Har nåt av dina djur trivts extra bra?

[SpanskaLoppan]

Jag har växt upp med husdjur; katter, hamstrar, kaniner och hundar. Från 11 till 19 år hade jag därtill minst en häst, totalt 4 egna och ytterligare 3 som blev som familjens även om annat namn stod på ägarpappren.
Jag vill tro, eller jag tror faktiskt, att de hade det bra. Vi skötte verkligen våra djur efter bästa förmåga och de var generellt friska, sociala och harmoniska.

Två av dem, en häst och en hund, blev speciella. Hunden för att hon var min kärlek och mitt allt i en tid när livet rasade ihop i övrigt.
Hästen... Kära Happy var min... Min andra halva på nåt vis. Han mådde nog aldrig helt bra. Det fanns sår i honom som inte läkte. Men jag tror att han hade det gott de sista åren och att han iaf var trygg med mig. Helt harmonisk blev han dock aldrig.

Men katten vi har nu! Familjens katt. En helt vanlig kastrerad bondkatt. Det första han gjorde när jag hämtat honom 4 månader gammal var att gömma sig under badkaret och sen sitta där och skrika mer eller mindre dygnet runt i en vecka.
Efter det blev han en del av familjen och jag har nog aldrig haft ett djur som jag känt mått så bra på alla vis! Han gör yoga med maken i köket på kvällarna, har långa samtal med oss människor, ligger lugnt och sover fast barnen leker runt honom. Han väljer ofta att lägga sig hos nåt av barnen, inte i knät men alldeles intill och spinner så hela soffan vibrerar så fort de rör honom.
Nu ikväll låg han intill mig och maken när vi såg på film och sov så djupt att drömmen fick hela den lilla kroppen att spritta och hoppa Så vaknade han, blinkade och sträckte ut tassen och la den på makens arm innan han somnade om igen.
Han har eget krypin, kojor och får vara i alla rum i huset så han har valmöjligheter men vill ändå vara där vi är även om det är röjigt. Och han rullar gärna över och visar magen så man får klappa där innan han ska nosbuffa och stryka sig mot en.
Han har det inte bättre än andra katter, jag bara insåg ikväll att av alla de djur jag levt med så är katten T nog den som trivts bäst med livet.

Tanken är inte en tråd för inbördes beundran utan - har du haft nåt djur som mått sådär superbra hos dig?

 

[SpanskaLoppan]

 

[DarkInNight]

Jag som ung vuxen tog över en helt fantastisk kanin
Barnen i familjen hade tröttnat och han satt i hörnet i sin lilla bur Och såg alldeles avstängd ut. Sambon tyckte han såg ut som en "vanlig, tråkig, kanin", men så fel han hade.

Han gick lös i lägenheten när vi var hemma och blev snabbt helt otroligt social och glad. När jag stod och diskade låg han på mina fötter, när vi tittade på film hoppade han upp i soffan och åt popcorn med oss.
Han följde med oss på äventyr, till stranden, hem till folk. När vi flyttade till hus fick han en hona till sällskap men fortsatte vara lika social med oss.
Han kom när jag ropade och sprang runt och gjorde glädjeskutt dagarna i ända.
Tyvärr dog han alldeles för ung pga benbrott, men under de åren levde han till max.

Jag är helt säker på att han trivdes med sitt liv, maken till levnadsglad liten kanin

 

[Red_Chili]

Djur generellt älskar att vara med mig. Jag är mycket bättre med djur än med människor, och gör allt jag kan för att mina djur ska vara lyckliga. Mina hundar har allihop varit övertydliga med att de vill vara med mig, ingen annan (även omplaceringarna, de har inte ens sett sig om efter föregående ägare som hälsat på när denne gått hem och blivit extremt oroliga att jag ska överge dem när föregående ägare varit hundvakt). Katterna vi hade när jag var liten bestämde sig alla för att just jag var deras människa. Hästarna jag tagit hand om mest har ofta varit hästar på ridskola eller annat ställe där flera människor tar hand om dem, och de har alla varit mer avslappnade med mig än med andra, hästar som varit kända för att vara bråkiga om inte annat i vissa situationer har varit fromma som lamm med mig och glatt kommit till mig i hagen osv.

Jag önskar att jag var åtminstone hälften så bra med människor som jag är med djur.

 

[Mirre]

Jag har växt upp med husdjur; katter, hamstrar, kaniner och hundar. Från 11 till 19 år hade jag därtill minst en häst, totalt 4 egna och ytterligare 3 som blev som familjens även om annat namn stod på ägarpappren.
Jag vill tro, eller jag tror faktiskt, att de hade det bra. Vi skötte verkligen våra djur efter bästa förmåga och de var generellt friska, sociala och harmoniska.

Två av dem, en häst och en hund, blev speciella. Hunden för att hon var min kärlek och mitt allt i en tid när livet rasade ihop i övrigt.
Hästen... Kära Happy var min... Min andra halva på nåt vis. Han mådde nog aldrig helt bra. Det fanns sår i honom som inte läkte. Men jag tror att han hade det gott de sista åren och att han iaf var trygg med mig. Helt harmonisk blev han dock aldrig.

Men katten vi har nu! Familjens katt. En helt vanlig kastrerad bondkatt. Det första han gjorde när jag hämtat honom 4 månader gammal var att gömma sig under badkaret och sen sitta där och skrika mer eller mindre dygnet runt i en vecka.
Efter det blev han en del av familjen och jag har nog aldrig haft ett djur som jag känt mått så bra på alla vis! Han gör yoga med maken i köket på kvällarna, har långa samtal med oss människor, ligger lugnt och sover fast barnen leker runt honom. Han väljer ofta att lägga sig hos nåt av barnen, inte i knät men alldeles intill och spinner så hela soffan vibrerar så fort de rör honom.
Nu ikväll låg han intill mig och maken när vi såg på film och sov så djupt att drömmen fick hela den lilla kroppen att spritta och hoppa Så vaknade han, blinkade och sträckte ut tassen och la den på makens arm innan han somnade om igen.
Han har eget krypin, kojor och får vara i alla rum i huset så han har valmöjligheter men vill ändå vara där vi är även om det är röjigt. Och han rullar gärna över och visar magen så man får klappa där innan han ska nosbuffa och stryka sig mot en.
Han har det inte bättre än andra katter, jag bara insåg ikväll att av alla de djur jag levt med så är katten T nog den som trivts bäst med livet.

Tanken är inte en tråd för inbördes beundran utan - har du haft nåt djur som mått sådär superbra hos dig?

Båda våra katter trivs bra här men jag har aldrig träffat en så kärleksfull katt som Tesla Hon är så otroligt speciell och personlig. Har sina rutiner och små söta egenheter och vill alltid vara nära. Hon har utsett mig till hennes och vill alltid ligga i mitt knä i soffan