Störiga saker vi stör oss på, del 21

[TinyWiny]

Alla dessa diskussioner som uppstått på nätet gällande det här med nordiska barn, kompisar och mat (var det swedengate de kallade det?)

Jag blir så trött på att folk liksom inte bara kan äga situtionen och konstatera att det bara var så det helt enkelt var förut i de nordiska länderna. Istället är det en massa "hos oss får nog alla barn mat *hjärtaögon*", "nej vad hemskt, ingen ska behöva sitta på rummet medan andra äter *gråtemoji*" och "jag minns att det var så hos kompisar, men inte hos oss" o.s.v.

Känner att jag är lite luddig i vad jag vill få fram, men kort kan man väl säg att jag stör mig på folk på internet

Men det var inte så förut. Det var så hos ett endel. Övriga trugade på helt vanligt svenskt vis vid varenda måltid. Ju äldre värdinnan var desto mer trugades det. Det är tack och lov något som inte förekommer lika ofta längre, den generationen är på utdöende, om det inte handlar om alkohol då för där trugas det hos endel lika mycket som det trugades mat och kakor förut. Jag blir så irriterad på att folk tror att bara för att det var så hos den kompisen de var hos så är/var det så hos alla?!

 

[LadyCovergirl]

Alla dessa diskussioner som uppstått på nätet gällande det här med nordiska barn, kompisar och mat (var det swedengate de kallade det?)

Jag blir så trött på att folk liksom inte bara kan äga situtionen och konstatera att det bara var så det helt enkelt var förut i de nordiska länderna. Istället är det en massa "hos oss får nog alla barn mat *hjärtaögon*", "nej vad hemskt, ingen ska behöva sitta på rummet medan andra äter *gråtemoji*" och "jag minns att det var så hos kompisar, men inte hos oss" o.s.v.

Känner att jag är lite luddig i vad jag vill få fram, men kort kan man väl säg att jag stör mig på folk på internet

Jag tycker att diskussionen ofta uteblir och det handlar bara om att framhäva sig själv och/eller sitt folkslag/kultur.

Dock lite fascinerande för jag har aldrig hört talas om detta med att sitta på rummet vid måltid. Jag är född 1986 och min dotter är född 2011. Ingen av oss har råkat på detta.

 

[TinyWiny]

Jag tycker att diskussionen ofta uteblir och det handlar bara om att framhäva sig själv och/eller sitt folkslag/kultur.

Dock lite fascinerande för jag har aldrig hört talas om detta med att sitta på rummet vid måltid. Jag är född 1986 och min dotter är född 2011. Ingen av oss har råkat på detta.

Inte jag heller. Jag är född -72 och mina barn -90 och -92. Ingen av oss har varit med om det. Däremot hände det att barnen (mina barn och deras kompisar) ringde hem och kollade vad man skulle äta. Där det var godast mat gick barnen och åt Det var också vanligt att man åt kl 17 i mina barns bekantskapskrets när de var små och då var det lagom att gå hem till middagen men var någon kvar fick de alltid mat.

 

[MCP]

Men det var inte så förut. Det var så hos ett endel. Övriga trugade på helt vanligt svenskt vis vid varenda måltid. Ju äldre värdinnan var desto mer trugades det. Det är tack och lov något som inte förekommer lika ofta längre, den generationen är på utdöende, om det inte handlar om alkohol då för där trugas det hos endel lika mycket som det trugades mat och kakor förut. Jag blir så irriterad på att folk tror att bara för att det var så hos den kompisen de var hos så är/var det så hos alla?!

Fast nu verkar det ju ändå ha varit väldigt vanligt i nordiska länder att kompisen fått vänta på rummet, eller åtminstone inte blivit frågad om den vill äta, då dels många känner igen sig, och även historiker uttalat sig i saken. Oavsett så förfasar(?) sig folk i andra länder över att det ens förekommit att barn inte alltid blivit bjudna på mat hos kompisen om de ätit när de varit där.

Trugande är ett otyg, men det har jag som tur var aldrig upplevt när man varit hos en kompis på vardaglig basis, då har det nog bara varit en enkel fråga ifall man vill äta där. Trugande har jag nog mest upplevt om man besökt någon äldre där huvudsyftet med besöket har varit just att hälsa på den äldre.

 

[TinyWiny]

Fast nu verkar det ju ändå ha varit väldigt vanligt i nordiska länder att kompisen fått vänta på rummet, eller åtminstone inte blivit frågad om den vill äta, då dels många känner igen sig, och även historiker uttalat sig i saken. Oavsett så förfasar(?) sig folk i andra länder över att det ens förekommit att barn inte alltid blivit bjudna på mat hos kompisen om de ätit när de varit där.

Trugande är ett otyg, men det har jag som tur var aldrig upplevt när man varit hos en kompis på vardaglig basis, då har det nog bara varit en enkel fråga ifall man vill äta där. Trugande har jag nog mest upplevt om man besökt någon äldre där huvudsyftet med besöket har varit just att hälsa på den äldre.

Vi får göra en omröstning Jag hade aldrig hört talas om något sådant tidigare.

 

[MCP]

Jag tycker att diskussionen ofta uteblir och det handlar bara om att framhäva sig själv och/eller sitt folkslag/kultur.

Dock lite fascinerande för jag har aldrig hört talas om detta med att sitta på rummet vid måltid. Jag är född 1986 och min dotter är född 2011. Ingen av oss har råkat på detta.

Jo, det är just det där framhävandet av det egna som jag blir trött på.

Jag upplevde nog att det var lika vanligt vilket som, hos vissa blev man nästan alltid tillfrågad om man ville äta, hos andra inte. Jag minns inte att jag någon gång blivit åtsagd att stanna på rummet, men mera att det varit så att kompisen sagt att den måste gå och äta men att den kommer tillbaka sedan.
Sedan vill jag nog minnas att det var skillnad på vardag och helg också, for man till en kompis direkt efter skolan så var det kanske lite av en outalad deal det att det var en lagom tid att pallra sig av hemåt när det var dags för de/en själv att äta. Var man där på en helgdag och stannade längre blev det mer naturligt att fråga om mat.

Mellanmål i form av kex/smörgåsar/saft/frukt/glass har det däremot nog alltid serverats hos de flesta.

 

[nightcrawler]

Fast nu verkar det ju ändå ha varit väldigt vanligt i nordiska länder att kompisen fått vänta på rummet, eller åtminstone inte blivit frågad om den vill äta, då dels många känner igen sig, och även historiker uttalat sig i saken. Oavsett så förfasar(?) sig folk i andra länder över att det ens förekommit att barn inte alltid blivit bjudna på mat hos kompisen om de ätit när de varit där.

Trugande är ett otyg, men det har jag som tur var aldrig upplevt när man varit hos en kompis på vardaglig basis, då har det nog bara varit en enkel fråga ifall man vill äta där. Trugande har jag nog mest upplevt om man besökt någon äldre där huvudsyftet med besöket har varit just att hälsa på den äldre.

Jag är född 83 här var det mer eller mindre standard att man väntade på rummet. Ibland var det nån som frågade om man ville ha mat. Inget konstigt med det. Det var väl typ om man följde med direkt från skolan som det bjöds på mat

 

[Sel]

Jag har aldrig någonsin INTE ätit tillsammans med familjen om jag varit hemma hos någon tror jag, som jag kan minnas - om det inte planerades något särskilt hemma men då pallrade en sig lämpligtvis hem när den andra familjen skulle till att käka. Född -82. Däremot hörde man ju alltid med både värdfamiljen och ens egen innan så att det inte blev för lite eller mycket mat.
Jag tycker att det låter rätt knäppt, men om ongen är okej med det så...

Edit: tog för givet att det gällde umgänge direkt efter skolan. Var det senare än så hade en väl redan ätit.

 

[em-pirre]

@MCP jag minns också det där då du säger det. Men precis som du säger var det ju bara hos vissa.

 

[Lingon]

Jag är född 83 här var det mer eller mindre standard att man väntade på rummet. Ibland var det nån som frågade om man ville ha mat. Inget konstigt med det. Det var väl typ om man följde med direkt från skolan som det bjöds på mat

Jag är lika gammal som du och när jag följde med en kompis hem så åt vi ju ett rejält mellan mål direkt efter skolan. Det kunde vara att vi fixade äggröra och mackor och ibland fick vi även glass. Det bara just middagen som man inte fick varje gång.

 

[Bexzor]

På att kvinnan automatisk blir projektledare när saker ska anordnas. Nu menar jag inte att det är så i alla förhållanden, men i majoriteten av vår umgängeskrets har det så.

 

[Lingon]

På att kvinnan automatisk blir projektledare när saker ska anordnas. Nu menar jag inte att det är så i alla förhållanden, men i majoriteten av vår umgängeskrets har det så.

Ja, varför blir det så? Jag vet att jag gör det för att när jag gör det så vet jag att det blir på MITT sätt. Inte för att min man inte skulle göra det. Men han skulle göra det på sitt sätt. Inte mitt. Jag är lite av ett control freak och istället för att irritera mig på att han inte gör det så som jag önskar (d.v.s. mitt sätt) så gör jag det själv.

 

[Unafraid]

Jag stör mig på mig själv. Har först och främst upptäckt att jag tappat bort mina ganska nya trådlösa hörlurar. Ingen aning om var jag tappat dom. Sen KÖR JAG ÖVER min älskade felcosekatör med gräsklipparen. Den är knäckt och jag skulle tro att den inte går att rädda.

Turen fortsätter! Idag gick min fina makita-trimmer sönder. Jag hoppas att den går att reklamera just ja! Bromsarna på ena bilen skar ihop igår också

 

[Bufera]

Mina fingrar luktar ingefära, jag hatar ingefära

 

[Lightzone]

Stör mig på att jag blivit så dålig på att vara själv. När jag hade sambo var det allt jag ville
Nu vill jag dela med någon. Aldrig kan man få vara nöjd

Inser att det kanske hänger lite på veeem man delar med också
Kanske finns det vettiga därute liksom

 

[Lillgrådis]

Ok detta har stört mig i drygt två år nu, men bättre sent än aldrig: Att tuta av uppenbart inget annat skäl än "en rolig grej" när man kör förbi huset där man uppenbarligen känner någon. VARJE gång. Flera gånger varje vecka, under mer än två års tid. Nästan alltid från en som passerar med en stor blå lastbil (men på sistone har det kommit tut från mindre fordon också, gissningsvis samma förare).

Ibland tutar det ihållande och obrytt, trots att klockan knappt är halv sju på morgonen. Ibland kör lastbilen förbi fem gånger på samma förmiddag - och tutar varje. jävla. gång. Ofta består en enda "förbikörning" av massor av korta tutningar i rad. Jättekomiskt, eller inte.

Vi är åtminstone fem andra hushåll inom 200 meter från tut-centrum, men varken tut-hemmets invånare eller tut-chauffören verkar fundera det minsta på det eller att detta i längden skulle kunna vara störande för någon annan. Det står alltså inte typ "ANDERS 40 år TUTA! målat på asfalten heller (inte för att det hade gjort det okej, allra minst i två års tid), utan det är bara ett helt tvångsmässigt beteende som jag länge hoppades skulle dö ut av sig själv och utan att behöva ta upp saken med grannarna. Men jag tvivlar tyvärr nu på att det skulle ändras utan någon form av påtryckning. Som lär göra mig till "den trista jävla grannen som inte uppskattar sådan tokrolig tut-humor".

 

[LadyCovergirl]

Jag har börjat fundera på om det är en ny visdomstand på väg upp
Så otroligt meningslöst eftersom det absolut inte får plats fler tänder. Inte ens de vanliga tänderna får plats! (Fyra utdragna och en eller två som helt enkelt inte kom upp.)

 

[RedQueen]

Att jämt få en rumpa upptryckt i ansiktet varje gång man går in på instagram av olika influencers tack vare den nya algoritmen. Kroppshets är liksom det sista jag behöver.

 

[cambodia]

Ett glass-ställe skriver att de har öppet idag, men inte vilka tider
Hade ju varit intressant att veta eftersom det är en bit att åka…

 

[tanten]

Jag är född 83 här var det mer eller mindre standard att man väntade på rummet. Ibland var det nån som frågade om man ville ha mat. Inget konstigt med det. Det var väl typ om man följde med direkt från skolan som det bjöds på mat

Kan det ha att göra med var och hur man bor?

Jag har bott på landet i stort sett hela livet. Att GÅ hem när det var matdags var inte görligt. Alltså fick besökande barn en tallrik vid bordet. Det gällde alla som var närvarande när det var matdags.