Min arga lilla hund.

[Fetaost]

Vad tänker du för anpassning? Vara avskild i eget rum eller i hundgård och bara egna promenader där dom andra hundarna inte är med och bara ägaren?

Fanns sådan hund i hemmet när jag var liten och kan inte tycka det är ett värdig liv.

Plus att den även biter TS.
Hur ska det förhindras men för ”anpassningar”?

 

[Fetaost]

@Fru_Tuvstarr kan du inte berätta vad du har gjort för att få det att funka istället för att bara komma med skuldbeläggande pekpinnar. De hjälper inte TS eller ger hen någon klarhet.

Ge konkreta tips.

 

[Kajsalisa]

Du kan väl inte jämföra din situation och hund med en annan-som du dessutom aldrig mött!

Jag vill påstå att det är jättesvårt att ända beteenden av den här sorten hos en hund som är 7,5 år. Det är många år där beteende har blivit befäst. Dessutom behöver det inte bara handla om hundens historia att den ”är som den är”. Många hundar vill precis som vi människor inte leva ensama, dvs som ensamhund. Sånna hundar bör man inte tvinga ihop med andra hundar. De kommer aldrig bli trygga, säkra eller lyckliga i det.

Eftersom TS kan tänka sig omplacering om det perfekta hemmet dyker upp så kan väl du ta över hunden?

Tack
Ja beteendet känns befäst som du skriver och det är inte bara emot hundar utan även människor även om mina andra hundar är dom som får ta den värsta smällen.

Jag hade bara honom innan jag skaffade dom andra hundarna och han var lika arg då men kanske inte lika ofta i och med att han bara hade mig och exet att bli förbannad på.

Mitt ex har även haft honom hemma hos sig i perioder och han är lika arg även om han är ensamhund.

Nu fungerar ju hans rädsla och medföljande ilska just för han är en liten hund men hade han varit stor hade jag blivit rädd på riktigt.

Sen är han som sagt världens goaste hund när han inte är rädd för att något ska göra ont.

 

[Springer]

Jag hade en sådan hund och hur var vårt liv?
Skilda promenader. Hundar i olika rum. Flytta runt hundar så att även den problematiska fick sin tid med mig.
Omplacering var jag inne på, men hur kunde jag vara säker på att hunden inte skulle bli en sådan som valsar runt?
Det var lätt att falla för denna hund om man inte visste problematiken, underbar annars. Måttet var rågat när jag hade den hängande i mitt ena ben.
Så för allas bästa fick det bli en sista resa till veterinären.

 

[Fetaost]

Tack
Ja beteendet känns befäst som du skriver och det är inte bara emot hundar utan även människor även om mina andra hundar är dom som får ta den värsta smällen.

Jag hade bara honom innan jag skaffade dom andra hundarna och han var lika arg då men kanske inte lika ofta i och med att han bara hade mig och exet att bli förbannad på.

Mitt ex har även haft honom hemma hos sig i perioder och han är lika arg även om han är ensamhund.

Nu fungerar ju hans rädsla och medföljande ilska just för han är en liten hund men hade han varit stor hade jag blivit rädd på riktigt.

Sen är han som sagt världens goaste hund när han inte är rädd för att något ska göra ont.

Är han genomgången av veterinär så han inte har ont någonstanns eller har ett synbortfall som gör att han blir överraskad och går i försvar?


Jag hade avlivat efter att ha försökt i så många år. Det blir jobbigt för de andra hundarna att leva med ”smockan i luften” hela tiden.
Om avlivning inte är ett alternativ så hade jag haft den helt avskilda med grindar jämt så de kan få frid. (Jag har levt med hundar helt avskilda med grindar och vet att det inte är ett drömsenarium men nödvändigt)

 

[Kajsalisa]

Är han genomgången av veterinär så han inte har ont någonstanns eller har ett synbortfall som gör att han blir överraskad och går i försvar?


Jag hade avlivat efter att ha försökt i så många år. Det blir jobbigt för de andra hundarna att leva med ”smockan i luften” hela tiden.
Om avlivning inte är ett alternativ så hade jag haft den helt avskilda med grindar jämt så de kan få frid. (Jag har levt med hundar helt avskilda med grindar och vet att det inte är ett drömsenarium men nödvändigt)

Ja han är ju det
Men ingenting fysiskt hittades då och han såg bra.
Jag har funderat på att gå dit igen men det är många tusen på att röntga och gå igenom hela honom igen när han dessutom i den situationen skakar som ett asplöv och biter efter veterinären.

Senast vi var hos veterinären var i våras när han skulle ta bort tandsten och han var så förbannad på veterinären när han skulle sövas så jag skämdes ihjäl.

Jag har kompostgaller och han får sova varannan natt med mig i sängen och varannan natt ute i soffan och vice versa med dom andra hundar men det är inte harmonisk precis som du skriver.

 

[Fetaost]

Ja han är ju det
Men ingenting fysiskt hittades då och han såg bra.
Jag har funderat på att gå dit igen men det är många tusen på att röntga och gå igenom hela honom igen när han dessutom i den situationen skakar som ett asplöv och biter efter veterinären.

Senast vi var hos veterinären var i våras när han skulle ta bort tandsten och han var så förbannad på veterinären när han skulle sövas så jag skämdes ihjäl.

Jag har kompostgaller och han får sova varannan natt med mig i sängen och varannan natt ute i soffan och vice versa med dom andra hundar men det är inte harmonisk precis som du skriver.

Det låter som du redan gjort allt.
Jag tror inte att det hjälper att upprepa samma undersökningar igen om inget har hittats och inget i hans humör har bättrats.

Vilken jobbig sits du har. Det ska ju vara roligt att ha hund och det ska ge energi. Inte ta energi och vara ett konstant problem
Och det ska vara roligt att vara hund.

 

[Fru_Tuvstarr]

Du kan väl inte jämföra din situation och hund med en annan-som du dessutom aldrig mött!

Jag vill påstå att det är jättesvårt att ända beteenden av den här sorten hos en hund som är 7,5 år. Det är många år där beteende har blivit befäst. Dessutom behöver det inte bara handla om hundens historia att den ”är som den är”. Många hundar vill precis som vi människor inte leva ensama, dvs som ensamhund. Sånna hundar bör man inte tvinga ihop med andra hundar. De kommer aldrig bli trygga, säkra eller lyckliga i det.

Eftersom TS kan tänka sig omplacering om det perfekta hemmet dyker upp så kan väl du ta över hunden?

Det hade jag gärna gjort faktiskt. Men vi har fullt i hundantalet.

 

[hundtant]

Det hade jag gärna gjort faktiskt. Men vi har fullt i hundantalet.

Problemet är bara: det har alla andra också, som har kompetens nog att ge den här hunden ett bra liv. De har redan hund och han behöver uppenbart vara ensamhund, åtminstone under överskådlig tid.

Jag vågar inte ha någon åsikt om avlivning i det här. Jag skulle GISSA att en hund med såhär tydliga triggers KANSKE skulle gå att få på rätt köl. Om han fick vara ensamhund, bo i lugn miljö hos en person med kunskap och erfarenhet och kanske dessutom en kunnig tränare som stöd.

Men i omplaceringsgrupperna är det vad uppskattningsvis 90% söker. De vill ha ett lugnt hem på landet utan andra hundar och med erfaren ägare och lite ensamtid osv. De här hemmen är få, eftersom de flesta som passar in på resten av kriterierna redan har hund. Och de som ändå skriver "Var i landet finns den" eller "pm" - där skulle jag helt fördomsfullt tro att majoriteten inte alls förstått vad som krävs. Och då skulle jag inte våga lämna dit hunden, och jag förstår om inte heller TS vågar det.

 

[Fetaost]

Det hade jag gärna gjort faktiskt. Men vi har fullt i hundantalet.

Men du kan väl dela med dig om hur du har gjort som fick det att funka?

 

[Kajsalisa]

Problemet är bara: det har alla andra också, som har kompetens nog att ge den här hunden ett bra liv. De har redan hund och han behöver uppenbart vara ensamhund, åtminstone under överskådlig tid.

Jag vågar inte ha någon åsikt om avlivning i det här. Jag skulle GISSA att en hund med såhär tydliga triggers KANSKE skulle gå att få på rätt köl. Om han fick vara ensamhund, bo i lugn miljö hos en person med kunskap och erfarenhet och kanske dessutom en kunnig tränare som stöd.

Men i omplaceringsgrupperna är det vad uppskattningsvis 90% söker. De vill ha ett lugnt hem på landet utan andra hundar och med erfaren ägare och lite ensamtid osv. De här hemmen är få, eftersom de flesta som passar in på resten av kriterierna redan har hund. Och de som ändå skriver "Var i landet finns den" eller "pm" - där skulle jag helt fördomsfullt tro att majoriteten inte alls förstått vad som krävs. Och då skulle jag inte våga lämna dit hunden, och jag förstår om inte heller TS vågar det.

Ja att omplacera kommer inte på fråga, jag har alldeles för lite förtroende för människor.
Det är för många som lovar guld och gröna skogar men i själva verket inte uppfyller en bråkdel av allt dom lovar.

Min hund har inga problem med stadsmiljö eller folk och fä , utöver beröringsproblemet är det en glad och social hund.

Jag har funderat lite på hundpsykolog som kan se dynamiken mellan mig och hundarna men samtidigt är jag skeptisk till om det skulle göra någon större skillnad då beteendet redan är så befäst som @Fetaost och jag diskuterade några rader längre upp.

 

[Kajsalisa]

Det hade jag gärna gjort faktiskt. Men vi har fullt i hundantalet.

Varför hade du gärna tagit min hund?
Är det av anledning att han ska slippa dö eller gillar du att träna hundar som har det svårt?

 

[Kajsalisa]

Måste tillägga att en grej han ofta gör eller gjorde rättare sagt då jag inte tillåter det längre, är att han hoppade upp i knät på mig och mina vänner och väl i knät blev han förbannad och morrade och stod stel som en pinne på ens lår.
Han vägrade hoppa ner och vi fick heller inte lyfta ner honom eller röra honom för då högg han efter händerna.
Så vännerna blev rätt skärrade, även dom med hundvana.
Jag har nu förbjudit att han hoppar upp i knät på det viset och då står han och muttrar nedanför.

Han vill så gärna vara med och vara nära men är så rädd.

 

[SiZo]

Måste tillägga att en grej han ofta gör eller gjorde rättare sagt då jag inte tillåter det längre, är att han hoppade upp i knät på mig och mina vänner och väl i knät blev han förbannad och morrade och stod stel som en pinne på ens lår.
Han vägrade hoppa ner och vi fick heller inte lyfta ner honom eller röra honom för då högg han efter händerna.
Så vännerna blev rätt skärrade, även dom med hundvana.
Jag har nu förbjudit att han hoppar upp i knät på det viset och då står han och muttrar nedanför.

Han vill så gärna vara med och vara nära men är så rädd.

Förlåt, men det låter inte som att har ett vidare trevligt liv. Inte för att ni förbjuder honom att vara i knät, absolut inte, utan för den enorma stress han verkar uppleva inför rätt många saker.

 

[Shaggy]

Jag tycker det blir så tragiskt när såna här frågor blir någon typ av 'pro life' propaganda. Varför är överlevnad för ts arga hund viktigare än ett gott liv för ts och ts två andra hundar. Varför ska tre individer lida sig igenom många år eller hela sina liv?
Varför är fysisk överlevnad överordnat allt annat?
@Fru_Tuvstarr det är dig jag riktar frågan till.

 

[Sel]

Problemet är bara: det har alla andra också, som har kompetens nog att ge den här hunden ett bra liv. De har redan hund och han behöver uppenbart vara ensamhund, åtminstone under överskådlig tid.

Jag vågar inte ha någon åsikt om avlivning i det här. Jag skulle GISSA att en hund med såhär tydliga triggers KANSKE skulle gå att få på rätt köl. Om han fick vara ensamhund, bo i lugn miljö hos en person med kunskap och erfarenhet och kanske dessutom en kunnig tränare som stöd.

Men i omplaceringsgrupperna är det vad uppskattningsvis 90% söker. De vill ha ett lugnt hem på landet utan andra hundar och med erfaren ägare och lite ensamtid osv. De här hemmen är få, eftersom de flesta som passar in på resten av kriterierna redan har hund. Och de som ändå skriver "Var i landet finns den" eller "pm" - där skulle jag helt fördomsfullt tro att majoriteten inte alls förstått vad som krävs. Och då skulle jag inte våga lämna dit hunden, och jag förstår om inte heller TS vågar det.

Precis det här.
Jag ser det så himla ofta i räddnings/omplaceringsgrupper också. "Varför har vi inga ansökningar för lilla Buster? Allt han behöver är någon som är hemma jämt, inte har någon annan hund, barn, katt eller andra husdjur men ett stort hundintresse, kontakt med tränare, vana av rasen, lugnt hem på landet och inhägnad trädgård"
Jomensåattehh... de här människorna har redan hund.

 

[SiZo]

Precis det här.
Jag ser det så himla ofta i räddnings/omplaceringsgrupper också. "Varför har vi inga ansökningar för lilla Buster? Allt han behöver är någon som är hemma jämt, inte har någon annan hund, barn, katt eller andra husdjur men ett stort hundintresse, kontakt med tränare, vana av rasen, lugnt hem på landet och inhägnad trädgård"
Jomensåattehh... de här människorna har redan hund.

Och de människorna är dessutom så pass erfarna att de vet hur otroligt svårt det är att få till en fungerande vardag och hur otroligt mycket jobb det är med en sådan hund.

Det är främst lite mer okunniga som väljer en sådan hund - är min erfarenhet iaf. Sen kanske de slutar som väldigt kunniga när de är "klara" med den hunden, men...

 

[Åsa A]

2018 tog jag lite hastigt och lustigt emot en liten omplacering som for illa i dåvarande hem. Hunden var och är trots det relativt glad och en av dom lydigaste och mest följsamma hundar jag haft förutom hans oberäkneliga humör.
Hans humör vänder på en millesekund.

Jag har efter jag skaffade honom även skaffat en tik och en hane till som också får smaka på hans humör.

Vissa gånger är det tydligt att han blir arg för han blir skrämd och rädd och då slutar han så fort man avlägsnar sig och han känner att situationen inte längre är något hot.

Men det är även tillfällen han helt oprovocerat ger sig på mina andra hundar och främst hanen.

Han kan tex hoppa upp i soffan och bli förbannad för han råkar hoppa rakt på en annan hund och startar då slagsmål.

Han kan även starta slagsmål utomhus om ett koppel trasslar sig och han tror det ska göra honom illa då blir han fly förbannad antingen på mig eller på hunden som är närmast och har hamnat i slagsmål även då.

Jag har varit hos veterinären för att göra en undersökning och då stod han och skakade som ett asplöv och försökte bita veterinären gång på gång.

Jag har också blivit biten i foten av honom då jag låg och sov i soffan och råkade sparka till honom lite lätt då blev han rädd och högg mig i foten.


Utöver dom här beteenden och när han inte blir stressad är han otroligt glad och lättsam.
Han är en hund som uppför sig fint ute i samhället tex.
Tittar jag på filmer från promenader och aktiviteter springer han ofta och viftar på svansen och ser så glad ut.
Han hälsar vänligt på människor och tittar bara nyfiket på hundar och har absolut inget agg mot omvärlden så och när han är på det humöret gör det så ont att tänka på att jag önskar han vore död så jag slapp honom


Vad ska jag göra? En del av mig vill bara avliva honom
Omplacera kommer inte på fråga med hans problem.

Min familj säger ofta till mig att hade det här varit en stor schäfer hade den inte levt idag och kallar min lilla hund för psykfallet.

Det jag skulle kunna tänka mig att testa med en sån här hund är att försöka ändra hans förväntan på att det ska göra ont (förutsatt då att han är helt frisk och kry och faktiskt inte får ont vid vissa tillfällen utan bara har en kvarstående minnesbild om att nu händer obehagliga saker). Det borde inte resultera i något negativt, som sämst kanske det inte funkar men då har man i alla fall testat och dessutom inte gjort saken värre.

Hitta en riktigt bra godisbelöning, helst något som han kanske kan tugga/slicka på en stund (tubost eller liknande är smidigt), träna in en signal (ord eller ljud) under helt ostörda förhållanden, när han är glad och positiv, tills det sitter till 100 % i såna lägen, dvs. direkt när signalen kommer förväntar han sig något positivt.

Börja sen använda denna signal vid tillfällen när du hinner se att det kan tänkas bli problem, innan han hinner bli riktigt arg och göra något åt det, tex om han trasslar in sig i kopplet (börja med att göra det när det bara är han och du, inte de andra hundarna, för att göra det så enkelt som möjligt), ge belöningssignalen och belöna länge och rikligt - just att stå och slicka på en tub eller liknande är väldigt effektivt, tar tid och slickandet är dessutom lite lugnande för hunden.

Förhoppningsvis kan man så småningom fånga upp när han är på väg att "rinna över" och vända det till att han kanske inser att det inte behövs att han blir arg.

Att vara livrädd och skaka hos veterinären och även försöka försvara sig, är ju inte helt ovanligt; i såna lägen kan en munkorg vara bra, något man kan lära in i lugn och ro med positiva metoder så att själva bärandet av munkorg inte blir obehagligt.

Jag skulle dock först velat ha en rejäl undersökning av en sån här hund - finns det kanske en smärtproblematik ändå i grunden - jag kunde inte riktigt avgöra om veterinärbesöket ni gjort gav något resultat.

Man kan ju behöva göra en lite mer grundlig genomgång och se om man hittar något, alternativt om man sätter in smärtlindring under en period för att se om det gör någon som helst skillnad. I många fall när det händer så här akut att en hund blir arg så finns smärta som en del av det.

 

[lilstar]

Ja han är ju det
Men ingenting fysiskt hittades då och han såg bra.
Jag har funderat på att gå dit igen men det är många tusen på att röntga och gå igenom hela honom igen när han dessutom i den situationen skakar som ett asplöv och biter efter veterinären.

Senast vi var hos veterinären var i våras när han skulle ta bort tandsten och han var så förbannad på veterinären när han skulle sövas så jag skämdes ihjäl.

Jag har kompostgaller och han får sova varannan natt med mig i sängen och varannan natt ute i soffan och vice versa med dom andra hundar men det är inte harmonisk precis som du skriver.

Veterinärundersökningarna i sig är ju ett lidande för den här hunden. Det måste man väga mot chansen att hitta något som kan åtgärdas och leda till ett harmoniskt liv. Är den chansen tillräckligt stor för att motivera lidandet det skulle innebära?

 

[vilde]

Måste tillägga att en grej han ofta gör eller gjorde rättare sagt då jag inte tillåter det längre, är att han hoppade upp i knät på mig och mina vänner och väl i knät blev han förbannad och morrade och stod stel som en pinne på ens lår.
Han vägrade hoppa ner och vi fick heller inte lyfta ner honom eller röra honom för då högg han efter händerna.
Så vännerna blev rätt skärrade, även dom med hundvana.
Jag har nu förbjudit att han hoppar upp i knät på det viset och då står han och muttrar nedanför.

Han vill så gärna vara med och vara nära men är så rädd.

Vad händer när han självmant gör samma rörelse i andra sammanhang, om han hoppar upp på en stol t.ex.?