Omplacera eller fortsätta kämpa?

[Rumpnissen]

Jag tycker du i allmänhet beskriver min 2-åring exakt. Knäck i öronen, doftfixerad, reaktiv med andra hundar, svårmotiverad. Han blev mycket socialiserad som valp och betedde sig 1000 gånger bättre då . Så det kan mycket väl vara åldern. Och risken är att om du omplacerar och skaffar en annan, så får du ändå göra exakt samma resa igen.

Jag skulle ge det tid. (och väldigt tydligt, vänligt ledarskap) Men känner du att det helt låst sig och ni inte trivs så är det ju bättre att omplacera nu.

 

[Jessica91]

Något som hjälpt mig mycket med just koppelträningen har varit att dom dagar jag känner att jag inte har ork/tid/lust att träna på koppelgående så har jag slängt på hunden dragsele, elastisk lina och dragbälte på mig och istället uppmuntrat hunden att dra. Hunden får bra träningen och man behöver själv inte engagera sig så mycket på promenaden just dom dagarna för att istället lägga krutet på dom promenader då man går med halsband och koppel. Är så klart svårt om man går med barnvagn men det kanske du inte alltid gör?
Jag upplevde i alla fall mer framsteg i koppelträningen när vi gjort på det här sättet. Det är annars lätt att man inte är konsekvent nog på varje promenad om man är t.ex trött eller stressad.

Det är något jag absolut borde prova! Helt klart är det så att jag inte är helt konsekvent i många lägen..
Jag har barnvagnen med typ 9 av 10 promenader.. Tack för tips!

 

[Jessica91]

TS, har du ingenstans dit du kan ta hunden och låta honom vara lös? En ung cocker som inte får springa av sig kan nog ofta bli lite svårhanterbar. De har ett stort behov av rörelse och är ju som sagt en gång avlade för att arbeta lösa i snabbt tempo, men nära föraren. Om du kan hitta en sådan plats kan du ju även träna in inkallningen så att den sitter och då kan hunden kanske vara lös i alla fall med långlina vid promenader där risken att för möten inte är så hög.

Om du skulle satsa på detta föreslår jag att du introducerar en visselpipa i inkallningsträningen. Förutsatt att du inte använt det tidigare kan det bli lite av en nystart och du kan bygga upp visselpipan till något som både är positivt men på sikt även har vissa krav.

Ex inled med att vissla inkallningssignalen varje gång hunden får mat. Snart kommer han att förknippa signalen med att han får mat. Då kan du flytta ut och göra samma i koppel. Vissla och ge godis när han vänder sig mot dig/kommer till dig. Därefter kan du lägga på ytterligare signaler som "sitt", "vänd" osv.

Nedan förslag på bra pipa av märket Acme. Finns på många hundnätshoppar och kostar en hundralapp eller två. Du kan hänga den i ett vanligt nyckelband.

Jag har varit i ett stort hägn ett par gånger med honom. Annars har vi stor inhägnad trädgård på ca 2500 kvm så springa löst får han. Även om jag förstår att det inte är detsamma som att han hade fått springa lös i skogen.
I hägnet fungerar inkallningen i regel ganska bra.
Dom gånger jag släppt honom i skogen sista tiden fungerar också inkallningen ganska hyfsat tills han får upp ett spår... Jag hoppas verkligen att vi ska komma till en punkt där det fungerar att vara lös igen. Vi har alltid kunnat ha alla våra hundar lösa och vi bor på landet så det fungerar oftast att ha lös hund på våra rundor. Åtminstone bitvis.

Jag köpte faktiskt en visselpipa när jag köpte hunden.. Den har dock bara blivit liggande. Ska kanske ta tag i det och börja introducera den. Tack

 

[Jessica91]

Jag tycker du i allmänhet beskriver min 2-åring exakt. Knäck i öronen, doftfixerad, reaktiv med andra hundar, svårmotiverad. Han blev mycket socialiserad som valp och betedde sig 1000 gånger bättre då . Så det kan mycket väl vara åldern. Och risken är att om du omplacerar och skaffar en annan, så får du ändå göra exakt samma resa igen.

Jag skulle ge det tid. (och väldigt tydligt, vänligt ledarskap) Men känner du att det helt låst sig och ni inte trivs så är det ju bättre att omplacera nu.

Tack för ditt svar! Jag vet ju att det är en jobbig ålder och det förhoppningsvis ska börja lugna ner sig lite så småningom. Sen har han haft sina "problembeteende" sen han kom hem till mig som 5 månaders valp. Då tänkte jag att det berodde på att han missat en del viktig socialiseringstid.
Jag ska testa en ny tränare nu i januari så får vi se om jag lyckas få hjälp med min roll som ledare

 

[MML]

Jag har varit i ett stort hägn ett par gånger med honom. Annars har vi stor inhägnad trädgård på ca 2500 kvm så springa löst får han. Även om jag förstår att det inte är detsamma som att han hade fått springa lös i skogen.
I hägnet fungerar inkallningen i regel ganska bra.
Dom gånger jag släppt honom i skogen sista tiden fungerar också inkallningen ganska hyfsat tills han får upp ett spår... Jag hoppas verkligen att vi ska komma till en punkt där det fungerar att vara lös igen. Vi har alltid kunnat ha alla våra hundar lösa och vi bor på landet så det fungerar oftast att ha lös hund på våra rundor. Åtminstone bitvis.

Jag köpte faktiskt en visselpipa när jag köpte hunden.. Den har dock bara blivit liggande. Ska kanske ta tag i det och börja introducera den. Tack

Visselpipa är jättebra att ha till hjälp i träningen! Båda familjens valpar som köpts under senare år (retrievervalpar från seriösa uppfödare) har varit "visselpipe-tränade" redan vid ankomst. Hur enkelt som helst att underhålla, och har aldrig (peppar, peppar) inte fungerat för oss.

När du har honom lös - har du någon super-mega-fantastisk belöning när han kommer till dig? Jag tror inte så mycket på att "vara ledare" i betydelsen att jag ska bestämma och hunden ska "lyda". Däremot vill jag vara en trygg och tydlig individ för min hund, som han litar på att jag har koll. Jag vill också vara värd att lyssna på för hunden - det ska löna sig att lyssna, helt enkelt.

Därför skulle jag (som har mycket matmotiverade vovvar) ta med något riktigt gott när vi skulle ut i skogen, om jag hade osäker inkallning. Jag skulle ge en liten, liten smakbit - så att vovve vet att jag har något smarrigt - och sedan släppa lös. Sedan skulle jag göra flera lätta inkallningar (med lite störning, kort avstånd, när hunden inte är så upptagen med annat o. s. v. ) och varje gång bli superglad när vovve kommer och belöna med det fantastiska godiset. Verkligen arbeta in att när jag visslar och du kommer jättefort - då blir det fest!

Dotterns hund hade en kort period när han var lite typiskt unghundstrotsig och tyckte att han visste bäst själv. Då tycker jag att vi fick mycket bra råd av vår instruktör, som jag försöker att alltid tänka på i träningen. Dels - hunden vet inte vad vi tränar på. Det är därför bättre att ändra planen och träna på det som behövs och där vi kan lyckas för dagen, än att träna något som vi misslyckas med och som gör mig besviken, hunden frustrerad, och som kanske egentligen mest tränar hunden på att inte lyssna på mig. Det andra som jag bär med mig är att hunden är med mig, och vill träna med mig, om jag är tillräckligt intressant för honom. Struntar han i mig så behöver jag bli roligare/ladda mitt värde i hans ögon, och då får jag fundera på hur jag gör det. I bland kanske det är lägre krav som är svaret, i bland kanske tvärt om högre krav är vad som behövs. Godare godis, eller lekbelöning, eller byta miljö till någonstans med mindre störningar. Egentligen är det så enkelt (och så svårt) - lyssnar inte hunden, så är det för svårt/för tråkigt/för omotiverande, och jag måste ändra något och hjälpa hunden att göra rätt.

Jag säger nu inte att det här fungerar för alla hundar - säkert beror det på både individuella skillnader och även vad det är för ras/raser, hur de arbetar i förhållande till människor o. s. v. Jag ville bara dela med mig av lite sådant som hjälper mig, även om jag (lyckligtvis!) klarat mig undan allt för omfattande "problem".

 

[Jessica91]

Visselpipa är jättebra att ha till hjälp i träningen! Båda familjens valpar som köpts under senare år (retrievervalpar från seriösa uppfödare) har varit "visselpipe-tränade" redan vid ankomst. Hur enkelt som helst att underhålla, och har aldrig (peppar, peppar) inte fungerat för oss.

När du har honom lös - har du någon super-mega-fantastisk belöning när han kommer till dig? Jag tror inte så mycket på att "vara ledare" i betydelsen att jag ska bestämma och hunden ska "lyda". Däremot vill jag vara en trygg och tydlig individ för min hund, som han litar på att jag har koll. Jag vill också vara värd att lyssna på för hunden - det ska löna sig att lyssna, helt enkelt.

Därför skulle jag (som har mycket matmotiverade vovvar) ta med något riktigt gott när vi skulle ut i skogen, om jag hade osäker inkallning. Jag skulle ge en liten, liten smakbit - så att vovve vet att jag har något smarrigt - och sedan släppa lös. Sedan skulle jag göra flera lätta inkallningar (med lite störning, kort avstånd, när hunden inte är så upptagen med annat o. s. v. ) och varje gång bli superglad när vovve kommer och belöna med det fantastiska godiset. Verkligen arbeta in att när jag visslar och du kommer jättefort - då blir det fest!

Dotterns hund hade en kort period när han var lite typiskt unghundstrotsig och tyckte att han visste bäst själv. Då tycker jag att vi fick mycket bra råd av vår instruktör, som jag försöker att alltid tänka på i träningen. Dels - hunden vet inte vad vi tränar på. Det är därför bättre att ändra planen och träna på det som behövs och där vi kan lyckas för dagen, än att träna något som vi misslyckas med och som gör mig besviken, hunden frustrerad, och som kanske egentligen mest tränar hunden på att inte lyssna på mig. Det andra som jag bär med mig är att hunden är med mig, och vill träna med mig, om jag är tillräckligt intressant för honom. Struntar han i mig så behöver jag bli roligare/ladda mitt värde i hans ögon, och då får jag fundera på hur jag gör det. I bland kanske det är lägre krav som är svaret, i bland kanske tvärt om högre krav är vad som behövs. Godare godis, eller lekbelöning, eller byta miljö till någonstans med mindre störningar. Egentligen är det så enkelt (och så svårt) - lyssnar inte hunden, så är det för svårt/för tråkigt/för omotiverande, och jag måste ändra något och hjälpa hunden att göra rätt.

Jag säger nu inte att det här fungerar för alla hundar - säkert beror det på både individuella skillnader och även vad det är för ras/raser, hur de arbetar i förhållande till människor o. s. v. Jag ville bara dela med mig av lite sådant som hjälper mig, även om jag (lyckligtvis!) klarat mig undan allt för omfattande "problem".

Tänker att jag ska ge visselpipan en chans!

Det är precis så jag gör när jag har honom lös. Jättegott godis, många korta, enkla, inkallningar där jag blir superglad och ger köttbullar när han kommer. Någon enstaka gång när han inte kommit direkt har jag istället börjat springa åt andra hållet och då har han kommit som ett skott. Förutom när han fått upp ett spår. Mina korta inkallningar kan fungera 10 gånger på raken för att sen plötsligt se honom dra iväg på spår.. och då varken hör eller ser han mig. Hans styrka är att han alltid kommer tillbaka till mig över om det kan dröja och att han är långt inne i skogen där jag inte ser vad han gör.

Vi har egentligen goda förutsättningar för att kunna få det att fungera. Jag är ändå hyfsat kunnig, han är (på äkta spanielvis) mycket matglad och väääldigt fäst vid mig. Förutom när vi är ute på promenad så är han mitt ständiga plåster.

Det låter som att du och jag har en ganska lik syn på hur att vara "ledare" är. Jag vill inte ha en kuvad hund som lyder varje liten vink för att han inte vågar annat. Utan jag vill att vi jobbar ihop och när jag skriver att jag vill bli en bättre ledare så menar jag mer att jag vill lära mig vägleda honom och vara hans trygghet som har koll på läget.

Kloka tankar om träningen. Just nu har jag pausat lite och lägger in lite träningsmoment när jag känner att vi båda fixar det. Det har blivit mycket frustration mellan oss, främst under sista kursen vi gick där jag inte fick kontakt alls i stort sett.

 

[MML]

Tänker att jag ska ge visselpipan en chans!

Det är precis så jag gör när jag har honom lös. Jättegott godis, många korta, enkla, inkallningar där jag blir superglad och ger köttbullar när han kommer. Någon enstaka gång när han inte kommit direkt har jag istället börjat springa åt andra hållet och då har han kommit som ett skott. Förutom när han fått upp ett spår. Mina korta inkallningar kan fungera 10 gånger på raken för att sen plötsligt se honom dra iväg på spår.. och då varken hör eller ser han mig. Hans styrka är att han alltid kommer tillbaka till mig över om det kan dröja och att han är långt inne i skogen där jag inte ser vad han gör.

Vi har egentligen goda förutsättningar för att kunna få det att fungera. Jag är ändå hyfsat kunnig, han är (på äkta spanielvis) mycket matglad och väääldigt fäst vid mig. Förutom när vi är ute på promenad så är han mitt ständiga plåster.

Det låter som att du och jag har en ganska lik syn på hur att vara "ledare" är. Jag vill inte ha en kuvad hund som lyder varje liten vink för att han inte vågar annat. Utan jag vill att vi jobbar ihop och när jag skriver att jag vill bli en bättre ledare så menar jag mer att jag vill lära mig vägleda honom och vara hans trygghet som har koll på läget.

Kloka tankar om träningen. Just nu har jag pausat lite och lägger in lite träningsmoment när jag känner att vi båda fixar det. Det har blivit mycket frustration mellan oss, främst under sista kursen vi gick där jag inte fick kontakt alls i stort sett.

Jag har ingen direkt erfarenhet av spaniels, men jag funderar lite på hur de är avlade för att arbeta. De "ska" ju söka av området för dofter, går det att använda sig av det i träningen på något sätt? Om ni går något spår tillsammans, ökar det ert samarbete eller ökar det hans känsla av "kan själv" så att han blir än mer benägen att dra på spår? Jag kan tänka mig att det är det senare, men det var bara en tanke som dök upp hos mig.