Politik i relationer

[sjoberga]

Räcker inte för vad? I de exempel du ger uttryck för, med undantag för jämställdhetsfrågor där ansvar för gemensamt barn är involverade, är sådant som var och en kan ta eget ansvar för utan att det behöver inskränka på den eller de man har relationer med. Vi är väl fortfarande separata individer och inte en enhet?

Jag anser nog att det är först när det tvingar minst en av parterna i en relation att göra avkall på sina värderingar eller när någon form av kränkning sker som ett verkligt problem uppstår. Men det måste väl finnas en balans där man accepterar andra människors åsikter inom ramen givet att man inte tvingas göra avkall på sina egna värderingar?

Tack för att du satte ord på mina tankar.

 

[Niyama]

Min bror dök nyss upp här hemma hos våra föräldrar och jag frågade om han varit och röstat än. Han sa "Japp - i år blev det Jimmie!" med ett stort, nöjt leende. Jag trodde att jag inte visade någon reaktion alls (ville fundera ett ögonblick på exakt hur jag skulle hantera det hela), men tydligen märktes det hur jag kände ändå för min hund blev fullständigt vansinnig!

Visade sig att brorsan bara skämtade, han visste att min hjärna skulle koka över om han sa så, men nu har vi rätt kul åt att jag "dresserat min hund att attackera alla som säger de röstat på Jimmie"...

Men det är ju ett rent praktiskt exempel på problemet i TS (även om det gällde en partner - svårare att dumpa brorsan ), vilken jäkla chock det skulle vara att någon så totalt krossar den bild man har av henom! Jag har faktiskt väldigt svårt att föreställa mig hur en sådan sak som en röst på SD bara dyker upp ur tomma luften, hur kan det komma som en total överraskning? Men det verkar ju som om det verkligen gjorde det för TS. Det skulle nog ge även mig en knäck, hur kunde jag missa det liksom...?

Min mormor sa en gång att hon hade röstat på SD. Jag . Liksom MIN mormor, världens klokaste och finaste människa. Kunde inte smälta det, fattade ingenting. Några timmar senare sa hon att hon hade röstat på socialdemokraterna

 

[martha]

Har ingen partner men jag bryr mig inte om vad folk röstar på bara dom inte prackar på mig sina åsikter och jag har blivit chockad mer än en gång när folk jag aldrig skulle anna skulle rösta på SD . Men dom är ju dom dom är , dock har jag fått en o tänka om iallafall

 

[Petruska]

Räcker inte för vad? I de exempel du ger uttryck för, med undantag för jämställdhetsfrågor där ansvar för gemensamt barn är involverade, är sådant som var och en kan ta eget ansvar för utan att det behöver inskränka på den eller de man har relationer med. Vi är väl fortfarande separata individer och inte en enhet?

Fast något är det ju trevligt att ha gemensamt inom förhållandet, förutom matsilver, diskbänk och släktingar.

Jag tänker mig att om man tex har rätt mycket åsikter kring (anti-)konsumtion, så är det också åsikter som är rätt motarbetade av mycket i samhället. Då kan det vara lite småmysigt att inte bara möta tolerans och utrymme för sina övertygelser hos sin partner, utan även stöd och delaktighet.

Givetvis kan det lika gärna vara något helt annat man delar och som är en stor del av kittet i relationen - kanske hästintresset, tex - men för mig finns det en stor trygghet och även inspiration i att just sådana värderingar som jag på många håll får väldigt lite stöd för, faktiskt stöttas och delas av partner och nära vänner.

I övrigt känner jag varmt för idén att vi är två individer, inte en enhet. Strängt taget är det en värdering som vi till varje pris aktivt måste dela för att kunna leva tillsammans.

 

[nullo-modo]

Läste denna tråden i går och tänkte att det skulle vara svårt för mej att vara kompis/sambo med en som röstar på V eller F! Men där hade jag fel då min bästa kompis röstat på V och vår vänskap har hållit i många år och jag fick reda på först idag Vad hon ligger till politiskt.

 

[Oldie]

Hur gör man det? Alltså undvika att prata politik? Även om jag inte så ofta till vardags pratar partipolitik med min partner så går det nog inte en dag utan att man kommer in på något om politik. Bara man handlar kvällsmat så behöver man förhålla sig till tiggaren utanför, vad man handlar och hur man tar sig dit...

Hur? Tja kanske för att vårt gemensamma intresse på en skala från 1-100 ligger i nedre delen. Politik är något jag inte ens reflekterar över på en daglig basis. Det finns 1001 andra mycket mer närliggande och mer intressanta saker att avhandla vid matbordet. Har man sedan barn som sitter med så förpassas politiken omedelbart till sopkorgen.

 

[Philosophia]

Fast något är det ju trevligt att ha gemensamt inom förhållandet, förutom matsilver, diskbänk och släktingar.

Jag tänker mig att om man tex har rätt mycket åsikter kring (anti-)konsumtion, så är det också åsikter som är rätt motarbetade av mycket i samhället. Då kan det vara lite småmysigt att inte bara möta tolerans och utrymme för sina övertygelser hos sin partner, utan även stöd och delaktighet.

Givetvis kan det lika gärna vara något helt annat man delar och som är en stor del av kittet i relationen - kanske hästintresset, tex - men för mig finns det en stor trygghet och även inspiration i att just sådana värderingar som jag på många håll får väldigt lite stöd för, faktiskt stöttas och delas av partner och nära vänner.

I övrigt känner jag varmt för idén att vi är två individer, inte en enhet. Strängt taget är det en värdering som vi till varje pris aktivt måste dela för att kunna leva tillsammans.

Ja, självklart måste man ha något mer gemensamt för att relationen ska kännas meningsfull. Men stöd och delaktighet tänker jag mig att man kan få om inte åsikterna ligger för långt ifrån varandra (men i så fall är ju också sannolikheten större att de grundläggande värderingarna ligger långt ifrån varandra också). Om A är starkt för antikonsumism och B varken är för eller emot så ser jag inte riktigt problemet. B kan ju ge A stöd för att B vet att det är något som A värdesätter. Jag ser nog inte riktigt poängen i det absoluta medhållet på hemmaplan om det finns ett nätverk för det på annat håll. Sedan kan det så klart finnas vissa saker som till sin karaktär är sådana att det inte alls går att göra avkall på. Men för egen del handlar det i så fall mestadels om grundläggande värderingar, snarare än hur man tänker sig att de bör realiseras.

Jag vet inte, jag ser nog relationer som till sin karaktär rätt inkompletta, vilket gör det meningsfullt att skapa ett flertal olika relationer med olika människor. Vissa saker har vi gemensamt, andra inte. Jag tror inte att det går att hitta människor som utgör en perfekt matchning till en själv (vore inte det dessutom lite obehagligt?).

 

[landsbygdsbo]

Grannen och hans fru var sossar i en herrans massa år. Sedan blev hon friställd från ett industrijobb hon hade haft så länge jag känt dem. Hon läste ekonomi och är idag delägare i en liten redovisningsbyrå. Tjänar betydligt bättre än sin karl och har fått upp ögonen för vad ekonomi innebär i politiken. medlem i samma parti som jag numera, och ställer upp bra för föreningen, dock ingen förtroendepost (ännu)
Deras förhållande har såvitt jag kan inte påverkats och vi umgås regelbundet...Han jobbar på kommun är fortfarande gråsosse...

 

[escodobe]

Hur? Tja kanske för att vårt gemensamma intresse på en skala från 1-100 ligger i nedre delen. Politik är något jag inte ens reflekterar över på en daglig basis. Det finns 1001 andra mycket mer närliggande och mer intressanta saker att avhandla vid matbordet. Har man sedan barn som sitter med så förpassas politiken omedelbart till sopkorgen.

Jag förstår inte varför politik hamnar i sopkorgen för att barnen sitter med? Visst treåringar är en sak men rätt snart pratar dom om barnkonventionen på förskolan, om rasism, könsroller och vem som bestämmer vad. För att inte tala om elvaåringar! Elvaåringar brukar vara totalt rabiata ☺

 

[Raderad medlem 6459]

Jag förstår inte varför politik hamnar i sopkorgen för att barnen sitter med? Visst treåringar är en sak men rätt snart pratar dom om barnkonventionen på förskolan, om rasism, könsroller och vem som bestämmer vad. För att inte tala om elvaåringar! Elvaåringar brukar vara totalt rabiata ☺

Fattar inte heller. Mina föräldrar har alltid pratat massa politik, så långt tillbaka som jag kan minnas. Både med varandra så vi hörde när vi var med men för små för att ha nån åsikt, och så senare när vi diskuterat allihopa. Lärorikt och intressant.

 

[escodobe]

Ja precis, visserligen inte mycket av partipolitik direkt men däremot om hur samhället fungerar och varför.

Jag minns när dom skulle stänga vår fritidsgård och vi ungar samlade in namnunderskrifter på protestlistor och sådant...

 

[Raderad medlem 6459]

Ja precis, visserligen inte mycket av partipolitik direkt men däremot om hur samhället fungerar och varför.

Hemma hos oss pratade de förvisso mycket partipolitik men som du säger - mycket om samhället generellt. Så otroligt mycket är ju politik här i världen. Hur lyckas man ens undvika politik undrar jag...

 

[Kiwifrukt]

Som svar på frågan i första inlägget.
Jag som inte har något brinnande intresse för politik, och befinner mig någonstans på mitten när det gäller de politiska partierna (jag kan se något positivt hos alla de etablerade partierna, alla har något bra, även om SD kanske inte är ett parti som plockar pluspoäng hos mig), har inga större problem med vilket parti en eventuell partner skulle rösta på. Okej, skulle han vara hängiven sverigedemokrat skulle det förmodligen inte vara någon dunder-hit, men det skulle å andra sidan inte fungera med en kille som är fanatisk med vilket annat parti som helst. Jag har helt enkelt svårt för fanatiska människor, mest eftersom jag själv inte är superintresserad av att diskutera politik dagarna i ända.

Jag befinner mig som sagt själv på mitten, och har både familj och nära vänner som röstar både på S och M, och det är inget som jag har upplevt som problematiskt. I vissa lägen håller jag med, i vissa lägen står jag på motståndarsidan, men det fungerar hyfsat funktionsfritt. Jag har förmodligen personer i min närhet som även har lagt sin röst på SD, men så länge de inte försöker pracka på mig sina åsikter är det inget jag går i taket för.

När det gäller en partner tror jag att det viktiga skulle vara för mig just gällande politisk tillhörighet att han inte hade varit för politiskt aktiv (så där att man inte kan se ett enda fel med det egna partiet, eller att något annat parti kan göra något bra, en sån har jag varit tillsammans med en gång, och nej, aldrig mer), inte att vi tvunget måste rösta på samma parti.

 

[Breaktown]

Jag och min man röstar på olika partier inom samma block.

För mig är det viktigt med samma grundvärderingar, vad som är viktigt i livet. Om vi har olika åsikt om vilka politiska styrmedel som används för att komma dit är mindre viktigt, oviktigt till och med.

Rent generellt så skulle jag inte ha några problem alls med att vara tillsammans med någon som röstade på något annat parti. Däremot finns det ju ett par partier som har sådana åsikter att det där med samma grundvärderingar blir problematiskt.

Däremot skulle jag nog helt ärligt ha större problem att vara tillsammans med någon som är totalt ointresserad av samhällsfrågor än någon som har vitt skilda åsikter än mig.

 

[Sansko]

För att svara på TS grundfråga: Nej, det har vi inte, jag har precis samma problem som du.
Har själv en sambo som tyckte att det var väldigt smart att rösta på Sannfinländarna (finska motsvarigheten till SD, ganska exakt). Det är det absolut sista partiet jag någonsin skulle rösta på, och ja, jag är övertygad (som en del andra) att de som röstar på SD/Sannfinländare är endera rasister eller korkade.
Detta betyder enkelt att när sambon öppnar munnen om något som handlar om politik blir jag verkligt deprimerad. Men å andra sidan - det händer väldigt sällan - och jag tycker inte riktigt att det är en orsak att lämna någon man faktist tycker om. Fast ibland funderar jag nog lite... (bör tillägga att vi annars kommer väldigt bra överrens - så länge som vi inte nämner politik)

 

[cirkus]

En relektion: Jag skulle inte kunna leva ihop med en person jag inte kan diskutera samhällsfrågor med - vi behöver inte ha 100% samma ståndpunkt det är ju det som gör diskussionen. Vi har alltid pratat mycket hemma, både i min familj jag växte upp i och även med ungarna, att utesluta dem från politiska diskussioner vker väldigt konstigt tycker jag, våra barn är alla tre intresserade av samähllsfrågor, särskilt döttrarna. Jag glömmer aldrig när de diskuterade politik med en tjej som då var 18 och skulle rösta för första gången, mina tjejer var 16, 18-åringen var helt emot att vi skulle betala skatt för det tyckte hon var DÅLIGT att nån snodde hennes pengar, då blev jag rätt glad när mina döttrar pedagogiskt förklarade i stora drag vad skatten gick till så blev jag rätt stolt.

 

[Raderad medlem 6459]

@Kiwifrukt

Okej, skulle han vara hängiven sverigedemokrat skulle det förmodligen inte vara någon dunder-hit, men det skulle å andra sidan inte fungera med en kille som är fanatisk med vilket annat parti som helst. Jag har helt enkelt svårt för fanatiska människor, mest eftersom jag själv inte är superintresserad av att diskutera politik dagarna i ända.

Så problemet med en hängiven sverigedemokrat skulle vara att han kanske ville prata för mycket om politik, inte att han aktivt stödjer ett rasistiskt parti?

 

[Raderad medlem 6459]

Detta betyder enkelt att när sambon öppnar munnen om något som handlar om politik blir jag verkligt deprimerad. Men å andra sidan - det händer väldigt sällan - och jag tycker inte riktigt att det är en orsak att lämna någon man faktist tycker om. Fast ibland funderar jag nog lite... (bör tillägga att vi annars kommer väldigt bra överrens - så länge som vi inte nämner politik)

Det här är ärliga frågor nu alltså och inte på något vis ett påhopp eller så. Vill bara förtydliga . Men hur kan det inte märkas i vardagliga livet vad han har för åsikter? Hur lyckas ni undvika allt som är politik? Jag blir alltid så förundrad när folk säger som du gör för jag tycker att politik kommer upp mest hela tiden - man ser tiggare, en kompis har blivit arbetslös, om man ser på nyheterna och man blir arg över nåt man har sett, när man diskuterar utbildning eller ja, vad som helst. Ens värderingar brukar ju skina igenom det mesta.

Alla som jag har träffat som sedan visat sig rösta SD har varit jättetydliga i det redan innan de berättat det. För det har skinit igenom. Små kommentarer om Sverige, svenska, invandrare, muslimer, kvinnor, sex, ja det mesta liksom. Det är lite som de här på Buke som skriver "ja, fast jag röstar SD och jag är inte rasist" och det enda jag tänker är "ja, det har varit plågsamt uppenbart rätt länge att du är typen som röstar SD" eftersom de i så många diskussioner skrivit saker som liksom andas att de ligger åt det hållet politiskt. Förstår du hur jag menar?

 

[No1]

Däremot skulle jag nog helt ärligt ha större problem att vara tillsammans med någon som är totalt ointresserad av samhällsfrågor än någon som har vitt skilda åsikter än mig.

Håller med.
Det vidgar nog samtalsplattformen lite.

 

[Oldie]

Jag förstår inte varför politik hamnar i sopkorgen för att barnen sitter med? Visst treåringar är en sak men rätt snart pratar dom om barnkonventionen på förskolan, om rasism, könsroller och vem som bestämmer vad. För att inte tala om elvaåringar! Elvaåringar brukar vara totalt rabiata ☺

Finns andra saker att prata om bara. Fortsätt du att diskutera politik med din respektive så avstår jag om du inte misstycker.