För att ta för svenskar mer närliggande exempel: Både Astrid Lindgren och Sandwall-Bergström förtjänar att kallas humanister - men bådas texter måste rensas för att fungera som annat än tidsdokument. Den här typen av texter var steg på vägen ur ett totalt rasistiskt mörker. Hur kan människor tåla att de blir steg ner tillbaka i mörkret! Är det inte viktigare att respektera författarens tankar och avsikter än hens exakta ord?Jag har en hel del pedagogiska saker från min barndom, som är samma andas barn. Antirasism såg ut så då.
Jag vet att jag skriver bland folk som tänker som jag - men jag blir bara så less