Ni med omplaceringar!

[Tessa8]

Sv: Ni med omplaceringar!

När jag bodde hemma tog vi hem en 1-årig Labbetik, hon hade blivit svårt misshandlad från hon var 8 veckor tills hon blev räddad när hon var ca 8 månader, han som då tog hand om henne kunde inte ha henne kvar då hon inte gick ihop med hans andra hundar.
Vi fick hem Gaia på Annandag jul, hon var livrädd för oss alla, satt o tryckte mot ytterdörren, vi "mutade" in henne med köttbullar. Första tiden var oerhört jobbig, min mamma, min syster och mig accepterade hon ganska snabbt, men min stackars pappa fick kämpa länge. Det var en karl som hade misshandlat henne så hon var hela livet rädd för nya män.
Hon hade även svårt för käppar och kryckor hela livet, hon hade blivit slagen i huvudet med någon sorts käpp så hon hade en inbuktning i skallen. Hon var en helt underbar hund och med tiden blev hon helt o hållet pappas hund!

När vi hade haft Gaia ett par år så köpte vi en Labradorhane, han hade tillbringat sitt första år i hundgård, han var totalt galen och otroligt charmig, dessa två hundar kompletterade varandra perfekt, jag är otroligt tacksam för att jag har fått växa upp med dessa underbara hundar som lärt mig så mycket!

Sen varför vi tog omplaceringar istället för valpar så var det för att min pappa ville ta hand om de hundar som hamnat snett i livet.

 

[pompa04]

Sv: Ni med omplaceringar!

KL
Våran första schäfer var en omplaceringshund. Hon kom till oss när hon var tre år o hade då valsat runt hos säkert ett tiotal personer varav några med missbruksproblematik. Hunden var min bonusdotters som då var både bostads- o pengalös och gravid. Minns att hunden skulle vara i ett jourhem över en helg o åkte dit. Dagen efter stod dom utanför oss med henne o sa att det gick bara inte att ha henne då hon inte tålde mat (kräktes o fick diarré) och att hon inte kunde vara m dom andra hundarna. Ingen tycktes vilja ha hunden så avlivning framstod som det enda alternativet om inte vi kunde ta hunden. Jag var egentligen livrädd men tyckte så synd om bonusdottern så jag sa ok, vi prövar eftersom din pappa har semester. Är jag lika rädd när den är slut så kan vi inte ha hunden o så måste den funka med lilla dotterns sheltie. Har aldrig ångrat det valet. Tog nån månad att få hundens mage bra och på nåt år hade världens nervösaste hund förandlats till en trygg o lugn vovve. I grunden var hon dessutom mkt väldresserad. Tio fina år fick med henne innan vi tog bort henne pga cancer, En solskenshistoria rakt igenom och kanske inte helt representativ för omplaceringshundar.

 

[lady_mike]

Sv: Ni med omplaceringar!

Min Skalle-Per är en omplaceringshund.. Har kännt honom sen han va en valp och har alltid haft ett gott öga till den hunden.

Min moster P hade honom först till jakt. Placerade sedan om honom till min moster E oxå för jakt. Men han funkade inte för jakt så han blev deras hjälp för att uppfostra valpar. Men med tiden blev han uttråkad och tiden fanns ite att aktivera honom. Så då han va 6 år ringde moster E och frågade om jag ville ha honom..
JA!!!!!!!! det ville jag.. (lite övertalning på sambo behövdes dock).. Men han blev min som 6 åring. Han är snart 9 nu.. Och mitt hjärta i livet......

 

[Mariika]

Sv: Ni med omplaceringar!

Hur var det för er att "ta en omplacering"?

Jag och sambon har varsin omplaceringshund. Min Keno (snart 2 år, schäfer/siberian husky hane) tog jag när han var 5,5mån och hade varit hundvakt åt honom 2-3dagar i veckan sen han var 4 mån. Det var en bekants dotters hund. När de valde att inte ha honom kvar så kändes det rätt så självklart för mig att ta honom. Kändes inget speciellt, utan omställningen att helt plötsligt ha hela ansvaret för en hund, första hunden som funnits i familjen så allt var nytt.

Hund nummer två, Ayascha hämtade jag och sambon förra torsdagen. (15 mån alaskan husky tik). Då vi känt att Kenzo inte passar som ensamhund så bestämde vi oss för att vi var tvungna att skaffa en kompis till honom. Varken han eller jag var intresserade av att skaffa en valp utan vi ville ha en som vi kunde börja med på en gång. Snubblade över Ayascha på blocket och fastnade för henne. Tyckte inte att det kändes konstigt att ta en omplaceringshund trots att ingen av oss hade någon relation till ägaren. Skillanden har är att hon varit draghund som bott i hundgård. Så det blev att träna henne som en valp med rumsrenhet, gå i koppel sitt, ligg etc - hon kunde inget, men är väldigt lättlärd och kan nu tillsammans med Kenzo även springa lös i skogen och komma på inkallning. Det blev iofs lite som att skaffa valp, men inlärningen går snabbare än hos en valp

 

[JennyF]

Sv: Ni med omplaceringar!

Föräldrarna fick ett erbjudande,(2005) först om en valp men sedan om en vuxen hane(f 2001). Då en speciell för att funka med vår första hund. Ena delen i paret som erbjöd, födde upp vår första hund (setter f 2000) medans den andra alltid haft saluki. Så VI valde inte.

Problem? Han var feg som tusan. Rädd och backade när man kom fram. Dock överlycklig när kopplet togs fram. Funkade relvativt bra med gamlingen redan från start. Han är fortfarande feg och avvaktande men inte mot oss i familjen. Härligt när han kom fram första gången och vifta på svansen!

 

[Segelflygarinnan]

Sv: Ni med omplaceringar!

Jag har precis fått hem min första hund - en omplacering! Efter 2.5 dag har det inte varit några som helst problem, dock har han lite svårt för att komma på inkallning, men det är väl allt. Han håller sig i närheten iaf, och jag kan ha honom lös för det mesta.

Har sen flera år tillbaka velat ha en Dobermann, men så senaste veckorna innan jag hittade honom, fäste jag mig för Vita herdehundar (vit schäfer). Och så hitta jag min Aramis 40 mil bort, men det var bara att åka! Hittills trivs vi bra ihop!

Varför? Dels hjälper jag en hundägare och ger hunden ett bättre hem, samtidigt som jag inte har tid att va hemma med en valp.

 

[escodobe]

Sv: Ni med omplaceringar!

Ha långlina på honom ett tag! Det är väldigt vanligt att hundar rymmer just när de har varit hos hundvakt/omplacerats. Speciellt efter ett par dar när man själv börjar slappna av och hunden å sin sida fått mer självförtroende och är van vid miljön.

 

[cämela]

Sv: Ni med omplaceringar!

jag har en omplacering en mops tik. hon hade fått 2 kejsarsnitt och blivit tagen ur avel. jag hade velat ha en mops i flera år så jag blev glad då jag hittade henne.

 

[katie]

Sv: Ni med omplaceringar!

Hur var det för er att "ta en omplacering"?

Jaa, det var en ny erfarenhet. Har aldrig tagit över en vuxen hund tidigare så där blev man en erfarenhet rikare.
Sulle jag göra om det? Kanske.

Varför?

Jag hade får som jag var heligt trött på att jaga runt markerna. Funderade länge och väl på hur jag skulle göra. 1. sälja fåren. 2. slakta dem. 3. skaffa en vallhund.
Det blev alternativ 3,

Hur gjorde ni för att välja hund?

Valet var inte så svårt. Jag har alltid älskat Border collies så rasen var klar. Det svåra var att just då få tag på en vuxen tränad hund.
En kompis som har och jobbar med sina BC sa att en bror till hennes ena hane var till salu. Lyckan över detta varade i ungefär 2 sekunder. "Han är 1,5 år och har gått som gårdshund". (=han har fått gå på gården och göra precis vad han velat i 1,5 år däribland att valla bilar)
Jag åkte och tittade på honom i alla fall och vi fastnade för varandra direkt. Både jag och dåvarande ägaren ville ändå ta det lite försiktigt till att börja med så han fick följa med mig hem över dan bara. Detta utökade vi eftersom under vintern och till jul flyttade han hem till mig på heltid.

Problem?

Oj. Det var massor därav mitt tidigare svar att jag KANSKE gör om detta.
Han slutade valla bilar omgående när han kom hit. Det var nog det enda positiva till att börja med.
Där han bodde tidigare var han högst i rang (över hela familjen). De hade velat ha en sällskapshund och det var det sista de fick när de skaffade honom. Han tog över totalt.
Det blev en chock för honom att jag inte accepterade hans beteende. Detta var nog den envisaste hund jag haft att göra med nånsin. Det tog nästan tre månader för honom att lugna ner sig och inse att han inte skulle eller behövde vara högst i rang.
När väl den poletten ramlade ner fick jag helt plötsligt en mer harmonisk hund. Han kunde helt plötsligt slappna av.

När det gått fem månader hade vi kommit så pass långt i vår 'träning' att det var dags att börja på vallhundskurs. Jag hade haft kontakt med min vallhundstränare och fått hjälp av honom från dag ett som Bamse flyttade hit. I ärlighetens namn så trodde han inte att jag skulle klara av detta monster till hund men han sa det aldrig. DÅ!

När kursen började gick det väl som vi hade förväntat oss i början. Det kunde gått både bättre och sämre. Efter att nästan hela kursen var slut var det som om det gick upp ett ljus för jycken. Helt plötsligt var det som om han fattade vad det gick ut på.
Efter att han fått en uppgift (BC´ns riktiga uppgift) var det som om allting (nästan) föll på plats för honom.

Idag, 8 år senare, har jag en hund som funkar i nästan alla situationer. De situationer som jag vet stressar upp honom negativt utsätter jag honom inte för.

Han har fortfarande svårt för barn men han går undan när han ser dem så de inte kan komma åt honom. Han morrar fortfarande när man lutar sig över honom men han skulle aldrig komma på tanken att bita mig han bara talar om att det är obehagligt. Andra som försöker sig på att visa honom ömhet gör det bara en gång. Jag kan gulla med honom hur jag vill.

Glassbilens signal är det enda i bilväg som han reagerar på fortfarande vilket kan bli lite tokigt emellanåt. Han försökte bland annat ge sig på en av mina nymfkakaduor när han imiterade glassbilen. Den pippin har han som tur är äntligen lärt sig att ignorera.

 

[KopparbergsEmme]

Sv: Ni med omplaceringar!

OJ
Kul ändå när det blir att funka!

 

[KopparbergsEmme]

Sv: Ni med omplaceringar!

Ta inte hem hunden bara för att du tycker synd om den. Det var precis det jag gjorde med Fjant. Jag fick en hund jag tycker hemskt mycket om, men som inte är vad jag vill ha.

Vi har nu fått mer information om hunden och även mer att tänka på. Hon har många positiva egenskaper, men även en del som tåls att tänka igenom några gånger...

(HELT OT, har lillebror här och är tydligen en citron, så ni vet...de gjorde "frukt gympa")

 

[Teah]

Sv: Ni med omplaceringar!

Vi fick våran rottishane när han var två år.. Riktigt yrväder.
Min sambo va de väl egentligen som tog över honom då hans pappa inte längre kunde ha kvar honom pga han var för mkt för dom att ta hand om.

Han köptes utan papper, så vi gissar att han inte är renrasig.. Ser lite för tanig ut för att va renrasig.

Sagt o gjort vi tog hem honom, första egna hunden.. O problem de har vi haft, som tur är så har de inte varit något som vi inte kunnat lösa, tack vare hjälp från kunniga o träning.

Idag är han en trevlig gubbe på 6 år, lite osäkerhet finns dock i honom.. O de är väl så med omplaceringar man vet inte riktigt vad dom har varit med om tidigare. Även vi som tog hunden från familjen vet inte riktigt vad som kan ha hänt honom, sen kan de ju va aveln som inte varit 100 då han är såld utan papper.