Julhelgen - illa till mods

[Inte_Ung]

Det är inte så att jag behöver sitta och veva detta 100 varv med en psykolog, jag behöver strategier som kan göra att jag kan hantera situationen på ett sätt som fungerar.

Prova en kurator på vårdcentralen.
De kan allt om det där och är lättare att få tid hos.

 

[Lingonris]

till alla:

TACK för alla era svar och för ert uppriktiga engagemang. Jag läser alla svar även om jag inte svarar på precis allt.

Buke är bäst!

 

[Inte_Ung]

Att vi varit mer hos min mans föräldrar det året handlade inte om några konflikter med mina föräldrar utan det bara blev så, för att vi ville vara på deras sommarställe, träffa kompisar i samma stad som de bor etc

Ja det var trevligt för er och hade inte det minsta med dina föräldrar att göra.
Det är precis det som jag menar.
Du har också fastnat i rättvisetänkandet.
Men den typen av rättvisa är inte relevant.

Ni gjorde något som var trevligt för er och det har din mamma faktiskt inte med att göra.
Alls.

 

[sjoberga]

Det är frågor om hur jag ska reagera som växt fram i mig de senaste åren.

Min plan om det blir en konflikt är att inte gå upp i affekt utan rätt så vänligt men ändå bestämt säga att jag inte är intresserad av hennes åsikter om vad jag och min man bör göra eller inte göra, att vi gör så gott vi kan och att om det inte räcker så får vi åka härifrån.

Det blir lite svårare tycker jag om hon blir arg på min syster, för då är hon ju inte arg på mig/oss. Ska jag säga något då och i så fall vad?

Eller om hon bara blir allmänt sur och kort i tonen, det är ju svårt att sätta fingret på, jag kan ju inte tvinga henne att vara glad.

Om hon blir arg på din syster kan du gott be dem ta sina relationsproblem i enrum. Det hänger återigen in sig på huruvida ni blir respekterade som vuxna individer eller inte.

Och är det sura miner, tycker jag du kan ta upp det också i enrum och fråga hur hon mår och påpeka att det inte är särskilt roligt för någon med den dåliga stämningen. Börjar då anklagandet så kommer tillfället för den förberedda dragningen.

Ska man vara krass mot dig så har du, kanske, aldrig gett henne (om hon har problem med sociala färdigheter krävs det tydlighet ) chansen att inse hur dåligt du far av hennes nycker och sätt att behandla dig. Det är inte ett anklagande, det har miljoner orsaker. Men den sekunden du tydliggjort det ordentligt, får hon chansen att visa om hon kan respektera det.

Och dina barn får se en mamma som klarar att stå upp för sig själv, istället för någon som blir hunsad och mår dåligt. Det kan göra stor skillnad i deras liv.

 

[Lingonris]

Om hon blir arg på din syster kan du gott be dem ta sina relationsproblem i enrum. Det hänger återigen in sig på huruvida ni blir respekterade som vuxna individer eller inte.

Och är det sura miner, tycker jag du kan ta upp det också i enrum och fråga hur hon mår och påpeka att det inte är särskilt roligt för någon med den dåliga stämningen. Börjar då anklagandet så kommer tillfället för den förberedda dragningen.

Ska man vara krass mot dig så har du, kanske, aldrig gett henne (om hon har problem med sociala färdigheter krävs det tydlighet ) chansen att inse hur dåligt du far av hennes nycker och sätt att behandla dig. Det är inte ett anklagande, det har miljoner orsaker. Men den sekunden du tydliggjort det ordentligt, får hon chansen att visa om hon kan respektera det.

Och dina barn får se en mamma som klarar att stå upp för sig själv, istället för någon som blir hunsad och mår dåligt. Det kan göra stor skillnad i deras liv.

Tack för svar.

Hon tog faktiskt det i enrum med syrran, men min syster med pojkvän stannade ju hos oss sen istället för att åka hem till våra föräldrar och hon var helt uppriven och låg och grät på natten. Och mina föräldrar pratade inte med varken min syster eller pojkvännen under middagen hos oss.

Så det påverkade ju stämningen ändå, fast hon tog det i enrum.

Jag håller helt med dig angående de två sista styckena.

 

[sjoberga]

Jo mina har varit det i oerhört många år.
Jag umgås bara med människor som jag tycker om och trivs med.
Jag är verkligen för gammal för att skuffas runt av andra.

I det närmaste perfekta de senaste åren. När vi slutat att träffa släkten på julen och planera med stress att fara runt. Bara lugn och ro med familjen och de vänner vi trivs med. Ingen stress på julafton. Ingen hets. Inga bråk.

Det blev först efter en hemsk jul när släktbråk förstörde hela julen.

Vi träffar vissa av dem på andra tider under året. Jul verkar vara en svår tid, eftersom det finns förväntningar om trevligheter. Andra träffar vi inte alls. Barnen träffar de släktingar de önskar på egen hand.

 

[Inte_Ung]

att vi gör så gott vi kan och att om det inte räcker så får vi åka härifrån.

Jag tycker nog att du har en bra plan där.
Du kan fly.

Om det var jag så hade jag stannat så länge som det var trevligt och bara packat och åkt tyst och lugnt och det blev otrevligt.
Inte på något vis ta konflikten för att spara på min egen energi.

Jag blev våldgästad i mitt eget hem och kom på så sätt inte undan ilskan så jag var tvungen att bryta.

 

[sjoberga]

Tack för svar.

Hon tog faktiskt det i enrum med syrran, men min syster med pojkvän stannade ju hos oss sen istället för att åka hem till våra föräldrar och hon var helt uppriven och låg och grät på natten. Och mina föräldrar pratade inte med varken min syster eller pojkvännen under middagen hos oss.

Så det påverkade ju stämningen ändå, fast hon tog det i enrum.

Jag håller helt med dig angående de två sista styckena.

Jag tycker du verkar klok i dina resonemang och det är bara du som har detaljerna och sedan får leva med konsekvenserna. Klarar du bara momentet att inte hamna i affekt, kommer du att klara det bra och komma stärkt från denna jul, oavsett hur ni gör och hur det blir.

Lycka till!

 

[Inte_Ung]

När vi slutat att träffa släkten på julen och planera med stress att fara runt.

När jag var gift med min exmake så firade jag jul med hans familj och det var oerhört trevligt.
Jag minns alla de jularna med värme och glädje.
Han har en helt underbar familj som jag fortfarande gärna träffar på gemensamma tillställningar.
Så det där kan vara helt olika faktiskt.

 

[Inte_Ung]

Det här med att nicka och le och inte gå emot eller visa reaktion på provokation....det är en taktik jag använt mig av i flera år och jag kan bara säga en sak; DET FUNKAR INTE. Det blir inga öppna konflikter, men det blir en megastor hög under ens egen matta.

För mig fungerade det inte heller.
Jag fick ett plåster och fick aldrig vara ifred för att göra annat t.ex. arbeta eller ta hand om mina barn.
Hon satte sig på mig och vägrade att kliva av.

 

[sjoberga]

När jag var gift med min exmake så firade jag jul med hans familj och det var oerhört trevligt.
Jag minns alla de jularna med värme och glädje.
Han har en helt underbar familj som jag fortfarande gärna träffar på gemensamma tillställningar.
Så det där kan vara helt olika faktiskt.

Precis. Fast jag tror att alla har förväntningar att det ska vara på det sättet. Och ibland måste man inse att det inte funkar så för "oss" och göra något åt det.

Den glada julmallen att träffa släkten passar inte alla, vare sig individer eller grupper.

 

[Inte_Ung]

Den glada julmallen att träffa släkten passar inte alla, vare sig individer eller grupper.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att den är just glad.
Det handlade ju inte alls om att stå ut utan det var en trevlig tillställning att se fram emot.
Ingen ville missa den.

 

[tanten]

Det kan göra stor skillnad i deras liv.

Japp.
Vi lär våra barn hur relationer ska fungera och vad självkänsla är genom att visa exempel.

Det spelar ingen roll hur mycket vi försöker tuta i dem att de är suveräna starka varelser om de får konkreta IRL-lektioner i annat av sin egen förälder.
*har den Tshirten*

 

[Tora]

Det här med att nicka och le och inte gå emot eller visa reaktion på provokation....det är en taktik jag använt mig av i flera år och jag kan bara säga en sak; DET FUNKAR INTE. Det blir inga öppna konflikter, men det blir en megastor hög under ens egen matta. Allt skit som man tror runnit av en som en på en gås - men nej. Sagda saker av just anhöriga som svider stannar kvar.
Det kanske funkar för andra, men jag klarar inte av att ta skit. Jag klarar inte av relations-skådespeleri. Just när det gäller familjerelationer tror jag att det bara är ärlighet och raka rör som gäller, så funkar jag. Jag tar ingen skit.
Så, antingen får familjen bereda sig på svar på tal, eller så får de klara sig med annorlunda umgänge; i mitt fall väljer jag att inte träffa min syster alls och begränsad tid och på mina villkor med min mamma. Och jag tar inte längre ansvar för deras relation med mina barn, men jag får själv bära samvetet gentemot mina barn att _min_ relation till moster och mormor påverkar dem. Nu är mina barn så stora så de själva måste ta ansvar för sina aktiva relationskontakter med den sidan av släkten, och det blir mer påtagligt nu när jag liksom stiger av tåget. Men det känns bra ändå.

Och för mig har det fungerat utmärkt när det kommer till den typen av människor som aldrig kan se att dom själva gör fel. Det är bara fullkomligt slöseri med energi för det leder absolut ingenstans att diskutera något med dom. För dom kan aldrig inse att dom gör fel. Man blir bara ledsen och upprörd.

Det absolut bästa är givetvis att inte umgås med dom alls men ibland så har man inget val.

Man håller med dom men i sitt stilla sinne så tänker man "Jisses vad korkad du är".

Ger dom råd om något som tex du skall bara använda lila nappar så håller man med dom men man använder blåa nappar ändå.

Du vinner inget på att lära dom "några gränser" för dom kommer bara att vända det emot dig och det blir i slutänden dom det är synd om.

Tex denna person säger på skämt att du borde nog gå ner i vikt.
Jag blir ledsen och tycker inte att det är det minsta roligt och säger ifrån att det där bara var elakt att säga så och inte det minsta roligt.
En "normal" person hade bett om ursäkt och tänkt på det till nästa gång.

Denna typen av person kommer dock vända det hela till att du är för känslig och att det är väldigt synd om denne för att du inte skrattar åt dennes skämt. Så i slutänden är det dom som är offret och du är skurken.

Så istället för att bara vara ledsen över ett korkat skämt så är man också ledsen över att någon påstår att man är elak när man bara är sårad. Dessutom är man enormt frustrerad över hur någon hela tiden kan lyckas vända allt så totalt.

Hade man istället sagt "Ja jag känner mig som en val i ett badkar i bland. Så hade man istället bara varit arg över hur någon kan vara så jäkla korkad som kan kläcka ett sånt idiotiskt skämt.

 

[Tora]

Ouch. Jag behöver ju råd om hur jag kan hantera konflikter som uppkommer! Sätt där jag både markerar att jag inte tänker ta emot det här men samtidigt utan att elda på konflikten. Jag har fått bra råd också tycker jag.




Tack för ditt svar. Jag menar inte att jag tycker att jag skulle riva upp himmel och jord, men det skulle verka så för henne, vilket i sig inte skulle vara så bra för vår relation.

Jag har i flera år tänkt gå till psykolog men har svårt att klämma in det i mitt liv med jobb, pendling och små barn. Men jag planerar att göra det framöver.

Det är inte så att jag behöver sitta och veva detta 100 varv med en psykolog, jag behöver strategier som kan göra att jag kan hantera situationen på ett sätt som fungerar.

Vill du fortsätta umgås med din mamma så är sättet att hantera konflikter helt enkelt att se till att dom aldrig uppkommer.

För vad du än gör, hur mycket rätt du än har så kommer du aldrig att vinna en konflikt med henne. Hon kommer alltid vara offret och du skurken.

Det bästa tror jag fortfarande är att inte umgås med henne alls.

Den "lustiga" är dock att den dan du säger upp bekantskapen för att hon är så elak så kommer hon att vända det till att du inte vill umgås med henne och att det är fruktansvärt elakt utav dig. Alltså det blir du som blir skurken och inte hon.

Detta kommer inte ändras förrän hon kommer till insikt om sitt beteende och felaktigheten i det. Tyvärr är min erfarenhet av det att det är väldigt få med denna typen av personlighet som kommer till insikt.

 

[honung]

Du vinner inget på att lära dom "några gränser" för dom kommer bara att vända det emot dig och det blir i slutänden dom det är synd om.

Jag tror du mest pratar om det sociala nuet. En trasslig och infekterad familjerelation handlar om åratal av kanske svek, kontroverser, besvikelser osv. Det är liksom en större helhet, inte bara vad någon säger här och nu och att det här skiten tar jag inte bara här och nu. Det hade varit så mycket enklare att hantera med att spela gås. Men när det handlar om kanske ens uppväxt, om brustet förstroende och själsliga mångårigt svidande sår är det inte så enkelt som du vill göra det till.

Jag tar ingen skit, jag tar inte ansvar för många år av dysfunktionellt familjerelationsdrama, jag har en alldeles egen familj jag prioriterar helt enkelt och jag sätter därmed punkt för det som varit och spelar på egen planhalva i fortsättningen.

 

[Tora]

Jag tror du mest pratar om det sociala nuet. En trasslig och infekterad familjerelation handlar om åratal av kanske svek, kontroverser, besvikelser osv. Det är liksom en större helhet, inte bara vad någon säger här och nu och att det här skiten tar jag inte bara här och nu. Det hade varit så mycket enklare att hantera med att spela gås. Men när det handlar om kanske ens uppväxt, om brustet förstroende och själsliga mångårigt svidande sår är det inte så enkelt som du vill göra det till.

Jag tar ingen skit, jag tar inte ansvar för många år av dysfunktionellt familjerelationsdrama, jag har en alldeles egen familj jag prioriterar helt enkelt och jag sätter därmed punkt för det som varit och spelar på egen planhalva i fortsättningen.

Fast här har det att göra med min uppväxt och familj.

 

[Pontevecchio]

Jag har bara ett råd: Go bananas.

Tolerera inte skit och våga säg ifrån. Din mamma är som ett barn som testar gränser och går längre och längre. Säg ifrån. Hon kommer bli skitsur. Låt henne vara det, det är hennes issue. Låt henne sätta sig på sitt rum och sura så kan ni andra ha trevligt.

 

[Lingonris]

Vill du fortsätta umgås med din mamma så är sättet att hantera konflikter helt enkelt att se till att dom aldrig uppkommer.

För vad du än gör, hur mycket rätt du än har så kommer du aldrig att vinna en konflikt med henne. Hon kommer alltid vara offret och du skurken.

Det bästa tror jag fortfarande är att inte umgås med henne alls.

Den "lustiga" är dock att den dan du säger upp bekantskapen för att hon är så elak så kommer hon att vända det till att du inte vill umgås med henne och att det är fruktansvärt elakt utav dig. Alltså det blir du som blir skurken och inte hon.

Detta kommer inte ändras förrän hon kommer till insikt om sitt beteende och felaktigheten i det. Tyvärr är min erfarenhet av det att det är väldigt få med denna typen av personlighet som kommer till insikt.

Det är precis det som är min strategi och visst har det minskat konflikterna. Men tyvärr kan man aldrig vara på den säkra sidan, hon kan gärna "hitta på" konflikter. Som i somras då min systers pojkvän inte var välkommen till dem eftersom hon haft så många pojkvänner och dessutom borde hon inte ha en journalist, en läkare vore bättre eftersom man måste tänka på ekonomin. Eller när min man åkte på semester till Istanbul kunde hon inte förstå vad han skulle där och göra, varför åkte han inte till London istället, det finns väl inget att göra i Istanbul och fnös föraktfullt och gick iväg medan jag pratade när jag försökte berätta att det finns en massa att se där.

Man kan liksom aldrig vara säker, även om metoden som sagt funkar ok.

 

[Lingonris]

Jag har bara ett råd: Go bananas.

Tolerera inte skit och våga säg ifrån. Din mamma är som ett barn som testar gränser och går längre och längre. Säg ifrån. Hon kommer bli skitsur. Låt henne vara det, det är hennes issue. Låt henne sätta sig på sitt rum och sura så kan ni andra ha trevligt.

Min mamma har en väldigt stark psykisk makt över hela vår familj, det är hon som sätter stämningen. Så det hade inte blivit särskilt trevligt.

Alltså, vore det enkelt hade problemet inte funnits.