spädbarn o fysisk kontakt

[havreflinga]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Det blir lätt så när vissa raljerar kraftigt om hur SYND det är om barn som inte får samsova.

Eller hur osjälvständiga och klängiga barn blir när deras föräldrar mer eller mindre tvingar dem att samsova...

 

[havreflinga]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Det finns en sajt som heter sjalbarn.se. Medlemmarna där har gemensamt att de i hög grad samsover, bär sina barn och använder tygblöjor. Men sen slutar likheterna. En del har barn som verkar nästan omöjliga att skola in på förskola, medan andra har barn som älskade förskolan från första dagen.

En del har mängder av personliga problem och/eller psykiska problem. Bland dessa tycker jag mig se att en del klamrar sig fast vid sina barn på ett osunt sätt, och kallar det nära föräldrarskap.

Kanske är det sådana exempel du sett, och därför fått för dig att närhet är negativt?

Men jag tycker det är lika osunt att överdrivet starkt och tidigt ta avstånd från sina barn. En del blir fanatiska åt det hållet, raljerar över närhet och sätter någon slags stolthet i att kunna ignorera skrik, lämna bort sina spädbarn tidigt och liknande.

När uppfostringsmetoderna blir som en bibel, då blir det fel, oavsett vilken inriktning (mjuk eller hård) man valt, för då har man inte förmågan/intresset att lära känna individen (barnet) och anpassa sig efter det.

 

[Madick]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Åh så jag önskar jag kunde uttrycka mig som du Havreflinga!

 

[Zaria]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag är på din linje

Jag tror inte ett SPÄDbarn kan bli 'bortskämt' eller 'bortklemat'. De skriker inte för att manipulera, de skriker för att uppfylla ett behov. Vi skulle ju inte neka barnet mat när det är hungrigt för att det skulle härdas. På samma sätt nekar man den inte närhetsbehovet. I min värld. Men som sagt - det betyder INTE absolut samsovning. Men att trösta och hålla nära när bebisen behöver det.

Jag tror samma sak,dvs att man inte kan skämma bort ett spädbarn.

Dock känns det som att många går runt varanndra i denna disussionen. För någonstans känns det som att de flesta är överens om att om barnet är nöjt i sin egen säng så kan han/hon sova där,om barnet inte är det utan sover bättre genom att ligga hos föräldrarna så får han/hon det dvs att man låter barnens behov styra.

Jag tycker det är lika illa att tvinga sina barn att sitta som en igel på mamman om barnet protesterar och inte vill som att köra div skrikmetoder i timmar tills ungen spyr av att skrika så mycket.

Ang att barnen blir jobbiga av att samsova tror jag inte. Har själv varit ensam med min son,han har fått amma när han vill,samsova om han vill osv ibland har han velat samsova ibland inte.

När han var 2 år tyckte bvc att han var ovanligt självsäker mot andra människor,att de gärna fick ta upp honom,att han söker kontakt och tyckte det vare superspännande att bara lämna mig för att ta sköterskan i handen och gå. Hon frågade om han brukade lämnas bort mycket osv...Vilket han aldrig hade,han har fått samsova om han vill osv Inte blir barnen bortskämda ovanligt gnälliga eller jobbiga för det. Snarare blir de trygga i att de blir bekräftade när de får den närhet han/hon behöver. För vissa barn är det mer endel behöver mindre.

 

[Mirre]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt



Förstår inte varför barnen skulle bli bortskämda av närhet.
Snarare tvärtom. Det blir trygga av det.

 

[Lupin]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag måste säga att jag tycker att det är urkonstigt att börja fundera över sin "egentid" innan barnen ens är födda. Man får ju vara beredd på att man själv inte står i centrum de närmaste månaderna.

Jag tror det handlar om rädslan inför det man inte vet och känner till, rädslan över att kanske försvinna som individ när barnet kommer och ställer så många krav. Och kanske en rädsla att inte räcka till. Då är det lätt att gömma sig bakom sina gamla invanda rutiner, man tror kanske att livet på något sätt tar slut och att man försvinner och blir ett med bebisen? Det verkar vara väldigt få som vidhåller de här tankarna när väl bebisen är född, för de allra flesta faller pusselbitarna på plats och trots att inget är som förr är allt ändå ok. Det går liksom inte att förstå hur det är att få barn innan man fått sitt första. Och jag har faktiskt aldrig hört någon resonera på det här viset som är på väg att få sitt andra (eller tredje...) barn.

 

[Lupin]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Den akuta reaktionen visar mycket på hur kemin i kroppen reagerar på akut stress (en del av personligheten). Den avreagerande reaktionen visar sedan hur det mentalt står till i hög grad.

Intressant. Det går kanske att ta fram ett bebis-MH? *skojar*

 

[Lupin]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Självklart! Jag ser oxå många barn som inte släpper taget om sina föräldrars ben. Men jag tror inte att det har ett dugg att göra med ifall de har samsovit eller inte. Tror inte heller det spelar roll hur många plåster de har fått när de fått mini-skrubbsår.

Jag tror att det oftast har med stämningen i familjen (och i den övriga omgivningen, t ex stökigt på dagis) att göra. Och sen finns det en del barn som är födda väldigt blyga.

Även om bebisen får massor av närhet och uppmärksamhet, aldrig behöver vänta på maten eller ny blöja, så räcker inte det för att den ska känna fullständig tillit, trygghet och livsglädje ifall mamma och pappa bråkar dagligen.

Kan bara göra så här:

 

[Lupin]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

KL

Jag är lite allmänt förundrad över hur olika vi ser på detta med trygghet och vad som genererar trygghet för småbarn. Och hur olika det har varit i olika tider.

Min erfarenhet är att de ungar som är jobbigast är de sk piedestalbarnen, att detta faktiskt gör dem otrygga. De är i centrum oavbrutet och hela världen anpassas efter dem och deras behov - långt upp i åldrarna.

Och jag tror att det är de här barnen som mår sämst och får en otäckt kall wake-up-call när de inser att det finns fler och att de måste dela och maka på sig. Föräldrarna gör dem en sån hemsk björntjänst.

 

[Allimac76]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Om barnet sover lungt i sin egen säng så tror jag faktiskt inte att det är otryggt.

Nej det tror inte jag heller.

 

[Björk]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag är på din linje

Jag tror inte ett SPÄDbarn kan bli 'bortskämt' eller 'bortklemat'. De skriker inte för att manipulera, de skriker för att uppfylla ett behov. Vi skulle ju inte neka barnet mat när det är hungrigt för att det skulle härdas. På samma sätt nekar man den inte närhetsbehovet. I min värld. Men som sagt - det betyder INTE absolut samsovning. Men att trösta och hålla nära när bebisen behöver det.

Jag håller också med.
Jag förundras dessutom när jag hör talas om folk som säger (liksom man gjorde förr) att spädbarnet inte ska tas upp i tid och otid när det skriker - "då blir de bortskämda!" Hur menar de att man SJÄLV ska härda ut med barnskriken då? Det finns ju en väldigt bra bieffekt med att ta upp barnet mer än det mänskliga/empatiska perspektivet: barnet blir nämligen oftast tyst och man slipper höra skriken!

Det är ju mycket mycket mycket enklare och skönare för alla i familjen om man tillgodoser barnets behov av närhet när de kräver det istället för att låta dem skrika/gråta långa stunder. Jag skulle inte orka lyssna på sånt.

 

[Björk]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag är för lat för att gå upp på nätterna.

Jag med!!
Det är faktiskt just därför vi samsover (med spjälsängen intill) fortfarande! För att slippa stiga upp, vanka iväg och stå invid hans säng och natta om/trösta/sjunga mitt i natten.

Om han sov hela natten i egen säng utan att vakna till - ja, då vore det ju inga problem att lägga honom en bit bort eller till och med i annat rum!

 

[Zaria]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Det är ju mycket mycket mycket enklare och skönare för alla i familjen om man tillgodoser barnets behov av närhet när de kräver det istället för att låta dem skrika/gråta långa stunder. Jag skulle inte orka lyssna på sånt.

Absolut.

Dessutom,varför är vi människor det enda "djur" som lämnar våra spädbarn mot deras vilja. Vet inga djurmammor som inte kommer på stört när deras bebisar "ropar" efter mat & närhet.

 

[C_L]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Det blir lätt så när vissa raljerar kraftigt om hur SYND det är om barn som inte får samsova.

Nej, det är SYND om barn som inte har FRI tillgång på närhet. Med barnet i ett annat rum kan det omöjligt bli så.

 

[C_L]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag håller också med.
Jag förundras dessutom när jag hör talas om folk som säger (liksom man gjorde förr) att spädbarnet inte ska tas upp i tid och otid när det skriker - "då blir de bortskämda!" Hur menar de att man SJÄLV ska härda ut med barnskriken då? Det finns ju en väldigt bra bieffekt med att ta upp barnet mer än det mänskliga/empatiska perspektivet: barnet blir nämligen oftast tyst och man slipper höra skriken!

Det är ju mycket mycket mycket enklare och skönare för alla i familjen om man tillgodoser barnets behov av närhet när de kräver det istället för att låta dem skrika/gråta långa stunder. Jag skulle inte orka lyssna på sånt.

*Hålla med*

 

[marielen]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Fri tillgång på närhet är väl självklart?
Jag ser det som självklart, men det verkar inte som att alla gör det.



När jag säger att mina barn alltid har fri tillgång till närhet, kärlek och ömhet, så betyder det just det skrivna.

Fri tillgång på närhet behöver ju inte betyda samsova för alla.
Men det verkar som att hela den här tråden har hängt upp sig på det...


Nej, nu ska jag ha kramkalas med sönerna, vilket oftast resulterar i kittelattack!!

 

[cirkus]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag håller inte med alls. Det är inte det minsta synd om de barn som är trygga i sin egen säng.

Om barnen sover och så fort de vaknar så finns någon där så spelar det ingen roll om de ligger i samma rum, samma säng eller i eget rum.

Det är väldigt tråkig attityd att det bara finns ett sätt och en sorts barn.

 

[C_L]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag håller inte med alls. Det är inte det minsta synd om de barn som är trygga i sin egen säng.

Om barnen sover och så fort de vaknar så finns någon där så spelar det ingen roll om de ligger i samma rum, samma säng eller i eget rum.

Det är väldigt tråkig attityd att det bara finns ett sätt och en sorts barn.

Med barnet i ett annat rum KAN man omöjligen vara där i samma sekund, det är skillnader i sekunder och minuter och det glappet är vad jag vänder mig mot, att barnet ska få vänta på att en förälder orkar vakna, resa sig ur sängen, ta sig från ett rum till ett annat och efter en stund verkligen vara hos barnet.

(Märk väl att jag pratar om spädbarn här)

Att utsätta ett spädbarn för det...ja alltså jag är gärna moralkärring men det kan jag inte fatta att man kan.

Spädbarn ska ha fri tillgång på närhet och de blir knappast klängiga barn för det, tvärtom får de en grundtrygghet.

*Ser på mina egna barn*

 

[Bebben]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Men då är det ju synd om Sebastian? Han har alltid sovit i egen säng = jag var inte där på sekunden när han vaknade som bebis. Dessutom har jag alltid varit så hemsk att jag lät honom skrika efter mig om jag behövde barnvakt, och bara gick. Fri tillgång på närhet är i princip omöjligt om man ska ha någon annan form av liv än att just vara bredvid bebisen i ett år.

Det är väldigt dumt uttryckt det du skriver, det är inte alls synd om alla barn som inte har fri tillgång till närhet. Då lider alla tvillingar (Mamman/pappan kan inte komma direkt, för syskonet gråter också), syskon med tätt mellanrum, bebisar som bara har en förälder (Man måste göra annat ibland också) osv osv..

 

[Sar]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Det finns en sajt som heter sjalbarn.se. Medlemmarna där har gemensamt att de i hög grad samsover, bär sina barn och använder tygblöjor. Men sen slutar likheterna. En del har barn som verkar nästan omöjliga att skola in på förskola, medan andra har barn som älskade förskolan från första dagen.

En del har mängder av personliga problem och/eller psykiska problem. Bland dessa tycker jag mig se att en del klamrar sig fast vid sina barn på ett osunt sätt, och kallar det nära föräldrarskap.

Jag har också reagerat över en del föräldrar på "nära föräldraskap"/"ap-kretsar", det måste liksom finnas någon sorts måtta åt alla håll och där tycker jag en del tyvärr verkar gå över gränsen. Synd, för det är annars väldigt sunda idéer.