Modersrollen

[Trani]

Du tror ju inte på det jag menar - att det är väldigt få - om ens nån som ångrar sina barn. Det är min åsikt, så tror jag. Jag säger inte att det är sanningen men det är vad jag tror. Du väler alltså att inte tro på det, du tror istället att man kan ångra ett barn, kanske att det tom är ganska vanligt? Hur som helst tror vi inte samma, vem är boven här, vem är bisarr? Varför är ag bisarr som inte tror på samma sak som du, men du är det inte för att du inte tror på samma sak som jag?

Återigen vill jag påpeka att ag inte hävdar att det är omöjligt att ångra sitt barn.

Att jag inte håller med dig i din åsikt är inte samma sak som att jag inte tror på dig - jag tror på att du tror som du säger att du gör.

I sakfrågan ("förekommer det att folk ångrar sina barn") så anser jag det trovärdigare med de berättelser som folk delgett här om specifika fall de har sett, än din åsikt som du inte backar upp med annat än att påstå att du inte själv har valt att tro det du tror ().

 

[Hyacinth]

Förstår. Men vad gör man då? Barn ska ha villkorslös kärlek, det finns liksom inga undantag? Söker man inte hjälp? Eller är det då det är okej att gå och ångra sitt barn i 18 år och sen kapa kontakten? Adoptera bort vid unga år om det är så extremt? Känns så knepigt och så svårt att förstå...

Ja du, barnet var ju inte materiellt försummat, så man gör ingenting.
Hen beskrev det som att växa upp hos en granne. En opersonligt rätt trevlig människa där man ändå alltid är lite i vägen och inte passar in.
Det var 60/70-tal, så det är ett tag sedan, det var kanske ett litet annat synsätt på barns rätt då.

 

[Kattennizze]

Jag tycker inte att det är okej! Vadå levde inte barnet upp till dina förväntningar? Visste man inte vad man gav sig in på? Okej att ångra att men skaffade barn men när du lärt känna ditt barn? Det går inte att dölja för ett barn, att vara likgiltig inför det är en form av barnmisshandel.

Adoptera bort? Inget barn borde få känna sig oönskat! Hur "okej" det än är att känna så. Usch vilken sjuk värld om det är..

Men barn är ju ständigt oönskade, t ex i tredje världen men även hos oss. Min egen far höll på att slå ihjäl min mamma när hon var gravid med mig och det resulterade i att jag föddes väldigt mycket för tidigt. Min mamma har ångrat oss barn många många gånger. Jag har levt med det, jag har växt upp med det, jag lever med det varje dag. Jag har också valt att göra någonting åt det genom behandling i över 20 år. Som Mabuse säger, man lär sig att leva med det men det försvinner aldrig. Däremot i förhållande till mina egna barn så självklart har jag även stöd och hjälp från BVC vid behov eftersom jag är väldigt öppen med min egen problematik. Men det är det långt ifrån alla som är, vilket leder till stora problem för så många barn. Jag har ändå tur eftersom jag kommer från en högutbildad släkt och själv är det, alltså har jag mkt lättare att söka och få stöd och hjälp. Min egen mormor hatade sina barn, utom ett. Det sa hon rakt ut till dem hela tiden, hon hade själv krigstrauman och hade sett sin egen far blivit skjuten och dött vid 4 års ålder. Ett helt obearbetat trauma som alla hennes barn fick lida för. Hon ville inte alls ha barn, det var hon helt öppen med. Så därför är jag väldigt mycket emot den här mytiska bilden av modersrollen.

 

[Kattennizze]

Jag har sagt såhär. Jag tror att väldigt få ångrar sina barn - om ens nån. Jag har inte sagt nåt om omöjligt, och jag har inte sagt att det är så det är, det är så jag tror.

Jag tror inte att någon som genuint ångrar sina barn bryr sig om vad jag tror faktiskt. Vem är jag för dom?


Men det gör jag ju inte? Jag säger att det är vad jag tror, inget annat.


Det fetstilta har du lagt till själv, det är inget jag hävdar.

När har jag sagt att mina åsikter är facit? Jag har flera gånger uttryckligen sagt att jag inte säger att det är omöjligt att ångra sitt barn.

Som sagt var, min mamma ångrade sig djupt eftersom hon dels blev fast med en misshandlande galning och genom att hon höll på att bli ihjälslagen. För de som inte vet, börjar ofta misshandel när kvinnan blir gravid tyvärr.

 

[Lamborghini]

Men barn är ju ständigt oönskade, t ex i tredje världen men även hos oss. Min egen far höll på att slå ihjäl min mamma när hon var gravid med mig och det resulterade i att jag föddes väldigt mycket för tidigt. Min mamma har ångrat oss barn många många gånger. Jag har levt med det, jag har växt upp med det, jag lever med det varje dag. Jag har också valt att göra någonting åt det genom behandling i över 20 år. Som Mabuse säger, man lär sig att leva med det men det försvinner aldrig. Däremot i förhållande till mina egna barn så självklart har jag även stöd och hjälp från BVC vid behov eftersom jag är väldigt öppen med min egen problematik. Men det är det långt ifrån alla som är, vilket leder till stora problem för så många barn. Jag har ändå tur eftersom jag kommer från en högutbildad släkt och själv är det, alltså har jag mkt lättare att söka och få stöd och hjälp. Min egen mormor hatade sina barn, utom ett. Det sa hon rakt ut till dem hela tiden, hon hade själv krigstrauman och hade sett sin egen far blivit skjuten och dött vid 4 års ålder. Ett helt obearbetat trauma som alla hennes barn fick lida för. Hon ville inte alls ha barn, det var hon helt öppen med. Så därför är jag väldigt mycket emot den här mytiska bilden av modersrollen.

Din verklighet är ju väldigt främmande för mig. Känner ingen som haft en sån uppväxt och inga kompisar känner så inför sina barn. Därför är väl min bild helt annorlunda då?

Kan tillägga att jag ALDRIG skulle ha barn men sitter nu med nummer 2 i magen. Dock 6 års mellanrum. Är väl inte galen heller?! (Skämt )

 

[Kattennizze]

Din verklighet är ju väldigt främmande för mig. Känner ingen som haft en sån uppväxt och inga kompisar känner så inför sina barn. Därför är väl min bild helt annorlunda då?

Kan tillägga att jag ALDRIG skulle ha barn men sitter nu med nummer 2 i magen. Dock 6 års mellanrum. Är väl inte galen heller?! (Skämt )

Jag tror det endast handlar om sociala tabun. Hade det inte varit ett sådant tabu att ångra sina barn så hade det varit så mycket bättre för så många barn.

 

[Mabuse]

Du tror ju inte på det jag menar - att det är väldigt få - om ens nån som ångrar sina barn. Det är min åsikt, så tror jag. Jag säger inte att det är sanningen men det är vad jag tror. Du väler alltså att inte tro på det, du tror istället att man kan ångra ett barn, kanske att det tom är ganska vanligt? Hur som helst tror vi inte samma, vem är boven här, vem är bisarr? Varför är ag bisarr som inte tror på samma sak som du, men du är det inte för att du inte tror på samma sak som jag?

Återigen vill jag påpeka att ag inte hävdar att det är omöjligt att ångra sitt barn.

Det bisarra är att det vanliga är man gör just det, väljer vad man tror på. Du däremot hävdar att du inte kan välja vad du tror på, utan åsikter liksom bara dyker upp i huvudet på dig, och sen måste du tro på dem vare sig du vill eller inte.

Det låter i mina öron väldigt märkligt, och lite bisarrt. Vad är det för yttre makt som planterar åsikter i huvudet på dig, och tvingar dig att tro på dem oavsett vad du själv vill?

 

[Lamborghini]

Jag tror det endast handlar om sociala tabun. Hade det inte varit ett sådant tabu att ångra sina barn så hade det varit så mycket bättre för så många barn.

Fast om mina vänner ångrat dina sarn (3-6 års intervall mellan alla syskon) har de tänkt helt galet De har ju onekligen hunnit tänka efter mellan barn 1 och 2 (ibland 3). Hur det är med släktingar vet jag inte? Inte märkts av.

Ja om de hade blivit omhändertagna av andra hade det varit bäst för dem såklart!

 

[Mabuse]

Din verklighet är ju väldigt främmande för mig. Känner ingen som haft en sån uppväxt och inga kompisar känner så inför sina barn. Därför är väl min bild helt annorlunda då?

Kan tillägga att jag ALDRIG skulle ha barn men sitter nu med nummer 2 i magen. Dock 6 års mellanrum. Är väl inte galen heller?! (Skämt )

Jag känner heller ingen som haft det så, men det finns ju tidningar och böcker - nog finns det möjligheter att vidga sina vyer bortom den egna horisonten om man vill? De man själv känner är ju trots allt en försvinnande liten del av den mänskliga erfarenheten,

 

[Lamborghini]

Jag känner heller ingen som haft det så, men det finns ju tidningar och böcker - nog finns det möjligheter att vidga sina vyer bortom den egna horisonten om man vill? De man själv känner är ju trots allt en försvinnande liten del av den mänskliga erfarenheten,

Men nä sånt vill jag inte läsa om nu är jag trött efter en dag på Skansen! Trevlig helg alla.

 

[Kattennizze]

Men nä sånt vill jag inte läsa om nu är jag trött efter en dag på Skansen! Trevlig helg alla.

Du menar kanske inte så, men jag fattar inte riktigt. Fritzl t ex behandlade ju sin dotter på ett synnerligen vidrigt sätt, det finns ju sådana fall hela tiden som uppdagas, jag menar ingen kan väl missa det? Att många barn blir misshandlade och våldtagna i vårt samhälle vet väl alla?

 

[Lovisaleonora]

Jag tror det handlar om normer och sociala tabun. Man gör helt enkelt inte så utan biter ihop och gör det bästa av det.

Precis. Eftersom det finns människor som inte ens tror att man kan ångra sina barn. För mig är det ungefär lika trångsynt som att hävda att förintelsen aldrig ägde rum. Att UTGÅ från att folk antingen ljuger om sina upplevelser (vi som säger att vi har träffat folk som ångrar sina barn) eller ljuger om sina känslor (de säger att de ångrar sina barn, men de gör det egentligen inte till 100 % för då hade de mördat/satt ut i skogen/adopterat bort dem) känns helt bisarrt.

Men bara för att du känner på ett sätt så har du väl ingen aning om hur andra människor känner? Jag föstår att du älskar dina barn och aldrig skulle lämna bort dom.
Men du kan ju inte tolka alla andra människor utifrån hur du känner?

Precis (igen). Vem kan sätta sig till doms över vad andra tycker, så till den grad att t o m förneka att de faktiskt tycker något (annat än motparten).

Du menar att en fullt frisk, normal kvinna med empati säger rakt ut till sitt barn att det inte är önskat?

Det behövs nog kanske inte sägas rakt ut, jag tror att barn känner att de är oönskade, även om de är väl omhändertagna. Ingen rår för sina känslor och det går ju inte gärna att fejka när man egentligen inte vill ha barn, men har det.

Jag tycker inte att det är okej! Vadå levde inte barnet upp till dina förväntningar? Visste man inte vad man gav sig in på? Okej att ångra att men skaffade barn men när du lärt känna ditt barn? Det går inte att dölja för ett barn, att vara likgiltig inför det är en form av barnmisshandel.

Adoptera bort? Inget barn borde få känna sig oönskat! Hur "okej" det än är att känna så. Usch vilken sjuk värld om det är..

Det märks ju tydligt hur tabu det är att berätta att man ångrar sina barn. Att adoptera bort är väl ett sätt att "erkänna sin synd" i det fallet. Och då får man ju löpa gatlopp. Självklart har det med sociala tabun och oskrivna regler att göra. Är man inte en god och kärleksfull mor, är man ju sinnessjuk och/eller missbrukare. Det kan man ju se genom att läsa här, för det som skrivs här är i dessa fall inte åsikter utan sanningar (se tidigare uttalanden).

Jag har en kompis som också ångrar sina barn. Hon älskar visserligen sina barn och har gjort det hon har kunnat för dem under deras uppväxt men säger att om hon hade vetat hur jobbigt det skulle bli så hade hon aldrig skaffat dem. Hon menar att det inte är värt det.

Nu är vi flera i tråden som upplevt omgivningen där det finns människor som ångrar sina barn. För barnet ifråga tror jag det kvittar hur man uttrycker det. Oönskad och ångrad, det blir personligt när man är barn till föräldrar som inte vill ha en. Och jag vill mena att det märks utan att föräldrarna säger något.

Vissa prioriterar sig själv högre och det är bara synd att man inte insåg det innan? Ingen tror väl att det ska vara en dans på rosor. Då har man inte funderat tillräckligt.

Kanske fick de råd över internet som innebar att det ALLTID och FÖR ALLA är den högsta ynnesten att vara mor? Det finns inget bättre, och det gäller att inte gå miste om chansen? De tvivlade på sitt eget omdöme och sitt eget tvivel, gick på garantin (se tidigare i tråden) att man alltid älskar sina barn och så gick det som det gick...

 

[Kattennizze]

Eller som när nån som blivit gravid av misstag och skriver en tråd om det och alla säger, grattis! Det kommer gå huuuuuuur bra som helst. I helvete heller. Stå och skaka välling klockan tre mitt i natten natt efter natt passar inte alla.

 

[Lamborghini]

Eller som när nån som blivit gravid av misstag och skriver en tråd om det och alla säger, grattis! Det kommer gå huuuuuuur bra som helst. I helvete heller. Stå och skaka välling klockan tre mitt i natten natt efter natt passar inte alla.

Tur att man kan tänka själv o göra abort? Lyssnar ni alltid på vad alla andra säger?

 

[Kattennizze]

Tur att man kan tänka själv o göra abort? Lyssnar ni alltid på vad alla andra säger?

Återigen, normen om att bli förälder är väldigt väldigt väldigt stark i vårt samhälle. Och myten om den goda Modern likaså, det ser vi ju i den här tråden. Och att gå emot normer är väldigt väldigt väldigt svårt.

 

[Lovisaleonora]

Myten om att den goda modern alltid är lycklig i sitt moderskap, annars är hon sinnessjuk och/eller missbrukare är väldigt stark. Vem vill outa sig som något av dessa? Att falla för fagra ord är faktiskt lättare än man tror, när man är sårbar och obeslutsam och vacklar i sin situation. Där för kan det vara bra att fundera över vilket budskap man förmedlar och vill förmedla.

En farlig myt, denna om det alltid lyckliga moderskapet. Hade människor vågat tala om hur världen ser ut hade den varit annorlunda för länge sedan. Och bättre.

 

[Lamborghini]

Återigen, normen om att bli förälder är väldigt väldigt väldigt stark i vårt samhälle. Och myten om den goda Modern likaså, det ser vi ju i den här tråden. Och att gå emot normer är väldigt väldigt väldigt svårt.

Uppenbarligen Nu har jag verkligen inget mer att komma med eller ta åt mig av känner jag. Buke-användandet har detta dygn nåt ett nivå av ohälsosamt

 

[Lamborghini]

Myten om att den goda modern alltid är lycklig i sitt moderskap, annars är hon sinnessjuk och/eller missbrukare är väldigt stark.

En farlig myt, hade människor vågat tala om hur världen ser ut hade den varit annorlunda för länge sedan. Och bättre.

Men vem är så korkad att man på riktigt tror det?? Ingen är lycklig 24/7, 7 dagar i veckan oavsett mamma eller inte. Det går upp o ned, alltid.

 

[Lovisaleonora]

Det går inte att lura någon som inte vill tro.

När man står där gravid och obeslutsam (som TS i upprinnelsen till ursprungstråden) är det lätt att lyssna på de som sjunger den eviga lovsången. Det handlar om ett liv. Och många är helt emot abort och kallar det mord. Vem vill vara en mördare.
Kanske finns en dröm om barn, kärnfamiljen, gemenskapen. Och i avsaknad av hela paketet är kanske lite bättre än inget - med garantin om att man alltid älskar sitt barn och är lycklig som aldrig förr i sin roll som den evigt goda och kärleksfulla modern.

Jag tycker det är hemskt att du nedvärderar folk som som korkade bara för att de inte ser saker på ditt sätt.

 

[Lamborghini]

Det går inte att lura någon som inte vill tro.

När man står där gravid och obeslutsam (som TS i upprinnelsen till ursprungstråden) är det lätt att lyssna på de som sjunger den eviga lovsången. Det handlar om ett liv. Och många är helt emot abort och kallar det mord. Vem vill vara en mördare.
Kanske finns en dröm om barn, kärnfamiljen, gemenskapen. Och i avsaknad av hela paketet är kanske lite bättre än inget - med garantin om att man alltid älskar sitt barn och är lycklig som aldrig förr i sin roll som den evigt goda och kärleksfulla modern.

Jag tycker det är hemskt att du nedvärderar folk som som korkade bara för att de inte ser saker på ditt sätt.

Den som tror att en människa är lycklig ALLTID i vilken roll man än befinner sig är väl hyfsat naiv.

Nu lägger jag ned, detta gör mig för upprörd.