Jämställdhet och föräldraledighet

[Pontevecchio]

Din utgångspunkt verkar väl rätt objektivt förankrad.

Men det har ju varit flera exempel som ”det går för oss” och även diskussion om att det skulle vara osanningar när personer menar på att det inte går.

Håller med om successivt utökad kvotering, men jag kommer alltid vilja ha visst mått av flexibilitet. Människor har och kommer alltid ha olika förutsättningar utifrån t.ex yrke, familjekonstellation och ekonomi.

Tänker att det är för så många kommer med argumentet "det går inte för oss".

Ekonomin är det vanligaste argumentet "han tjänar för mycket". Men i familjer som våra, där kvinnan tjänar det dubbla, får vi aldrig frågan "hur ska ni ha råd?". Jag förstår problemet absolut, en FL för oss skulle vara tuff ekonomisk då mitt jobb inte ger fet Föräldrarlön som vissa yrkeskategorier får. Men vi vet om det, då får vi lösa det.

 

[MiniLi]

Oj, jag ser bara den växande byråkratin

Om det är vad som behövs

 

[inverterad]

Tänker att det är för så många kommer med argumentet "det går inte för oss".

Ekonomin är det vanligaste argumentet "han tjänar för mycket". Men i familjer som våra, där kvinnan tjänar det dubbla, får vi aldrig frågan "hur ska ni ha råd?". Jag förstår problemet absolut, en FL för oss skulle vara tuff ekonomisk då mitt jobb inte ger fet Föräldrarlön som vissa yrkeskategorier får. Men vi vet om det, då får vi lösa det.

Precis, det blir ju en individdiskussion därför att individer lyfter exempel från sina egna liv och förklarar varför det är omöjligt för dem. Då blir det väl rätt naturligt med andra exempel som visar att det går, för den familjen.

 

[Sedna]

Precis, det blir ju en individdiskussion därför att individer lyfter exempel från sina egna liv och förklarar varför det är omöjligt för dem. Då blir det väl rätt naturligt med andra exempel som visar att det går, för den familjen.

Ja jag förstår bakgrunden. Det var ju den skyttegraven trådstarten initierade. Men det gör inte fenomenet mindre poänglöst.

 

[MiniLi]

Jag har ju inga barn så det vore rätt konstigt om jag kom dragandes med ”det funkade för oss!”

Jag tänker att det kan finnas dispansmöjligheter utifrån specifika kriterier, det är nog den enda flexibilitet jag tycker behövs.
Man kan också tänka sig en successiv övergång från friare kriterier för dispens till mer strikta kriterier. Kriterierna kan också vara kopplade till andra saker där det fortfarande inte finns hållbara lösningar.
Ex kan småföretagare ha någon form av dispens tills vi löst problemet med hur de ska kunna utnyttja föräldraförsäkringen. Skiftarbetare kan också ha viss dispens tills vi löst tillgång till barnomsorg. Osv.
I en övergångsperiod såklart. Målet bör vara att lösa problemen så att 50/50 ska funka för typ alla.

När jag tänker vidare så gillar jag den här iden mer och mer.
Ser framför mig hur mkt data man kan samla in utifrån familjernas dispensorsaker. Det skulle ju bli jättetydligt vart problemen ligger.
Tänk om det skulle ”flaggas”. Tex kanske en viss kommun får massor med ”barnomsorgsflaggor” och det blir tydligt att det finns ett problem just där.

 

[inverterad]

Ja jag förstår bakgrunden. Det var ju den skyttegraven trådstarten initierade. Men det gör inte fenomenet mindre poänglöst.

Jovisst, men det är svårt att undvika när så mycket känslor är involverade och folk känner sig ifrågasatta.

Jag önskar att jag hittade det FB-inlägg jag läste för ett tag sen, där män och kvinnor i samma situation (typ student, arbetslös, egenföretagare osv) ställdes mot varandra och där argumenten listades för varför det var bättre för familjen att kvinnan var hemma. Det är den typen av diskussion jag försökt initiera (helt fruktlöst, visar det sig ju nu) - en diskussion om själva argumenten, inte om individernas val. För jag tror egentligen att det bara är om vi diskuterar argumenten som vi eventuellt kan förändra något (förutom att styra delandet av föräldraledigheten på något sätt, då).

 

[Badger]

Jag kan tillägga att han tjänar betydligt mer än mig, dvs vi skulle gå/kommer få ut väldigt lite jämfört med nu men jag ser inte att det väger tyngre alls. Vi får väl äta havregrynsgröt och spara in på andra sätt både före och under tiden

Vi bottnade i sparkontot helt enkelt, men då fick man ju påfyllt lite igen på jämställdhetspengarna. Tyvärr så hade ju moroten ingen effekt så de tog väl bort den.

 

[Badger]

Håller med, så varför detta återkommande behov av ”titta det går”? Jag förstår att det är ett sätt att motivera åsikten att det är rätt att köra över folk. Men det här ”kan jag kan alla”, som det ju blir när man argumenterar med utgångspunkt att det går för en själv, blir ju som en vagel i ögat på de som inte tycker att det går.

Alltså jag vill också kvotera ytterliggare, men behålla viss flexibilitet. Då kan jag säga ”Jag kör över dig nu. Det är för en bra sak. Det kommer kanske inte gynna dig, men förhoppningsvis dina barn. Men jag respekterar att du inte tycker det går att dela föräldraledigheten, så det kommer kvarstå viss flexibilitet. Jag hoppas uppoffringen då ända upplevs okej”

Det känns bra för mig!

Jag vill ju inte kvotera alls. Jag önskar att folk kunde dela frivilligt, i den mån de kan. Men det gör de ju inte.

Så något måste kanske göras för att män inte ska bli straffade för att de inte gör som majoriteten.

Ev kanske man kan ha is i magen och se om ngt händer men... det verkar ju verkligen inte så.

 

[Sedna]

Jovisst, men det är svårt att undvika när så mycket känslor är involverade och folk känner sig ifrågasatta.

Jag önskar att jag hittade det FB-inlägg jag läste för ett tag sen, där män och kvinnor i samma situation (typ student, arbetslös, egenföretagare osv) ställdes mot varandra och där argumenten listades för varför det var bättre för familjen att kvinnan var hemma. Det är den typen av diskussion jag försökt initiera (helt fruktlöst, visar det sig ju nu) - en diskussion om själva argumenten, inte om individernas val. För jag tror egentligen att det bara är om vi diskuterar argumenten som vi eventuellt kan förändra något (förutom att styra delandet av föräldraledigheten på något sätt, då).

Jag tar det gärna från början om du hittar listan och vi respekterar att det är en sanning för den som upplever det så.

Jag vill ju inte kvotera alls. Jag önskar att folk kunde dela frivilligt, i den mån de kan. Men det gör de ju inte.

Så något måste kanske göras för att män inte ska bli straffade för att de inte gör som majoriteten.

Ev kanske man kan ha is i magen och se om ngt händer men... det verkar ju verkligen inte så.

Jodå, det händer saker men går långsamt. Själv hinner man nog bli gammal och dement innan man känner sig nöjd med vad som hänt.

 

[Sedna]

När jag tänker vidare så gillar jag den här iden mer och mer.
Ser framför mig hur mkt data man kan samla in utifrån familjernas dispensorsaker. Det skulle ju bli jättetydligt vart problemen ligger.
Tänk om det skulle ”flaggas”. Tex kanske en viss kommun får massor med ”barnomsorgsflaggor” och det blir tydligt att det finns ett problem just där.

Ja visst finns en poäng, men kostnaden för kalaset.

Redan idag får socialtjänsten in dispansansökningar om att börja förskola innan ett år, med motiveringen att pappan inte klarar av att ta hand om barnet. Detta trots att föräldradagarna idag räcker mer än ett år för mamman och sådan dispans inte ges (såklart).

Jag tror inte du anar mängden av dispansansökningar som kommer trilla in. Både i fråga om behov av föräldradagar men även i behov av barnomsorg och sedan ökat tryck på andra bidrag. Näe jag tror verkligen inte alla människor kommer köpa kvoteringen och glatt börja dela.

Du tror inte människor delar utan kvotering, jag tror inte människor delar trots kvotering.

 

[Badger]

Jodå, det händer saker men går långsamt. Själv hinner man nog bli gammal och dement innan man känner sig nöjd med vad som hänt.

Vissa fenomen börjar ju långsamt men exploderar senare när man nått en viss gräns.

Det skulle ju kunna vara så här också, att tex när 30% av männen är föräldralediga så poof. Eller dyl. I vissa kretsar är det ju helt dominerande att dela på föräldraledigheten, i min lilla bubbla tex delar folk så statistiken när jag såg den då för 8 år sedan gav en totalchock, det är som om vi hade el inomhus och så visade det sig att på vissa orter har man fortfarande får i vardagsrummet, typ.

Det är väl därför jag är optimistisk på sätt och vis, eller känner -eh varför går det inte framåt? Det är ju lätt? "alla" klarar det ju. I alla fall "alla" jag känner med små enstaka undantag. De tre månaderna har i alla fall alla män utom den hemskaste grisen tagit ut såvittt jag vet av de vi känner med barn i åldern 5-14 just nu.

Då pratar jag inte om "exakt lika" kanske men att mannen tagit ut mellan 3-8 månader i alla fall. Och då inte i förhållanden där den andra parten dragit uuuut på ledigheterna utan kört på 1-1,5 år tillsammans typ.

Men då "känner" jag inte tex grannpappan som tog ut sina tre månader nu i somras när hans yngsta fyllde 6 och så självständig som det barnet är så...

 

[Sedna]

Vissa fenomen börjar ju långsamt men exploderar senare när man nått en viss gräns.

Det skulle ju kunna vara så här också, att tex när 30% av männen är föräldralediga så poof. Eller dyl. I vissa kretsar är det ju helt dominerande att dela på föräldraledigheten, i min lilla bubbla tex delar folk så statistiken när jag såg den då för 8 år sedan gav en totalchock, det är som om vi hade el inomhus och så visade det sig att på vissa orter har man fortfarande får i vardagsrummet, typ.

Det är väl därför jag är optimistisk på sätt och vis, eller känner -eh varför går det inte framåt? Det är ju lätt? "alla" klarar det ju. I alla fall alla jag känner med små enstaka undantag. De tre månaderna har i alla fall alla män utom den hemskaste grisen tagit ut.

Ja det skiljer ju väldigt mellan olika grupper, så det är lätt att bli ”blind” för hur andra gör. Bland akademikerpar delar 36% redan lika. Kunde vara bättre såklart och den siffran kan man nog ganska lätt öka. Det finns andra grupper som ligger långt efter och nog är svårare att påverka.

 

[Badger]

Ja det skiljer ju väldigt mellan olika grupper, så det är lätt att bli ”blind” för hur andra gör. Bland akademikerpar delar 36% redan lika. Kunde vara bättre såklart och den siffran kan man nog ganska lätt öka. Det finns andra grupper som ligger långt efter och nog är svårare att påverka.

Jo det är sådana, i en akademikerstad. Men de har ju inte alla akademikerjobb.

 

[Sedna]

Då pratar jag inte om "exakt lika" kanske men att mannen tagit ut mellan 3-8 månader i alla fall. Och då inte i förhållanden där den andra parten dragit uuuut på ledigheterna utan kört på 1-1,5 år tillsammans typ.

Jag tycker vi delar olika. Då tog jag 10 mån och pappan 5 mån och sedan hade vi 7 mån då han jobbade 100% och jag 50%.

Fast på ett sätt tycker jag vi delar lika. För han är hemifrån 30 timmar under en arbetsvecka. Jag är hemifrån 60 timmar under en arbetsvecka. Våra arbeten är som natt och dag, så för att få lika tid för vår föräldroll har vi inte delat lika på föräldraledigheten.

Så vad som är att dela lika kan ju vara lite olika saker.

 

[Badger]

Jag tycker vi delar olika. Då tog jag 10 mån och pappan 5 mån och sedan hade vi 7 mån då han jobbade 100% och jag 50%.

Fast på ett sätt tycker jag vi delar lika. För han är hemifrån 30 timmar under en arbetsvecka. Jag är hemifrån 60 timmar under en arbetsvecka. Våra arbeten är som natt och dag, så för att få lika tid för vår föräldroll har vi inte delat lika på föräldraledigheten.

Så vad som är att dela lika kan ju vara lite olika saker.

Vi delade olika, jag 8 han 6 och sedan fick semestrar och mormor klara det juni, juli, halva aug till inskolning. Han och de andra papporna på fsk gjorde inskolningen.

 

[malumbub]

Jag gick faktiskt upp i lön, både under och direkt efter min fl.

Och min man och jag tjänar lika mycket.

 

[pajaztar]

En grej för mig var också att jag gärna ville vara föräldraledig för att slippa jobbet. Är helt ointresserad av att "göra karriär". Detta beror antagligen på att jag har ett jobb jag ogillar. Hade jag varit mer nöjd med mitt nuvarande sätt att tjäna pengar hade jag nog tyckt annorlunda och kanske längtat efter att göra annat. Men sorgligt nog har jag aldrig varit så psykiskt välmående som när jag var föräldraledig.

 

[ako]

Jag tycker vi delar olika. Då tog jag 10 mån och pappan 5 mån och sedan hade vi 7 mån då han jobbade 100% och jag 50%.

Fast på ett sätt tycker jag vi delar lika. För han är hemifrån 30 timmar under en arbetsvecka. Jag är hemifrån 60 timmar under en arbetsvecka. Våra arbeten är som natt och dag, så för att få lika tid för vår föräldroll har vi inte delat lika på föräldraledigheten.

Så vad som är att dela lika kan ju vara lite olika saker.

Det är ju sådant jag tänker in när jag tycker att en liten del fortfarande borde få vara flexibel.

 

[MiniLi]

Ja visst finns en poäng, men kostnaden för kalaset.

Redan idag får socialtjänsten in dispansansökningar om att börja förskola innan ett år, med motiveringen att pappan inte klarar av att ta hand om barnet. Detta trots att föräldradagarna idag räcker mer än ett år för mamman och sådan dispans inte ges (såklart).

Jag tror inte du anar mängden av dispansansökningar som kommer trilla in. Både i fråga om behov av föräldradagar men även i behov av barnomsorg och sedan ökat tryck på andra bidrag. Näe jag tror verkligen inte alla människor kommer köpa kvoteringen och glatt börja dela.

Du tror inte människor delar utan kvotering, jag tror inte människor delar trots kvotering.

Omg. Det hade jag faktiskt ingen aning om. Alltså att folk ansöker om tidigare förskola för att pappan ”inte klarar” att ta hand om barnet.

 

[em-pirre]

Jag är trött på dessa exempel från verkligheten. ”Titta så bra det går för oss” Jaha, andra har andra förutsättningar och gör andra prioriteringar.

Vill man kvotera får man ju stå för att att man kör över människor fullständigt. Kvotering kommer gynna några och missgynna andra. Det gynnar de som redan vill dela föräldrapenning. På arbetslivet gynnar det kvinnor med individuell lönesättning och karriärister. Det missgynnar barnen i de familjerna som plockar ut föräldrapenningen koncentrerat (ofta låginkomsttagare). Det missgynnar kvinnor inom låglönejobb med dåliga villkor, kvinnor som i många fall kan behöva en paus från arbetslivet för att orka med.

Är man beredd på att stå för detta och tycka att det är rätt att köra över folks vilja på dessa grunder så är det helt okej. Men att klä in det i att alla kan dela, för att man själv kan och vill dela, är att stoppa huvudet i sanden för vad kvoteringen egentligen innebär. Och inte att förglömma, någon naiv föreställning om att alla kommer vilja dela för att de som vill dela kvoterar föräldraförsäkringen över huvudet på dem som inte vill dela.

Men om kvinnan inte orkar med sitt jobb så är det väl inte en ersättning för föräldraledighet som ska rädda henne?