Jämställt förhållande

[Ajda]

Jag lämnade gärna VAB till min man! Sjukt trist att ta hand om sjuka barn och mitt jobb var då mer av en karriär än hans. Min man är dessutom mer omhändertagande till naturen än vad jag är. Sen tog jag ju lite VAB ändå. Men majoriteten tog han.

Trist att ta hand om sjuka barn, städa, laga mat, fixa bilen.

Det handlar ju inte om vad som är roligt och inte.

Min man har också tagit mer vab än mig. Pga att han kunnat jobba hemma. Så han har inte vabat, men barnet har varit hemma.
Sen tog jag majoriteten av föräldraledigheten pga att han hade nytt jobb. Vi var unga. Idag hade jag inte accepterat det.

Så vi är förmodligen inte alls så jämställda som jag tycks tro.

 

[Lingon]

Jag blir så trött på allt prat om manligt och kvinnligt! Är det verkligen det jämställdhet ska handla om?! Ska det inte handla om att var och en ska kunna bli lycklig på sitt sätt? Att alla ska ha samma förutsättningar att leva sitt liv på det sätt de vill?

Bilen är "manlig", matlagningen är "kvinnlig" etc. Så extremt tröttsamt! Jag tror inte vi kommer ifrån de där så länge folk fortsätter prata om helt vanliga vardagssysslor som könsbundna.

 

[Lingon]

Trist att ta hand om sjuka barn, städa, laga mat, fixa bilen.

Det handlar ju inte om vad som är roligt och inte.

Min man har också tagit mer vab än mig. Pga att han kunnat jobba hemma. Så han har inte vabat, men barnet har varit hemma.
Sen tog jag majoriteten av föräldraledigheten pga att han hade nytt jobb. Vi var unga. Idag hade jag inte accepterat det.

Så vi är förmodligen inte alls så jämställda som jag tycks tro.

Jo, faktiskt. Livet går ut på att man ska må bra. Mitt mål i livet är att jag och min familj ska må bra och vara lyckliga. Var och en för sig och alla tillsammans. Ingen blir lyckligare av att göra saker de inte tycker om att göra. VI är relativt jämställda. Men det är för att det är så vi är som personer. Jag tycker inte att någon ska våldföra sig på sig själv i jämställdhetens namn och tvinga sig själv (eller någon annan) att leva på ett sätt som gör denne olycklig. Lever man tillsammans får helt enkelt hitta sätt att leva ihop som gör att båda trivs och mår bra.

Sen tycker jag personligen att ingen vuxen bör vara beroende av någon annan för att vardagen ska gå runt. Inte mer än nödvändigt iaf.

 

[Ajda]

Jo, faktiskt. Livet går ut på att man ska må bra. Mitt mål i livet är att jag och min familj ska må bra och vara lyckliga. Var och en för sig och alla tillsammans. Ingen blir lyckligare av att göra saker de inte tycker om att göra. VI är relativt jämställda. Men det är för att det är så vi är som personer. Jag tycker inte att någon ska våldföra sig på sig själv i jämställdhetens namn och tvinga sig själv (eller någon annan) att leva på ett sätt som gör denne olycklig. Lever man tillsammans får helt enkelt hitta sätt att leva ihop som gör att båda trivs och mår bra.

Sen tycker jag personligen att ingen vuxen bör vara beroende av någon annan för att vardagen ska gå runt. Inte mer än nödvändigt iaf.

Jag tycker man ska vara bra förebilder för sina barn och visa att man kan. Det som diskuterats tidigare i tråden.

 

[Badger]

Jag blir så trött på allt prat om manligt och kvinnligt! Är det verkligen det jämställdhet ska handla om?! Ska det inte handla om att var och en ska kunna bli lycklig på sitt sätt? Att alla ska ha samma förutsättningar att leva sitt liv på det sätt de vill?

Bilen är "manlig", matlagningen är "kvinnlig" etc. Så extremt tröttsamt! Jag tror inte vi kommer ifrån de där så länge folk fortsätter prata om helt vanliga vardagssysslor som könsbundna.

Ja nu är det ju det, så länge det är det här att kvinnan drar två skift, ett på jobbet och ett i hemmet och barnen blir begränsade i vad de kan få älska att göra eller uttrycka eller ha på sig.

Men en vacker dag ska det väl inte vara så tänker jag.

Den där dagen då det är lite olika svar på vem som gör vad i samhället än att alla bara råkar svarar samma sak: Typ att han har bilen för att han uhm bara liksom råkar tycka bättre om bilen (det är ju genetiskt sedan tusentals år att män tycker om bilar) och att ens pojkbarn liksom bara råkar tycka bäst om bilar, och förskolepedagogen bara råkar vara kvinna och bara råkar alltid rita en bil till pojkar och en prinsessa till flickor och bara råkar leda in pojken i legorummet och flickan i rummet med en spis. Pratar med det täcka barnet och kräver mer svar än ja eller nej och utvecklar hennes språk, läser för henne och utvecklar hennes läsning, känner med henne och utvecklar hennes känslor och att vara duktig. Men ger order till det otäcka barnet, men ändå uppmuntrar det till att ta plats och gå ut och upptäcka och få mer i lön oavsett om han väljer att plugga ingenjör eller byggarbete. Och sedan ska det täcka barnet gifta sig med det otäcka barnet, men bara om det tjänar mer än hon och bara om han har bättre utbildning än hon har (blir tight när färre män pluggar) och sköta all markservice -men det är liksom rättvist ändå och ta hand om barnen (och bränna ut sig) och uppfostra två olika barn med olika förmåga att ta hand om sig när de flyttar hemifrån.

Så när inte alla per auto liksom bara råkat välja samma, ja då kanske man kan sluta att bry sig om det faktum att alla väljer samma och många verkar må lite dåligt av att koftan inte helt passar.

 

[nullo-modo]

Det känns som om det kan vara ett kunskapsglapp som jag skrev ovan ngnstans men inte så tydligt.

Dvs alla mina äldre kvinnliga släktingar kan nästan alla traditionella kvinnliga "tjänster" + några manliga. Men om man ser till tex min morfar och farfar saknade de kunskap i bägge men mer i de manliga än i de kvinnliga. Dvs morfar kunde göra falukorv, koka kaffe, tvätta fönster och dra en dammsugare till nöds men inget av det här andra manliga som jag som sagt är lite osäker på vilka de faktiskt är. Farmor kunde allting från vedhuggning till sömnad och farfar kunde läsa tidningen.

Tänker att i viss mån så har kvinnan varit närmare det praktiska och mannen bara varit nära skrivbordet.

Där har vi växt upp väldigt olika. Farmor som var kallskänka tyckte det var lika självklart att sonen skulle kunna laga mat och lika mycket tyckte morfar att om dottern skulle kunna fixa enklare saker med bilen om hon skulle ha körkort (samma med faster vilket hon hade stor nytta av som änka med 2 barn på 80 talet).

 

[Badger]

Där har vi växt upp väldigt olika. Farmor som var kallskänka tyckte det var lika självklart att sonen skulle kunna laga mat och lika mycket tyckte morfar att om dottern skulle kunna fixa enklare saker med bilen om hon skulle ha körkort (samma med faster vilket hon hade stor nytta av som änka med 2 barn på 80 talet).

Jag tror nog inte min post klaffade helt med din. Rent tidsmässigt eller med vad jag menade. Alltså att morfar och farfar faktiskt inte verkar ha gjort/kunnat någonting av de här manliga uppgifterna och därmed inte lärde något barn dem, varvid deras barn måste köpa tjänsterna, lär ju snarare i sin tur bero på deras föräldrar på 1920-talet än på min farmor och mormor. Farmor har absolut vidareförmedlat kunskaper i att tex hugga ved till sina söner dock ej tex mixtra med bilar och bygga bänkar, jag tror inte hon har kunnat mixtra med bilar och bygga bänkar.

Sedan, det vanligaste under 1900-talet var inte att männen gjorde lika mycket tvätt, städ och barn som kvinnorna så rimligen sticker det ut att din familj delade uppgifterna lika.

 

[Badger]

Något jag tänker på ibland är varför är det mer okej att köpa traditionella manliga tjänster än tradionalla kvinnliga? Varför ses det som självklart att kunna många traditionella kvinnliga saker medan det inte ses som självklart för många av traditionella manliga saker.

Sedan har det ju förändrats också. Det var ju ingen som helst skam i att köpa fönstertvätt (som då var manligt) barnflicka, husa, tvätterska, osv på tidigt 1900-tal.

 

[MiniLi]

Varför skulle en kvinna må mindre dåligt av det än vad min manliga sambo gör?

Jag har extremt svårt att förstå hur någon kan må dåligt över att inte laga all mat. När man som sagt undantar sjukdomar och dylikt som skapar problem på området.

Man måste ju få göra kvinnliga saker fast man råkar vara kvinna. Och att det är ett fritt val är ju en ynnest. Tänker på diskussionen kring matlagningen, det finns två-tre eller t om fler "läger" där känner jag. 1. Den ena (kvinnan) gör det för att mannen inte kan. 2. Man delar på det för att man vill vara jämställda. 3. Man delar på det för att man bör, för att visa barnen, trots att en tycker det är ROLIGT och en tycker det är hemskt.
Jag är med på 3an att det är jättebra att Lisa och Svante växer upp med att både mamma och pappa är både i köket och garaget. Men, som jag tror det var @Inte_Ung och @MiniLi diskuterade, får jag inte laga mer av maten för att jag råkar vara kvinna? Jag förstår det här med att det är bättre om vågskålen tippar mer över åt andra hållet, men det blir för mig någon sorts felvänd jämställdhet om jag inte får göra kvinnliga saker för att jag är kvinna. Då har det tippat över åt fel håll, det blir en fallgrop, tycker jag (sen i just mitt/vårt förhållande lagar han mest mat, men jag har börjat steppa upp jag också).

Du får laga precis hur mycket mat du vill. Däremot kommer det variera i vilken grad andra personer ser det som ett problem när det gäller just jämställdhet i relationen.

Kvinnor får självklart göra traditionellt kvinnliga saker, men om man ska försöka nå en jämställd relation (iaf enligt min definition) och påverka samhällets könsroller i positiv riktning så tycker jag att man bör låta ens manliga partner dela även på de traditionellt kvinnliga uppgifterna.
Från mitt perspektiv har vi dels ett problem med att män inte tar tillräckligt med ansvar på traditionellt kvinnliga områden, men vi har ett lika stort problem om kvinnor inte låter män få komma in och vara delaktiga på dessa områden.

Det går att dra paralleller till uttag av föräldraledighet. Det är ett stort problem att många män inte vill vara föräldralediga lika mycket som kvinnor, och ett annat stort problem är att en del kvinnor inte låter mannen vara föräldraledig lika mycket.

Alla får göra som de vill, men vill man vara med och påverka samhället till det bättre kanske man behöver ta in fler perspektiv än vad man själv vill eller gillar mest.

 

[Lingon]

Du får laga precis hur mycket mat du vill. Däremot kommer det variera i vilken grad andra personer ser det som ett problem när det gäller just jämställdhet i relationen.

Jag tycker inte att folk utanför relationen har någon som helst rätt att ha en åsikt om den så länge de som ingår i relationen är nöjda med arbetsfördelningen och livsstilen.

Generellt sett borde folk sköta sitt i högre grad och sluta ha en massa åsikter om personer som väljer att leva på annat sätt än de själva.

 

[MiniLi]

Jag tycker inte att folk utanför relationen har någon som helst rätt att ha en åsikt om den så länge de som ingår i relationen är nöjda med arbetsfördelningen och livsstilen.

Generellt sett borde folk sköta sitt i högre grad och sluta ha en massa åsikter om personer som väljer att leva på annat sätt än de själva.

Jag skulle aldrig lägga mig i, men om någon frågar mig ”tycker du den här relationen/uppdelningen är jämställd?” så kommer jag svara utifrån min syn på jämställdhet.

Som flera andra skrivits - bara för att en relation är bra med en rättvis fördelning betyder inte det att den är jämställd enligt min definition.

Folk får göra precis hur de vill. Man får acceptera att andra kan tänka saker om det.

 

[Palermo]

Jag blir så trött på allt prat om manligt och kvinnligt! Är det verkligen det jämställdhet ska handla om?! Ska det inte handla om att var och en ska kunna bli lycklig på sitt sätt? Att alla ska ha samma förutsättningar att leva sitt liv på det sätt de vill?

Bilen är "manlig", matlagningen är "kvinnlig" etc. Så extremt tröttsamt! Jag tror inte vi kommer ifrån de där så länge folk fortsätter prata om helt vanliga vardagssysslor som könsbundna.

Vi ska prata om vårt liv, präglat av ett visst samhälle och en viss kultur, och samtidigt låtsas som att den där kulturen och samhället omkring oss inte existerar?

 

[Svartkatt]

Grejen är ju att de som upplever sig blir trampade på tårna i den här typwn av trådar är de (kvinnorna) som ”tycker att alla familjer ska få bestämma själva efter vad som är bäst för dem”.
Dvs fortsätta med stereotypisk indelning av uppgifter/föräldraledighet osv. Eftersom majoriteten av männen tjänar mer passar det ju typ inga familjer bäst att han är föräldraledig. Eftersom man förlorar mer pengar.
Och att bli mer jämställda är ju en bit på väg…

Hur många kvinnor lämnar all vab till mannen pga att ”de är egna företagare och det passar sig inte att vara hemma”?
Inte så många skulle jag tro. Däremot får de ta med en snorig unge i barnvagn.

Fast jag är för att varje familj ska få göra som de vill och jag hade blåvägrat att laga mat och hade med varm hand överlämnat all föräldraledighet och vabb till pappan. Jag är inte den vårdande typen och avskyr matlagning. Nu har jag inga barn och kommer av förklarliga skäl heller aldrig skaffa.

 

[Inte_Ung]

Jag har extremt svårt att förstå hur någon kan må dåligt över att inte laga all mat. När man som sagt undantar sjukdomar och dylikt som skapar problem på området.

Ja vi förstår det inte riktigt heller, men så är det.
Och det har absolut ingenting med vilken mat vi äter att göra.
Jag kan beställa vad jag vill ha att äta om jag har något särskilt önskemål.
Ju krångligare dess bättre.

Vi tror att det är ett behov av att kladda och skapa.

 

[Inte_Ung]

Det handlar ju inte om vad som är roligt och inte.

Självklart så skall man ha så roligt som möjligt.
Det är väl ändå det som det går ut på?

 

[hastflicka]

Jo, faktiskt. Livet går ut på att man ska må bra. Mitt mål i livet är att jag och min familj ska må bra och vara lyckliga. Var och en för sig och alla tillsammans. Ingen blir lyckligare av att göra saker de inte tycker om att göra. VI är relativt jämställda. Men det är för att det är så vi är som personer. Jag tycker inte att någon ska våldföra sig på sig själv i jämställdhetens namn och tvinga sig själv (eller någon annan) att leva på ett sätt som gör denne olycklig. Lever man tillsammans får helt enkelt hitta sätt att leva ihop som gör att båda trivs och mår bra.

Sen tycker jag personligen att ingen vuxen bör vara beroende av någon annan för att vardagen ska gå runt. Inte mer än nödvändigt iaf.

Exact. livet ar aldeles for kort for att man ska tvinga sig sjalv och andra att gora saker man avskyr "bara for att". Livet gar ut pa att man ska ma bra och ha roligt!

Den har diskutionen far mig att tanka pa staden i South Carolina dar jag bodde. Vi fick en stor fabrik till var kommun som tillverkade militara grejor. De behovde massor av duktiga svetsare att svetsa i rostfritt stal (vilket ar svart).
Gymnasie skolorna i var kommun och kommunerna runt omkring startade svets linjer och fick fler flickor som sokte an pojkar. (Jag pratade med ett par ar larana for linjen och de var mycket overens om att tjejerna rent generellt var battre da de tenderade att vara mer noga.) Plotsligt oversvammades omradet av kvinliga svetsare.

En kompis dotter blev svetsare pa det sattet. Hon avskydde verkligen allt hushalls arbete och bodde nastan i en missar ... sedan traffade hon en kille och de flyttade ihop, fick barn och gifte sig. Hon skoter reparationer, hastar, och vad de flesta kallar for "manliga" sysselsattningar.
Henne's man ar forskolelare och skoter det mesta hemma och med barnen. Enligt henne sa ar det sa med de flesta av deras kompisar. Det ar alltsa okay att deras barn ser mamma reparera och fixa utomhus med grejor medan pappa lagar mat, tvattar, och stadar? Men tvartom sa ar det "fel" och bada maste tvinga sig att gora det de avskyr?

 

[Inte_Ung]

Jag tycker inte att folk utanför relationen har någon som helst rätt att ha en åsikt om den så länge de som ingår i relationen är nöjda med arbetsfördelningen och livsstilen.

Jag tycker faktiskt att strukturer som gör den ena parten beroende av den andra skall motarbetas på samhällsnivå.
Samt att den ena drar ett större lass av nödvändiga sysslor och på så vis får mindre fritid.

 

[Ajda]

Självklart så skall man ha så roligt som möjligt.
Det är väl ändå det som det går ut på?

Inte om man vill jobba fullt ut mot ett jämställt samhälle.

Självklart ska man vara nöjd med sin vardag och leva fullt ut. Jag förstår vad du menar och jag tror du förstår min poäng också.

 

[Thaliaste]

Det hänger väl lite ihop med fenomenet när män får jättemycket beröm när de lagar god och fancy mat när man har gäster hemma. Det kan ju hyllas och lyftas som något helt fantastiskt. Sen att det till vardags är kvinnan som får slita för att få ihop allt och då lagar all mat göms undan.

Och glöm inte GRILLEN

(...och vem det är som fixar potatis, sallad, tillbehör etc samt dukar...)

 

[Sel]

Exact. livet ar aldeles for kort for att man ska tvinga sig sjalv och andra att gora saker man avskyr "bara for att". Livet gar ut pa att man ska ma bra och ha roligt!

Den har diskutionen far mig att tanka pa staden i South Carolina dar jag bodde. Vi fick en stor fabrik till var kommun som tillverkade militara grejor. De behovde massor av duktiga svetsare att svetsa i rostfritt stal (vilket ar svart).
Gymnasie skolorna i var kommun och kommunerna runt omkring startade svets linjer och fick fler flickor som sokte an pojkar. (Jag pratade med ett par ar larana for linjen och de var mycket overens om att tjejerna rent generellt var battre da de tenderade att vara mer noga.) Plotsligt oversvammades omradet av kvinliga svetsare.

En kompis dotter blev svetsare pa det sattet. Hon avskydde verkligen allt hushalls arbete och bodde nastan i en missar ... sedan traffade hon en kille och de flyttade ihop, fick barn och gifte sig. Hon skoter reparationer, hastar, och vad de flesta kallar for "manliga" sysselsattningar.
Henne's man ar forskolelare och skoter det mesta hemma och med barnen. Enligt henne sa ar det sa med de flesta av deras kompisar. Det ar alltsa okay att deras barn ser mamma reparera och fixa utomhus med grejor medan pappa lagar mat, tvattar, och stadar? Men tvartom sa ar det "fel" och bada maste tvinga sig att gora det de avskyr?

De får mer än tillräckligt med input åt det "andra hållet" från samhället runtomkring. Det är fortfarande en mycket stark norm.
Ett barn som däremot växer upp med en mamma som sköter typiskt "kvinnliga" sysslor och en man som gör "manliga" sysslor får mycket lite annan input från samhället, därför är det ett problem.