Jämställt förhållande

[Palermo]

Jag tänker att även vi barnfria påverkar kommande generationer indirekt, genom att vi är med och påverkar normer osv.

Plus då påverkan/inspiration till vuxna människor omkring oss i nuet. Som @RedChili beskriver så tydligt. Genom små vardagliga glimtar av hennes liv, får både män och kvinnor omkring henne syn på något annat än det de själva tar för givet. Det är ju inte BARA barn som är viktiga.

 

[Amha]

Jo absolut, så länge man är överens om att det är lika viktigt som att putsa krukväxterna. Men då får man väl hoppas att han också gör något av det antagligen oerhört stora lasset hemma med att putsa de ytorna.

Det känns ju som lite extremfall båda delar. Skulle det falla sig så att båda parter tycker att bilen ska kännas sprillans och den ena parten tycker att det är kul, måste då den som inte gillar den sysslan göra det för sakens skull då? Den som ogillar att städa bilen kanske tycker om att putsa krukväxterna under samma tid?

Personligen anser jag att problemet med jämställdhet i huvudsak kommer när det är en ojämn arbetsbelastning i det man gemensamt tycker är viktigt hushållsarbete eller att någon fråntas möjligheten att göra en roligare syssla för att denne är av fel kön. Jag kan inte förstå varför man ska tvingas göra tråkiga saker för sakens skull, trots att den andra i relationen faktiskt uppskattar att göra tråksysslan. Hade jag tvingats mecka trasigt nätverk istället för att dammsuga, av princip, hade jag blivit väldigt grinig. Min partner är bra på det och jag (vi, hoppas jag) anser att nätverkshaveri är en viktig hushållssyssla. Hade jag behövt backa från att olja altanen (annan hushållssyssla) för att min partner som kanske inte alls uppskattar sysslan utan hellre lagar mat ska ta över medan jag ska göra något så tråkigt som matlagning hade det nog brunnit i huvudet på mig

 

[Badger]

Det känns ju som lite extremfall båda delar. Skulle det falla sig så att båda parter tycker att bilen ska kännas sprillans och den ena parten tycker att det är kul, måste då den som inte gillar den sysslan göra det för sakens skull då? Den som ogillar att städa bilen kanske tycker om att putsa krukväxterna under samma tid?

Personligen anser jag att problemet med jämställdhet i huvudsak kommer när det är en ojämn arbetsbelastning i det man gemensamt tycker är viktigt hushållsarbete eller att någon fråntas möjligheten att göra en roligare syssla för att denne är av fel kön. Jag kan inte förstå varför man ska tvingas göra tråkiga saker för sakens skull, trots att den andra i relationen faktiskt uppskattar att göra tråksysslan. Hade jag tvingats mecka trasigt nätverk istället för att dammsuga, av princip, hade jag blivit väldigt grinig. Min partner är bra på det och jag (vi, hoppas jag) anser att nätverkshaveri är en viktig hushållssyssla. Hade jag behövt backa från att olja altanen (annan hushållssyssla) för att min partner som kanske inte alls uppskattar sysslan utan hellre lagar mat ska ta över medan jag ska göra något så tråkigt som matlagning hade det nog brunnit i huvudet på mig

Ja jag tycker nog att man måste försöka visa att man meckar ibland även om det är tråkigt. Om man har barn. Men med det sagt.

Situationen är ju faktiskt inte den som du beskriver här ovan.

Dvs. Båda Är inte alltid överens om vilken nivå det ska vara hemma och det verkar vara övervägande ofta som kvinnan har en mycket hög nivå och mannen en låg nivå. Även om självklart vissa har nästan samma (som typ vi då) och andra har tvärtom.

Bördan Är till övervägande del tyngre för kvinnan enligt statistiken i Sverige idag. Speciellt om barn är inblandade, de är stökiga, smutsiga, hungriga och överallt. En person kan inte bara skita i dem och tro att det blir jämt och tro att det är rättvist mot barnen och att de kommer växa upp till individer med en vidd av möjligheter om de aldrig visas en vidd.

Jag har skrivit hela tiden att det är rimligt att man delar upp inomhus hushållssysslorna så att han lagar maten mer och hon diskar mer. Och han kanske kör nätverk då när det glitchar lite en gång om året.

Sedan, absolut du tycker säkert att någon hushållsyssla -du nämner dammsugning är jättesuperkul. Någon kollega älskade att vika tvätt. För mig är det rätt och slätt en uppdelning av saker som är tråkiga. Så självklart tvingas jag göra tråkiga saker! Nätverkshaveri är tråkigt (hur ofta har ni det egentligen? vi har haft högst ett per år), tvätt är tråkigt, gräsklippning är tråkigt, hälla i spolarvätska är tråkigt. Olja altanen tycker båda är tråkigt -men vi skulle valt att inte olja den eftersom man då måste olja varje år, struntar man i att göra det någonsin behöver man aldrig olja den.

Det är ju bara rungång i det här. Men det är när folk nämner att han minsann gör nätverkshaveri och "ta hand om bilen" "snöskottningen" gräsklippningen" medan hon "tar hand om barnen, lagar maten, diskar, tvättar och dammsuger" som man undrar. För det är faktiskt inte varje dag sysslor men barnen dyker inte bara upp någon gång i veckan i två timmar eller en gång om året.

 

[Inte_Ung]

Bördan Är till övervägande del tyngre för kvinnan enligt statistiken i Sverige idag. Speciellt om barn är inblandade, de är stökiga, smutsiga, hungriga och överallt. En person kan inte bara skita i dem och tro att det blir jämt och tro att det är rättvist mot barnen och att de kommer växa upp till individer med en vidd av möjligheter om de aldrig visas en vidd.

Det viktiga är väl att Bördan delas lika, om det känns som att det skaver.
Vi delar lika enligt principen hur besvärligt som det känns.
Han gör allt och det verkar inte påverka honom det minsta.

 

[Sel]

Den här tråden är lite intressant ändå. Mycket av diskussionen blir ju om vad saker och ting spelar för roll för barnen, att vara ett gott föredöme för barn osv. För mig som aldrig(!) är i kontakt med barn annat än när de kommer till jobbet (jobbar i djuraffär) så känns sådant väldigt avlägset. Inget barn öht kommer påverkas av min eller sambons syn på någonting alls. Oavsett vad det handlar om.

Men så hamnade jag i helgen att prata med en vän igen. Vännen och sambon har verkligen inte ett jämställt förhållande och jag kan bli tokig(!) på hur vännen mår dåligt av överbelastning från jobb + hemarbete och se hur sambons lösning på tex matlagning är att köpa hämtmat. De verkar inte heller reflektera över det speciellt mycket.

Under samtalet så frågade vännen hur det var med mig och jag svarade då att jag var trött efter jobb, så det skulle bli skönt att komma hem för sambon hade städat lite under dagen och sedan hört av sig för att se till så att middagen var redo när jag kom hem. Som upplagt för att jag skulle kunna slappa i soffan och vila upp mig efter jobbet. Vännen blev lite lätt avundsjuk då, på en så "enkel" sak som att kunna vila ut efter en tuff arbetsdag. Något som jag iaf tycker att ska vara en enkel sak.

Och hur många gånger det i min bekantskapskrets som skämtats om hur de vill låna min sambo, just för att han faktiskt lagar mat och på eget initiativ tar ut soporna eller liknande, det har jag tappat räkningen på. Inte för att vi har allt perfekt på något vis, men för att det ofta är så väldigt mycket sämre. Och jag tänker att någonstans så ger det ju också en signal till männen i bekantskapskretsen att de skulle kunna göra lite mer av det vardagliga tråk-görat som annars blir kvinnans jobb.

Sedan får jag själv inspireras av kvinnorna i min omgivning som gör vad de vill oavsett vad normer och annat säger åt dem att göra. Jag jobbar hårt på att bli bättre på det, men det är svårt då jag hela livet fått höra att jag är "för mycket" och är "krånglig" som ifrågasätter saker och ting. Har man hört det konstant under de ca 30 första åren av sitt liv så tar det lite tid att jobba sig ifrån det.

*kl*
Som nöjd singel häpnar jag alltid över hur många samboende/i partnerskap som verkar se partnern och samboendet som en börda. Jag vet att det förstås är lite "jargong" att klaga över sin partner, särskilt i heteroförhållanden... men ofta undrar jag verkligen vad de får ut av att vara tillsammans.

 

[Badger]

Det viktiga är väl att Bördan delas lika, om det känns som att det skaver.
Vi delar lika enligt principen hur besvärligt som det känns.
Han gör allt och det verkar inte påverka honom det minsta.

Ja jag personligen skaver ju inte

Förutom när jag läser statistiken eller när någon granne säger åt ens unge att tänker du gråta kan du gå hem och sätta på dig volangklänning (och man undrar varför han har en fru om han hatar kvinnor så mycket.) Eller förskolepersonalen tvingar på ungen bilar trots noll intresse. Vi kan bara inte ha det så, det är inte ok att behandla barn illa eller tala illa om dem pga deras kön. Och sedan fortsätta att odla det här.

 

[Lingon]

*kl*
Som nöjd singel häpnar jag alltid över hur många samboende/i partnerskap som verkar se partnern och samboendet som en börda. Jag vet att det förstås är lite "jargong" att klaga över sin partner, särskilt i heteroförhållanden... men ofta undrar jag verkligen vad de får ut av att vara tillsammans.

Jag förstår mig inte på folk som klagar över sin partner för vänner och familj och andra. Alltså, min man är inte perfekt. Det är det ingen som är. Men det finns inte på kartan att jag ska sitta och beklaga mig över honom för andra! Har jag nåt att säga så säger jag det ju till honom och löser vi det. Jag skulle aldrig få för mig att snacka skit om honom inför andra! Han är är min bästa vän och en del av mig.

Är de alla bittra människor som hade varit lyckligare utan partnern? Vad är det meningen att jag tycka om min väns partner efter att ha hört klagosången?

 

[Amha]

Ja jag tycker nog att man måste försöka visa att man meckar ibland även om det är tråkigt. Om man har barn. Men med det sagt.

Situationen är ju faktiskt inte den som du beskriver här ovan.

Dvs. Båda Är inte alltid överens om vilken nivå det ska vara hemma och det verkar vara övervägande ofta som kvinnan har en mycket hög nivå och mannen en låg nivå. Även om självklart vissa har nästan samma (som typ vi då) och andra har tvärtom.

Bördan Är till övervägande del tyngre för kvinnan enligt statistiken i Sverige idag. Speciellt om barn är inblandade, de är stökiga, smutsiga, hungriga och överallt. En person kan inte bara skita i dem och tro att det blir jämt och tro att det är rättvist mot barnen och att de kommer växa upp till individer med en vidd av möjligheter om de aldrig visas en vidd.

Jag har skrivit hela tiden att det är rimligt att man delar upp inomhus hushållssysslorna så att han lagar maten mer och hon diskar mer. Och han kanske kör nätverk då när det glitchar lite en gång om året.

Sedan, absolut du tycker säkert att någon hushållsyssla -du nämner dammsugning är jättesuperkul. Någon kollega älskade att vika tvätt. För mig är det rätt och slätt en uppdelning av saker som är tråkiga. Så självklart tvingas jag göra tråkiga saker! Nätverkshaveri är tråkigt (hur ofta har ni det egentligen? vi har haft högst ett per år), tvätt är tråkigt, gräsklippning är tråkigt, hälla i spolarvätska är tråkigt. Olja altanen tycker båda är tråkigt -men vi skulle valt att inte olja den eftersom man då måste olja varje år, struntar man i att göra det någonsin behöver man aldrig olja den.

Det är ju bara rungång i det här. Men det är när folk nämner att han minsann gör nätverkshaveri och "ta hand om bilen" "snöskottningen" gräsklippningen" medan hon "tar hand om barnen, lagar maten, diskar, tvättar och dammsuger" som man undrar. För det är faktiskt inte varje dag sysslor men barnen dyker inte bara upp någon gång i veckan i två timmar eller en gång om året.

Väljer att svara på delar av det här innan jag släpper.

I mitt fall "mekar" jag mer än min partner, så länge det inte är teknik så här är det lugnt vad gäller barnen. Antar jag.

Jag har aldrig påstått att dammsugning är jättekul. Det är mindre tråkigt än it. Det är också mindre tråkigt än matlagning och massa andra saker.

Vi har sällan nätverkshaveri så de gånger allt lirar (nästan hela tiden) är det naturligtvis städa badrum, kök, tvätt och sånt på listan.

Visst är det ett problem när man räknar små projekt (fylla på spolarvätska, byta däck 2 ggr/år osv) som jämn fördelning. Däremot måste det ju vara ok att ett par vill ha finare bilar/trädgård/vad som helst annat och då vill ha det som en del i hushållsarbetet. Viktigt dock att det blir gemensamt beslut, oavsett om det är pedantskött hem eller en pedantskött bil.

 

[grodan21]

Väljer att svara på delar av det här innan jag släpper.

I mitt fall "mekar" jag mer än min partner, så länge det inte är teknik så här är det lugnt vad gäller barnen. Antar jag.

Jag har aldrig påstått att dammsugning är jättekul. Det är mindre tråkigt än it. Det är också mindre tråkigt än matlagning och massa andra saker.

Vi har sällan nätverkshaveri så de gånger allt lirar (nästan hela tiden) är det naturligtvis städa badrum, kök, tvätt och sånt på listan.

Visst är det ett problem när man räknar små projekt (fylla på spolarvätska, byta däck 2 ggr/år osv) som jämn fördelning. Däremot måste det ju vara ok att ett par vill ha finare bilar/trädgård/vad som helst annat och då vill ha det som en del i hushållsarbetet. Viktigt dock att det blir gemensamt beslut, oavsett om det är pedantskött hem eller en pedantskött bil.

Här har vi löst det enkelt, min bil är mitt ansvar, sambons bil är hens ansvar.

 

[skerper]

När tanten var frisk så sköte hon städning och tvätt .Lagade mat till sig själv då jag inte klarar äta det mesta hon lagade .Resten skötte jag .Nu sedan hon blev sjuk sköter jag allt inklusive henne

 

[Badger]

Väljer att svara på delar av det här innan jag släpper.

I mitt fall "mekar" jag mer än min partner, så länge det inte är teknik så här är det lugnt vad gäller barnen. Antar jag.

Jag har aldrig påstått att dammsugning är jättekul. Det är mindre tråkigt än it. Det är också mindre tråkigt än matlagning och massa andra saker.

Vi har sällan nätverkshaveri så de gånger allt lirar (nästan hela tiden) är det naturligtvis städa badrum, kök, tvätt och sånt på listan.

Visst är det ett problem när man räknar små projekt (fylla på spolarvätska, byta däck 2 ggr/år osv) som jämn fördelning. Däremot måste det ju vara ok att ett par vill ha finare bilar/trädgård/vad som helst annat och då vill ha det som en del i hushållsarbetet. Viktigt dock att det blir gemensamt beslut, oavsett om det är pedantskött hem eller en pedantskött bil.

Så jag har svårt att se vad vi diskuterar?
Vad har jag sagt som inte är någonting av det där.

Ta tex att man ska välja en kaka att äta tillsammans. Det finns stora kakor och det finns små kakor alla kakor är till minst hälften rosa, enstaka kakor har hälften blått (för att man bor på en bondgård). Man ska välja en kaka och dela rättvist på den. Det är rättvist att få hälften var. Det är jämställt att få lika mycket rosa och blått. Och jag föreslog en låg nivå på det här eftersom människor i vårt samhälle inte klarar av att dela lika rosa och blått eftersom man helt enkelt inte har lust med det (enligt den här tråden till exempel) och inte har lärt sig av sina föräldrar. Så jag föreslog att man försöker ta så mycket blått man bara kan och visar sina barn de delarna. Men jag vidhåller att det rosa måste nästan delas helt lika, eftersom det inte finns speciellt mycket blått att dela på i de flesta hem.

Men åter igen, man kan välja storleken på kakan och det är där vi verkar diskutera. Du tycker att tänk om man har en stor kaka, och jag vidhåller att man kan dela även stora kakor i lika delar.

Sedan kommer ju problemet att kanske många kvinnor vill ha en jättejättestor kaka och många män vill ha en yttepytteliten kaka. Då får man väl försöka välja tillsammans och dela på den kaka man kom överens om. Och det finns ju ett lägstavärde på rimlig kaka om man har barn och hyr lägenhet. Där är ju ett klart stopp för hur liten kakan kan vara. Och den kakan som är lägstanivån, den måste man dela lika på, även om en person vill ha en mycket mindre kaka.

Men när man läser andra diskussioner om män tex på forumet och arbetsmarknad och jämställdhet, då undrar alla liksom varför det liksom har avstannat. Och då kan man ju läsa den här tråden och få svaret på det. Vi har ingen lust att fixa nätverket till datorerna helt enkelt och tycker de tio minuterna om året (eller iofs vårt senaste snafu har tagit en timma i telefon nu, -av min man och ngn snubbe måste komma förbi) är värda att växla in mot att all tvätt.

 

[Badger]

Så jag har svårt att se vad vi diskuterar?
Vad har jag sagt som inte är någonting av det där.

Ta tex att man ska välja en kaka att äta tillsammans. Det finns stora kakor och det finns små kakor alla kakor är till minst hälften rosa, enstaka kakor har hälften blått (för att man bor på en bondgård). Man ska välja en kaka och dela rättvist på den. Det är rättvist att få hälften var. Det är jämställt att få lika mycket rosa och blått. Och jag föreslog en låg nivå på det här eftersom människor i vårt samhälle inte klarar av att dela lika rosa och blått eftersom man helt enkelt inte har lust med det (enligt den här tråden till exempel) och inte har lärt sig av sina föräldrar. Så jag föreslog att man försöker ta så mycket blått man bara kan och visar sina barn de delarna. Men jag vidhåller att det rosa måste nästan delas helt lika, eftersom det inte finns speciellt mycket blått att dela på i de flesta hem.

Men åter igen, man kan välja storleken på kakan och det är där vi verkar diskutera. Du tycker att tänk om man har en stor kaka, och jag vidhåller att man kan dela även stora kakor i lika delar.

Sedan kommer ju problemet att kanske många kvinnor vill ha en jättejättestor kaka och många män vill ha en yttepytteliten kaka. Då får man väl försöka välja tillsammans och dela på den kaka man kom överens om. Och det finns ju ett lägstavärde på rimlig kaka om man har barn och hyr lägenhet. Där är ju ett klart stopp för hur liten kakan kan vara. Och den kakan som är lägstanivån, den måste man dela lika på, även om en person vill ha en mycket mindre kaka.

Men när man läser andra diskussioner om män tex på forumet och arbetsmarknad och jämställdhet, då undrar alla liksom varför det liksom har avstannat. Och då kan man ju läsa den här tråden och få svaret på det. Vi har ingen lust att fixa nätverket till datorerna helt enkelt och tycker de tio minuterna om året (eller iofs vårt senaste snafu har tagit en timma i telefon nu, -av min man och ngn snubbe måste komma förbi) är värda att växla in mot att all tvätt.

@Amha det sista alltså inte riktat mot dig utan mer samhället.

 

[Squie]

Så jag har svårt att se vad vi diskuterar?
Vad har jag sagt som inte är någonting av det där.

Ta tex att man ska välja en kaka att äta tillsammans. Det finns stora kakor och det finns små kakor alla kakor är till minst hälften rosa, enstaka kakor har hälften blått (för att man bor på en bondgård). Man ska välja en kaka och dela rättvist på den. Det är rättvist att få hälften var. Det är jämställt att få lika mycket rosa och blått. Och jag föreslog en låg nivå på det här eftersom människor i vårt samhälle inte klarar av att dela lika rosa och blått eftersom man helt enkelt inte har lust med det (enligt den här tråden till exempel) och inte har lärt sig av sina föräldrar. Så jag föreslog att man försöker ta så mycket blått man bara kan och visar sina barn de delarna. Men jag vidhåller att det rosa måste nästan delas helt lika, eftersom det inte finns speciellt mycket blått att dela på i de flesta hem.

Men åter igen, man kan välja storleken på kakan och det är där vi verkar diskutera. Du tycker att tänk om man har en stor kaka, och jag vidhåller att man kan dela även stora kakor i lika delar.

Sedan kommer ju problemet att kanske många kvinnor vill ha en jättejättestor kaka och många män vill ha en yttepytteliten kaka. Då får man väl försöka välja tillsammans och dela på den kaka man kom överens om. Och det finns ju ett lägstavärde på rimlig kaka om man har barn och hyr lägenhet. Där är ju ett klart stopp för hur liten kakan kan vara. Och den kakan som är lägstanivån, den måste man dela lika på, även om en person vill ha en mycket mindre kaka.

Men när man läser andra diskussioner om män tex på forumet och arbetsmarknad och jämställdhet, då undrar alla liksom varför det liksom har avstannat. Och då kan man ju läsa den här tråden och få svaret på det. Vi har ingen lust att fixa nätverket till datorerna helt enkelt och tycker de tio minuterna om året (eller iofs vårt senaste snafu har tagit en timma i telefon nu, -av min man och ngn snubbe måste komma förbi) är värda att växla in mot att all tvätt.

Reflektion på det sista. Vi är för lata? Det är inte ”värt” det (att lägga 10 min på ngt)? Kvinnor alltså. Gemensam generell syn. Eller kanske tänker för kortsiktigt.

 

[Badger]

Reflektion på det sista. Vi är för lata? Det är inte ”värt” det (att lägga 10 min på ngt)? Kvinnor alltså. Gemensam generell syn. Eller kanske tänker för kortsiktigt.

Ja alltså alla män och kvinnor mig själv inräknad. Dvs människor. Jag tycker det är jobbigt att lära mig någonting nytt, som kanske kan vara kul. Så jag gör hellre någonting invant som jag kan. Ibland vet jag inte ens hur lång tid eller hur svårt någonting skulle vara att göra om jag faktiskt visste det. Tex om jag inte hade haft körkortet och bilen skulle det varit jättlätt för mig att faktiskt inte riktigt veta hur lång tid det tog och hur jobbigt det egentligen var att göra det minsta nödvändiga. Min man hade nog tänkt att tex blöjbyte var komplicerat och något han lämnat till mig (som tyvärr lärde mig när jag var typ 11 år gammal) om jag inte fått kejsarsnitt och en (manlig) läkare visade honom och han fick göra det flera gånger innan jag kunde. Jag kan inte ens byta slang i ett cykeldäck och börjar ta små små steg för att lära mig.

 

[Squie]

Ja alltså alla män och kvinnor mig själv inräknad. Dvs människor. Jag tycker det är jobbigt att lära mig någonting nytt, som kanske kan vara kul. Så jag gör hellre någonting invant som jag kan. Ibland vet jag inte ens hur lång tid eller hur svårt någonting skulle vara att göra om jag faktiskt visste det. Tex om jag inte hade haft körkortet och bilen skulle det varit jättlätt för mig att faktiskt inte riktigt veta hur lång tid det tog och hur jobbigt det egentligen var att göra det minsta nödvändiga. Min man hade nog tänkt att tex blöjbyte var komplicerat och något han lämnat till mig (som tyvärr lärde mig när jag var typ 11 år gammal) om jag inte fått kejsarsnitt och en (manlig) läkare visade honom och han fick göra det flera gånger innan jag kunde. Jag kan inte ens byta slang i ett cykeldäck och börjar ta små små steg för att lära mig.

Jag håller helt med. Vi delar samsyn i frågan.

 

[MiniLi]

Ja alltså alla män och kvinnor mig själv inräknad. Dvs människor. Jag tycker det är jobbigt att lära mig någonting nytt, som kanske kan vara kul. Så jag gör hellre någonting invant som jag kan. Ibland vet jag inte ens hur lång tid eller hur svårt någonting skulle vara att göra om jag faktiskt visste det. Tex om jag inte hade haft körkortet och bilen skulle det varit jättlätt för mig att faktiskt inte riktigt veta hur lång tid det tog och hur jobbigt det egentligen var att göra det minsta nödvändiga. Min man hade nog tänkt att tex blöjbyte var komplicerat och något han lämnat till mig (som tyvärr lärde mig när jag var typ 11 år gammal) om jag inte fått kejsarsnitt och en (manlig) läkare visade honom och han fick göra det flera gånger innan jag kunde. Jag kan inte ens byta slang i ett cykeldäck och börjar ta små små steg för att lära mig.

Håller mer dig. Sen är det ju idag ett större problem att män inte vill lära sig de ”rosa” sakerna men det kommer onekligen vara svårt att nå hela vägen om kvinnor inte vill lära sig de ”blå” sakerna. Sen tror jag iofs att fler kvinnor skulle vara öppna för att lära sig sånt om de inte var så överhopade av hushållssysslor från start.

 

[Lingon]

Håller mer dig. Sen är det ju idag ett större problem att män inte vill lära sig de ”rosa” sakerna men det kommer onekligen vara svårt att nå hela vägen om kvinnor inte vill lära sig de ”blå” sakerna. Sen tror jag iofs att fler kvinnor skulle vara öppna för att lära sig sånt om de inte var så överhopade av hushållssysslor från start.

Jag är helt förbluffad över vad det är för män en del här i tråden har i sina liv! Jag känner inte alls igen bilden ni målar upp. Männen i min värld är inte så. Varken min pappa, min bror eller min man. Inte våra manliga vänner heller eller mina kvinnliga vänners manliga respektive. Flera av dem lagar mer mat än sin kvinnliga partner då den kvinnliga partnern inte tycker om att laga mat. Nästan alla har barn, antingen gemensamma eller från tidigare förhållande.

Då blir ju min undran när jag läser i tråden: Varför accepterar ni att ha män i era liv som "inte vill lära sig de ”rosa” sakerna"? Det hade varit avtändande för mig och därför lever jag inte med en man som är på det sättet. Jag lever enligt devisen att man inte kan ändra på någon. Man kan inte och ska aldrig försöka uppfostra en annan vuxen människa. Man ska omge sig med människor som man trivs med istället för att försöka ändra på dem. Väldigt små framsteg kommer kosta väldigt mycket energi om man försöker.

 

[Badger]

Jag är helt förbluffad över vad det är för män en del här i tråden har i sina liv! Jag känner inte alls igen bilden ni målar upp. Männen i min värld är inte så. Varken min pappa, min bror eller min man. Inte våra manliga vänner heller eller mina kvinnliga vänners manliga respektive. Flera av dem lagar mer mat än sin kvinnliga partner då den kvinnliga partnern inte tycker om att laga mat. Nästan alla har barn, antingen gemensamma eller från tidigare förhållande.

Då blir ju min undran när jag läser i tråden: Varför accepterar ni att ha män i era liv som "inte vill lära sig de ”rosa” sakerna"? Det hade varit avtändande för mig och därför lever jag inte med en man som är på det sättet. Jag lever enligt devisen att man inte kan ändra på någon. Man kan inte och ska aldrig försöka uppfostra en annan vuxen människa. Man ska omge sig med människor som man trivs med istället för att försöka ändra på dem. Väldigt små framsteg kommer kosta väldigt mycket energi om man försöker.

Jag har flera gånger sagt att jag är helt nöjd med min och att jag anser att vi delar lika. Dvs tex han har det mesta av matlagning och handling.

Men oavsett om vartenda kotte i tråden är superjättejämlik så säger statistiken i Sverige någonting helt annat. Och andra trådar på Buke gör det också. Till exempel på Barn är det inte många som håller med om att pappan kan vara lika populär som mamman hos en bebis som ammar (och inte just då är hungrig, bebisar kan ju vara sura av andra orsaker och tröstas på andra sätt), det räknas som typ helt omöjligt bland många.

Eller tänker du att statistiken om hur mycket föräldraledighet män tar och hur mycket hemsysslor kvinnor gör i Sverige idag helt enkelt ljuger?

Och det är alltid så att kvinnans jobb passar bäst till att vara hemma. Hon är kanske läkare och han sjuksköterska och det är så mycket slit att vara sjuksköterska så hon måste köra markservicen (en väninna till mamma så ni inte tror jag överdrivit). Eller så är hon egenföretagare och kan därför vara hemma mer, eller så är han egenföretagare och därför måste hon vara hemma mer. Eller så tjänar hon mer så det är lämpligt att hon är hemma mer, eller så tjänar han mer så det är lämpligt att hon är hemma mer. Eller han är arbetslös så det är lämpligt att hon är hemma eller så är hon arbetslös så det är lämpligt att hon är hemma.

 

[Lingon]

Jag har flera gånger sagt att jag är helt nöjd med min och att jag anser att vi delar lika. Dvs tex han har det mesta av matlagning och handling.

Men oavsett om vartenda kotte i tråden är superjättejämlik så säger statistiken i Sverige någonting helt annat. Och andra trådar på Buke gör det också. Till exempel på Barn är det inte många som håller med om att pappan kan vara lika populär som mamman hos en bebis som ammar (och inte just då är hungrig, bebisar kan ju vara sura av andra orsaker och tröstas på andra sätt), det räknas som typ helt omöjligt bland många.

Eller tänker du att statistiken om hur mycket föräldraledighet män tar och hur mycket hemsysslor kvinnor gör i Sverige idag helt enkelt ljuger?

Och det är alltid så att kvinnans jobb passar bäst till att vara hemma. Hon är kanske läkare och han sjuksköterska och det är så mycket slit att vara sjuksköterska så hon måste köra markservicen (en väninna till mamma så ni inte tror jag överdrivit). Eller så är hon egenföretagare och kan därför vara hemma mer, eller så är han egenföretagare och därför måste hon vara hemma mer. Eller så tjänar hon mer så det är lämpligt att hon är hemma mer, eller så tjänar han mer så det är lämpligt att hon är hemma mer. Eller han är arbetslös så det är lämpligt att hon är hemma eller så är hon arbetslös så det är lämpligt att hon är hemma.

Så du sitter alltså här och argumenterar baserat på statistik och inte egen erfarenhet?

Jag diskuterar baserat på min egen erfarenhet.

Jag kan inte förstå hur kvinnor kan vilja leva med män som vägrar lära sig laga mat, tvätta kläder, ta hand om barn m.m.. Jag förstår helt enkelt inte hur man kan vara romantiskt intresserad av såna män. Att de kan vara attraktiva rent fysiskt, absolut. Men den biten är oväsentlig om jag tycker att mannen ifråga är en idiot för att han inte klarar av grundläggande hushållsarbete (matlagning, tvätt osv) och ta hand om barn lika bra som vilken mamma som helst.

Jag ammade på heltid i 4 månader. Min man var lika mycket primärförälder som jag under de månaderna. Inga problem alls! Han hittade sina egna sätt att trösta och ta hand om bebis. Man behöver faktiskt inte trycka in tutten i bebis mun så fort bebis piper. Det finns andra sätt att trösta som funkar precis lika bra! Jag pumpade och han tog en matning varje natt från början så att jag skulle få sova lite mer och för att han också ville mata. Jag kan inte förstå hur man som kvinna kan acceptera och vara fortsatt romantiskt intresserad av en man som inte vill vara lika mycket förälder som hon. Mitt intresse hade högst sannolikt minskat rätt rejält och besvikelsen hade varit stor. Som tur är (eller tack vare min kräsenhet gällande män) så visade sig min man leva upp till alla mina förväntningar på föräldrafronten och lite till!

 

[Badger]

Så du sitter alltså här och argumenterar baserat på statistik och inte egen erfarenhet?

Jag diskuterar baserat på min egen erfarenhet.

Ja, inte i början av tråden. Men absolut mot slutet. I mitt första inlägg skrev jag bara att ja jag tycker mitt förhållande är jämställt. Senare har jag även skrivit att jag jag får en känsla av att flertalet vänner vi har med barn är jämställda. (dock ej vänner utan barn). (men vi lever dock i en total bubbla tydligen.)

Jag kan inte förstå hur kvinnor kan vilja leva med män som vägrar lära sig laga mat, tvätta kläder, ta hand om barn m.m.. Jag förstår helt enkelt inte hur man kan vara romantiskt intresserad av såna män. Att de kan vara attraktiva rent fysiskt, absolut. Men den biten är oväsentlig om jag tycker att mannen ifråga är en idiot för att han inte klarar av grundläggande hushållsarbete (matlagning, tvätt osv) och ta hand om barn lika bra som vilken mamma som helst.

Nej det förstår väl inte jag heller. Men uppenbarligen finns dels de som accepterar det och dels de som föredrar det. Och inte få, utan en klar majoritet i Sverige.

Jag ammade på heltid i 4 månader. Min man var lika mycket primärförälder som jag under de månaderna. Inga problem alls! Han hittade sina egna sätt att trösta och ta hand om bebis. Man behöver faktiskt inte trycka in tutten i bebis mun så fort bebis piper. Det finns andra sätt att trösta som funkar precis lika bra! Jag pumpade och han tog en matning varje natt från början så att jag skulle få sova lite mer och för att han också ville mata. Jag kan inte förstå hur man som kvinna kan acceptera och vara fortsatt romantiskt intresserad av en man som inte vill vara lika mycket förälder som hon. Mitt intresse hade högst sannolikt minskat rätt rejält och besvikelsen hade varit stor. Som tur är (eller tack vare min kräsenhet gällande män) så visade sig min man leva upp till alla mina förväntningar på föräldrafronten och lite till!

Samma här, jag helammade 6 månader och delammade 10 månader. Började jobba heltid efter 8 månader (smakisar från 4 men det räckte inte till för att ersätta bröst förrän vid 8). Det var inga problem för mig att åka och rida i 3 (precis 3) timmar från när barnet var 1 månad gammalt (med ersättning som nödlösning om det inte funkade den gången, vilket det oftast gjorde, funkade alltså. Och om någon minns från tidigare att jag fick kejsarsnitt och minns fel så, ja jag red efter några veckor, trots kejsarsnitt, ej trav, men skritt och galopp.). Min man har alltid kunnat trösta bebis utan tutte, jag likaså, min egen och andras.

Så nej jag förstår det lika lite som du gör det. Men det är uppenbart att merparten tycker att detta är helt och totalt omöjligt.

Om jag argumenterade utifrån erfarenhet skulle jag säga att en majoritet män lagar maten hemma och handlar och nästan alla män tar ut minst halva föräldraledigheten och några få tar bara tre månader. Att män är superbra med barn och älskar att passa sina släktingars bebisar. Nästan inga män kan meka med bilar eller knappt måla en vägg. Men de flesta kan hugga träd och ved och laga mat på triangia och 50% eller mer av alla människor har disputerat.