Retriverrasernas utveckling utbruten ur Stor enkel hundras med lagom driv

[MML]

Absolut. Jag är en av dem som är för förslaget. Jag är dock inte med i rasklubben längre och jag vill påstå att många av de som är för sakta men säkert går ur klubben också.. Så länge inte klubben är med på förslaget så kommer inget hända. Men som sagt, nu kanske avelsansvaret snart ligger på SSRK så..

Jag tycker att det är så tråkigt när det blir så - oavsett om det gäller avelsarbetet i en rasklubb, eller vilka kurser som ska ordnas i den lokala brukshundsklubbens regi, eller något annat. Att man väljer att lämna klubben i stället för att stanna kvar och arbeta för det man tror på/vill uppnå. Det är ju alla medlemmar som är klubben. Att säga "så länge inte klubben är med på förslaget så kommer inget att hända" och välja att lämna klubben är lite grann som att lämna walk over, tycker jag. Vilket förstås står alla fritt att göra om man inte har det intresset/engagemanget, men jag tycker personligen att det är tråkigt och skulle önska att fler medlemmar - i alla möjliga klubbar där man har olika åsikter, inte bara just FRK - i liknande läge valde att stanna kvar, just därför.

 

[nullo-modo]

Jag tycker att det är så tråkigt när det blir så - oavsett om det gäller avelsarbetet i en rasklubb, eller vilka kurser som ska ordnas i den lokala brukshundsklubbens regi, eller något annat. Att man väljer att lämna klubben i stället för att stanna kvar och arbeta för det man tror på/vill uppnå. Det är ju alla medlemmar som är klubben. Att säga "så länge inte klubben är med på förslaget så kommer inget att hända" och välja att lämna klubben är lite grann som att lämna walk over, tycker jag. Vilket förstås står alla fritt att göra om man inte har det intresset/engagemanget, men jag tycker personligen att det är tråkigt och skulle önska att fler medlemmar - i alla möjliga klubbar där man har olika åsikter, inte bara just FRK - i liknande läge valde att stanna kvar, just därför.

Jag tycker det är helt okej att lämna för att man själv har insett att det är över/försent.
Själv tycker jag om en ras som det är utom räddning för, ser ingen idé med att kämpa även om rasen än är frisk så finns det för få kvar för att kunna räddas även om det förra året reggades 76 valpar.
Är mest glad för att den troligen finns kvar så länge pappa lever då han inte kan tänka sig någon annan.

 

[Sel]

Kanske bör Flattespåret brytas ut nu när det är på sida tre? Eller flyttas till retrievertråden?

 

[MML]

Jag tycker det är helt okej att lämna för att man själv har insett att det är över/försent.
Själv tycker jag om en ras som det är utom räddning för, ser ingen idé med att kämpa även om rasen än är frisk så finns det för få kvar för att kunna räddas även om det förra året reggades 76 valpar.
Är mest glad för att den troligen finns kvar så länge pappa lever då han inte kan tänka sig någon annan.

Det är klart att det "är okej" att lämna - det är ju inget krav på att vara medlem i någon rasklubb alls. Men även om det givetvis är okej, så tycker jag att det är väldigt tråkigt när det blir så. Är det en så pass liten ras som du skriver om så kan jag väl mer förstå om man har uppfattningen att det "är för sent" (även om jag inte håller med, det finns raser som räddats trots att de varit nere på bara några få tiotal individer - givetvis då med inkorsning o. s. v. ) men när det är en ras som ändå har ett ganska stort antal valpar, tycker jag att det är än mer tråkigt om man väljer att "lämna walk over" när man inte håller med om (t. ex.) den avel som sker, i stället för att förstå att det är alla medlemmar som är klubben, och som kan påverka det arbete klubben gör. Lämnar man, kan man inget påverka.

 

[nullo-modo]

Det är klart att det "är okej" att lämna - det är ju inget krav på att vara medlem i någon rasklubb alls. Men även om det givetvis är okej, så tycker jag att det är väldigt tråkigt när det blir så. Är det en så pass liten ras som du skriver om så kan jag väl mer förstå om man har uppfattningen att det "är för sent" (även om jag inte håller med, det finns raser som räddats trots att de varit nere på bara några få tiotal individer - givetvis då med inkorsning o. s. v. ) men när det är en ras som ändå har ett ganska stort antal valpar, tycker jag att det är än mer tråkigt om man väljer att "lämna walk over" när man inte håller med om (t. ex.) den avel som sker, i stället för att förstå att det är alla medlemmar som är klubben, och som kan påverka det arbete klubben gör. Lämnar man, kan man inget påverka.

Tycker man själv att rasen är för sjuk så spelar det ingen roll hur många det föds tänker jag. Är ju inte bara lågt antal som gör att en ras är för sent ute.

 

[MML]

Tycker man själv att rasen är för sjuk så spelar det ingen roll hur många det föds tänker jag. Är ju inte bara lågt antal som gör att en ras är för sent ute.

Som sagt - självklart är det okej att "lämna" oavsett anledning. Jag tycker fortfarande att det är tråkigt när man väljer den vägen för att man tycker att något klubben gör (eller inte gör) är fel/inte i enighet med hur man själv hade viljat göra. Jag tycker att det är beundransvärt att eldsjälar finns, som lägger stora delar av sitt liv på att bevara och utveckla raser som på olika sätt är hotade.

Flatte är de som ligger mig personligen närmast hjärtat, men jag tycker att människorna som är engagerade i bevarandet av t. ex. Field spaniel är minst lika värda att hylla för det engagemang de lägger ner!

 

[AraSlei]

Jag tror inte att uppfödare (i det läge rasen befinner sig nu) "har råd" att försöka avla "bara" på spets - d. v. s. hundar som går A-prov eller används i praktisk jakt. Jag tror i stället att det är något som behöver angripas från flera håll - dels fortsatt (och utökad) avel på arbetande flattar som visar upp önskade egenskaper, om än de inte testats "fullt ut". Dels att öka intresset hos sådana som mig - vanliga flatteägare - för att träna och förhoppningsvis starta sina hundar. Då tror jag också att det kommer att kunna synas fler flattar även på A-prov.

Som det är nu upplever jag det lite grann som att "riktig" retrieverträning ofta upplevs så otillgängligt för många, säkert inte bara flatteägare utan även labbe och golden. Det känns i bland som att de som är "inne i sporten" är en sluten cirkel, och att man nästan måste ha en massa förkunskaper för att som nu bli insläppt. Jag tror att det också är en viktig aspekt, att öppna upp och locka ni fler nybörjare och okunniga, och få fler att förstå tjusningen med den sortens träning Så att fler hundar får chansen att "visa vad de går för".

Flattarna är ju inte uppdelade på så sätt, men som du nämnde i ett tidigare inlägg har en majoritet av dem mycket "utställningslinjer" bakom sig. Jag gissar att det inte finns någon statistik att hitta på det, utan att man i sådant fall får sätta sig och leta själv (kanske något att ta tag i när jag har tid...) men det skulle vara intressant att veta hur stor andel av flattevalparna som föddes som inte har övervägande utställningslinjer. Jag skulle gissa att den siffran (tyvärr!) är betydligt lägre.

Om jaktlabbe skulle vara rätt ras för ett inkorsningsprojekt vet jag alldeles för lite för att uttala mig, men spontant är det väl inte den första rasen jag tänker på i alla fall.

Men även om inkorsning skulle bli aktuellt, så tänker jag att det finns mycket annat att göra också. Sluta använda samma överanvända linjer om och om igen, till exempel. Jag är visserligen inte särskilt insatt i avel, men jag har svårt att se poängen (för rasen som helhet) att låta en och samma hanhund få långt över 50 avkommor, de flesta av dem dessutom undan tikar som fått fler än en kull. Ofta har sådana hundar kullsyskon som också används i avel. Samtidigt finns det mängder av hundar som varken meriteras eller övervägs i avel. Inte helt lyckat, tänker jag.

Kanske det vore vettigt att släppa in även gula flattar i aveln? Kanske dra i handbromsen lite grann för utställningsfokuset som jag tycker verkar allt för vanligt, men hur det görs bäst har jag ingen aning om.

Jag anser att det är både ett stort förtroende, och ett stort ansvar, att jag som "nybörjare" fått köpa och förvalta en så bra valp i det läge rasen är nu. Å ena sidan tycker jag kanske att min valp "borde" ha gått till någon som med säkerhet kan få fram alla hans fina egenskaper på bästa sätt, och inte till mig som är helt grön med retriever. Å andra sidan är jag ju väldigt glad för att ha fått chansen! Och jag tror ju också att det är just sådana som mig - och många andra - som behövs, för att s. a. s. "fylla på" och inte fullständigt bränna ut de stackars eldsjälar som kämpar och kämpat i många år.

Tyvärr tror jag att allting blir urholkat och som en negativ spiral, där det blir allt svårare att komma till rätta med de problem som finns, och allt fler väljer att hoppa i livbåtarna. De som s. a. s. stannar kvar och öser blir färre och behöver hjälp. Hjälp som "vi vanliga", som mig, kan bidra med, som att vara aktiva och sikta på att starta våra hundar, låta våra "vanliga" hundar gå i avel vid förfrågan, förvalta bra flattar på ett bra sätt. Diskutera med andra flatteägare, ta del av den enorma kunskapen som finns hos de som brinner för rasen. Och kanske också i det lilla, som att protestera mot bilden av att det är ett hopplöst fall när diskussionen dyker upp på forum, i facebookgrupper, eller på den lokala brukshundsklubben. Försöka locka in fler entausiaster, i stället för att skrämma bort dem.

Nu låter det kanske som att jag "hatar" uppfödare som är mer utställningsinriktade - så är det absolut inte! Däremot tror jag att vissa kanske får lite lätt tunnelseende, och har svårt för att ta in de problem som faktiskt finns. Det är nog också lätt att (som utställningsintresserad) dras med i framgång, och då kanske tumma på de rastypiska flatte-egenskaperna om det ger stora framgångar i utställningsringarna runt om i världen. Och så kan jag tänka mig att vissa som hållit på i väldigt många år, kanske är invaggade i en falsk trygghet av "så här har vi alltid gjort". Det kanske har fungerat jättebra i 20, 30 år, men det är kanske inte rätt väg att fortsätta på framåt.

Flattens grundproblem, rent för den jaktliga biten, är ju att rasen inte attraherar de köpare som söker en hund för prov och tävling. Och det beror ju på att de inte längre riktigt håller nivån som krävs. Proven ställer mycket högre krav idag än för bara 10 år sedan, och eftersom fokuset i avel har varit käcka utställningshundar som kan pyssla med lite vad som helst, har de helt enkelt inte varit med på tåget. Och det är ju inget fel med den typen av hund - men jag ser det tyvärr som otroligt att de kommer komma tillbaka till att bli första alternativet för de som söker en jakt- och provhund.

Att de är en trevlig sport- och familjehund och starta lite nybörjarklass tror jag inte någon opponerar sig emot. Om hälsoläget förbättras.

Hade uppfödarna varit mer engagerade i den ”riktiga” retrieverträningen är jag övertygad om att fler nybörjare hade kommit in massor av labbeuppfödare får ju in de valpköpare som köper sin första retriever, så varför skulle inte flatteuppfödarna kunna göra det samma?

Men jag håller med @Sel , diskussionen bör nog brytas ut

 

[MML]

Hade uppfödarna varit mer engagerade i den ”riktiga” retrieverträningen är jag övertygad om att fler nybörjare hade kommit in massor av labbeuppfödare får ju in de valpköpare som köper sin första retriever, så varför skulle inte flatteuppfödarna kunna göra det samma?

Klipper ut bara det här för att svara på just det - i övrigt håller jag med om att det kanske är läge för att det får bli en egen tråd (eller flytta till annan mer lämplig tråd)

Vissa uppfödare är ju mer engagerade i den "riktiga" retrieverträningen. Jag ser verkligen inte hur rasen (som jag, och många med mig, vill ha den, inte "allroundfamiljehund" utan som just retriever) skulle gynnas av att de "gav upp" sitt hårda arbete. Tvärt om tycker ju jag att fler uppfödare med den inställningen behövs.

Vidare tänker jag att de - uppfödarna - behöver fundera på hur de bäst "lockar" nya intresserade till rasen. Vad gör (till exempel) labbeuppfödarna rätt? Vad gör flatteuppfödarna som lyckas få ut sina hundar på prov, WT och liknande rätt?

De behöver inte ens bli förstahandsalternativet för de flesta - men ett alternativ. Inte "sjuka hundar för vänstervarv", utan den fantastiska, kompletta retriever de är menade att vara.

 

[nullo-modo]

Som sagt - självklart är det okej att "lämna" oavsett anledning. Jag tycker fortfarande att det är tråkigt när man väljer den vägen för att man tycker att något klubben gör (eller inte gör) är fel/inte i enighet med hur man själv hade viljat göra. Jag tycker att det är beundransvärt att eldsjälar finns, som lägger stora delar av sitt liv på att bevara och utveckla raser som på olika sätt är hotade.

Flatte är de som ligger mig personligen närmast hjärtat, men jag tycker att människorna som är engagerade i bevarandet av t. ex. Field spaniel är minst lika värda att hylla för det engagemang de lägger ner!

Då läser vi väldigt olika. Jag läser att folk lämnar för att det gått långt/utom räddning, inte för klubben/styrelsen inte tycker som jag.
Finns ju raser som det finns många individer av men är ändå utan räddning.

 

[MML]

Då läser vi väldigt olika. Jag läser att folk lämnar för att det gått långt/utom räddning, inte för klubben/styrelsen inte tycker som jag.
Finns ju raser som det finns många individer av men är ändå utan räddning.

Det här börjar ju kännas väldigt off topic nu Men det här var alltså inlägget som jag svarade att jag tycker att det är tråkigt när människor väljer den vägen i stället för att stanna i, och påverka, klubben.

Absolut. Jag är en av dem som är för förslaget. Jag är dock inte med i rasklubben längre och jag vill påstå att många av de som är för sakta men säkert går ur klubben också.. Så länge inte klubben är med på förslaget så kommer inget hända. Men som sagt, nu kanske avelsansvaret snart ligger på SSRK så..

Det var alltså främst en reflektion kring uttalandet att "så länge inte klubben är med på förslaget så kommer inget att hända". Om de som är för förslaget väljer att lämna klubben, så blir till slut bara de som är emot det kvar och då kommer givetvis inget att hända. Oavsett om det handlar om inkorsning eller något annat, oavsett klubb. Det tråkiga är alltså att människor ser "klubben" som ett eget väsen, och inte som att man själv (om man är medlem) är en del i klubben.

 

[AraSlei]

Klipper ut bara det här för att svara på just det - i övrigt håller jag med om att det kanske är läge för att det får bli en egen tråd (eller flytta till annan mer lämplig tråd)

Vissa uppfödare är ju mer engagerade i den "riktiga" retrieverträningen. Jag ser verkligen inte hur rasen (som jag, och många med mig, vill ha den, inte "allroundfamiljehund" utan som just retriever) skulle gynnas av att de "gav upp" sitt hårda arbete. Tvärt om tycker ju jag att fler uppfödare med den inställningen behövs.

Vidare tänker jag att de - uppfödarna - behöver fundera på hur de bäst "lockar" nya intresserade till rasen. Vad gör (till exempel) labbeuppfödarna rätt? Vad gör flatteuppfödarna som lyckas få ut sina hundar på prov, WT och liknande rätt?

De behöver inte ens bli förstahandsalternativet för de flesta - men ett alternativ. Inte "sjuka hundar för vänstervarv", utan den fantastiska, kompletta retriever de är menade att vara.

De uppfödare som är engagerade är ju så klart toppen! Och värda sin vikt i guld för rasen. Det behövs absolut fler sådana. Men finns det underlag för det i rasen?

Jag tror att det helt enkelt beror på att labbarna är på en egen nivå, de är fortfarande en specialist. De som vill jaga, tävla och starta prov köper en labrador pga det, oavsett om det är den första hunden eller den fjortonde. Man lockar ”rätt typ” av valpköpare genom att själv vara ute och visa framfötterna, och motbevisa sådana envisa som mig och med rätt typ av köpare menar jag inte de som kan mest, utan de som vill lära och har intresset.

Idag är det många som köper en flatte som första hund, upptäcker retrieverträningen med den, kanske köper en andra. Men när man sedan vill mer, går man över på labrador. Typ alla mina träningskompisar har gjort den resan, särskilt de som hållit på länge, men senast två vänner bara sedan i somras.

 

[MML]

De uppfödare som är engagerade är ju så klart toppen! Och värda sin vikt i guld för rasen. Det behövs absolut fler sådana. Men finns det underlag för det i rasen?

Jag tror att det helt enkelt beror på att labbarna är på en egen nivå. De som vill jaga, tävla och starta prov köper en labrador pga det, oavsett om det är den första hunden eller den fjortonde. Man lockar ”rätt typ” av valpköpare genom att själv vara ute och visa framfötterna, och motbevisa sådana envisa som mig och med rätt typ av köpare menar jag inte de som kan mest, utan de som vill lära och har intresset.

Idag är det många som köper en flatte som första hund, upptäcker retrieverträningen med den, kanske köper en andra. Men när man sedan vill mer, går man över på labrador. Typ alla mina träningskompisar har gjort den resan, särskilt de som hållit på länge, men senast två vänner bara sedan i somras.

Jag vill ju absolut tro att det finns det, och jag är inte sugen på att ge upp om den ras som fått mig att verkligen älska hundträning (och gett mig så enormt med lycka i livet!) i första taget. Kanske är inkorsning en del i vad som behövs för rasen, och då är det förstås rätt beslut.

Många gör den resan du skriver om, absolut. Därför behöver ju de (vi) engagerade flatte-människorna jobba än hårdare för att visa upp vår fantastiska ras! Jag har turen att ha människor i min omgivning som köpt sin tredje, fjärde, i vissa fall långt många fler än så, flatte utan att gå över till någon annan ras. Någon har köpt en flatte, sedan en labbe, för att återvända till flatten. Självklart är jag medveten om att det inte alltid är så det ser ut, men "alla" ambitiösa och inbitna retrievermänniskor väljer inte bort flatten, heller

Jag personligen kan nog inte tänka mig någon annan retriever än flatten. Sannolikheten att jag skulle "gå över" till labbe ser jag som i det närmsta obefintlig, så det är ju verkligen en smaksak också - som säkert påverkas av vad man har för människor omkring sig

 

[nullo-modo]

Det här börjar ju kännas väldigt off topic nu Men det här var alltså inlägget som jag svarade att jag tycker att det är tråkigt när människor väljer den vägen i stället för att stanna i, och påverka, klubben.



Det var alltså främst en reflektion kring uttalandet att "så länge inte klubben är med på förslaget så kommer inget att hända". Om de som är för förslaget väljer att lämna klubben, så blir till slut bara de som är emot det kvar och då kommer givetvis inget att hända. Oavsett om det handlar om inkorsning eller något annat, oavsett klubb. Det tråkiga är alltså att människor ser "klubben" som ett eget väsen, och inte som att man själv (om man är medlem) är en del i klubben.

Visst är det så att är du medlem så är du en del av klubben, det är ju den stora massan som avgör om det blir en förändring eller inte.
Kan ju vara att det var sista chansen för att komma rätt igen eller inte orkat med chansen att åter köpa en kanse sjuk hund igen eller rent av föda upp.

 

[MML]

Visst är det så att är du medlem så är du en del av klubben, det är ju den stora massan som avgör om det blir en förändring eller inte.
Kan ju vara att det var sista chansen för att komma rätt igen eller inte orkat med chansen att åter köpa en kanse sjuk hund igen eller rent av föda upp.

Ja, precis. Och om de som tycker att "klubben" gör fel val lämnar klubben - vilka blir då "den stora massan"?

 

[AraSlei]

Jag vill ju absolut tro att det finns det, och jag är inte sugen på att ge upp om den ras som fått mig att verkligen älska hundträning (och gett mig så enormt med lycka i livet!) i första taget. Kanske är inkorsning en del i vad som behövs för rasen, och då är det förstås rätt beslut.

Många gör den resan du skriver om, absolut. Därför behöver ju de (vi) engagerade flatte-människorna jobba än hårdare för att visa upp vår fantastiska ras! Jag har turen att ha människor i min omgivning som köpt sin tredje, fjärde, i vissa fall långt många fler än så, flatte utan att gå över till någon annan ras. Någon har köpt en flatte, sedan en labbe, för att återvända till flatten. Självklart är jag medveten om att det inte alltid är så det ser ut, men "alla" ambitiösa och inbitna retrievermänniskor väljer inte bort flatten, heller

Jag personligen kan nog inte tänka mig någon annan retriever än flatten. Sannolikheten att jag skulle "gå över" till labbe ser jag som i det närmsta obefintlig, så det är ju verkligen en smaksak också - som säkert påverkas av vad man har för människor omkring sig

Nej, jag känner flera otroligt ambitiösa flatteägare också, som får fram jaktchampions och som verkligen kämpar för rasen de finns där och de har hundar till det, men ja. De är inte många i det stora hela.

Absolut är det en smaksak det påverkas nog både av umgänge, träningskompisar och ambitionsnivå.
Nåväl, det var ju inte längesedan du såg det som en obefintlig risk att du skulle ha en stor flat heller skämt å sido, man vet inte vad som händer med ens preferenser. Men jag tror det är vanligare att göra resan från flat till labrador än tvärtom

 

[MML]

Nåväl, det var ju inte längesedan du såg det som en obefintlig risk att du skulle ha en stor flat heller

Touché

Nej men, jag undrar verkligen vad jag levt under för sten i alla år. Det är ju det här som är min ras. Flattarna - rasen, alltså, inte just "bara" våra egna - har verkligen seglat upp högt i mitt liv. Tack vare dem har jag också lärt känna en hel drös med olika retrievers ("stora, håriga, stökiga hundar" ) och retrieverägare ("nördar" ) och det finns helt enkelt ingen annan som kan mäta sig med en bra flatte!