Julhelgen - illa till mods

[Lingonris]

@cirkus minimera kontakten, det är ju det vi har gjort. Men då blir vi inhalade och detaljreglerade.

 

[Lingonris]

@monster1 ja, det är fruktansvärt elakt. Ja, jag måste gå och prata med någon, detta förstör mitt liv och jag låter det hemskt nog gå ut över min egen familj.

Nät jag startade tråden var det för att jag ville ha input ang julen och hann inte boka in någon terapeut före dess.

 

[Lingonris]

Egentligen känner jag för att ringa upp och säga att jag är inte intresserad av något samtal, vi kan prata om upplägg om jul och födelsedagar men inget mer. Och att jag gör så gott jag kan och det får räcka.

 

[cirkus]

@cirkus minimera kontakten, det är ju det vi har gjort. Men då blir vi inhalade och detaljreglerade.

Då finns bara alternativet - ingen kontakt alls.
Hon kommer inte bli bättre.

 

[Cambrie]

Jag vet precis hur det är, har själv en mamma som kan vara otroligt cynisk och elak och stundtals får mig att må väldigt dåligt. I hennes fall är det en depression och en i grunder oerhört taskig självkänsla som ligger bakom, och den har hon haft sedan pappa gick bort för 12 år sedan (hon har gått i terapi men på något sätt så kommer hon inte upp trots att hon skaffat en ny karl och är omgift, återigen det där att man måste bli lycklig inifrån innan man kan bli lycklig och leva genom någon annan som vi varit inne på i andra trådar).
Hur som helst, för mig blir det väldigt frestande och jag levde utomlands ett tag, har nog aldrig haft det så skönt som då, var hem förra julen, det höll två dagar. Nu bor jag inte jättelångt från henne men försöker hålla ner kontakten. Det är ju lite så, vill man ha någon kontakt alls så sker den på hennes villkor. Jag väljer att ha kontkat med henne, det är ju trots allt mamma och jag vill inte bryta på grund av en sjukdom. Svårt det där, men jag tror att det enda sättet att ha kontakt är att du säger ifrån. Och det rejält. Säg till exempel "Jag ringer när jag har tid och möjlighet och du beter dig när vi kommer hit, annars åker vi direkt". Och gör det också (gäller din syrra med) - beter hon sig inte tar ni in på hotell och firar jul tillsammans. Relationen mellan dig och din syster har hon inte överhuvudtaget med att göra, och det tycker jag ni ska göra klart för henne, tillsammans. Ni är två som ser det här - ni måste kunna gå ihop och på ett konstruktivt sätt framföra kritiken. Även om hon inte bryr sig så har hon i alla fall hört det.

 

[nickan1]

Egentligen känner jag för att ringa upp och säga att jag är inte intresserad av något samtal, vi kan prata om upplägg om jul och födelsedagar men inget mer. Och att jag gör så gott jag kan och det får räcka.

Vad stoppar dig? Förmodligen enbart din dåliga självkänsla. Jag bröt med min mor för att rädda mig själv. Talade också om för henne att det var helt och hållet hennes val eftersom hon uppförde sig på ett sätt som jag inte mådde bra av. Sa att hon var välkommen att umgås igen den dagen hon respekterade mig som individ och ville mitt bästa. Den dagen kom aldrig innan hon gick bort.

 

[WhoIsItAgain]

Nej, det gör ju inte det.

Kl

Igår ringde mamma och sa att vi ska ha ett samtal hon, pappa, jag och syrran om hur kontakterna ska ske mellan mig och syster (!!!) och mellan oss och dem. Vi ska prata om hur vi ska göra vid jul och födelsedagar eftersom vi bor i olika delar av landet, och om hur våra kontakter och vår relation kan bli bättre "för det kan den alltid bli" som hon sa när jag sa att jag är rätt nöjd med nivån vi har nu. Så detta ska jag fundera på.

Jag är erfaren nog att förstå att detta innebär att hon inte alls är intresserad av att höra våra synpunkter utan det kommer bli så att hon dikterar vad som gäller och så ska vi säga ja. "Fundera på" innebär inte "fundera så diskuterar vi" utan "tänk igenom allt fel du har gjort och skäms ordentligt och vänta bara så ska du minsann bli ordentligt uppläxad".

Och jag fattar att hon kommer att bestämma att jag och min syster ska ha en fast dag och tid varje vecka då vi ringer.

Min strategi kommer vara att säga så lite det bara går och bara humma med.

Har haft jävligt ont i huvudet ända sedan det samtalet.

Jag inser nu att det som från början var en tråd där jag ville ha konkreta tips har blivit lite av en gnälltråd vilket aldrig var meningen. Men internet lyssnar alltid vilket ju är lite tacksamt...

Tillägg: det här samtalet kom alltså dagen efter att hon sagt till syrran att hon inte vill träffa hennes sambo så hon är inte ute efter något försoningssamtal utan efter att typ tvinga oss att ha kontskt.

Men herregud är männsikan sann?!

Varför går inte du och syrran ihop och bryter helt kontakten för en tid. Då får hon ju lugn och ro och tänka igenom om det är så hon vill ha det mellan sig och sina barn. Om hon ringer och försöker börja styra er så släng på luren. Blir hon inte bättre låt det vara så. Visar hon någon som helst insikt så kan ni ju lite lätt ta upp kontakten. Vad får ni ut av att träffa denna människa? Du mår ju både psykiskt och fysiskt dåligt och det redan veckor innan ni ska träffas! Jag tror ju ärligt att du skulle må mycket bättre av att ha noll kontakt. I alla fall under ett par veckor nu direkt. Sen kanske ni kan ha viss kontakt, även om jag tvivlar.

 

[sjoberga]

@cirkus minimera kontakten, det är ju det vi har gjort. Men då blir vi inhalade och detaljreglerade.

Om en vuxen människa kan "hala in" och "detaljreglera" en annan vuxen människa mot dennes vilja är det någonting som är fullständigt ruttet. Då är det dags att bryta, förklara varför och vägra kontakt tills motparten väljer att respektera det. Och vid minsta lilla återfall återgå till läget helt utan kontakt.

Så småningom så KAN det växa fram en relation som fungerar. Om det inte gör det, så är skadan åtminstone rejält mycket mindre.

 

[Modest]

Om en vuxen människa kan "hala in" och "detaljreglera" en annan vuxen människa mot dennes vilja är det någonting som är fullständigt ruttet.

Jag känner ärligt talat att det vuxna barnet också har en del i detta, dvs. dags att växa upp och sätta gränser. I detta fall verkar det ju som att helt bruten kontakt är det enda alternativet just nu, men det är ju TS och hennes systers ansvar.

 

[sjoberga]

Jag känner ärligt talat att det vuxna barnet också har en del i detta, dvs. dags att växa upp och sätta gränser. I detta fall verkar det ju som att helt bruten kontakt är det enda alternativet just nu, men det är ju TS och hennes systers ansvar.

Fast egentligen är inte bruten kontakt något som TS och hennes syster behöver ta ställning till i förväg.

1. De ska förklara hur de vill ha relationen och att det ska respekteras.

Endast om det inte respekteras, bryter man kontakten. Det är alltså TS mamma som är den som tar steget till att bryta kontakten, genom att välja att inte respektera en annan vuxen människa.

 

[Modest]

Fast egentligen är inte bruten kontakt något som TS och hennes syster behöver ta ställning till i förväg.

1. De ska förklara hur de vill ha relationen och att det ska respekteras.

Endast om det inte respekteras, bryter man kontakten. Det är alltså TS mamma som är den som tar steget till att bryta kontakten, genom att välja att inte respektera en annan vuxen människa.

Jag förstår hur du menar, men tycker att respekten redan är ganska långt borta i det här fallet; dvs. inte ens lönt mödan att förklara hur de vill att relationen ska se ut.

 

[Lovisaleonora]

Egentligen känner jag för att ringa upp och säga att jag är inte intresserad av något samtal, vi kan prata om upplägg om jul och födelsedagar men inget mer. Och att jag gör så gott jag kan och det får räcka.

Vet du, jag tycker du ska göra det. Faktiskt. För dig själv, för din egen familj. För att få ett stopp på den här karusellen i nedåtgående.

Du behöver inte bråka. Bara meddela. Att så här är det, det tar stopp nu. Och sedan får en ev. brytning i så fall ligga på andra sidans ansvar.

 

[Lingonris]

@Lovisaleonora kanske, kanske att jag vågar.

 

[Lovisaleonora]

Klart du vågar, sedan är det ju alltid att väga för och emot. Men jag tror din egen familj väger tyngre i vågskålen.

 

[Hiddeous]

@Lovisaleonora kanske, kanske att jag vågar.

Gör det bara, tänk inte. Låt henne ta konsekvenserna för en gångs skull, bara stäng av och ägna dig åt din egen familj. Min (tackolov begränsade) erfarenhet av människor som din mamma är att när de inser att loppet är kört, och makten slutgiltigt förlorad, blir de insmickrande och manipulativa i stället. Om och när hon kommer dithän blir kanske situationen mer hanterbar. I alla händelser kommer ditt självförtroende att stärkas. Tror jag.

 

[Jonaz]

@monster1 ja, det är fruktansvärt elakt. Ja, jag måste gå och prata med någon, detta förstör mitt liv och jag låter det hemskt nog gå ut över min egen familj.

Jag tycker att det här säger allt. Efter att ha läst tråden förstår jag faktiskt inte varför du ens överväger att åka upp över jul. Av vad som framgår hade jag, om jag varit i samma situation, valt att släppa kontakten med föräldrarna. Du har ju en egen familj som du faktiskt har ett jättestort ansvar för. Är inte det det viktigaste? Plus ditt eget mående förstås.

 

[CillaW]

Lingonris - hade du låtit någon annan människa behandla dig så här?

Din chef? Dina barns lärare? Grannen?

 

[tanten]

Egentligen känner jag för att ringa upp och säga att jag är inte intresserad av något samtal, vi kan prata om upplägg om jul och födelsedagar men inget mer. Och att jag gör så gott jag kan och det får räcka.

Detta får mig att tänka på flera inlägg till psykologen på SvD och DN som jag läst genom åren,. Nu senast en farförälder som inte får ha kontakt med barnet och sina barnbarn och inte för sitt liv kan begripa vad det är för fel och vad det handlar om...

Jag tror att det handlar om att DU måste bestämma hur du vill leva, hur DU vill ha det.

Man kan inte ändra någon annan än sig själv.

Alla dessa råd i tråden att göra si eller göra så för att din mor ska begripa. allt det tycker jag är rena struntet.

Buke beter sig underligt. Hade det varit en partner som betett sig som din mor skulle ingen sagt -gör såhär så kanske hon begriper, -gör sådär så kanske hon förstår.

Du står dig själv närmast.

 

[Hyacinth]

Detta får mig att tänka på flera inlägg till psykologen på SvD och DN som jag läst genom åren,. Nu senast en farförälder som inte får ha kontakt med barnet och sina barnbarn och inte för sitt liv kan begripa vad det är för fel och vad det handlar om...

Jag tror att det handlar om att DU måste bestämma hur du vill leva, hur DU vill ha det.

Man kan inte ändra någon annan än sig själv.

Alla dessa råd i tråden att göra si eller göra så för att din mor ska begripa. allt det tycker jag är rena struntet.

Buke beter sig underligt. Hade det varit en partner som betett sig som din mor skulle ingen sagt -gör såhär så kanske hon begriper, -gör sådär så kanske hon förstår.

Du står dig själv närmast.

Det verkar finnas starka tabun kring att bryta med sina föräldrar, det är helt klart. Jag tycker du gör en mycket bra jämförelse.

 

[sjoberga]

Det verkar finnas starka tabun kring att bryta med sina föräldrar, det är helt klart. Jag tycker du gör en mycket bra jämförelse.

Man ska också vara noga med vilken relation det är som inte fungerar.

Barnbarnens relation till sina far- och morföräldrar är en annan relation än den som är uppe till diskussion just nu. Den ska man inte med automatik inkludera, snarare tvärtom - exkludera helt och hållet. Relationer är mellan människor och man har ingen rätt att diktera villkoren för två andra människors relation till varandra.

Givetvis finns det undantag där det förekommit våld och andra övergrepp.