spädbarn o fysisk kontakt

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Känner mig rätt rutten som förälder när jag läser den här tråden. :o
Min dotter sover så gott som aldrig hos mig, första nätterna i livet gjorde hon det, vilket resulterade i att jag inte sov en blund, och var trött och bara grät hela dagarna istället. Istället har hon sovit i egen säng bredvid min, och gör fortfarande. Hon fick alltid somna hos mig, sedan lyftes hon över i sin säng, och det har alltid funkar bra för oss.

Jag skulle gärna ha henne hos mig oftare på nätterna, men då kan jag inte sova och kan inte heller göra ett bra jobb som mamma.

Hade jag möjlighet skulle jag ligga vaken dygnet runt med henne på magen :love:
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Men det hela handlade väl inte bara om samsovning, utan hela attityden att barnet ska ha EGET rum, långt bort från föräldrarna och intrycket att barnet endast kommer bäras på till vagnen. Alltså inte närhet heller dagtid.

Men det är TS som skrivit utifrån vad HON kände när hon fick veta vad kompisen sagt! Det är inte den blivande mamman som skrivit tråden!!!

Du vet ju inte om det är så att hon vill ha barnet i egen säng och ev i eget rum och ÄNDÅ klarar av att trösta, mata och allt vad man gör på natten, och så har barnet nära dagtid.

Någon speciell attityd från mamman kan jag inte läsa in för tråden skrevs inte av henne. Jag vet precis hur ord kan förvrängas och vändas till olika håll när någon annan berättar dem, kan säga att det jag fått höra vad jag sagt stämmer inte med vad jag sagt och vad jag menat med det.

Mitt mål har varit att få mina barn att sova i egen säng och i eget rum också sedan. Och jag har inte sett någon anledning att rucka på det målet då alla tre sover i egen säng och i eget rum utan problem alls, Jag pratar med dem och tröstar dem vid behov på natten, men oftast behövs inte det då de inte vaknar i tid och otid och är ledsna.

Självklart kan det verka mycket mycket konstigt för en person som vill samsova och inte kan tänka sig eget rum om någon berättar att hon vill ha barnet i egen säng och eget rum från början. Kan inte TS egen åsikt ha färgat inlägget hon skrev och hur hon uppfattade sin kompis?

Är det era samlade åsikter att föräldrar vars barn sover i egna sängar ska kännas sig som sämre föräldrar än de som samsover? Det är så jag uppfattar den här tråden.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Folk reagerar på när de hör att Loke sover i en klädkammare. Som vi gjort om till ett miniatyr sovrum. Får plats med sängen, en stol, lite böcker. Säkert en vägghylla om vi vill ha en också.
Vi bor i en 2a på 65 kvm.

Han störs ganska lätt, så det underlättar för honom och för oss genom att han sover där.

Nu när jag måste upp 03.30 på mornarna så är det kanon att han sover där. Annars hade ju han också garanterat vaknat 03.30.

Men jag ser inget fel med att låta honom sova där så länge som babyvakten fungerar. Det händer ibland att den inte larmar, men det är lyhört så han hörs ändå.

Men folk reagerar som såhär: "jag skulle aldrig låtit min son sova där".

Jaha?
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Men det är TS som skrivit utifrån vad HON kände när hon fick veta vad kompisen sagt! Det är inte den blivande mamman som skrivit tråden!!!
Och precis som andra i den här tråden skriver jag efter vad jag uppfattar, och jag har även beskrivit hur jag uppfattar det hela.

Tyvärr ser jag flera småbarnsföräldrar som inte tillgodoser sina små barns närhetsbehov. Samma föräldrar är sen knäckta över hur ELAKA eller BRÅKIGA barnen är, eller förvånar sig över att barnen aldrig berättar något.

OBS! Därmed inte sagt att ovanstående symptom enbart skulle bero på närhetsbrist, det är bara kopplingen jag gjort på de jag kunnat studera på närmare håll.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Låter för mig helt vansinnigt att inte ha barnet i sängen pga. hundarna. Barn går för djur, alltid. Mina katter får aldrig vara i sovrummet, men hade de fått vara det hade de åkt ur sängen före barnet kan jag säga.

Då tycker vi väl olika helt enkelt, och jag är en lika urusel blivande förälder som alla andra här inne som av en eller annan anledning inte samsover/planerar att samsova med sina barn... Jag ser inte ens den här frågan som i fall den handlar om att hundarna GÅR FÖRE, men om ni som reagerar så starkt inte kan förstå det, så är det inte mycket jag kan göra åt det.

Och jag tror inte hundarnas rangordning i förhållande (dvs att de är UNDER i rang)till barnet kommer att bli sämre för att hundarna får sova i sängen och barnet i en säng alldeles intill. Han kommer ju deesutom att ligga i sängen när vi är vakna.

Dessutom ÄR jag rädd att lägga mig på honom själv, trots att alla säger att man inte gör det, men fy 17 - tänk om...
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

ärligt talat vet jag inte om Jag själv kommer våga ha mitt barn i sängen. Jag är otroligt aktiv på natten, pratar i sömnen, sparkar, vevar med armarna och tar inte hänsyn till något...dock kommer jag ha barnet i samma rum, självklart. Sambon är lugnare i sängen så han kan ju ha barnet på sin sida isf.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Men det hela handlade väl inte bara om samsovning, utan hela attityden att barnet ska ha EGET rum, långt bort från föräldrarna och intrycket att barnet endast kommer bäras på till vagnen. Alltså inte närhet heller dagtid.

Fast jag har ju fått ett flertal mycket negativa reaktioner på att jag skrev att jag planerar att vårt väntade barn ska sova i en egen spjälsäng alldeles intill mig nattetid när jag verkligen SOVER och inte har koll, då jag är rädd att hundarna, som är vuxna och har sovit hela sina liv i vår säng, ska lägga sig på honom av misstag... Jag har inte varken tänkt tanken eller andats om eget rum...
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Fast jag har ju fått ett flertal mycket negativa reaktioner på att jag skrev att jag planerar att vårt väntade barn ska sova i en egen spjälsäng alldeles intill mig nattetid när jag verkligen SOVER och inte har koll, då jag är rädd att hundarna, som är vuxna och har sovit hela sina liv i vår säng, ska lägga sig på honom av misstag... Jag har inte varken tänkt tanken eller andats om eget rum...

Nej, det du får reaktioner för är att HUNDARNA får sova kvar i sängen...

Jag har en kompis som fick avliva sin hund pga att den inte accepterade barnen som kom. Hur ställer du dig till något sådant när hundarna är så viktiga för dig?
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Nej, det du får reaktioner för är att HUNDARNA får sova kvar i sängen...

Jag har en kompis som fick avliva sin hund pga att den inte accepterade barnen som kom. Hur ställer du dig till något sådant när hundarna är så viktiga för dig?

Det är väl för 17 en stor skillnad på att fatta ett beslut om avlivning om hundarna är aggressiva mot barnet och att ha hundarna i sin säng?
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Ja, men spelar ANLEDNINGEN till att barnet, NÄR DET ÄR RIKTIGT LITET, får sova i spjälsäng i direkt anslutning till min säng någon roll för barnets utveckling och trygghet!? Skulle inte tro det va... Själva anledningen spelar ju bara roll för Bukare som vill irritera sig...

Jag har dessutom även i tidigare inlägg skrivit att man så klart får se hur det går och vad barnet trivs med. Om han inte trivs i sin spjälsäng så får vi väl lösa det. Det jag skrev är min plan NU.

Och självklart skulle jag välja barnet om jag hamnade i ett läge där jag var tvungen att välja barn eller hundar. Att hundarna inte skulle acceptera barnet ser jag som uteslutet - båda är vana och funkar alldeles utmärkt med barn. Däremot skulle ju lillen kunna bli allergisk och då finns det ju inte mycket att välja på än att göra sig av med dem. Dock ligger avlivning i så fall väldigt långt bort, då det rör sig om två vanliga, problemfria och rasrena hundar som inte borde vara speciellt svåra att omplacera. Men nog 17 skulle jag tycka det vore väldigt sorgligt! Fattas bara annat. Jag antar att din kompis inte heller tyckte det var roligt att ta beslut om avlivning, även om det säkert var nödvändigt?
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag kommer inte att våga låta vår baby sova i sängen när vi sover som nyfödd (dock gärna så länge man själv är vaken) utan i en ehen liten säng bredvid av den enkla anledningen att hundarna sover i sängen (och de ska inte motas bort - det känns ju som ett klockrent sätt att få dem att känna sig undanskuffade av babyn).

Det var inte meningen att jaga upp dej, jag är inte aggressiv på något sätt. Om folk har barnen i egen säng eller föräldrarnas säng spelar absolut ingen roll för mig. Men att ha ett nyfött barn i ett annat rum är för mej oförklarligt.

Och det jag reagerade på att du skrev var att hundarna inte ska motas bort. I min värld signalerar du då (om du är flockledare) att den nya "valpen" får sova längre bort, medan de sover med flockledaren, alltså har de högre rang. Jag tvivlar inte på att de skulle vara jättesnälla mot barnet ändå, men om det uppstår en situation, t ex om barnet kryper bort och ska äta ur deras skål, och de anser att de är högre i rang än barnet, vad gör de då?

Bara mina tankar.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag förstår mig heller inte på det där med samsovning. I min egen omgivning har jag bara sett nackdelar med det. Barn som inte kan vara två meter från sin mamma utan att få ett utbrott och för att inte tala om när mamman lämnar huset för en kväll. Det resulterar nästan alltid i katastrof. Det är upp till var och en om man vill ha barnet klistrat på sig som en igel, men jag skulle inte uppskatta det.

Sedan kan jag ifrågasätta det smarta i att först vänja barnet vid samsovning och sedan lära om. I alla andra lägen är det bättre att lära in först. Jag undrar dessutom om det finns några som helst vetenskapliga belägg för att det C_L påstår.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Fast om ungen är glad och nöjd och trallar i vagnen, varför då bära runt på den?

Närhet ges när det behövs, inte bara för att.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Även ranglåga hundar försvarar sin mat och därför ska de få äta ifred. Som liten rantade jag själv bort till vår st berhards-tik och skulle sno kulor samtidigt som hon åt och den hunden gav mig en resa som jag sent skulle glömma. Jag behandlades som en kaxig valp och fick därmed en stor käft placerad över huvudet och hunden lät som ett mindre godståg. Dock krökte hon inte ett hår för jag smet snabbt bort därifrån. Hade jag envisats hade hon helt sonika puttat bort mig. Hon var helt fantastisk på att uppfostra barn, den hunden.

Många av föräldrarna här hade väl fått slag, men i mina ögon gjorde hunden helt rätt. Jag lärde mig respektera andra levande varelser utan att bli ett dugg hundrädd.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Fast om ungen är glad och nöjd och trallar i vagnen, varför då bära runt på den?

Närhet ges när det behövs, inte bara för att.

Men det vet man ju inte innan! Det är just den benhårda inställningen innan man ens är där. Har man så starka åsikter innan kan det vara svårt att släppa prestigen och göra annorlunda än man sagt.

Jag har haft en av varje. En som gladeligen åker vagn och en som HATADE vagnen och blev lugn av att bli buren istället.

Dock föredrar jag att bära då jag blir oändligt mycket friare, särskillt om det är andra barnet. Men det är ju en annan diskussion.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Vindvissla skrev alldeles utmärkt precis vad jag reagerar på ang. hundar i sängen.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag har mycket svårt att se att barnen skulle ta skada av att hundarna sover i sängen, men att de sover i en spjälsäng bredvid.

När vi får barn har jag också tänkt mig att de får sova i en spjälsäng bredvid vår säng (och jodå, vi kommer inte jaga bort misse från vår säng för det). Detta med närhet tror jag är viktigast när man somnar - när man väl sover är man inte särskilt medveten om sin omgivning.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag förstår mig heller inte på det där med samsovning. I min egen omgivning har jag bara sett nackdelar med det. Barn som inte kan vara två meter från sin mamma utan att få ett utbrott och för att inte tala om när mamman lämnar huset för en kväll. Det resulterar nästan alltid i katastrof. Det är upp till var och en om man vill ha barnet klistrat på sig som en igel, men jag skulle inte uppskatta det.

Sedan kan jag ifrågasätta det smarta i att först vänja barnet vid samsovning och sedan lära om. I alla andra lägen är det bättre att lära in först. Jag undrar dessutom om det finns några som helst vetenskapliga belägg för att det C_L påstår.

Håller inte med om något du skriver här, och många studier pekar på att barn som bärs blir tryggare, självständigare och de gråter mindre.

Det låter som om du fastnat i 50-talets lära, med fasta rutiner och att bebisar skriker för att de är uppstudsiga.

I vissa länder är det "förbjudet" enligt kultur att låta barnet röra vid marken innan det är 6 månader. Lite överdrivet om man lever ett västerländskt liv, men jag tror att det ligger mycket i det.

Återigen, som jag sagt i andra trådar, tror jag att man uppfostrar sina barn mer eller mindre som man själv blivit uppfostrad, på gott och ont. Det är svårt att bryta cirkeln.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 047
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 713
Senast: Enya
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 395
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 434
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp