Vilken kattras passar oss?

[Sonic76]

Jag hade ju omplaceringen från @Alexandra_W och hon ville verkligen INTE ha sällskap av andra katter trots uppvuxen i katteri.
Hon älskade människor och min hund. Det var en siames.
Den jag har nu från @cirkus var lite ranglåg och fungerade inte så bra i grupp. Hon är en somali.
Hon älskar att ha all uppmärksamhet av mig och är med överallt.
Hon är drottningen i huset och älskar det

 

[Alexandra_W]

En katt som omplaceras som ensamkatt tycker jag inte bara är okej att ha ensam, utan att man ska det! Den har ju omplaceras för att slippa stressen av andra katter.

Men annars så anser jag de bör vara två om man har möjlighet. Fast katter sägs vara solitärer har de flesta av mina uppskattat kattsälkskap av rätt sort.

 

[Alexandra_W]

Vi funderar lite löst på om vi vill skaffa katt igen. Vi har haft två huskatter från katthem innan. Gjorde en del misstag som förstagångsägare och har lärt oss en del om vad man ska göra och inte göra, vad vi vill ha och inte ha. Jag har läst en del om olika kattraser men hade velat höra från folk som har raserna.

Jag känner att ett av misstagen vi gjorde första gången var att skaffa bara en kattunge. Den här gången blir det antingen två kattungar från samma kull eller en vuxen katt som man vet trivs med att bo som ensamkatt (men det alternativet tilltalar mig inte förutom om precis rätt katt dök upp!). Aldrig mer en ensam kattunge i mitt hem. Den vi skaffade hade med facit i hand trivts bättre och blivit en mer harmonisk katt om han hade fått växa upp med en jämnårig att leka med.

Egenskaper jag är ute efter:

-Minimal pälsvård.
-Lugn
-Ingen klätterapa av stora mått. Been there done that!
-Trivas som innekatt med kontrollerad utevistelse. Koppelpromenader främst. Vi har en liten trådgård så det kan vara möjligt att bygga nån form av mindre utebur som de kan få vara i om de vill. Andra i samma område har gjort det så jag vet att man får göra det.
-Lagom tystlåten. Får gärna prata med en lite lagom men inte en som går runt och skriker i tid och otid.
-Kelig och tillgiven
-Stabil mentalt. En trygg katt helt enkelt. Det är därför jag vill ha en raskatt den här gången. En som fått en bra start i livet hos en duktig uppfödare som känner sina katter och kan råda oss till vilka kattungar som passar oss.
-Social

Jag inser att minimal pälsvård och lugn katt kan bli svårt att kombinera.

När jag läser beskrivningar av kattraser så tilltalar raser som Ragdoll mig när det gäller mentaliteten (hundlik, stillsam, håller sig lite mer på golvet osv) men inser att pälsvården kanske blir jobbig för mig som är ointresserad av det. CRX tilltalar mig utseendemässigt men jag inser att de kanske är för livliga och för mycket klätterapor för mig. Sen tycker jag att Ragdoll är otroligt vacker!! Det är pälsvården jag är rädd för.

Jag funderar på brittiskt korthår. Lugn, korthårig men jag har läst att den är mer en ligga bredvid katt än knäkatt vilket får mig att fundera på hur kelig den är. Hur är de egentligen?

Vi är två vuxna och en tonåring. Jag jobbar hemifrån ca 2 dagar/vecka. Inga andra djur.

Jag har en ragdoll (och en siames. Och en bondkatt). Hon är 12 år. Jag kallar henne den flygande pälsmössan... Hon älskar höga höjder, och älskar att kasta sig ut från dem...

Så ha bara med dig att om du inte köper en redan vuxen finns ingen garanti att individen läst eller tänker bry sig om rasbeskrivningen. Så om det är väldigt viktigt med vissa egenskaper så kanske en vuxen omplacering skulle vara bättre?

Pälsvården på en ragdoll med bra päls är minimal förutom vid fällning. Pälsen på en ragdoll med dålig päls är krävande. Men du kommer ha vita hår överallt..

Jag kommer skaffa en till ragdoll när det är dags för nästa katt. Särbon vill ha en Maine coon men jag tvekar kring hälsoproblem som kommer med väldigt stora raser.

 

[ufot]

Jag har bestämt mig för att min nästa katt blir en Cornish rex.

Jag älskar min Norska Skogkatt, men hennes päls är hemsk. Det är hur mycket päls som helst. För ett par veckor rakade jag henne och hon blev som en ny katt.

Jag älskar min Sibiriska katt också. Hon har en helt underbar päls, lagom lång och tovar sig aldrig. Men, hon är inte rastypisk pälsmässigt. Sibirier har normalt sett mycket mer päls. Jag är väldigt tacksam över att min Sibir har en kort och lättskött päls.

Anledningen till att det blir en Cornish rex nästa gång är för att jag är less på allt hår och för att jag inte är jätteförtjust i pälsvård.

Nu är mina katter unga, 3 och 4 år gamla, så vi har förhoppningsvis många år kvar tillsammans innan jag måste börja tänka på ny katt.

 

[Fjordfrälst]

Jag har en ragdoll (och en siames. Och en bondkatt). Hon är 12 år. Jag kallar henne den flygande pälsmössan... Hon älskar höga höjder, och älskar att kasta sig ut från dem...

Så ha bara med dig att om du inte köper en redan vuxen finns ingen garanti att individen läst eller tänker bry sig om rasbeskrivningen. Så om det är väldigt viktigt med vissa egenskaper så kanske en vuxen omplacering skulle vara bättre?

Pälsvården på en ragdoll med bra päls är minimal förutom vid fällning. Pälsen på en ragdoll med dålig päls är krävande. Men du kommer ha vita hår överallt..

Jag kommer skaffa en till ragdoll när det är dags för nästa katt. Särbon vill ha en Maine coon men jag tvekar kring hälsoproblem som kommer med väldigt stora raser.

Nu är inte vår ren maine coon men även de anser vetten man ska ha lite extra koll på just hjärtproblemen som tyvärr finns i rasen. Men de är roliga; smarta och pratar typ hela tiden haha.

 

[Lingon]

Hur är det att ha en "normal" kattunge? Eller rättare sagt två stycken "normala" kattungar.

Vi har haft en kattunge. Han var överallt. Verkligen överallt! Från början slängde han sig helt orädd ut från nästan vilken höjd som helst och rejsade iväg. Klättrade på väggarna och sprang på väggarna i kurvorna. Superenergisk, skitsmart och uthållig när han höll på med nån problemlösning! Verkade ha ett stort behov av att använda huvudet. Nästan likt en hund av utpräglad bruksras. Fick han inte stimulans så hittade han på nåt att göra. Jag brukade säga att hade han varit hund hade han varit mycket rolig att träna med! Han var orädd, nyfiken och luckan i katt-toaletten var det bara att lyfta upp honom trycka in honom igenom sen hade han förstått hur den fungerar.

De andra katten vi hade skaffade vi som vuxen från ett katthem. Hon var ängslig och betydligt mer stillsam även om hon också kunde rejsa dagligen så var det på en HELT annan nivå och med annan energi än hanen! Han var fysiskt kapabel på ett annat sätt. Hoppade lätt 2 m rakt upp från sittande till en hög möbel. Hon hoppade kanske upp på möbler som var ca 1 m maximalt.

När vi skaffade nummer två så beskrev vi hanen för hon på katthemmet och hennes reaktion var att det är en sån katt folk brukar vilja bli av med.

Så hur är en normal kattunge? För hur mycket jag än älskade galningen så orkar jag inte ha en till sån.

 

[WhoIsItAgain]

Hur är det att ha en "normal" kattunge? Eller rättare sagt två stycken "normala" kattungar.

Vi har haft en kattunge. Han var överallt. Verkligen överallt! Från början slängde han sig helt orädd ut från nästan vilken höjd som helst och rejsade iväg. Klättrade på väggarna och sprang på väggarna i kurvorna. Superenergisk, skitsmart och uthållig när han höll på med nån problemlösning! Verkade ha ett stort behov av att använda huvudet. Nästan likt en hund av utpräglad bruksras. Fick han inte stimulans så hittade han på nåt att göra. Jag brukade säga att hade han varit hund hade han varit mycket rolig att träna med! Han var orädd, nyfiken och luckan i katt-toaletten var det bara att lyfta upp honom trycka in honom igenom sen hade han förstått hur den fungerar.

De andra katten vi hade skaffade vi som vuxen från ett katthem. Hon var ängslig och betydligt mer stillsam även om hon också kunde rejsa dagligen så var det på en HELT annan nivå och med annan energi än hanen! Han var fysiskt kapabel på ett annat sätt. Hoppade lätt 2 m rakt upp från sittande till en hög möbel. Hon hoppade kanske upp på möbler som var ca 1 m maximalt.

När vi skaffade nummer två så beskrev vi hanen för hon på katthemmet och hennes reaktion var att det är en sån katt folk brukar vilja bli av med.

Så hur är en normal kattunge? För hur mycket jag än älskade galningen så orkar jag inte ha en till sån.

Kattungar/ungkatter är generellt lite pest. Dom är överallt och hittar på tokigheter mest hela tiden. Brukar lugna ner sig i 2 års åldern.

Har haft många katter av olika raser (norsk skogskatt, birma, europe, huskatter) genom åren och alla kattungar har varit mer eller mindre vilda. Nu har jag inget problem med det men har man det ska man nog välja vuxen katt.

 

[Mia_R]

Hur är det att ha en "normal" kattunge? Eller rättare sagt två stycken "normala" kattungar.

Vi har haft en kattunge. Han var överallt. Verkligen överallt! Från början slängde han sig helt orädd ut från nästan vilken höjd som helst och rejsade iväg. Klättrade på väggarna och sprang på väggarna i kurvorna. Superenergisk, skitsmart och uthållig när han höll på med nån problemlösning! Verkade ha ett stort behov av att använda huvudet. Nästan likt en hund av utpräglad bruksras. Fick han inte stimulans så hittade han på nåt att göra. Jag brukade säga att hade han varit hund hade han varit mycket rolig att träna med! Han var orädd, nyfiken och luckan i katt-toaletten var det bara att lyfta upp honom trycka in honom igenom sen hade han förstått hur den fungerar.

De andra katten vi hade skaffade vi som vuxen från ett katthem. Hon var ängslig och betydligt mer stillsam även om hon också kunde rejsa dagligen så var det på en HELT annan nivå och med annan energi än hanen! Han var fysiskt kapabel på ett annat sätt. Hoppade lätt 2 m rakt upp från sittande till en hög möbel. Hon hoppade kanske upp på möbler som var ca 1 m maximalt.

När vi skaffade nummer två så beskrev vi hanen för hon på katthemmet och hennes reaktion var att det är en sån katt folk brukar vilja bli av med.

Så hur är en normal kattunge? För hur mycket jag än älskade galningen så orkar jag inte ha en till sån.

Det är en av fördelarna med att skaffa två, de roar sig med varandra och hittar inte på så mycket hyss. Jag måste säga att av alla katter jag haft så var den vildaste min ena bondkatt när hon var unge, som sprang bokstavligen uppför väggarna och vände vid taket!

Mina siameser har visserligen busat de med men de har som sagt lekt med varandra, utan att riva inredningen. Älskat att sova i hög, ligga på badkarskanten när jag badat eller som nu ligga hopkurade hos mig under täcket efter sista nattskiftet. De vill vara nära och gärna på sina människor.

 

[Lingon]

Kattungar/ungkatter är generellt lite pest. Dom är överallt och hittar på tokigheter mest hela tiden. Brukar lugna ner sig i 2 års åldern.

Har haft många katter av olika raser (norsk skogskatt, birma, europe, huskatter) genom åren och alla kattungar har varit mer eller mindre vilda. Nu har jag inget problem med det men har man det ska man nog välja vuxen katt.

Ja, att kattungar är vilda är inget problem. Men vår vilde lugnade inte sig. Ja, vid 7 års ålder när han blev sjuk så blev han lugnare såklart. Men inte innan dess. Han var helt enkelt sån.

Jag hade gärna skaffat en vuxen stillsam och kelig omplacering som vill bo som ensam katt men min man som är uppvuxen med katter är rätt sugen på just kattungar (2 st). Han vill vara med från början och tycker mycket om kattungar. Jag är generellt så att jag föredrar det vuxna djuret som "man kan prata med". Både när det gäller katter, hundar och hästar. Finns inget underbarare än en vuxen klok individ som har lite erfarenhet av livet och som det går lättare att kommunicera med. Sen vet jag ju också att det finns en fördel i att ha en individ från början och jag uppskattar den fördelen också.

 

[athena_arabians]

Hur är det att ha en "normal" kattunge? Eller rättare sagt två stycken "normala" kattungar.

Vi har haft en kattunge. Han var överallt. Verkligen överallt! Från början slängde han sig helt orädd ut från nästan vilken höjd som helst och rejsade iväg. Klättrade på väggarna och sprang på väggarna i kurvorna. Superenergisk, skitsmart och uthållig när han höll på med nån problemlösning! Verkade ha ett stort behov av att använda huvudet. Nästan likt en hund av utpräglad bruksras. Fick han inte stimulans så hittade han på nåt att göra. Jag brukade säga att hade han varit hund hade han varit mycket rolig att träna med! Han var orädd, nyfiken och luckan i katt-toaletten var det bara att lyfta upp honom trycka in honom igenom sen hade han förstått hur den fungerar.

De andra katten vi hade skaffade vi som vuxen från ett katthem. Hon var ängslig och betydligt mer stillsam även om hon också kunde rejsa dagligen så var det på en HELT annan nivå och med annan energi än hanen! Han var fysiskt kapabel på ett annat sätt. Hoppade lätt 2 m rakt upp från sittande till en hög möbel. Hon hoppade kanske upp på möbler som var ca 1 m maximalt.

När vi skaffade nummer två så beskrev vi hanen för hon på katthemmet och hennes reaktion var att det är en sån katt folk brukar vilja bli av med.

Så hur är en normal kattunge? För hur mycket jag än älskade galningen så orkar jag inte ha en till sån.

Isis var högt och lågt som kattunge... men skulle säga att hon blivit mycket mer sansad under det senaste året (hon blev 3 år i juni). Nu är ju hon bondkatt och utekatt så mycket energi försvinner där och det märktes tydligt att hon blev lugnare när hon fick börja gå ut på egen tass när hon var ca 9 mån.

Med det sagt, när vi åker till särbon eller kontoret i Jämtland så är hon givetvis innekatt och klarar det bra. Vi kör koppelpromenader (hon är tränad att gå i sele) samt att jag ser till att leka med henne varje dag.

 

[Bison]

Prada var 6 månader när hon flyttade hit. Hon har alltid varit lekfull men på att stillsamt vis, aldrig flugit och farit. Hon har lekt med hårsnoddar och bollar på golvet.
Paisley var inte heller tokig, hon var fysisk och ville gärna brottas lite men mest jagade hon och Prada varandra.
Kantarell var jättesnäll och gosig, han var inte särskilt fysisk från början, det var Paisley som lärde honom brottas.
Så ingen av våra har varit jobbig eller krävande. Bara söta och gulliga

 

[Lingon]

Prada var 6 månader när hon flyttade hit. Hon har alltid varit lekfull men på att stillsamt vis, aldrig flugit och farit. Hon har lekt med hårsnoddar och bollar på golvet.
Paisley var inte heller tokig, hon var fysisk och ville gärna brottas lite men mest jagade hon och Prada varandra.
Kantarell var jättesnäll och gosig, han var inte särskilt fysisk från början, det var Paisley som lärde honom brottas.
Så ingen av våra har varit jobbig eller krävande. Bara söta och gulliga

Låter underbara!

 

[Bison]

Låter underbara!

De är underbara katter
Prada är alltid supersocial, springer och möter en vis dörren när man kommer hem, är alltid nära och väldigt gosig.
Paisley är husses katt och extremt social med honom.

 

[Lingon]

När vi skaffade kattunge förra (och hittills enda gången) så jag var jag arbetslös och hemma i princip hela tiden. Så vi behövde inte fundera över det där med hur länge man behövde vara hemma när man skaffat kattunge. Men nu jobbar vi båda heltid. Jag jobbar hemifrån ca 2 dagar per vecka. Nån vecka kan det bli tre och nån vecka bara en. Så det blir väldigt sällan som eventuell katt/katter kommer behöva vara hemma själva 5 dagar i sträck medan vi jobbar. Det kan ju hända men jag minns inte senast jag jobbade på kontoret fem dagar på en vecka. Det var förmodligen innan pandemin.

Så om man skaffar två kattungar från samma kull: Hur länge rekommenderas det att man är hemma med dem innan man kan lämna dem ensamma under en arbetsdag?

 

[orientalkatten]

Ju längre de får vara med mamman ju mer självständiga är dom. Lägsta ålder att sälja kattungar är 12 veckor. Men jag tycker 16 veckor när dom är färdig vaccinerade och fått mer tid med mamman. Dom är ju 2 stycken och har varandra. Är dom dessutom 16 veckor så jag hade inte varit orolig att lämna dom när dom bott in sig och vet var låda och mat finns. Med Klösträd och leksaker roar dom sig själva. sen sover katter mycket. Risken är nog att de sover på dagen och kör rally på natten i början.

 

[Lingon]

Ju längre de får vara med mamman ju mer självständiga är dom. Lägsta ålder att sälja kattungar är 12 veckor. Men jag tycker 16 veckor när dom är färdig vaccinerade och fått mer tid med mamman.

Idealet är att de är kastrerade när vi hämtar dem så det gör inget om de är 16 v istället för 12 v. Jag vill ha raskatt den här gången för jag vill att de verkligen ska ha fått en riktigt bra start i livet hos en duktig erfaren uppfödare som kan konsten att para ihop rätt kattunge med rätt ägare. Och två kullsyskon så att de har varandra för trygghet, lek och mys.

 

[Sel]

När vi skaffade kattunge förra (och hittills enda gången) så jag var jag arbetslös och hemma i princip hela tiden. Så vi behövde inte fundera över det där med hur länge man behövde vara hemma när man skaffat kattunge. Men nu jobbar vi båda heltid. Jag jobbar hemifrån ca 2 dagar per vecka. Nån vecka kan det bli tre och nån vecka bara en. Så det blir väldigt sällan som eventuell katt/katter kommer behöva vara hemma själva 5 dagar i sträck medan vi jobbar. Det kan ju hända men jag minns inte senast jag jobbade på kontoret fem dagar på en vecka. Det var förmodligen innan pandemin.

Så om man skaffar två kattungar från samma kull: Hur länge rekommenderas det att man är hemma med dem innan man kan lämna dem ensamma under en arbetsdag?

Jag tog två veckors semester när jag hämtade hem Kim, han var då 13 veckor. Det kändes jättebra att få lära känna varandra ifred och se till att han var ordentligt inboad innan jag började jobba igen. Nu var det förstås annorlunda då jag bara skaffade en unge och ville se till att han kom överens med hunden också, men det var fortfarande himla skönt.

Caternity leave.