Jag undrade hur man kan visa empati (att vara medveten om andras känslor) för någon som inte finns (foster som kan komma att existera), du svarade att man gör det genom att inte bli gravid.
Rättighet och rättighet. Det är inte på något vis reglerat, tack och lov har vi ju fri abort i Sverige. Dvs du får göra abort även om det är tjugonde gången och pga att du slog gangbang-rekord med oskyddat sex i dagarna tre.
Tycker du det ska vara reglerat på något sätt? Tvång på p-medel?
Jag tycker att din inställning är mer skrämmande. Klart som korvspad att man skyddar sig för sin egen skull, av omsorg för sin egen kropp. Vad är skrämmande med det?
Partnern har också möjlighet att skydda sig. I en stadig relation har man såklart en dialog så där kan man komma överens om att den ena "står för" skyddet (t ex kvinnan äter piller). Men det är ju för att båda har samma intresse, inte för att den ene är schysst och visar hänsyn till den andre (den andre kan gott ta sitt eget ansvar och skydda sig). Foster är en klump med celler, att visa hänsyn till ett foster är som att visa hänsyn till en leverfläck eller en tumör. Du menar att man kan känna empati för foster, vilket då innebär att du tror att foster har känslor.
Det finns något land (kommer ej ihåg vilket) där man aktivt börjat kalla abort för mensåterställare (eller något liknande) eftersom man menar att det är vad det är i första hand. Det perspektivet gillar jag!