spädbarn o fysisk kontakt

[cirkus]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Och jag ser på mina egna barn. De är inte på något sätt otrygga - iallafall har de två första som inte bodde i samma rum som mig aldrig någonsin haft oroliga nätter. Eller svårt med separationer.

Den tredje har inte samma sorts grundtrygghet och han bodde i vår säng. Han är en annan personlighet - han har alltid haft oroliga nätter, medan annat som att bli borttappad (på tunnelbanan av skolan i åk 4) störde inte honom ett dugg.

 

[Enya]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Med barnet i ett annat rum KAN man omöjligen vara där i samma sekund, det är skillnader i sekunder och minuter och det glappet är vad jag vänder mig mot, att barnet ska få vänta på att en förälder orkar vakna, resa sig ur sängen, ta sig från ett rum till ett annat och efter en stund verkligen vara hos barnet.

(Märk väl att jag pratar om spädbarn här)

Att utsätta ett spädbarn för det...ja alltså jag är gärna moralkärring men det kan jag inte fatta att man kan.

Spädbarn ska ha fri tillgång på närhet och de blir knappast klängiga barn för det, tvärtom får de en grundtrygghet.

*Ser på mina egna barn*

Elin har sovit några nätter i min säng men jag sov inte alls bra och inte hon heller. Sedan dess har hon sovit i egen säng, först o 10 månader i mitt rum och sedan i eget. Hon vaknade en gång epr natt fram tills hon var ett år. I början av hennes liv vaknade hon två gånger, varade i några månader bara dock.

Elin började på dagis i januari i år, då 13 månader gammal. Inskolningen gick superlätt och personalen var impade över att hon verkade så lugn och trygg. I somras har hon varit på sommardagis men många nya ansikten bland personalen och trots ny personal på morgonen när jag lämnade så gick hon glatt in, vinkade och tog fröken i hand och gick. Jag har flera gånger fått höra av personal på dagiset och sommardagiset samt på BVC att Elin verkar vara så trygg och harmonisk. Hon är alltid glad och lätt att ta hand om. Även om hon har humör och är envis som tusan

Från ett års ålder sover Elin hela nätterna, jag lägger henne i sängen med napp och ibland en kär leksak som hon vill ha med sig och vinkar, säger godnatt puss mamma älskar dig och går. Hon vinkar och ler och är tyst.

Tycker du att Elin är otrygg? Mår hon hemskt dåligt av att sova i eget rum och i egen säng och ha gjort det sedan hon var liten bebis?

Isaac var 4 månader när han började sova hela nätterna utan att vakna. I egen säng. I eget rum. Han är 5 år i dag och antalet gånger han vaknat på natten och behövt mig är.... ja väldigt väldigt få! Och nej, han har inte legat och gråtit utan att jag hört det, jag har haft babyvakt till alla barnen som inte sov i samma rum som jag och jag har haft den ganska högt för att vara säker på att vakna.

Eric nu 6,5 år har sovit hela nätterna sedan han var 1,5 år i egen säng sedan...födslen samt eget rum sedan han var 1,5 år. Samma sak gäller honom.

*ser också på mina egna barn. Tre till antalet, om det har någon betydelse*

 

[Roheryn]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Med barnet i ett annat rum KAN man omöjligen vara där i samma sekund, det är skillnader i sekunder och minuter och det glappet är vad jag vänder mig mot, att barnet ska få vänta på att en förälder orkar vakna, resa sig ur sängen, ta sig från ett rum till ett annat och efter en stund verkligen vara hos barnet.

Då menar du i princip att man som förälder det första året alltid måste befinna sig i samma rum som barnet för att det skall slippa vänta några SEKUNDER på att man skall komma?!?!?

Jag är heller ingen anhängare av "skrikmetoden" för att få barnen att sova själva, eller liknande, dvs jag kom alltid med en gång till min dotter när hon skrek som spädbarn. Däremot kunde det ju faktiskt vara så att jag befann mig i andra ändan av huset, var på toa eller liknande, och då kunde det ju ta en minut eller två innan jag kom. Det såg jag aldrig som någon katastrof.

Likadant på natten - dottern låg i egen säng från början (men i samma rum), och därmed var det ju iaf några sekunder från det att hon vaknade tills jag var där.

Och för min del var det ett aktivt val att försöka få dottern att sova själv. Hon fick alltid somna (oftast ammandes) i min famn, och sedan flyttade jag försiktigt över henne till hennes egen säng, där hon i allmänhet sov 7-8 timmar. Vilket innebar att även jag fick en god natts sömn i egen säng, och kunde vakna utvilad istället för spänd, stel och trött som blev fallet om dottern någon gång sov med mig.

Och jag har faktiskt fräckheten att anse att det INTE tycka att det är eller var synd om min dotter!!!

 

[NeverEver]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

min son har sovit i sin vagga sen dag 1. Å andra sidan är han hos oss resten av dagen. Vi har provat ha honom i sängen, men han bara sprattlar och grymtar o sover helt oroligt!

 

[havreflinga]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Absolut.

Dessutom,varför är vi människor det enda "djur" som lämnar våra spädbarn mot deras vilja. Vet inga djurmammor som inte kommer på stört när deras bebisar "ropar" efter mat & närhet.

Fast det där stämmer väl inte riktigt. Det finns ju många djur som måste lämna ungarna ibland för att skaffa mat. Men alla verkar skynda sig som sjutton och inte njuta det minsta av sin egentid. Jag tänker t ex på fåglarna som flyger som galningar ut och in i boet för att mata de ständigt hungriga ungarna. Eller pingvinerna, som måste lämna sina ungar ganska länge och riskerar att de är döda när de kommer tillbaka.

För några dagar sedan såg jag ett program om krokodiler. När den blivande mamman skyndade sig hem till boet hade nån ätit upp alla hennes ägg.

 

[havreflinga]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Då menar du i princip att man som förälder det första året alltid måste befinna sig i samma rum som barnet för att det skall slippa vänta några SEKUNDER på att man skall komma?!?!?

Det beror på vad för slags barn man har. Vår första son var alltid ledsen när han vaknade, så vi hade honom med oss hela tiden (även när han sov) de första 18 månaderna.

Andra sonen är lite tvärtom: Han är nästan alltid gnällig/ledsen när han ska somna. Men när han vaknar ligger han bara och tittar eller pratar för sig själv. Så honom vågar jag lämna i några minuter.

 

[havreflinga]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Och jag tror att det är de här barnen som mår sämst och får en otäckt kall wake-up-call när de inser att det finns fler och att de måste dela och maka på sig. Föräldrarna gör dem en sån hemsk björntjänst.

Ja, verkligen. Och ibland vaknar de liksom aldrig upp. De inser inte att bristen på omedelbar respons på allt de gör, säger och vill ha, beror på att det finns fler människor som oxå måste få sitt. Istället känner de sig bortstötta, mobbade, svikna och illa behandlade.

Jag känner vuxna människor som blir upprörda när folk inte hälsar på dem, eller känner sig besvikna när de är på en fest och de andra pratar om tråkiga saker. De inser inte att hälsa och samtala är typiska exempel på handlingar som kräver lika mycket insats från båda parter. De frågar sig inte vad de själva måste bidra med för att andra ska tycka om att vara med dem. Istället blir de sårade och ledsna.

Ja, det är verkligen synd om sådana offer-personer, även om jag måste erkänna att jag mest blir irriterad och provocerad av dem. Alla sårade känslor gör dem bittra, så de brukar mest sitta och snacka skit om allt och alla.

 

[havreflinga]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Åh så jag önskar jag kunde uttrycka mig som du Havreflinga!

Vad gulligt skrivet! Men jag brukar inte ha några problem med att förstå vad du vill säga.

 

[havreflinga]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Men jag brukar inte ha några problem med att förstå vad du vill säga.

Fast...förresten... Att vi förstår varandra bra kanske beror på att vi spelar på samma planhalva. Det är alltid lättare att begripa sig på de med samma förträffliga åsikter och värderingar som en själv.

 

[Sunshine]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Med barnet i ett annat rum KAN man omöjligen vara där i samma sekund, det är skillnader i sekunder och minuter och det glappet är vad jag vänder mig mot, att barnet ska få vänta på att en förälder orkar vakna, resa sig ur sängen, ta sig från ett rum till ett annat och efter en stund verkligen vara hos barnet.

(Märk väl att jag pratar om spädbarn här)

Att utsätta ett spädbarn för det...ja alltså jag är gärna moralkärring men det kan jag inte fatta att man kan.

Spädbarn ska ha fri tillgång på närhet och de blir knappast klängiga barn för det, tvärtom får de en grundtrygghet.

*Ser på mina egna barn*

Undrar hur du hade lost det om du haft tvillingar? T.ex. nar man haller pa och matar en (mitt i natten, sag), och sa borjar den andra skrika och man maste liksom gora en bedomning HUR allvarligt det dar skriket ar, om det ar vart att sluta mata den forsta (och da borjar den skrika...) for att se till den andra, eller lata den andra pipa en stund...

Mina flickor sov i egna sangar fran dag 1, vi hade dem i vart rum, en pa varje sida av vuxensangen. Nar de var 5 manader flyttade vi in dem i barnrummet. Inga problem. De somnar varje kvall klockan sju, sover oftast till 06 och vaknar daremellan 1-2 ggr och vill ha nappen eller lite vatten. Och verkar inte ett dugg otrygga. Fast daremot ar de ju vana vid att de maste vanta ibland.......

 

[Zaria]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Fast det där stämmer väl inte riktigt. Det finns ju många djur som måste lämna ungarna ibland för att skaffa mat. Men alla verkar skynda sig som sjutton och inte njuta det minsta av sin egentid. Jag tänker t ex på fåglarna som flyger som galningar ut och in i boet för att mata de ständigt hungriga ungarna. Eller pingvinerna, som måste lämna sina ungar ganska länge och riskerar att de är döda när de kommer tillbaka.

För några dagar sedan såg jag ett program om krokodiler. När den blivande mamman skyndade sig hem till boet hade nån ätit upp alla hennes ägg.

Jo fast det är ju en viss skillnad,de är ju programmernade att smita iväg för att äta alt skaffa mat,och ungarna ligger tysta och väntar.
Ropar ungarna kommer ju föräldrarna snabbt tillbaka (om de hör)

Jag tycker endå det är skillnad,där handlar det om överlevnad,inte om att ungarna skall härdas mot sina vilja.

 

[Madick]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Fast...förresten... Att vi förstår varandra bra kanske beror på att vi spelar på samma planhalva. Det är alltid lättare att begripa sig på de med samma förträffliga åsikter och värderingar som en själv.

Ah, så är det ju

Men du uttrycker dig ändå väl.

 

[Gnist]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Barn som slår sig behandlar jag precis som djur som blir skrämda. Säger hoppsan, oj, gjorde det ont, puss puss, nu är det bra. Inget tröstande eller annat som kan förstärka det hemska i upplevelsen. Jag ömkar aldrig.

Och det är just det med att alltid finnas där och allt i varj sekund ge barnet full uppmäksamhet som ger klängiga barn som inte klarar sig en sekund utan sin mamma. De blir osjälvständiga. Jag finn still när de behöver mig, men inte bara för att de har lust. Aktivering i form av lek kan gott ske på egen hand, till viss del. Alldeles för få barn kan leka själva. Nu kommer väl några skrika högt också, men barnhage med kul prylar i är inte en så tokig ide om jag måste pyssla med annat.

Övriga får ju gärna ge upp sina identiteter helt och krångla till föräldraskapet, men jag har inte en tanke på att komplicera det mer än vad jag behöver. Och jag har rent excellenta exempel på att det går i min närhet.

Angående det där med hundar så har jag jobbat med exempel som skulle ha tagit över och styrt ditt liv med sina tänder om du aldrgi tvingat dem att göra nåt de inte velat. Motivation i alla ära, men vissa pekar finger och ber dig dra oavsett hur du motioverar.

Att jämföra barn med hundar är totalt galet, även i dessa sammanhang och du var nog en av de sista som jag trodde skulle göra det

Det är en enorm skillnad på en hund som blir skrämd och på ett barn som blir skadat och hur man bör bemöter det hända.

Jag har 3 barn och en drös med hundar, alla väluppfostrade och skötsamma, men inte tusan är de behandlade och uppfostrade efter samma principer

Med detta sagt, så:

Jag tillhör skaran som gärna haft bebisen i sängen första tiden och därefter i en spjälsäng jämte min egen säng. Flytt till eget rum har skett vid ungefär 18 månaders ålder, när de varit trygga i sig själv med att sova ensam. Tillgång till sitt eget rum och sin egen säng har de dock haft sedan ungefär 10 månaders ålder.

Har dock inte så fort barnet pipit rusat dit och sysselsatt det konstant, som vissa bekanta gjorde och deras barn var otroligt jobbiga och klängiga

Däremot om barnet är ledset/rädd av någon anledning så finns alltid tid för ompyssling och kärlek, oavsett ålder

När yngsta dottern var sjuk för några år sedan i mycoplasma och var tvungen att ligga med dropp på sjukhuset i 1½ vecka, så var hon väldigt mammig och närhetstörstande och började sova inne i vårat sovrum igen. Det tog ett år drygt innan hon kunde sova på sitt rum igen och det fick ta den tid det tog. Såg ingen anledning att tvinga henne att sova ensam då, fast hon var runt 4 år.

 

[C_L]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Att jämföra barn med hundar är totalt galet, även i dessa sammanhang och du var nog en av de sista som jag trodde skulle göra det

Det är en enorm skillnad på en hund som blir skrämd och på ett barn som blir skadat och hur man bör bemöter det hända.

Jag har 3 barn och en drös med hundar, alla väluppfostrade och skötsamma, men inte tusan är de behandlade och uppfostrade efter samma principer

Med detta sagt, så:

Jag tillhör skaran som gärna haft bebisen i sängen första tiden och därefter i en spjälsäng jämte min egen säng. Flytt till eget rum har skett vid ungefär 18 månaders ålder, när de varit trygga i sig själv med att sova ensam. Tillgång till sitt eget rum och sin egen säng har de dock haft sedan ungefär 10 månaders ålder.

Har dock inte så fort barnet pipit rusat dit och sysselsatt det konstant, som vissa bekanta gjorde och deras barn var otroligt jobbiga och klängiga

Däremot om barnet är ledset/rädd av någon anledning så finns alltid tid för ompyssling och kärlek, oavsett ålder

När yngsta dottern var sjuk för några år sedan i mycoplasma och var tvungen att ligga med dropp på sjukhuset i 1½ vecka, så var hon väldigt mammig och närhetstörstande och började sova inne i vårat sovrum igen. Det tog ett år drygt innan hon kunde sova på sitt rum igen och det fick ta den tid det tog. Såg ingen anledning att tvinga henne att sova ensam då, fast hon var runt 4 år.

Vad väl du skriver!

Det är ju skillnad på pip, "ledsen" eller bara "jag är vaken pip" sant!

 

[Lupin]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Fast...förresten... Att vi förstår varandra bra kanske beror på att vi spelar på samma planhalva. Det är alltid lättare att begripa sig på de med samma förträffliga åsikter och värderingar som en själv.

Visst är det så.

 

[Lupin]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Ja, verkligen. Och ibland vaknar de liksom aldrig upp. De inser inte att bristen på omedelbar respons på allt de gör, säger och vill ha, beror på att det finns fler människor som oxå måste få sitt. Istället känner de sig bortstötta, mobbade, svikna och illa behandlade.

Jag känner vuxna människor som blir upprörda när folk inte hälsar på dem, eller känner sig besvikna när de är på en fest och de andra pratar om tråkiga saker. De inser inte att hälsa och samtala är typiska exempel på handlingar som kräver lika mycket insats från båda parter. De frågar sig inte vad de själva måste bidra med för att andra ska tycka om att vara med dem. Istället blir de sårade och ledsna.

Ja, det är verkligen synd om sådana offer-personer, även om jag måste erkänna att jag mest blir irriterad och provocerad av dem. Alla sårade känslor gör dem bittra, så de brukar mest sitta och snacka skit om allt och alla.

Du uttrycker dig väldigt väl och jag kan bara hålla med. Jag har också träffat på såna personer och de förstår inte att det kan bero på dem själva och att de kanske har ett sätt att se på sig själv och världen som möjligen inte överensstämmer med de flesta andras. Dvs att man både måste ge och ta och att allt inte kretsar kring dem.

 

[Roheryn]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Du uttrycker dig väldigt väl och jag kan bara hålla med. Jag har också träffat på såna personer och de förstår inte att det kan bero på dem själva och att de kanske har ett sätt att se på sig själv och världen som möjligen inte överensstämmer med de flesta andras. Dvs att man både måste ge och ta och att allt inte kretsar kring dem.

Inser just att du på pricken beskrivit min svägerska! Alla skall alltid dansa efter hennes pipa, annars blir de "straffade" med att hon inte vill umgås med dem.... Suck!

 

[Lupin]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Låter inte som något speciellt jobbigt "straff" att slippa umgås med henne.

 

[Roheryn]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Låter inte som något speciellt jobbigt "straff" att slippa umgås med henne.

Inte alls Men enligt henne är det ju det, förstås, plus att det ställer till lite krångel vid olika släkttillställningar då hon ibland vägrar hälsa på en del av de närvarande...

 

[havreflinga]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Låter inte som något speciellt jobbigt "straff" att slippa umgås med henne.

Håller med. Det är sällan jobbiga människor rensar bort sig själva. Bara tacka och ta emot!