spädbarn o fysisk kontakt

[Mirre]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Så bara för att vi busar och leker med våran son, har honom hos oss och bär på honom ibland så kommer han inte kunna bli självständig i framtiden?
Har du någon som helst källa till det påståendet?

Om han är ledsen tas han upp och tröstas självklart.
Därmed inte sagt att vi tar upp honom för minsta lilla pip.

 

[Mirre]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Hundar är inte barn och barn är inte hundar.
Du vill inte ha hunden att växa upp och bli helt självständig och klara sig helt själv i världen men det vill du med ett barn.
En hunds förmåga att se sammanhang och förstå en större situation är lika begränsad som en 2 åring och yngre. Du kan omöjligt jämföra och fostra ett barn som en 2 åring hela deras liv för då stannar dom upp mentalt och förblir "liten" alternativt du får världens revolt på dig så småning om.
Jag har alltid trötsat och bekräftat min dotter hur "små" saker det i mina ögon är. Min kompis gjorde som du dvs slätade över snabbt med sin dotter.
Gissa vilket barn som nu vid 11 års ålder kommer och pratar när dom upplever något problem dom känner dom inte kan lösa?
Min dotter är inte rädd att fråga om något för hon vet att jag tar henne på allvar oavsätt det gör inte min kompis dotter. Hennes dotter håller inne med sina problem för hon vet inte om hennes mamma anser det är löjligt/litet eller inte och är rädd att framstå som löjlig.
Skulle du kunna applicera dylikt hos en hund?
Kan en hund låta bli med ett beteende bara för den är rädd att framstå som en småvalp i andras ögon?
Förstår du varför jag säger att du inte kan jämföra en hund och en människa då?
Du stävar inte efter samma resultat helt enkelt och dom funkar inte på samma sätt.
Sedan tycker jag att dina kompisar tycks ägna sig åt sk. totalt fri fostran vilket tolkades på fel sätt när den kom. Dom barn du pratar om och jämför med låter som om dom är gränslösa. Det är inte vad som per automatik uppstår när man samsover eller bär mycket.

En släkting körde med sk "fri uppfostran" på sin barn.
Det slutade med att hon hamnade på psyke 4 (!) gr och att ungarna idag sysslar med både droger och annat skit

 

[CillaW]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Det behöver ju inte bero enbart på den så bespottade "fria uppfostran".

 

[Mirre]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Nja i det fallet fick ju ungarna göra som dem ville.
Dem blev rena ligisterna till slut. Bara för att dem skulle ha fri uppfostran

 

[TomasN]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag läser det inte som att hon skuldbelägger eller dömer.

Jag dömer inte någon för att de inte gör som jag.
Jag skuldbelägger dem som inte tar hand om sina barn.


Nu menar jag inte att någon här miss-sköter sina barn. ABsolut inte.
Om C_L eller jag, eller vem som nu väljer att ha sina barn hos sej, så är det något som är bra för våra barn..
Vad andra gör är deras ensak så länge inte barnen far illa.

Min 6-åring kommer ibland in till oss på natten när han drömt mardröm eller vaknat och är ledsen. Det har även store sonen (9 år) gjort.
Inga problem.



Jag ha kunnat sova med barnen i sängen, men jag respekterar att inte alla kan det.

Jag tycker inte att du skuldbelägger någon med dina inlägg. Jag tycker däremot att C-L gör det.

jag tycker också det är upp till var och en vilket som fungerar bäst för dom. Vår son har legat i egen säng i princip från början även om vi tyckte att det var viktigt att han var i vårt rum. han kommer in ibland på natten numera men vill oftast bäras tillbaka till sitt eget rum efter en stund.

Det är utryck som stackars barn mm i C-L's inlägg som gör att jag tycker att hon morliserar.

 

[Mitten]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Min dotter är väldigt självständig. Hon kan leka ensam och jag är i ett annat rum, hon kan leka så en timme. Jag kollar såklart till henne hela tiden, men jag kan gå runt och göra annat, och ibland stanna till och leka lite och sen fortsätta. Hon har varit sådan sen några veckors ålder. Men sover hos oss gör hon som sagt än så länge på nätterna, men på dagarna sover hon ju ensam. Jag upplever henne som trygg och självständig, och jag tror inte samsovningen gjort det varken bättre eller sämre. Jag tycker alla får göra det som passar deras familj bäst, och ignorera vad andra tycker om det! Man lär känna sitt barn och sig själv. Just nu är det JAG som har svårt att låta henne sova själv, inte hon, tror jag .

 

[Allimac76]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag tror att Jadzia har en poäng faktiskt.

Många samsover, för att man tror att det är det bästa men sen upptäcker de att alla faktiskt sover bättre i egen säng.

Pratar vi inte om närhet och trygghet som helhet? Samsovning är en del av det, ingenting jag personligen talar mig hes för. Jag tycker nog att man kan göra så som det känns bäst. Men barn behöver närhet av sina föräldrar.
Jadzia verkar ganska konsekvent tala för att barn i stort blir bortklemade med förmycket närhet, inte enbart då det gäller samsovning. (Ursäkta tredjeperson tilltalet, Jadzia.)

 

[TomasN]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Pratar vi inte om närhet och trygghet som helhet? Samsovning är en del av det, ingenting jag personligen talar mig hes för. Jag tycker nog att man kan göra så som det känns bäst. Men barn behöver närhet av sina föräldrar.
Jadzia verkar ganska konsekvent tala för att barn i stort blir bortklemade med förmycket närhet, inte enbart då det gäller samsovning. (Ursäkta tredjeperson tilltalet, Jadzia.)

Jag tycker att vi ibland blandar ihop vad som är närhet och trygghet och vad som är bortklemande. Tex när barn slår sig så skall vi givetvis trösta dem när de är ledsna. Det vi inte skall göra är att dras med och tycka att det är hemskt och farligt att de slagit sig. Vi skall trösta helt enkelt men vi skall inte tycka synd om.

 

[Allimac76]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag tycker att vi ibland blandar ihop vad som är närhet och trygghet och vad som är bortklemande. Tex när barn slår sig så skall vi givetvis trösta dem när de är ledsna. Det vi inte skall göra är att dras med och tycka att det är hemskt och farligt att de slagit sig. Vi skall trösta helt enkelt men vi skall inte tycka synd om.

Jag pratar alltså nu om spädbarn och fysisk kontakt. Det tråden handlar om. Inte större barn som gjort sig illa.
Spädbarn behöver närhet av sina föräldrar. Det ger trygghet.
Närheten måste inte bestå i samsovning, men om spädbarnet behöver den närheten skulle jag personligen inte neka det den närheten. Alltså talar jag emot den "ensamhetsträning" Jadzia förespråkade i ett inlägg. Vad den nu skulle bestå i.

 

[Mitten]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag är på din linje

Jag tror inte ett SPÄDbarn kan bli 'bortskämt' eller 'bortklemat'. De skriker inte för att manipulera, de skriker för att uppfylla ett behov. Vi skulle ju inte neka barnet mat när det är hungrigt för att det skulle härdas. På samma sätt nekar man den inte närhetsbehovet. I min värld. Men som sagt - det betyder INTE absolut samsovning. Men att trösta och hålla nära när bebisen behöver det.

 

[Ajda]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

O.T
Hur länge räknar ni barnen som spädbarn?

 

[CillaW]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Den gängse definitionen av spädbarn är upp till ett år.

 

[Madick]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag tror att Jadzia har en poäng faktiskt.

Många samsover, för att man tror att det är det bästa men sen upptäcker de att alla faktiskt sover bättre i egen säng.

ALLA? Va? Jag har en av varje, har "uppfört" mig likadant mot dem, ändå är det totalt olika. Redan på BB var de olika.

Men självklart måste man kunna omvärdera sig, oavsett om det är att man trodde barnet skulle sova själv men inte vill det, eller man trodde att det ville sova med förädrarna men det inte vill det. Svårare än så är det ju inte.

 

[vindvissla]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Delvis kl

Här på Irland kan man nu se skörden av sk fri uppfostran. Tonåringarnas föräldrar var väldigt väldigt hårt hållna, med skam och skuld som pekpinnar och "sluta fråga så mycket" som motto. Även pengar har sin del i detta, jag tror att de tror att det var pengarna eller brist på dem som gjorde att de inte var lyckliga.

Så nu överöser de barnen med pengar och saker men de beter sig ändå som lymlar. De har ingen respekt för sina föräldrar och föräldrarna undrar skrämt varför.

Jag vet att det finns ungar som de här i Sverige också men jag tycker man ser det mycket tydligare här. Det viktigaste man kan ge sitt barn är sin tid. Ett barn som får positiv uppmärksamhet behöver inte göra uppror och skrika/gama/låtsas att den slagit sej mer än vad den har för att få sina föräldrars uppmärksamhet en stund.

Sen tycker jag inte direkt det är någon här i tråden som sagt att barn far illa av att inte SAMSOVA. Det är skillnad på att ha dem bredvid sängen i en spjälsäng eller i ett rum med stängd dörr när de är nyfödda. Många samsover också för att det är mer praktiskt t ex om man ammar.

 

[TomasN]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag pratar alltså nu om spädbarn och fysisk kontakt. Det tråden handlar om. Inte större barn som gjort sig illa.
Spädbarn behöver närhet av sina föräldrar. Det ger trygghet.
Närheten måste inte bestå i samsovning, men om spädbarnet behöver den närheten skulle jag personligen inte neka det den närheten. Alltså talar jag emot den "ensamhetsträning" Jadzia förespråkade i ett inlägg. Vad den nu skulle bestå i.

Jo jag håller egentligen med. Spädbarn kan man nog inte klema bort egentligen.

jag vänder mig bara mot de lilla fåtal här som verkar upprörda över att alla inte samsover med sina barn. Det är mycket som skall stämma och ibland fungerar det bättre med barnet i egen säng och ibland fungerar det bättre att ha barnet i föräldrarnas säng.

En anledning till att vi inte gillade samsovning var att vi inte kände oss bekväma med det och därför sov vi för dåligt. Det är tillräckligt illa med sömnbrist ändå så vi ville inte bli ännu tröttare. Förhoppningsvis var vi bättre som föräldrar när vi var vakna än vi varit om vi varit trötta.

Om barnet sover lungt i sin egen säng så tror jag faktiskt inte att det är otryggt.

 

[marielen]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Kan man skämma bort barn genom att ge dem för mycket kärlek och ömhet?

Nej det kan man inte.


Kan kan skämma bort sina barn genom att ge dem allt de önskar och låta dem gör a precis som de själva vill..

Att skämma bort barnen med massor med kärlek och ömhet ser jag som en självklarhet!!

Ett barn som får kärlek lär sig att älska.
Ganska enkelt.

Definitionen av att klema bort barnen , hur lyder den??


Det ÄR SYND OM barn som inte får kärlek och ömhet.
Men man kan ju ge barnen detta även att man inte samsover.

Barn som sover själva kan ju också få massor med kärlek.

det är inte bara förunnat till dom som samsover..

Hela den här tråden har hakat upp sig kopiöst på huruvida man ska sova tillsammans med barnen eller inte....



Kram på er där ute i världen!!

 

[Brandgul]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag undrar varför man så ofta förknippar samsovning med oroliga föräldrar som är rädd att lägga sig på barnet och så ska man ligga och trängas i en dubbelsäng. Då har man ju inte ordnat det speciellt bekvämt för sig. Vi har ställt ihop tre sängar (80+80+spjälsäng utan långsida) och vi varken trängs eller är oroliga att rulla över barnet.

Den bästa vinsten är att han själv sträcker ut handen och känner att jag finns där och sover hela natten utan att behöva väcka oss. När han var nyfödd ville han att jag skulle ligga och andas på honom. Då var det också bekvämt att ligga så nära, även om det blev jobbigt att bara ligga på en sida... Men det gick över efter ett par veckor.

Jag tycker att det verkar praktiskt med barn som sover själva direkt. Det är ju bara att gratulera. Men jag tycker synd om folk som skräms till "ni kommer aldrig att få sängen för er själva" och kämpar med gråtande barn halva nätterna för att man hört att de ska sova i eget rum direkt. Jag är för lat för att gå upp på nätterna.

 

[marielen]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Tänkte fråga mig för lite här, då jag är av en viss uppfattning som helt plötsligt ifrågasattes när min gravida vän visade sig vara av helt motsatt åsikt.

Hon säger redan nu (i ca 5 månaden) att bebisen från första natten skall sova i en egen säng, helst i ett eget rum om de hinner hitta ny lägenhet innan den föds. Den ska inte störa hennes sömn, hon kan klämma ihjäl den osv osv osv.

För mig lät detta helt befängt, då jag är av den uppfattningen att små barn verkligen behöver fysisk kontakt under den första tiden. Behöver känna mamma nära sig, känna tryggheten och kroppsvärmen osv. Sen har jag hört att man inte alls klämmer ihjäl sitt barn, att det bara är en myt.

Har jag helt fel? Är det vanligt att man redan från första natten skickar in den nyfödde i en spjälsäng i ett eget rum? Eller en spjälsäng i samma rum?
I så fall- varför vill man ta avstånd från ett litet barn som är i stort behov av sin mammas/pappas närhet?

Jag förstår ingenting, har jag missuppfattat det hela här eller är det min kompis som har lite väl bråttom med att mota bort barnet?

När jag kom hem med äldste sonen från BB så var jag , som så många andra föräldrar, livrädd för att barnet skulle sluta andas (Plötslig spädbarnsdöd etc), och jag valde därför att ha honom i vagga intill min säng..

Men så är jag så vansinnigt trött av mig, varför det slutade med att eftersom jag inte iddes gå upp och hämta sonen vid nattmaten, så sov han jämte mig!!

Jag har sovit kanonbra med honom jämte mig.


Med lille sonen var det samma sak....

 

[cirkus]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Alltså inte ALLA i bemärkelsen att ALLA alltid sover bättre i egen säng. Hmm, detta blir svårt i skrift. Utan att för vissa som samsover och tror på det, så visar det sig att alla inblandade faktiskt sover bättre i egen säng när man väl provar. Självklart är barn olika individer, mina var också totalt olika på den punkten.

 

[cirkus]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Hela den här tråden har hakat upp sig kopiöst på huruvida man ska sova tillsammans med barnen eller inte....

Det blir lätt så när vissa raljerar kraftigt om hur SYND det är om barn som inte får samsova.