Politik i relationer

[Sansko]

@niphredil
Jag vet faktist inte, ingen av oss är faktist sådär värst intresserade av att diskutera politik. Såklart, ibland går det inte att undvika, men det händer väldigt sällan faktist. Största problemet med honom är däremot mer att han inte orkar sätta in sig. Nu har jag visserligen alltid kommenterat och rätta till (med källor) när han har uttalat sig om något som inte stämmer alls, så han har faktist inte uttryckt sig så mycket om något liknande på senare tid. Sedan om han faktist har börjat förstå bättre, eller bara inte orkar argumentera (är ganska konflikträdd), är sedan en helt annan fråga...
Hoppas väl lite att det blir bättre om han blir tvungen att tänka efter ibland.

Edit: och eftersom folk tar upp diskussionen om barn, och hur de skall lära sig om politik, så nej, ingen av oss vill ha barn.

 

[Oldie]

Håller med.
Det vidgar nog samtalsplattformen lite.

Samhällsfrågor är ju inte samma sak så det diskuteras naturligtvis liksom världshändelser
jag är nyhetsnörd så CNN BBC och Sky ger en bra bas för samtal.

 

[Sansko]

Helt OT, märker nu när jag läste igenom att jag tydligen överanvänder ordet "faktist".

 

[Raderad medlem 6459]

Finns andra saker att prata om bara. Fortsätt du att diskutera politik med din respektive så avstår jag om du inte misstycker.

Fast nu svarar du ju inte på vad hon frågade? Hon undrar varför politik hamnar i sopkorgen bara för att barnen sitter med? Inte varför man inte pratar politik med sin partner.

 

[cirkus]

Samhällsfrågor är ju inte samma sak så det diskuteras naturligtvis liksom världshändelser
jag är nyhetsnörd så CNN BBC och Sky ger en bra bas för samtal.

Hur lyckas du att exkludera politik?

 

[Raderad medlem 6459]

Helt OT, märker nu när jag läste igenom att jag tydligen överanvänder ordet "faktist".

Och jag överanvänder "liksom" Får alltid gå tillbaka och ta bort tre fyra stycken när jag skrivit klart .

Tack för din förklaring förresten! Jag tror fortfarande att jag inte riktigt förstår men jag ska inte tvinga dig att svara på fyrahundra frågor för att förklara.

 

[TomasN]

Fast nu svarar du ju inte på vad hon frågade? Hon undrar varför politik hamnar i sopkorgen bara för att barnen sitter med? Inte varför man inte pratar politik med sin partner.

Ja barn brukar vara intresserade av politik. Inte samma frågor som vi och inte på samma sätt men jag tycker också man kan och bör prata politik med barn.

Läxor och spårvagnar var intressanta frågor här. Även vilka av kompisar som kunde tvingas flytta till Iran och varför var en intressant fråga.

 

[Sansko]

Och jag överanvänder "liksom" Får alltid gå tillbaka och ta bort tre fyra stycken när jag skrivit klart .

Tack för din förklaring förresten! Jag tror fortfarande att jag inte riktigt förstår men jag ska inte tvinga dig att svara på fyrahundra frågor för att förklara.

Det är helt okej, förstår inte det själv heller alltid. Dessvärre. Men så länge som det inte stör något desto mer is jag inte heller sluta något som förutom på den punkten fungerar riktigt utmärkt.

 

[Beckham]

Jag har lite funderingar kring politik i relationer.

Har du och din partner lika synsätt på politiken?
Hur skulle du reagera om din partner har åsikter som du inte gillar?

Ex. Min partner ska tydligen rösta på ett speciellt parti som jag kraftigt tar avstånd ifrån.

Min man och jag har olika åsikter, så olika att jag har förbjudit politik som samtalsämne hemma. Han får tycka vad han vill, men jag orkar inte bemöta allt varenda dag. Han röstar blått, jag rött. Om han hade funderat på att rösta SD hade han åkt ut.

 

[Kattennizze]

Alltså, jag hade som vanligt aldrig pallat med att ha en partner som var blå eftersom hemma vill jag ta det lugnt. Jag hade inte orkat med några vilda diskussioner eftersom jag ofta ändå känner mig så ifrågasatt av många olika anledningar, jag är feminist och socialist till exempel och bara det är jobbigt tycker många. Sen råkar jag vara högröstad också, så det finns många skäl att vara trött på mig. Dessutom undrar jag hur jag skulle kunna uppfostra barnen med en blå partner, hur skulle jag förklara för dem varför vissa barn är fattigare än andra osv? Det bygger ju på ens grundvärderingar, och de vil jag verkligen förmedla till mina barn. Hemma vill jag ta det lugnt och inte försvara mina åsikter, det räcker så bra i andra sammanhang.

 

[escodobe]

Finns andra saker att prata om bara. Fortsätt du att diskutera politik med din respektive så avstår jag om du inte misstycker.

Jag har bara svårt att se hur man kan lyckas undvika det? Även om man inte grälar om partipolitik så påverkar politik ens vardag på så många vis.

 

[Angel]

Fast det är väldig skillnad på att diskutera vardagsfrågor/nyheter och partipolitik. Diskuterar man nyheter så pratar man om hur samhället är idag. Partipolitik handlar i grunden om hur man vill förändra samhället.

Jag har samma grundläggande värderingar som min partner, vilket parti han sen röstar på är hans val. Sen skulle jag nog vilja diskutera sånt mer om partiet i fråga helt verkade för ett samhälle som jag inte vill leva i men då skulle det vara hans värderingar som var det egentliga problemet.

 

[landsbygdsbo]

Det är väl ingenting att bryta för egentligen, det är ju som om ett par gamla vänner skulle säga upp bekantskapen bara för att den ene råkar gilla djurgården och den andre IFK Göteborg, de har ju ändå kärleken till fotbollen gemensamt.

Och är man politiskt intresserad och seriös i sitt intresse så kommer man tämligen snart i kontakt med realpolitiken. Och då samarbetar man över partigränserna.

Hemma med

 

[Emtherlia]

Eftersom politik genomsyrar hela samhället har jag väldigt svårt att förstå hur man inte kan diskutera politik (indirekt)? Allt från bensinkostnader, ekomat, skola, sjukvård och allt däremellan.

Jag har inga problem med att vara ihop med en person som inte röstar som jag, absolut inte. Men vi måste ha samma grundvärderingar.

 

[mandalaki]

Fast det är väldig skillnad på att diskutera vardagsfrågor/nyheter och partipolitik. Diskuterar man nyheter så pratar man om hur samhället är idag. Partipolitik handlar i grunden om hur man vill förändra samhället.

Jag har samma grundläggande värderingar som min partner, vilket parti han sen röstar på är hans val. Sen skulle jag nog vilja diskutera sånt mer om partiet i fråga helt verkade för ett samhälle som jag inte vill leva i men då skulle det vara hans värderingar som var det egentliga problemet.

Jomen precis. Det funkar ju inte om man blir ovänner varje gång man ser Rapport tillsammans - eller ens om ens kommentarer under programmet är varandras motsatser. Då funkar det inte för mig, när jag varit i den situationen har det bara isat i magen och jag har känt att Nää, vi passar inte ihop.

Däremot är det naturligtvis bara upplyftande med bra diskussioner om samhällsfrågor. Sånt diskuterar åtminstone jag med de flesta i min omgivning.

 

[Hyacinth]

Jag förstår inte varför politik hamnar i sopkorgen för att barnen sitter med? Visst treåringar är en sak men rätt snart pratar dom om barnkonventionen på förskolan, om rasism, könsroller och vem som bestämmer vad. För att inte tala om elvaåringar! Elvaåringar brukar vara totalt rabiata ☺

Åhh, då upptäckte jag Gudrun Schyman och hade nej till EU-knappar på jackan. Vilken nostalgi!

 

[Pontevecchio]

Jag och min sambo delar grundvärderingen om människors lika värde. Han tror att vänstern har bäst politik för det, jag tror på Alliansen.

Hade han varit SD hade jag inte slösat en dejt på honom ens.

 

[Kiwifrukt]

@niphredil
Självklart är det inte okej med någon som röstar på ett rasistiskt parti (i det här fallet då SD, även om det finns fler mindre partier med ungefär samma agenda), men det finns personer i min närhet (inga jag umgås med dagligen, men hyfsat bekanta människor) som nu i valtider helt plötsligt visade sig rösta på SD utan att man (jag) hade haft någon som helst aning om att de stödjer ett rasistiskt parti tidigare. Människor som jag uppfattat som normalintelligenta, trevliga individer. Man kan inte alltid se på en människa om han/hon stödjer SD, såvida människan ifråga inte brukar prata om politik och sina egna politiska åsikter. Rent hypotetiskt skulle jag alltså kunna träffa en kille, bli tillsammans med honom och sen visar det sig efter flera år att han lägger sin röst på SD, jag vet faktiskt inte om jag skulle dumpa honom? Försöka prata med honom om det, och förklara vad han egentligen röstar på, absolut. Precis som jag försöker göra med mina bekanta som nu gett sin röst åt Åkesson. Skulle han däremot ge luft åt sina politiska åsikter gällande SD på ett tidigt stadium är han däremot så körd någon bara kan bli, och jag skulle aldrig fortsätta dejta en kille som öppet stödjer SD. Men samtidigt är det inte min första fråga på första dejten, "vilket parti röstade du på i förra valet?" just eftersom politik i allmänhet inte är mitt största intresse. Lika lite som att jag skulle fråga när han sist var i kyrkan/spelade tennis/gjorde något annat som jag inte är särskilt intresserad av att göra. Det finns helt enkelt andra frågor som jag tycker är väsentligare att ställa i början, men jag kanske har haft tur och sluppit träffa killar som är öppet sverigedemokrater? Eller kanske borde jag börja ställa frågan om politiskt tillhörighet på ett tidigt stadium? Jag är kanske naiv och blåögd, men jag går inte in med inställningen att en ny bekantskap (som alltså har egenskaper som jag tycker om, och därför vill fortsätta träffa) har äckliga åsikter som rasism/nazism/annat otäckt?

Självfallet är det heller inte "samma sak" att vara tillsammans med en hängiven sverigedemokrat som att vara tillsammans med en hängiven moderat (eller vilket annat "rumsrent" parti som helst, allt det här är bara ett exempel), men just när det kommer till att vara fanatiskt aktiv inom politik (eller vad som helst annars, jag har som sagt svårt för fanatiska människor vad det än handlar om) drar jag öronen åt mig illa kvickt, vilket parti det än gäller. Om jag röstar rött och min pojkvän blått, men att det inte har någon direkt påverkan för vårt vardagsliv, då tycker jag inte att det spelar någon som helst roll vad han röstar på (av de "rumsrena" partierna). Eftersom jag själv befinner mig någonstans i mitten och tycker som vänstersidan ibland, som alliansen i andra frågor, så har jag ganska lätt att prata politik med "båda" sidorna, vi tycker inte lika om allt, men det finns saker som vi delar värderingar kring också. Men skulle en pojkvän (eller för all del någon av mina vänner, men de behöver man ju oftast inte bo tillsammans med) försöka omvända mig och få mig att rösta precis som han, för att allt annat är katastrofalt fel enligt honom, det skulle jag aldrig acceptera.

 

[Raderad medlem 6459]

@Kiwifrukt

Försöka prata med honom om det, och förklara vad han egentligen röstar på, absolut.

Ah, där skiljer vi oss åt. Jag kan inte ens se mig vara med någon som jag kände inte förstod vad han röstade på. Men så är jag typen som vill diskutera och prata mycket, dvs skulle snubben jag träffar rösta på SD skulle det inte komma fram efter år, snarare efter några timmar.

 

[Borttaget konto]

Jag kan tolerera ganska olika åsikter kring sakfrågor så länge grundvärderingarna (allas lika värde osv) stämmer.

Hade en relation med någon som tyckte annorlunda i det mesta, konservativare än mig i vissa frågor, betydligt liberalare i andra, dessutom troende och tveksam till huruvida evolutionen verkligen inträffat. Det fungerade förvånansvärt bra. Har faktiskt inte avskräckt mig från relationer med meningsmotståndare.

Vi hade våra diskussioner förstås. I 9 fall av 10 avslutades de med ett "ok du tycker si, jag tycker så", ingen krävde någon omvändning. (Den enda gången det slutade annorlunda var nog då vi envist diskuterat ett ämne en hel kväll, och när vi hade dragit alla argument ur alla vinklar som fanns så hörde jag precis innan jag somnade ett "Vet du, du har faktiskt rätt". )

Men det hade aldrig fungerat att tycka olika om grundläggande värderingar, om hen varit rasist, sexist, homofob eller liknande. Det hade jag inte stått ut med.