spädbarn o fysisk kontakt

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Men vem är du som då skall bestämma när det är en höna av en fjäder?
Har du insyn i hur stor smärttröskel varje enskild person har?
Hur deras kroppar hanterar akut stress?
Har du kunskap nog att kunna räkna ut hur det ligger till?
Jag har under större delen av min uppväxt haft folk som inbillat sig att dom har den rätten. Det sänkte min självkänsla så totalt och jag upplevde mig som väldigt kränkt när dom gjorde så. Dom hade ingen rätt att döma och då dom själva inte kunde uppleva det jag gjorde hade dom ingen rätt att tala om för mig vad som var sant och vad som var falskt.
Dom tog sig den rätten och det tog mig lång tid att komma underfull med att den aldrig var deras att ta.
Aldrig jag skulle göra så mot ett barn oavsätt om det är i yttersta välmening.
Min erfarenhet är att barnet slutar vara känsligt och slutar upp att gråta för det som många upplever som småsaker om dom lär sig att det inte är fel på det och lär sig fundera och förstå sin kropp och sina känlsor. Det tar lite längre tid men i det långa loppet vinner man massor. Självkänsla är en sådan där bra sak man vinner.

Jag ömkar och tröstar i den mån barnet signalerar att det behöver oavsätt vad andra anser. Det betyder inte att man samtidigt säger att man inte skall försöka igen för att man fick ont. Tvärtom så vissa saker måste man göra oavsätt.
Ett barn som får tillräckligt med närhet behöver inga "ursäkter" att skaffa sig det på annat sätt. Sådana barn skriker inte om det inte är en ärlig sann upplevelse. Om ett barn skriker för uppmärksamhet och sig närhet botas det enbart med att ge mer närhet. Det är själva summan av allt som räknas inte det enstaka tillfället. Ser man till att fixa orsak så får man inte symtom.
Så nu var vi tillbaka till närhet igen.
Så praktiskt.
Allt hänger ihop!!!

Nu vet jag inte vad du har för bild av hur ömkan går till och jag vågar slå vad som att det funkar på många 1000 tals sätt än vad du har bild av minst. Dessutom ömkar man inte ett större barn på samma sätt som ett mindre barn för då lär det äldre barnet slå backut.
Den stora frågan är vad för bild du har på hur ömkan går till?
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Det är inte så att jag förstorar upp det barnet känner, jag erkänner ATT det känner. Inget annat, och vad är det för fel med att erkänna smärta och ta hand om den, även om den för dig är liten och obetydlig?
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag tycker att du moraliserar något alldeles hemskt.


Vad menar du??


Det är gott om konstiga inlägg i den här tråden....


Ska man inte ge sina barn närhet?
Eller vad menas i en del inlägg i den här tråden??

Ska man inte pjoska alls med barn som slår sej??


Om jag slår i min stackars arma lilltå, så tro fan att det gör pissont läääääääääänge!!!


Hur gör Jadzia??
Om Jadzia slår i sin lilltå så det bara visslar om det, tycker då inte Jadzia synd om sej själv då??



Bara undrar...


Kan man bara inte konstatera att en del mår bra av att samsova, andra gör det inte..
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag har härmed noterat att flera av er tycker att jag är fruktansvärd för att jag inte I FÖRSTA HAND tänker flytta hundarnas sovplats från sängen när vår som föds, och tänker från och med nu inte heller motivera och kommentera mer. Tycker dock att det är skrattretande att A: ANLEDNINGEN till varför man i första hand inte tänker ssamsova med babyn som nyfödd är det som är avgörande - inte huruvuda man gör det eller ej, och B. att flera av er på fullaste allvar tycks tro att jag väljer hundarna före barnet, bara för att jag försöker fundera ut en lösning som känns som den passar vår familj bäst.

Anledningen är givetvis viktig. Att man låter hundarna vara med och diktera hur nära man kommer vara sitt barn innebär antagligen att de kan komma att vara en del av andra liknande beslut också och jag tycker inte att det är OK att hundar sätts före barn.

Att man inte samsover för att man inte kan sova då eller för att man har läst en bok som beskriver det förträffliga att lära barnen sova själva på egen hand först är helt rimliga anledningar till att inte ha barnet i sängen. För mig är det inte en rimlig anledning att inte ha barnet i sängen för att det är hundarnas sovplats. Jag har f ö inte skrivit att barnet och hundarna inte kan sova tillsammans, det är du som skriver det (inget barn i sängen pga. hundarna) så varför du drar upp den biten förstår jag inte.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Svar till SOL och även delvis knapplån.

Nu går jag emot vad jag tänkt mig och svarar igen ändå.

Du har uppenbarligen INTE läst och tagit in vad jag skrivit: DET HANDLAR INTE OM ATT SÄTTA HUNDARNA FÖRE BARNET!!!!!!!!!!!!! Däremot handlar det om att få hela familjen, inklusive barn och djur, att trivas så bra som bara är möjligt, och SJÄLVKLART kommer en liten babys entré att göra att hundarna får mindre plats och uppmärksamhet, och då vill jag inte DESSUTOM flytta på deras sovplats, som de haft i många år. Är det verkligen så oerhört fruktansvärt, så får det vara det.

Jag blir ledsen av alla era kommentarer om hur hemskt jag resonerar, och framförallt över att ni inte tycks läsa utan bara vrålar rakt ut ändå, men jag har faktiskt ändå inte ändrat uppfattning. Det kommer jag dock att göra om det visar sig att mitt väntade barn inte trivs i sin spjälsäng.

Anledningen till att jag inte vill ha ALLDELES NYFÖDD BABY (men gärna när den har blivit lite äldre) i sängen med hundarna vid fotändan är, SOM JAG SKRIVIT TIDIGARE, att jag är rädd att en hund av misstag skulle lägga sig på babyn (otroligt när de sover i fotändan, men ändå) eller -trots all att säger att det inte händer- jag eller maken skulle göra det. Jag tycker det är otäckt - punkt!

Och återigen, så måste det väl ändå vara barnets välmående som är det viktiga, inte ANLEDNINGEN till varför man väljer på ett eller annat sätt!? ANLEDNINGEN kan som sagt var BARA vara ett bekymmer av Bukefalister med motsatt åsikt...
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Anledningen är givetvis viktig.
Inte för barnet. Bara för andra vuxna, som anser att man måste ha "rätt" inställning och "rätt" åsikter för att vara moraliskt godkänd...

Att man låter hundarna vara med och diktera hur nära man kommer vara sitt barn innebär antagligen att de kan komma att vara en del av andra liknande beslut också och jag tycker inte att det är OK att hundar sätts före barn.

Det handlar, som secret smurf redan sagt ett otal gånger, inte om att "sätta hundar före barn". Däremot handlar det om att försöka fatta det beslut som är bäst för hela familjen. Och åtminstone i min värld så ingår min hund i familjen. Han går inte före någon annan familjemedlem, men han ingår i familjen, och givetvis tas det hänsyn även till honom då olika saker beslutas. Har man både hund och barn, så tar jag för givet att man försöker tillfredsställa BÅDE barnets och hundens behov, utan att någon av dem åsidosätts.

Kan tillägga att jag själv inte samsovit med varken hund eller barn. Gillar inte hundhår och annan skit i sängen, och trivs bäst med att sova utan kroppskontakt. Både dottern och hunden har uppenbarligen överlevt detta väl. :laugh:
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Nej, slår jag i min lilltå så fräser jag till och ylar, men sedan är det bra.

Och jo, det går alldeles utmärkt att acceptera att en del vill ha barnet hos sig jämnt medan andra föredrar egen säng, men det är inte okej att som C_L uttrycka sin förfäran över de som gör annorlunda än henne. C_L:s utspel skuldbelägger, fördömer och antyder i princip försummelse och det utan att hon har vetenskapliga belägg för det.
 
Senast ändrad:
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag läser det inte som att hon skuldbelägger eller dömer.

Jag dömer inte någon för att de inte gör som jag.
Jag skuldbelägger dem som inte tar hand om sina barn.


Nu menar jag inte att någon här miss-sköter sina barn. ABsolut inte.
Om C_L eller jag, eller vem som nu väljer att ha sina barn hos sej, så är det något som är bra för våra barn..
Vad andra gör är deras ensak så länge inte barnen far illa.

Min 6-åring kommer ibland in till oss på natten när han drömt mardröm eller vaknat och är ledsen. Det har även store sonen (9 år) gjort.
Inga problem.



Jag ha kunnat sova med barnen i sängen, men jag respekterar att inte alla kan det.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Anledningen är visst viktig för barnet, i ett vidare perspektiv. Vad är nästa sak som barnet får stå tillbaka för, till förmån för hundarna?

Om man nu hela tiden måste se det som en "kamp" mellan barnet och hunden/hundarna om uppmärksamhet/förmåner, ja.... Men jag har så svårt att se det så. I de flesta fall har barn och hundar olika och högst förenliga behov. Min hund har aldrig fått så mycket uppmärksamhet och promenader som när jag var mammaledig. SAMTIDIGT som jag bar på ett barn större delen av dagarna...

Det är självklart inte rimligt att en familjs liv och beslut BARA tar hänsyn till hundarna, men jag tycker faktiskt att det är lika orimligt att INTE ALLS ta hänsyn till de hundar man en gång skaffat och åtagit sig att ta hand om. Och precis samma resonemang tycker jag är applicerbart på barnet (och övriga familjemedlemmar). Att leva i en familj med andra människor (och övriga djur) är faktiskt ett liv av ständiga kompromisser, där man måste ta hänsyn till ALLA.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Det gör mig så ont, så ont at läsa dina ord.

Stackars mamman, stackars pappan, stackars barn.

Fysisk kontakt är det viktigaste utöver mat och ren blöja som en bebis kan få.

Bebisar MÅSTE ha fri tillgång till fysisk kontakt.

mina barn har ALLTID legat hos mig, nära nära i sängen precis så länge de har velat.

Stora flickan tills hon var 6 månader, mellanflickan tills hon var 4 år och nu, lilla, som är två veckor, visar ännu större behov av närhet än någon av de andra, hon gnyr ofta efter mammas eller pappas hud.

Hur NÅGON kan resonera som du beskriver är fullkomligt ofattbart för mig och gör mig som jag skrev, SÅ ont.

Bebisar behöver så mkt närhet de behöver! Det finns inga som helst gränser för det! Hur ska de annars växa upp och bli trygga i sig och sin familj?

Ord och inga visor - tyvärr håller jag inte med dig till fullo. Bebsiar är individer med olika behov.

Mina två första sov i egen säng, eget rum från förstas natten jag hade uppriktigt sagt inte en tanke på att ha dem i min säng. De sov i stort sett hela nätter. De är nu två trygga glada tonåringar idag.

Trean hade helt andra behov.
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Svar till SOL och även delvis knapplån.

Nu går jag emot vad jag tänkt mig och svarar igen ändå.

Du har uppenbarligen INTE läst och tagit in vad jag skrivit: DET HANDLAR INTE OM ATT SÄTTA HUNDARNA FÖRE BARNET!!!!!!!!!!!!! Däremot handlar det om att få hela familjen, inklusive barn och djur, att trivas så bra som bara är möjligt, och SJÄLVKLART kommer en liten babys entré att göra att hundarna får mindre plats och uppmärksamhet, och då vill jag inte DESSUTOM flytta på deras sovplats, som de haft i många år. Är det verkligen så oerhört fruktansvärt, så får det vara det.

Jag blir ledsen av alla era kommentarer om hur hemskt jag resonerar, och framförallt över att ni inte tycks läsa utan bara vrålar rakt ut ändå, men jag har faktiskt ändå inte ändrat uppfattning. Det kommer jag dock att göra om det visar sig att mitt väntade barn inte trivs i sin spjälsäng.

Anledningen till att jag inte vill ha ALLDELES NYFÖDD BABY (men gärna när den har blivit lite äldre) i sängen med hundarna vid fotändan är, SOM JAG SKRIVIT TIDIGARE, att jag är rädd att en hund av misstag skulle lägga sig på babyn (otroligt när de sover i fotändan, men ändå) eller -trots all att säger att det inte händer- jag eller maken skulle göra det. Jag tycker det är otäckt - punkt!

Och återigen, så måste det väl ändå vara barnets välmående som är det viktiga, inte ANLEDNINGEN till varför man väljer på ett eller annat sätt!? ANLEDNINGEN kan som sagt var BARA vara ett bekymmer av Bukefalister med motsatt åsikt...

Jag förstår vad du menar och tycker du resonerar på ett bra sätt. Jag har också två hundar som sover i sängen. De kommer även att fortsätta få sova i sängen efter att bebisen har anlänt.

Nu har vi en väldigt stor säng (3*90) så rent platsmässigt kommer det nog inte att vara några problem.

Om bebisen vill sova i sängen eller inte får vi se när denne anländer hem.

Mvh

Tora
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Anledningen är visst viktig för barnet, i ett vidare perspektiv. Vad är nästa sak som barnet får stå tillbaka för, till förmån för hundarna?

Tja jag antar att hundarna kommer att få sitta vid bordet och barnet kommer att få äta på golvet ur hundmatskålen.

Mvh

Tora
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Om man nu hela tiden måste se det som en "kamp" mellan barnet och hunden/hundarna om uppmärksamhet/förmåner, ja.... Men jag har så svårt att se det så. I de flesta fall har barn och hundar olika och högst förenliga behov. Min hund har aldrig fått så mycket uppmärksamhet och promenader som när jag var mammaledig. SAMTIDIGT som jag bar på ett barn större delen av dagarna...

Det är självklart inte rimligt att en familjs liv och beslut BARA tar hänsyn till hundarna, men jag tycker faktiskt att det är lika orimligt att INTE ALLS ta hänsyn till de hundar man en gång skaffat och åtagit sig att ta hand om. Och precis samma resonemang tycker jag är applicerbart på barnet (och övriga familjemedlemmar). Att leva i en familj med andra människor (och övriga djur) är faktiskt ett liv av ständiga kompromisser, där man måste ta hänsyn till ALLA.

Det tyckte faktiskt jag var väldigt bra skrivet. Det är klart att man måste ta hänsyn till alla individer i hushållet.

Mvh

Tora
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Men vem är du som då skall bestämma när det är en höna av en fjäder?
Har du insyn i hur stor smärttröskel varje enskild person har?
Hur deras kroppar hanterar akut stress?
Har du kunskap nog att kunna räkna ut hur det ligger till?
Jag har under större delen av min uppväxt haft folk som inbillat sig att dom har den rätten. Det sänkte min självkänsla så totalt och jag upplevde mig som väldigt kränkt när dom gjorde så. Dom hade ingen rätt att döma och då dom själva inte kunde uppleva det jag gjorde hade dom ingen rätt att tala om för mig vad som var sant och vad som var falskt.
Dom tog sig den rätten och det tog mig lång tid att komma underfull med att den aldrig var deras att ta.
Aldrig jag skulle göra så mot ett barn oavsätt om det är i yttersta välmening.
Min erfarenhet är att barnet slutar vara känsligt och slutar upp att gråta för det som många upplever som småsaker om dom lär sig att det inte är fel på det och lär sig fundera och förstå sin kropp och sina känlsor. Det tar lite längre tid men i det långa loppet vinner man massor. Självkänsla är en sådan där bra sak man vinner.

Jag ömkar och tröstar i den mån barnet signalerar att det behöver oavsätt vad andra anser. Det betyder inte att man samtidigt säger att man inte skall försöka igen för att man fick ont. Tvärtom så vissa saker måste man göra oavsätt.
Ett barn som får tillräckligt med närhet behöver inga "ursäkter" att skaffa sig det på annat sätt. Sådana barn skriker inte om det inte är en ärlig sann upplevelse. Om ett barn skriker för uppmärksamhet och sig närhet botas det enbart med att ge mer närhet. Det är själva summan av allt som räknas inte det enstaka tillfället. Ser man till att fixa orsak så får man inte symtom.
Så nu var vi tillbaka till närhet igen.
Så praktiskt.
Allt hänger ihop!!!

Nu vet jag inte vad du har för bild av hur ömkan går till och jag vågar slå vad som att det funkar på många 1000 tals sätt än vad du har bild av minst. Dessutom ömkar man inte ett större barn på samma sätt som ett mindre barn för då lär det äldre barnet slå backut.
Den stora frågan är vad för bild du har på hur ömkan går till?




:bow::bow::bow:
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Nej, slår jag i min lilltå så fräser jag till och ylar, men sedan är det bra.

Och jo, det går alldeles utmärkt att acceptera att en del vill ha barnet hos sig jämnt medan andra föredrar egen säng, men det är inte okej att som C_L uttrycka sin förfäran över de som gör annorlunda än henne. C_L:s utspel skuldbelägger, fördömer och antyder i princip försummelse och det utan att hon har vetenskapliga belägg för det.

Dina övriga inlägg håller jag inte helt med om, men jag håller med om detta fullt ut! Jag kände mig som en dålig mamma som inte vill ha mina barn i sängen.

Detta trots att deras nattsömn är alldeles utmärkt! Det ÄR verkligen inte speciellt mycket spring mellan dem och min säng på nätterna. De allra flesta nätterna är det inget spring alls.

fy skäms på mig! :mad:
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

*knapp*

Har skummat tråden en smula, och blir ibland nästan förfärad. Ber om ursäkt om jag missuppfattat något dock.

Det här med att bebisar måste ha fri tillgång till fysisk kontakt och i princip måste samsova för att få denna, jag förstår inte riktigt det. Jag sov i samma säng som min dotter ett par nätter medan vi låg på BB, med följd av att jag knappt sov alls, och det lilla jag sov blev jag helt stel, för jag hade legat och spänt mig i sömnen. Vanligtvis vänder och vrider jag mig mycket och är svårväckt.
Hon låg de andra BB-nätterna i en "balja" alldeles bredvid min säng, och sov jättebra, och jag sov också. Resultat? Utvilad baby och utvilad mamma. Från natt ett hemma sov hon i spjälsängen som står bredvid vår säng, och det gör hon fortfarande, och kommer väl så göra tills vi börjar störa varandra.

Däremot - så sover hunden i sängen.. Jag har dock inte upplevt att hunden tror sig stå högre i rang än vår dotter trots detta, hon är väldigt ranglåg jämtemot dottern och väldigt snäll, det syns att hon förstår att det är en flockmedlem. Och hon gosar och myser med dottern en hel del hon också.

Dagtid är vår dotter inte "på" oss konstant, däremot har vi henne nära en hel del, bär på henne, tröstar henne vid behov och hon är i närheten. Visar hon närhetsbehov får hon närhet direkt (och en hel del annars också, hon är oemotståndlig).

På kvällarna innan vi lägger oss så sover hon ensam i sovrummet medan jag och sambon är i vardagsrummet och har lite kvalitetstid. Samtidigt som jag vill vara nära mitt barn vill jag inte tappa bort par-relationen, att den bibehålls tror jag är viktigt för att vi ska kunna vara bra föräldrar. Jag tror också att den kunde blivit påverkad av att dottern sov i sängen, men den primära anledningen var på grund av att jag själv sover så dåligt då. Hon ligger dock ofta och gosar i sängen med oss på morgnarna.

Min dotter på snart fem månader är än så länge en trygg och glad unge, och det är målsättningen för framtiden också, med ett lagomt mått av ynkande (nog behöver även jag som vuxen lite mer ynkande än blåsblås nu är det bra på en islagen lilltå) och alltid tillgängliga föräldrar, och närhetsbehovet som passar oss, oavsett vad DN och Buke säger tror jag ändå inte att vår dotter är ett hopplöst fall för att hon inte samsover eller är i famnen dygnets 24 timmar, eller för att hunden sover i sängen..
 
Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Tach Roheryn och Tora för att ni verkar förstå vad jag menar :bow:! Och skönt, Pixietail och Tora, att vi är flera tokstollor med vovvar i sängen ;). Har tänkt som Tora att ställa dit en ytterligare 90säng för att alla som vill sova ska få plats, men inte redan när babyn är pytteliten -AV OMTANKE MOT DEN...
 
Senast ändrad av en moderator:

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 563
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 556
Senast: lizzie
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 464
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 896
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp