Kan vi prata om Sve##nius senaste uttalande?

Jag har beställt boken, den skall komma om några dagar.
Den känns oerhört relevant i sammanhanget.
Hoppas du finner något givande. :)
Det finns en typ del 2 "Den inre ojämlikheten" av samma författare om mentala effekterna av ojämlikheten som bl.a. tittar mer på hur hälsa och psyke påverkas och varför. Den har jag inte läst ännu, så kan inte gå i god för den, men skulle tippa den också är bra.
 
@Inte_Ung Jag vill även tipsa om att läsa på lite om de ekonomiska parallellerna mellan utvecklingen i Sverige senaste årtiondena, och vad som skedde i upptakten till Nazityskland, Italien, Spanien mfl. Det är tyvärr inte så att rika sitter trygga och därför inte kan vara fascister, utan i ett land med stora klyftor utnyttjar de klyftorna till sin fördel, spär på dem, och allierar sig med fascisterna. Wikipedia har en bra artikel, men även:
  • Turner, Henry A. (1985). German Big Business and the Rise of Hitler. Oxford University Press.
  • Kaillis, Aristotle: Fascist Ideology, Routledge London, 2000.
  • Einzig, Paul: The Economic Foundations of Fascism
"With traditional conservative parties in Europe severely weakened in the aftermath of World War I, there was a political vacuum on the right which fascism filled.[258] Fascists gathered support from landlords, business owners, army officers, and other conservative individuals and groups, by successfully presenting themselves as the last line of defense against land reform, social welfare measures, demilitarization, higher wages, and the socialization of the means of production.[259]" Wikipedia igen

Det är vad som sker nu också, i stora drag. Och M är tydliga nu med att ekonomin och konservatismen går för människors säkerhet. Igen. Pengar räddar inte mänskliga rättigheter, tyvärr.
Jag vet.
Dagsläget är obehagligt likt mellankrigstiden.
Mina bästa politiska kontakter vet också.
Så jag hoppas på dem nu.o

Det yngre gardet behöver upplysning.
Boken som jag har skickat efter kan fylla igen en del hål i kunskapen.
Det största problemet som jag ser i politiken just nu är människor som ser det som en helt vanlig karriär och vilket jobb som helst. En korsning mellan social tillställning och karriärmöjlighet. De går direkt från gymnasiet in i Politik som försörjning utan att lägga till andra erfarenheter och kunskaper.
Det sker i alla partier och skapar märkliga situationer.
 
Hoppas du finner något givande. :)
Det finns en typ del 2 "Den inre ojämlikheten" av samma författare om mentala effekterna av ojämlikheten som bl.a. tittar mer på hur hälsa och psyke påverkas och varför. Den har jag inte läst ännu, så kan inte gå i god för den, men skulle tippa den också är bra.
Jag skulle uppskatta om du återkom med en recension när du har läst den. Det känns alltid bäst med rekommenderad litteratur när den skall användas till att banka politiker i huvudet med.
 
Ja, och då hade det ju varit bra om vi följde våra egna lagar om hets mot folkgrupp. Det kanske är något ni kan jobba på för att göra samhället tryggare?
Det är något som vi verkligen bryr oss om.
Men det är även yttrandefriheten.
Det blir en balansgång där.
 
Behöver vi inte se över VARFÖR det inte funkar för så många barn i klassrummen? Eller lärare?
Jo, det blir ju katastrof framöver om skolan kollapsar.


Och sluta sälja quickfix på burk?
Man skall inte heller underskatta Quickfix på burk.

För helt ärligt - med ena handen pratar vi skarpt om hur farligt narkotika är och nolltolerans i samhället och sopar siffrorna under mattan (det dör fler i narkotikarelaterade överdoser och suicid i åldersgrupp ung vuxen än vad de gör i olyckor, cancer o annan skit, men det vill vi inte prata högt om för det är inte en resursstark grupp) - med andra handen hur vi löser gängskjutningar genom att tvinga barnen i Tensta att ta Amfetamin?
Jag tror att det hänger ihop på annat vis.
Omedicinerade personer med ADHD och psykiska problem självmedicinerar med narkotika i stället.
Så det vore bättre att vården hanterade behoven.
Jag känner för egen del inte till en enda narkoman som inte har andra bakomliggande problem som vården borde kunnat ta hand om.
 
De som blir superrika har knappast blivit det på sina egna pengar heller utan fått frikostigt från det allmäna.
De flesta har startat och drivit företag som dessutom ger arbetstillfällen till andra.

Det handlar om att sköta om sina kassakor så att de kan leverera inkomster över längre tid. Det blir då en balansgång på hur mycket man kan ta utan att skada framtida inkomster.
 
I Thatcher-land så ser arvsskatten ut så här:
"Vid dödsfall är den brittiska arvsskatten (IHT) på 40 %.
IHT är en skatt på pengar eller tillgångar som innehas vid dödsfallet, och på vissa gåvor gjorda under en livstid (framför allt de gåvor som gjorts mindre än 7 år före dödsfallet).
Ett visst belopp kan dock övervältras skattefritt. Detta är känt som "skattefritt avdrag" eller "nollsatsintervallet".
Varje individ har ett skattefritt arvsskatteavdrag på £325,000 sedan 2010.
"

I Sverige ser arvsskatten ut så här:
"Vid dödsfall är den svenska arvskatten (USP = Unikt Skatte-Paradis) på 0%. Den räknas på pengar eller tillgångar som innehas vid dödsfallet. Gåvor är ändå precis lika skattefria så det är skit samma, pengarna som koncentrerats hos släkten stannar hos släkten som om den vore en unik ö i vilken rikedom uppstått utan samhällskontext.
Alla tänkbara extrema tillgångar oavsett typ kan övervältras skattefritt. Detta är känt som svenska skatteparadisavdraget.
Varje individ har ett skattefritt arvskatteavdrag på SEK 1.000.000.000.000.000.000.000.000 och behöver man större avdrag får man det också utan frågor.
"
Det var ju en skatt med generöst fribelopp.
Det borde fungera i Sverige också.
Fribeloppet är viktigt för dem som pengar spelar roll för när det kommer till livskvalitet.
 
Jag skulle uppskatta om du återkom med en recension när du har läst den. Det känns alltid bäst med rekommenderad litteratur när den skall användas till att banka politiker i huvudet med.
Det kommer av olika skäl inte bli i närtid, tyvärr. Var mest bara en tanke att du skulle känna till att den finns ifall du uppskattar den första.
 
Så, enligt Svedenius så ska alla screenas för adhd, särskilt i förorten. Sedan då? En säker diagnos kan bara ställas efter en grundlig utredning, något vi inte har resurser till idag, särskilt som M har skurit ner i BUP och ungdomspsykiatrin. Svensson föräldrar sliter som djur för att deras barn ska få utredning och diagnos och får vänta, ibland i år. Det finns inte en psykiatriker som kommer att skriva ut mirakelmedicinerna som (implicit) ska rädda Sverige från brottslighet. Bara att screena kommer ta upp stora resurser, var exakt ska de komma ifrån? Säg att föräldrarna är mycket positivt inställda och vill att vården ska utreda deras barn vidare. Jahapp, då får du nog vänta ett år eller mer.

Det här är ett så otroligt populistiskt utspel att jag vet inte om jag ska må illa eller bara vara trött.
 
Hur orkar en som människa ta diskussionen mot sådan politik? Jag blir så trött. Att dessutom andra politiker ska behöva slösa tid på att bemöta dylikt.
Låt oss komma ihåg att det är bara en överrepresentation.
Det är inte en de flesta, inte en majoritet, inte ens många, det är några.
Ja det är fler från utsatta områden som blir kriminella än de som blir kriminella i andra områden. Men det är ytterst få som blir kriminella.
Det sitter knappt 6000 personer i svenska fängelser idag. Lägg till några som släppts ut och några som borde sitta där, men från dessa kanske 10.000 kan vi inte forma samhället för 10 miljoner.
 
Förstår man inte att det som behövs är att motivera föräldrar till att ta emot stöd. Många, både svenskfödda och utlandsfödda, har dålig kunskap om vilken hjälp man kan få av myndigheter och hur samhället fungerar. Istället försöker man stänga ute myndigheter som socialtjänsten och tänka att man själv kan hjälpa sitt barn. När man misslyckas och inser att man behöver stöd utifrån har det oftast gått alldeles för långt.

Man behöver också se till att de som växer upp i socioekonomiskt svaga områden kan få en meningsfull fritid. Det måste finnas alternativ som är intressantare än gängen.
Om en psykiatrisk diagnos är så vanlig att man kan screena för den har den i princip slutat vara en diagnos. Då är det en del av normalfördelningen och livet.
 
Det handlar inte om övertro. Det handlar om att använda de redskap som är möjliga. Om screening kan hjälpa X antal till en bättre skolgång och uppväxt så är det bra.
Det minskar också felmarginalen om det finns skolpersonal som, av okänd anledning, inte flaggar för ett möjligt behov.
Fast det är inte ett möjligt redskap och behovet finns där oavsett om man sätter bokstäver på det
 
Att det finns en underdiagnostisering kan vi nog utgå ifrån. Då är det rimligt att samhället inför en form av kontrollfunktion för att i förlängningen minska negativa effekter, för både den enskilde individen och samhället.
Precis som att man inte väntar på att kvinnor ska undersöka sina bröst själva utan det kommer kallelse till mammografi.

Om alla barn i klassen X genomför en screening så är det ju möjligt att föräldrarna X inte tycker att det är lika mycket av ett socialt stigma. Det är ju bara något som alla erbjuds.

Nej det troliga är att det finns en överdiganostisering av normala reaktioner på verkligheten.
 
Så, enligt Svedenius så ska alla screenas för adhd, särskilt i förorten. Sedan då? En säker diagnos kan bara ställas efter en grundlig utredning, något vi inte har resurser till idag, särskilt som M har skurit ner i BUP och ungdomspsykiatrin. Svensson föräldrar sliter som djur för att deras barn ska få utredning och diagnos och får vänta, ibland i år. Det finns inte en psykiatriker som kommer att skriva ut mirakelmedicinerna som (implicit) ska rädda Sverige från brottslighet. Bara att screena kommer ta upp stora resurser, var exakt ska de komma ifrån? Säg att föräldrarna är mycket positivt inställda och vill att vården ska utreda deras barn vidare. Jahapp, då får du nog vänta ett år eller mer.

Det här är ett så otroligt populistiskt utspel att jag vet inte om jag ska må illa eller bara vara trött.

Min första tanke också. Vad sägs om att satsa på skolan och vården så situationen är dräglig för barn och lärare först och att insatser (det ska ej krävas diagnos ens enl lag) finns. När det behövs vidare utredning finns vården där direkt och är behjälpliga. Hur långt hade inte bara det räckt?
 
Man skall inte heller underskatta Quickfix på burk.
Problemet i ursprunget till diskussionen är att politikern bakom uttalandet inte vet vad det är hon säljer. Silvertejp funkar i väldigt många fall, men inte om man tror att man säljer en spade. Då blir det snabbt jäkligt farligt.
Omedicinerade personer med ADHD och psykiska problem självmedicinerar med narkotika i stället.
Så det vore bättre att vården hanterade behoven.
Jag känner för egen del inte till en enda narkoman som inte har andra bakomliggande problem som vården borde kunnat ta hand om.
Här är jag benägen att hålla med dig.
Tyvärr är vården alltför upptagen med alla konstiga projekt de blivit indragna i, och av att göra statistik av journalerna för att beställarna ska kunna följa och detaljstyra nåt som de själva inte kan förklara varför det ska prioriteras. T ex en hel del formulär ingen nånsin tittar på.
 
Nej det troliga är att det finns en överdiganostisering av normala reaktioner på verkligheten.
Det troliga är att det finns både en överdiagnostisering (bland främst utåtagerande pojkar som missar skolans kunskapskrav)
och samtidigt en underdiagnostisering (bland främst lugna flickor med mest uppmärksamhetsstörning som hankar sig fram på en godkänd kunskapsnivå).

Men den underdiagnostiseringen löser man förmodligen bättre genom kunskapsspridning om vidden och variationerna i hur symptomen kan te sig, än genom att införa en förenklad screening som lär präglas av samma bias som befintlig diagnoskedja.
 
Det troliga är att det finns både en överdiagnostisering (bland främst utåtagerande pojkar som missar skolans kunskapskrav)
och samtidigt en underdiagnostisering (bland främst lugna flickor med mest uppmärksamhetsstörning som hankar sig fram på en godkänd kunskapsnivå).

Men den underdiagnostiseringen löser man förmodligen bättre genom kunskapsspridning om vidden och variationerna i hur symptomen kan te sig, än genom att införa en förenklad screening som lär präglas av samma bias som befintlig diagnoskedja.
En enormt klok kvinna sa en gång till mig (hon är lärare, själv diagnos med ett autistiskt barn):

Der är ett spektrum som vi alla är i. Det är bara gradskillnader mellan människor. Det finns verktyg i form av tankemodeller och förhållningssätt som får oss alla att fungera bättre.

Det kanske vore bättre (och billigare) och mer humant att anpassa skola och förskola för att tillämpa dessa bättre, än en masscrenning om det ända man har att erbjuda är medicin. I synnerhet som det finns många långt bortom normalvariationen i spektrumet faktiskt fungerar väldigt bra i samhället. Därav är det bättre att hjälpa dem som upplever problem (vilket man inte klarar av idag) än att leta problem.

Det är tillsyvendes och sist snarare personlighetstyp än sjukdomar vi talar om
 

Liknande trådar

Samhälle Tittar ni på nyheter på TV eller streaming? Själv har jag slutat att titta på nyheter. Jag behöver inte nyheter för att veta att idag...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 024
Senast: aiquen
·
Kropp & Själ Kanske ger jag mig ut på farligt vatten nu, men, då får det väl vara så, då. Jag har en längre tid varit sjukskriven på grund av...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 624
Senast: Squie
·
Samhälle Såg att @Görel tipsat om denna på annat håll men den är för intressant att inte få en egen tråd. Intressant i betydelsen hur ett - vad...
2 3
Svar
45
· Visningar
3 091
Senast: Sirap
·
Skola & Jobb Jag jobbar delade pass och har egentligen ganska många timmar ledigt varje dag - men spenderar dem på att vara trött och stressad över...
2
Svar
30
· Visningar
1 838
Senast: Migo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp