Jag känner ofta så när man läser sånt här - oavsett om det är en hund eller hästaffär osv. Jag känner ofta lite samma när jag ser dokumentärer som just denna ”Älskade smuggelhund” och liknande ang hästaffärer som regelbundet visats senare MÅNGA långa år - uppdrag granskning , dokument inifrån, etc etc. Allt från dåliga affärer på Stureplan, till hästköp där man inte själv varit med vid besiktning och köpt trots frågetecken, till att man anlitar djurpratare till djuren för att få hälsostatus på dem. Osv osv.
MEN:
Ja - jag får den impulsen att tycka de är puckon som borde fattat bättre osv. Men - jag försöker se det som att de som ställer upp och visar sina historier faktiskt ändå gör det för att de känner att de kan bidra till att andra får upp ögonen och tänker till innan de handlar. Och det tycker jag är beundransvärt och modigt av dem så utifrån det känner jag att jag behöver strypa mina impulser att bara klassa dem som ”hur tänkte de/hur korkad kan man bli” osv