Sv: Just nu...
Tack. Jag är lite skakad även om jag borde ha varit beredd på det med tanke på hans ålder (26 år). Han gick dock väldigt fort från att vara Sveriges piggaste och gladaste 26-åriga halvblod till att i förmiddags hoppa fram på tre ben och inte vilja lämna boxen. Det fjärde benet har varit lite risigt emellanåt i alla år, men idag hängde det upp sig alldeles, hästen kunde inte kontrollera det utan det bara ryckte i det enligt mamma. Vet ringdes ut, och vi beslutade att det var dags, att det var onödigt att vår älskade häst skulle lida och att han skulle få ett värdigt slut här på jorden. Känns som att det var rättvist mot honom, men det gör så ont i mig att jag inte fick träffa honom en sista gång innan det skedde.