Ni med omplaceringar!

[KopparbergsEmme]

Hur var det för er att "ta en omplacering"?
Varför?
Hur gjorde ni för att välja hund?
Problem?

Misstänker att det finns en hel del människor här på Buke som har omplaceringar och jag vill helt enkelt höra ERAN historia. Gärna en bild också!

 

[Lady_A]

Sv: Ni med omplaceringar!

Jag var så otroligt sugen på att ha en hundkompis igen, men pluggade redan då till veterinär och hade INTE tid och råd. En kompis hade fått nys om att kenneln hon jobbat på behövde ett hem åt en 3årig hane och sedan började övertalningskampanj deluxe. Tillslut gick jag med på att titta på honom, som snabbt blev ta honom på prov. (det var ju ändå en spaniel även om inte den spaniel jag hade tänkt mig) Har inte ångrat mig en gång sedan dess och på något vis har ändå både tid och pengar räckt. Han var ju vuxen och van att va själv, vilket givetvis bidrog.

Här kommer en bild på mitt lilla underverk, fyller sju i vår:

 

[lady_vip]

Sv: Ni med omplaceringar!

Jag fick en tik av samma ras som den jag hade innan av min uppfödare. Det visade sig att denna tiken gav valpar med olika sjukdomar och hon ville då inte ta fler kullar. Dessutom hade hon fler hundar och kände att denna hunden kom alltid sist eftersom hon är en sån som nöjer sig med mindre.

I samma veva upptäcktes det att min dåvarande hund hade svåra allergier och uppfödaren ville gärna kompensera mig.

Så jag fick en väluppfostrad hund med championat, röntgad osv. Dessutom har hon det hårlaget jag ville ha från början, så jag är väldigt nöjd med henne. Fortune, som hon heter, har växt väldigt mycket sen hon kom hit, säkert mycket för att här inte är fullt lika många hundar. Men hon är också en känslig individ och det var inte de andra hundarna min uppfödare hade så då blev det lätt att hon drogs med i samma ström...

Problem har vi väl inte haft direkt, märkte efter ett halvår att hon inte gillar småhundar när hon höll på att käka upp en pomerainian mitt framför ögonen på mig, då fick jag berättat för mig att de hade tydligen haft ett gäng dvärgschnauzrar som hade terroriserat dem där hon bodde förr

Ja, och sen var hon ju inte van vid allt småvilt eftersom hon flyttade från Dalarna till Skåne, det tog ett tag innan det la sig...

Här första sommaren, strax efter att jag fick henne, Fortune närmst.

På sin första hjortjakt.

 

[Hazel]

Sv: Ni med omplaceringar!

Det var min kompis hund, jag har kännt honom sen valp. På nyår för två år sedan bet en annan hund honom. Det tog sig illa och ett tag senare fick dom operera bort ena ögat. Efter det märke kompisen klara förändringar i hans personlighet. Han hade det jobbigt med dom andra två hundarna i huset eftersom han inte såg när dom kom springande (dom är ganska buffliga) han gick omkring och verkade orolig.

Jag tog över honom strax efter op. Han trivdes här direkt och har gjort sen dess. Det är en gammal gubbe, snart 9. Men det märks inte direkt. Han passar mig perfekt. Och jag tror faktiskt nästa hund blir en omplacering med

farten och glädjen är det inget fel på även om man är enögd

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni med omplaceringar!

Varför?

För att jag dels gärna hjälper en hund i behov av nytt hem, dels för att jag har svårt att vara hemma så länge som en valp kräver.

Mina senaste fyra hundar har varit omplaceringar, och jag söker ju efter en femte nu.

Hur jag gjorde för att välja hund, vet inte riktigt hur du menar? Välja ras etc, eller sen välja individ? Ras etc visste jag ju innan, jag har både lagt ut sökes-annons, samt svarat på annonser. Även tagit kontakt med uppfödare och 'spritt ryktet', samt kollat rasklubbarnas omplaceringssidor.

Sen när jag hittat någon som i teorin låter lämplig har jag åkt och träffat den, och låtit mina ev hundar jag hade då träffa den. Stämmer allt har den följt med mig hem. Ibland har jag hittat det jag vill ha ganska fort, ibland har jag letat länge, som längst letade jag i 1½ år innan jag hittade rätt.

Problem finns det, eller nackdelar. Man får någon annans uppfostran eller brist på dylik, och beroende på hund så kommer ju en del med problembeteenden. Som man har fått jobba på och lösa. DU får nog fråga lite mer specifikt vad du vill veta?

Bilder kan jag leta upp sen, men jag har haft tre omplaceringsgreyhounds och har en riesen nu.

#1 'Lillen' var en tvåårig hane som på livstids diskats från kapplöpningsbanan pga olämpligt uppförande. Han ville leka och gruffa med de andra hellre än att springa. Var inga problem alls, var lös i skog och mark, gick bra ihop med min lilla luddboll jag hade då. Däremot visade han sig inte fungera i lägenhet tyvärr, och fick flytta igen =/ Det hade gått att lösa om jag bara fått lite tid, men dum-i-huvudetkärringen ovanför klagade på att han lät när han var ensam (inga andra grannar sade sig ha hört något, ens de som bodde närmare) och den förbannade människan stoppa KORV genom brevinkastet när han lät. Då började han ju - såklart - yla, för då kom det korv (jag var dessutom vegetarian så korv var ju jackpot). Och eftersom kärringen klagade, så valde jag tyvärr att låta honom flytta hellre än att riskera bli vräkt. Det där var ju dock inte hundens fel.

#2 'Bork' var en 6-årig greyhound, pensionerad kapphund, fick en muskelbristning och pensionerades från banorna. Hade bott i hundgård innan. Inga problem alls acceptera lilla luddbollen, inte heller katterna, tog en kort invänjningsperiod bara. Han såg nog mig som Florence Nightingale och blev extremt mattebunden, första åren gick han som en skugga efter mig och var som en valp, ynkade när jag var på toaletten. Hade separationsångest och pysslade ffa i början med den del förödelse och pinkande om han blev ensam, om man så bara gick ut med soporna. Detta blev gradvis bätte och upphörde helt när nästa kom.. Ja, och så pinkade han på julgranen då Himla snälla människor som ställde in ett pinkträd när det var kallt ute tyckte han.

#3 'Millis' också det en pensionerad kapphund, 3½ år gammal, haft fyra hem, söndertränad som ung, och huvudet ville mer än kroppen klarade. Återköpt av uppfödaren som försökt omplacera henne två ggr men hon studsat båda gångerna. Han hade seriöst övervägt avlivning för att hon skulle slippa jojja runt mer. Nu hade han krav på greyhoundvant hem, och det var jag ju. Så fick ta över henne på villkoret att OM jag av någon anledning inte kunde/villa ha henne kvar så skulle jag avliva henne. Hon var kattvan och småhundsvan och var inga problem alls med luddbollen eller katterna (inne). Däremot var det lite inkallningsbesvär i början, och hon var aldrig helt tillförlitlig ute om det kom småvilt.

#4 'Utter' är en riesenherre som kom som fyraåring. Omplacerad pga tidsbrist officiellt men hänt lite mer också. Väldigt mycket hund, väldigt energisk och vi har ffa fått arbeta på självförtroende och allmänt uppförande, samt att få in GLÄDJE i arbetet. Hade aldrig sett en katt när han kom, var nada problem med katterna alls, gick rakt in och betedde sig som han alltid bott med katter. Han har en del osäkerhetsproblembeteenden kvar dock, men är i övrigt en kanontrevlig hund.

Bork blev 12 år gammal och avlivades pga kronisk leversvikt som behandlats framgångsrikt ett par år men han började falla ur och tackla av och fick somna. Millis blev 9 år, somnade igår pga artros vid en gammal fraktur i en tåled. Lät henne somna innan hon skulle bli dålig på riktigt och gå ner sig. Utter sitter bredvid mig med en julig pipleksak i munnen och väntar på att jag ska tala om hur fiiiin den är

 

[Thelma]

Sv: Ni med omplaceringar!

Jag har en labrador som egentligen är importerad för att bli avelstik, men hon blev utdömd. Jag föll för hennes charm och dessutom så var hon riktigt bra grundtränad. Hon var 7 månader när jag köpte henne.

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni med omplaceringar!

Bilderna då:

Millis & Utter

Första dagen hemma med Utter:

Älskade Millis:

Bork och Millis i början när Millis precis kommit
http://hem.passagen.se/waikele/millisbork040419-2.jpg (Kan inte direktlänka, krånglar det ta bort http:// och försök igen)

Bork, Millis och 'luddbollen' (Luddbollen, Bella är köpt som valp)
http://hem.passagen.se/waikele/allatrehundarna.jpg

Bork
http://hem.passagen.se/waikele/bork040415.jpg

Lillen:
http://hem.passagen.se/xyplex/lillen3.jpg

 

[escodobe]

Sv: Ni med omplaceringar!

Min första hund, en dobermanhane hade jag följt sen parning men jag skulle ABSOLUT inte ha nån doberman, över min döda kropp! Han återlämnades till kenneln vid fyra månaders ålder men de hade magsjuka härjadande bland hundarna och ville inte att han skulle drabbas så de frågade om jag kunde se efter honom ett par dar.
Behöver jag tala om att han stannade? Avlivades dock vid 2½år ålder pga dålig mentalitet. (nästan hela kullen drabbades)

Nästa hund var en sexårig dobermantik, jag hade just fått hem min rottisvalp och brann av träningslängtan men det är inte mycket man kan göra med en 8 veckors valp... Skulle till hundstallet bara för att hälsa på och där fanns tiken. Jag har sett hundratals hundar i de där burarna genom åren utan att ta med nån hem, men den där tiken VAR MIN HUND. Plockade ut henne och gick en runda och upplyste förestånadren om att jag tänkte ha henne.
Hemma hälsade hon snabbt på valpen och rullade sen ihop sig på min kudde och sov.
Hon var inte rumsren, matfixerad, skadad och sjuk pga vanvård. Kostade mig en förmögenhet i veterinärvård genom åren.
Men hon visade sig vara en kanonhund - bättre hund har jag aldrig haft, både mentalt, utseendemässigt, stam, meriter och vad det gäller "connection" oss emellan. Hon avlivades pga sjukdom hösten hon skulle fylla elva.

Jag letade omplacering när jag köpte tibben, han är inte omplacering men var kvar hos kenneln till han var sex månader.
Han är nog den av hundarna som krävt mest jobb av alla. Han kunde inte vara ensam - jag la ner 5 timmar om dan i flera månader på ensamhetsträning och han kan fortfarande inte vara helt ensam utan rottisen. Han stressar otroligt när det gäller att se/lukta andra hundar på avstånd (Har han hälsat så är han kolugn) och det senaste påhittet är att skälla på skumma typer. För varje problem vi löser dyker ett till upp, verkar det som. Men han är otrolig go och helt underbar på många plan. Redan dagen efter att han kommit från kenneln och i princip bara sett skogsmiljö åkte han spårvagn och gick i koppel i stan som han aldrig gjort annat:-).

 

[KopparbergsEmme]

Sv: Ni med omplaceringar!

KL

Intressant läsning från er alla.
Detta ämne har helt plötsligt intresserat mig och jag är väldigt nyfiken att höra både positiva och negativa grejer!

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni med omplaceringar!

Det positiva är ju eg samma som vilken hund som helst, det negativa är risken att få etablerade problembeteenden, som kan vara VÄLDIGT svåra att lösa, i vissa fall omöjliga, då de är just etablerade och invanda.

Nu kan man ju få problembeteenden med en valp med, inkl sådana som är svårare att lösa. Men man har större chans få en valp rumsren/icke skotträdd/säker på inkallning/bra med barn/jaktren/osv än om man får hem en vuxen hund med ett/flera av problemen redan befästa.

Annat på plus & minusfronten är att med en valp har du pluset i att kunna forma själv, men minus i att det dels tar massvis med tid och kräver man kan vara hemma läääänge med den, och det tar lång tid innan man kan 'träna' regelrätt. Minus med en omplac är som nämnts att du tar över någon annans uppfostran och formning, pluset är att du ofta kan träna ganska direkt, och det krävs mindre 'vara hemma' period. OBS dock att det kan bli nästan lika lång vara hemmaperiod med omplac med lite otur om du får en med exvis separationsångest/separationsproblem.

Osv osv, för varje plus finns ett minus, i båda fallen. Tar man en hund som omplaceras pga allergi, ändrade förhållanden etc minskar risken för att man ska få en bunt problem på köpet, jämfört med om man tar en hund som omplaceras för den farit illa och/eller har sådana problem att familjen inte kan ha den kvar. Dock, så det som är stooort problem för en människa kan vara inget problem alls för en annan ( t ex sådant med vara ensam hemma, jätteproblem för familjen som heltidsarbetar borta, inga problem för familjen där någon alltid är hemma). Samma med lösa problem, det som för en person är ett olösligt problem kan för en annan person vara lättlöst.

Till syvene och sist handlar det ju om rätt hund till rätt ägare. Oavsett om det är valp eller en omplacering. Och en vuxen hund är inte rätt och slätt oformbar, nog formas de av/via sin ny ägare i vuxen ålder, men man kan inte räkna med att kunna forma den som man vill, eller lösa alla problem. Och man ska välja ÄNNU MER noga när man väljer vuxen hund. Man har dessutom större chans då att få den sorts hund (mentalt etc) man vill ha. En valp är en chansning, man kan aldrig garantera hur den blir. En vuxen kan du lättare välja exakt den hund du vill ha (lugn/aktiv, vaktig/ovaktig etc), men de är svåra/re att finna. Den 'perfekta hunden' omplaceras sällan, men återigen - det som är operfekt för någon kan vara perfekt för någon annan efter lite jobb =)

 

[escodobe]

Sv: Ni med omplaceringar!

Till syvene och sist handlar det ju om rätt hund till rätt ägare. Oavsett om det är valp eller en omplacering. Och en vuxen hund är inte rätt och slätt oformbar, nog formas de av/via sin ny ägare i vuxen ålder, men man kan inte räkna med att kunna forma den som man vill, eller lösa alla problem. Och man ska välja ÄNNU MER noga när man väljer vuxen hund. Man har dessutom större chans då att få den sorts hund (mentalt etc) man vill ha. En valp är en chansning, man kan aldrig garantera hur den blir. En vuxen kan du lättare välja exakt den hund du vill ha (lugn/aktiv, vaktig/ovaktig etc), men de är svåra/re att finna. Den 'perfekta hunden' omplaceras sällan, men återigen - det som är operfekt för någon kan vara perfekt för någon annan efter lite jobb =)

Exakt! En valp skulle jag kunna köpa osedd från en bra uppfödare - något jag aldrig skulle göra med en vuxen hund. Där vill jag kunna klämma och känna och försätta hunden i lite olika situationer innan jag bestämmer mig helt.
Men där har man istället förmånen att "se vad man får" på ett helt annat sätt än med en valp. Jag skulle dessutom kunna tänka mig betala MER för en bra vuxen hund än för en valp, något som de flesta verkar tycka tvärt om med.
Vuxna hundar ska helst vara gratis

Vad det gäller problemen med tibben så misstänker jag att de skulle vara mindre frustrerande om jag inte haft hund tidigare eller haft hund av liknande raser.
Nu tycker jag ju att han ska göra som jag vill bara "för att han SKA det" vilket han inte håller med om.

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni med omplaceringar!

Jag tycker priset för en omplacering beror väldigt mycket på varför hunden omplaceras, och hur hunden är.

En okomplicerad, väluppfostrad och sund omplacering ser jag inga problem betala rejält för, däremot en vuxen ouppfostrad hund, en hund med problembeteenden etc - där anser jag att det ska vara en synnerligen symbolisk summa. (Sen gör jag avsteg från det där ibland, betalade enligt mina normer alldeles för mycket för riesenherrn, men blir man kär så blir man *s*). Och jag har ju läst omplacannonser nu ett bra tag, och mer än en gång fascinerats av prissättningen - åt båda hållen. ANLEDNINGEN till prissättningen är fascinerande med, t ex att 'vi vill ha XX tusen, för hunden har ju kostat oss massa pengar, vi har lagt ner massa pengar på den'. Det anser jag generellt är ett avigt resonemang när det handlar om en hund som omplaceras pga problembeteenden. Klart de haft kostnader för hunden, men det har man ju alltid, det vet man ju när man skaffar valp. När man sen inte klarar av hunden känns det så avigt att tycka att 'han har kostat si och så mycket under den tid vi haft honom, så därför vill vi ha si och så mycket'.

Däremot om det är andra kostnader inte direkt kopplade till bara vanliga 'hålla hund-kostnader' anser jag det mer motiverat att ha det som prisskäl. Om husse/matte omplacerar en välutbildad hund som de gått kurs efter kurs med, och hunden har förmågor/kunskapor utöver 'normalhyfs' så är ju det givetvis värt en (hel) del.

Men man förvånas som sagt över prissättningen åt båda håll. Kanonfina hundar skänks bort eller säljs för en liten slant, bara de får ett bra hem, och problemhundar - gärna i värsta slyngelåldern med - som inte är röntgade, testade eller tränade i någon större grad och med nöd och näppe klarar det 'grundhyfs' de borde - de kan folk vilja ha 80% av valppriset för t ex. Finns verkligen alla varianter.

Mina greyisar har samtliga varit gratis, i B.s fall känns det rimligt, men de andra två hade jag absolut kunnat betala för och ganska rejält pris, men där valde äg/uppf att överlåta utan kostnad. U har jag betalat halva valppriset för, vilket jag eg anser var/är ett överpris, men hjärtat fick bestämma Hade U varit problemfri och vältränad och mer 'i fas med åldern och rasen' etc hade jag utan tvekan ansett honom vara värd valppriset även som fyraåring.

Så, jag anser ibland att vuxna omplac ska vara 'i princip gratis' och ibland att de är väl värda (och är beredd att betala) valppriset. (I teorin mer, men det blir i teorin för då är hunden en sådan typ som jag eg inte söker, jag behöver ingen superutbildad, tävlad etc hund - skulle jag söka det skulle jag absolut vara beredd att gå långt över valppris dock)

Glömde - mentaliteten anser jag spelar in med. Och då tänker jag inte på dålig mentalitet rakt av i meningen aggressiv etc, men t ex om hunden har en mycket vek, nervös mentalitet medan rasen föreskriver en trygg, modig och framåt hund, så anser jag det påverkar priset med, även om hunden i sig inte har några andra uttalade problembeteenden etc.

Så, himla massa faktorer som styr vad jag anser man ska ta/ge för en omplac.

 

[escodobe]

Sv: Ni med omplaceringar!

Ja, det var därför jag skrev en bra vuxen hund.

 

[Skogstrollet]

Sv: Ni med omplaceringar!

Jag hade en goldentik tidigare som vid höftröntgen visade sig ha rent ut sagt askassa höfter plus benpålagringar. En väldigt levnadsglad hund med mycket energi i! Vi hade då tränat jaktapportering ett år med bra resultat, men vardagslivet med en sån arbetsnarkoman var minst sagt ansträngande.

När jag ringde och berättade för uppfödaren om röntgenresultatet beklagade hon och berättade sen att hon hade en tik "över" som inte passade in i flocken. Jag fick henne gratis om jag ville...
Första reaktionen var "hell no...! inte en till...!". Men, tankarna malde och eftersom min dåvarande hund inte hade så mycket tid kvar och det kanske vore kul att ha en kompis den sista tiden och jag fick något att pyssla med efter att hon var borta - så åkte jag iaf och "tittade".

Loka mötte mig i hallen genom att lugnt och värdigt gå fram till mig, resa sig på bakbenen, försiktig lägga tassarna mot mitt bröst och nosa mig på hakan. Hennes blick var mjuk och hela hunden utstrålade... ja nästan lite "ingen tycker jag är speciell". Uppfödaren hade svårt för henne erkände hon, träningen funkade inte alls och hunden hamnade i skymundan. Hon var friröntgad och ögonlyst UA, hade haft en valpkull och var därför (sas det) mager och tunn i pälsen. Men i övrigt frisk. Jag skulle inte ha köpt en ny valp i från den uppfödarens och var inte intresserad av en ny golden heller, men iom att den här var "packad och klar" och passade mig så slog jag till.

Första gången jag såg henne:


Eftersom hon var raka motsatsen till yrvädret hemma så gick jag med på att ta henne. Och det funkade klockrent... Hon lekte med yrvädret men var samtidigt storasyster (tre månader äldre) och hjälpte mig att dämpa vilddjuret när det blev för mycket härjande. Ett halvår hade jag två vackra goldenflickor.

Flåsiga efter lek.


Idag har jag bara Loka kvar. Efter en tid började hon få klåda och mjällade vilket efter tidskrävande undersökning visade sig vara allergi mot kvalster.

Jag fick hem en "hundgårdshund" som snodde allt ätbart hon bara kunde komma åt (heta stekpannor hindrade henne inte), inte förstod vitsen med att samarbeta med en människa när hon klarade sig så bra på egen hand och som hade noll förväntningar på sin omgivning...

Hon har genomgått en personlighetsförändring sedan dess. Idag törs hon ta plats.

Färsk bild:

 

[anja23]

Sv: Ni med omplaceringar!

Nämen oj vad lite päls hon hade från början, en ynklig liten fana på svansen! Syns knappt att det är en golden.

Nu verkar hon ju ha riktigt fin päls

 

[eldione]

Sv: Ni med omplaceringar!

Varför?
Jag pluggar och har/hade inte riktigt den tiden som en valp kräver så jag ville därför ha en äldre hund som redan var ensamhetstränad men ingen problemhund.

Hur gjorde ni för att välja hund?
Jag hade redan bestämt att det skulle vara en dalmatinertik på minst ett år och hade letat efter det ett tag när min hunds annons kom upp. Jag hade kontakt med ägaren ett tag men eftersom jag hade ganska mycket i skolan och de bodde en bit bort så hade jag inte möjlighet att åka och hälsa på utan vi gjorde en chansning och jag åkte och hämtade henne med en prövotid på två månader.

Problem?
Man kan inte låta bli att undra om vissa saker som tex koppelgående, jaktlust och utfall mot andra hundar hade varit annorlunda om jag hade haft henne som valp. Men samtidigt så finns det hur många personer som helst som har hundar som är lika gamla som de haft från det att de var valpar och det är inte bättre så det är inte säkert. Hon omplacerades inte som problemhund och är inte heller någon, hon är bara ung fortfarande
Hon var 15 månader när jag köpte henne och nu har jag haft henne i drygt ett år. Förra ägaren kände inte riktigt att Sally var rätt hund för henne och jag tror att det var för att hon var menad till mig
Jag ångrar mig ofta men hon är världens härligaste hund

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni med omplaceringar!

Ja, det var därför jag skrev en bra vuxen hund.

Jo, absolut. Dock har jag märkt att 'bra' betyder olika saker för olika människor.

Har suttit och lyssnat på timslånga beskrivningar av beteendeproblem hos hunden, och sedan har de kommit till prisdelen och sen motiverat priset med 'det är ju en bra trevlig hund med fin stamtavla'.

Och absolut kan hunden vara en bra hund, bara hamnar på fel ställe etc. Men man inser att 'bra hund' har olika betydelse, därav mitt 'långa' svar ang prissättningen. Men jag tror att du och jag är helt överens med vad en bra hund är =)

Eg ska man nog försöka skilja på omplacering och försäljning lite, nu hamnar ju alla icke-valpar automatiskt i 'omplaceringskategorin', men jag anser nog att en meriterad brukshund utan problem eg snarare säljs än omplaceras så att säja?

 

[Skogstrollet]

Sv: Ni med omplaceringar!

Tack! Hon var för ung när hon fick sin kull och jag tror att hon har tagit ikapp det nu efteråt hos mig. Hon har breddat ganska bra dessutom. Bättre foder och lite annat har nog gjort sitt till också.

 

[Haukur]

Sv: Ni med omplaceringar!

Omplacering och omplacering, hon var vuxen när jag fick henne i alla fall

Jag ville ha en vuxen hund eftersom jag jobbade och inte hade sambo eller dylik, det var helt enkelt omöjligt att vara valpledig tillräckligt länge. Hade egentligen kikat länge efter en hund men behovet blev "akut" när min Riesentik fick somna in förra våren.
Kikade runt en hel del på blocket men hittade inte det jag sökte. Var ute efter en korthårig vinthund, greyhound eller whippet, en tik och helst ganska ung men ingen valp. Var och tittade på ett par tikar men den ena klickade det inte alls med och den andra visade sig vara kattmördare.
La då letandet lite på hyllan tills jag en dag av en slump hamnade på NeverNeverLands sida och där låg tre hundar som passade mina kriterier. Men jag ville inte ha en utländsk hund med alla sjukdommar och problem. Ringde upp min veterinär för att diskutera saken och efter att ha fått grönt på sjukdomsbiten började jag luska mer. Anmälde mig sedan som intressent på ospecificerad hund, skrev bara vad jag sökte. Blev uppringd av en tjej i föreningen som till min stora lycka föreslog den snyggaste hunden på hela hemsidan, henne som jag blivit kär i från början men som jag inte ville be om eftersom jag ville att de skulle föreslå en hund som de trodde passade in i mitt liv.
Efter en månad, i början på semestern, kom hon sen till Sverige och bättre hund (till mig) finns nog inte! Så otroligt cool, inte rädd för någonting, har från första dagen följt med på allt möjligt tok och alltid bara tyckt att allt är jättekul. Hon älskar alla människor och alla situationer. Är pigg och glad samtidigt som hon är jättejättecool. Helt klart en fullträff.

Har faktiskt inte haft några problem alls med min Kirsty. Allt, allt, allt har bara rullat på och fungerat jättebra, jag har inte ångrat mig en sekund.

Hon var 13 månader när hon kom till mig och hade bott på ett rescuecenter sen hon var 6 månader. Innan dess levde hon med travlers men hon verkar aldrig ha blivit illa behandlad även om hon kasnke inte haft den bästa starten i livet.

Alldeles dagsfärsk bild på busloppan som bara lever livet:

 

[MrsScabtree]

Sv: Ni med omplaceringar!

Jag letade egentligen valp från början och kunde absolut inte tänka mig en omplacering, men så en kväll satt jag och slösurfade och hamnade av en slump på en hemsida med en kennel som omplacerade en 3 årig tik .
Det kanske låter jättefjantigt, men jag fick en så oerhört starkt inituativ känsla (stavning?) att jag måste ha den jycken!

Jag mailade ägare fort som attan och fick reda på att hon vart bortlovad till en annan...åhnej, ångest ångest. Det visade sig dock senare at jag kunde få ta henne på prov om jag ville, OM jag ville! Vi tog flyget till Luleå och hämtade hem henne , hon var helt grön både träningsmässigt och miljömässigt och anledningen till att hon såldes var för att hon inte trivdes att bo i hundgården. Nåja, hon han väl bo 2 dagar hos oss innan jag bestämt mig för att hon fick stanna.

Egentligen har jag bara positivt att säga om just Grima (som från början kallades Disha) . Hon kom från dom norrländska ödeskogarna ( ) in i "stadslivet" och har anpassat sig oerhört fort. I början reagerade hon väldigt mycket på ljud, vi fick tex inte skratta , då blev hon som tossig och undrade vad fasiken vi lät sådär för? Alla ljud från tv inspekterades MYCKET noga och det var jättekonstigt att det gick omkring främmande hundar överallt? Kan berätta hur mycket som helst. Idag är hon iaf väldigt stark i miljö och helt klart en helt underbar hund! Rent tävlingshunds/kvalitetsmässigt är hon definitivt mycket mer än vad jag kunnat hoppas på och hon förvånar nog både mig och tränaren vilken fin hund hon är för varje träningspass. Utöver det är hon jordens underbaraste familjehund. Hon är klockren med min syster och brorson, gudasnäll mot vänner och familj och SÅ kelen . Ibland kan jag känna att faaan att jag inte fick henne som valp, men nu är hon här och förhoppningsvis ska vi få många år ihop. Min lilla prinsessa