket väl, har blivit bättre med åren, men det tar emot att luta sig tillbaka och bara njuta av allt det fina jag har omkring mig.För mig handlar det inte så mycket om direkt negativa känslor utan att jag helt enkelt inte kan nöja mig med det jag har. Jag har ett bra jobb jag trivs med, en jättefin sambo, vi har ett trevligt hus tillsammans, jag är välmedicinerad mot min depression och mår bra, jag har häst, hund osv. Det finns på det stora hela inget att direkt vara missnöjd över men min hjärna jagar något nytt, något "bättre" (hur det nu skulle kunna bli det) osv. Jag har ett väldigt komplett och bra liv men ändå känns det som att något saknas och det driver mig till vansinne. Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har?