Det blir ännu en sak som belastar vården. Och så missar man att hjälpa vidare där.Så, enligt Svedenius så ska alla screenas för adhd, särskilt i förorten. Sedan då? En säker diagnos kan bara ställas efter en grundlig utredning, något vi inte har resurser till idag, särskilt som M har skurit ner i BUP och ungdomspsykiatrin. Svensson föräldrar sliter som djur för att deras barn ska få utredning och diagnos och får vänta, ibland i år. Det finns inte en psykiatriker som kommer att skriva ut mirakelmedicinerna som (implicit) ska rädda Sverige från brottslighet. Bara att screena kommer ta upp stora resurser, var exakt ska de komma ifrån? Säg att föräldrarna är mycket positivt inställda och vill att vården ska utreda deras barn vidare. Jahapp, då får du nog vänta ett år eller mer.
Det här är ett så otroligt populistiskt utspel att jag vet inte om jag ska må illa eller bara vara trött.
Jag har denna vecka suttit med dokumentbevakning på jobbet. Det innebär att skicka efter remissvar och skriva in remissbekräftelser på remisser vi skickat. "Tid för besök om 17 månader!, " Beräknad kötid 2 år", "Tid om ca 14 månader", "Tid om 9 månader" och för en del patienter som stått nästan ett år eller till och med redan mer än ett år i kö " patienten har ännu inte fått tid, står i kö för tid, vi har långa väntetider". BUP är inget undantag alls så frågan är, hur kommer kötiden att se ut sedan och hur många barn kommer EGENTLIGEN att bli hjälpta av någon screening?
Det finns så många förslag på hur man kan göra si eller så, men så glömmer man VÅRDEN, att se till att VÅRDEN kan följa upp och ta hand om, ha resurser för. Så allt faller ändå. Inget blir bättre. Snacka om att tänka halvt.